Om svengelska

Språk är alltid i förändring. I dag möts jag i min lektörsroll av ganska många manus som innehåller svengelska. En del ligger väldigt nära korrekt svenska och kommer kanske med tiden att införlivas i svenskan. Men vi är inte där än. Om du vill få ditt manus publicerat eller ge ut ett kvalitetsmanus på egen hand bör du kontrollera att du inte använder svengelska.

Screen Shot 2019-01-03 at 12.03.01

Historisk återblick

På vikingatiden spred nordborna sina ord över den då kända världen. Framför allt i engelska som pratas i Skottland kan man ännu höra ord som ”bairn” (barn) och ”kirk” (kyrka). Ordet ”windows” kommer från det isländska ordet för vindöga. Under medeltiden gick strömmarna åt andra hållet: svenskan stod under så starkt intryck av tyskan att vi fortfarande har så mycket som en fjärdedel av alla ordstammar därifrån. Samma sak på 1700-talet då franskan fick starkt inflytande, även om det inte lämnade lika starka spår som tyskan. Nu står vi sedan rätt lång tid tillbaka under ett bombardemang från engelskans ord och fraser.

Domänförluster

Lånord är inte hela världen för ett språk. Vartefter förändras de och införlivas genom inhemska böjningar och en anpassad stavning. Risken för små språk är när man får en så kallad domänförlust, alltså när det bara går att prata om ett helt ämne på ett främmande språk. Då är risken stor att det mindre språket med tiden försvinner. Svengelska är inte en domänförlust, men det är ett felaktigt språk som bottnar i att vi inte använder vår egen grammatik eller våra egna termer.

Screen Shot 2019-01-03 at 12.14.54

Inte konstigt, men inte rätt

Jag läser ganska många manus inom fantastik och där märks det att att många av författarna har vuxit upp med engelskspråkiga böcker (i dag växer den svenskspråkiga litteraturen inom genren, vilket är skoj, men det är ett annat kapitel). Svenskan i dessa manus har ibland en stark påverkan av engelska, vilket i och för sig inte är så konstigt, men därmed inte rätt. Även i andra genrer förekommer det svengelska, men då oftare i mer subtila varianter.

Trots att jag är medveten om fenomenet kom en av mina korrläsare på mig med att skriva: ”Så mycket för att vara …” Det är inte svenska, det är svengelska, även om meningen fungerar grammatiskt på svenska. Men den behöver skrivas om helt, till exempel ”Där fick jag för att jag …”

Det är svårt att hitta såna här fraser i sin egen text, eftersom man troligen har anammat frasen i sitt dagliga talspråk och i sina tankar. Ta gärna hjälp av en uppmärksam betaläsare som du inte samtalar med till vardags (för annars kommer betaläsaren bara att tycka att det är ”du”).

Tänk på att det inte alltid är engelska ord och uttryck som inte går att översätta. Fundera på hur du skulle säga ”fika” och ”lagom” med ett ord på engelska. Det är samma sak åt andra hållet, ibland måste vi skriva något med ett längre uttryck för att det ska bli rätt.

Screen Shot 2019-01-03 at 12.11.44.png

Exempel på fraser

Här följer några exempel. Kör ett ”sök och ersätt” i ditt eget manus och kontrollera att du inte har med några av dem. Jag har hittat dem i flera manus av olika författare och i olika genre. Gemensamt för exemplen är att det inte är en författare som använder dem, utan flera. Givetvis är de bara exempel, det finns en oändlig rad av enstaka svengelska ord också. Men har du väl fått upp ögonen för detta hittar du dem nog. Ibland räcker det att ändra ett ord eller en böjning, andra gånger behöver något skrivas om från grunden, likt min egen groda ovan.

  • Han såg över på henne (he looked over at her) – Han såg på henne / Han flyttade blicken till henne.
  • Situationen var familjär (the situation was familiar) – situationen gick att känna igen / situationen kändes bekant
  • De spenderade tid tillsammans (they spent time together) – De tillbringade tid tillsammans (spendera gör man med pengar på svenska, men inget annat. Detta fel är oerhört vanligt förekommande)
  • Som runnit ner (that ran down) – Som runnit nerför
  • Det gjorde mig obekväm (it made me uncomfortable) – Det fick mig att känna obehag (obekväm på svenska gäller möbler och kläder, men inte känslor)
  • Hon borstade sina tänder (she brushed her teeth) – Hon borstade tänderna (grammatisk skillnad i hur språken hanterar flertal)
  • Hon tog på sig sina byxor (she put on her trousers) – Hon tog på sig byxorna (svenskan behöver inte speca vems brallorna är om det inte föreligger risk för ett missförstånd, som att hon tidigare haft lånade kläder)
  • Röken styrdes upp (the smoke stirred) – Röken bolmade upp / Röken spred sig
  • Cirklade mig (circeled me) – Gick runt mig
  • Jag vill ha min mamma (I want my mummy) – Jag behöver min mamma
  • Du är säker med mig (You’re safe with me) – Du kan känna dig trygg tillsammans med mig / Jag kan skydda dig.
  • Platsen är ockuperad (the seat is occupied) – platsen är upptagen
  • Känn inga obligationer (don’t feel any obligations) – känn dig inte tvungen

Exempel på ord

De flesta svengelska ord kommer från datoranvändningen, men inte alltid. Det finns oftast mycket bra svenska motsvarigheter. Lägg även märke till att det finns en del så kallade ”falska vänner” i listan. Du kan låta en nutida romanfigur använda en del av de här orden i dialog, som en del av personens sätt att tala, men ha dem inte i brödtext. Givetvis är detta bara ett axplock av alla såna här ord.

  • adda – lägga till
  • after ski – avkoppling efter skidåkning (en falsk vän, då engelsmännen använder det franska après-ski)
  • attacha – bifoga
  • backslick – bakåtkammat (heter f.ö. slick back på engelska)
  • backup – säkerhetskopia
  • connekta – koppla upp / hitta samförstånd med
  • crowdfunding – insamling
  • determinerad – beslutsam
  • editera – redigera
  • hottaste – mest populära / hetaste
  • innovera – uppfinna
  • kick-bike – sparkcykel (heter scooter på engelska)
  • kustomisera – skräddarsy
  • mansplainging – övertydlig / överförklarande (om en man)
  • notisera – lägga märke till
  • najs – trevlig
  • peaka – uppnå sin höjdpunkt
  • petrifierad – livrädd
  • playback – förinspelad (heter lip sync på engelska)
  • sajt – webbplats
  • savea – spara
  • support – användarhjälp
  • surprise – överraskning
  • swappa – växla
  • trafficking – människohandel (ensamt betyder ordet smuggling på engelska, människohandel heter human trafficking)
  • wild card – joker

Men! Han blev petrifierad (he became petrified) har använts i svenskan sedan 1600-talet, i betydelsen att någon blev som en stenstod.

Översätt

Mitt tips är att så fort du känner dig osäker, översätt frasen eller ordet och fundera på olika alternativ.

Lycka till!
/Anna

 

Annonser

Dagens samlade skrivtips

Inget av detta är några nyheter. Det enda jag har försökt göra är att samla ihop en del värdefulla tips och lägga dem på samma ställe. Hoppas att det  kan vara till någon nytta. Bläddra också gärna bland tidigare tips i bloggen!

  • Bygg din historia kring de val som du vill att din protagonist ska göra.
  • Skriv enkelt, berätta berättelsen. Ha en tydlig början, mitt och slut.
  • Skriv från hjärtat. Försök inte vara någon annan som du inte är. Läsaren kännr att känna av om du har din egen röst, eller bara härmas.
  • Du behöver inte kunna ämnet (men gör din research noga!). En författare är inte en vetenskapsman eller någon som skriver av egen erfarenhet, utan någon som skriver med empati.
  • Lägg upp tempot som en berg- och dalbana. Det ska finnas en psykologisk resa som tvingar läsaren genom en hel serie med känslor, men ge henne också en chans till andhämtning innan det blir action igen.
  • Börja där historien som du har skapat som bakgrund slutar. Börja med ett andlöst ögonblick, något som får läsaren att ramla rakt in i historien. En chockerande nyhet, en livsförändrande händelse eller insikt, ett uppbrott eller ett unikt perspektiv. Protagonistens hemtama värld måste vändas upp och ner så att han eller hon reagerar. Från detta, för historien framåt. Se dig inte om!
  • Ta bara med de viktiga delarna. Du ska lyfta fram de viktigaste delarna från en del av en persons liv, inte allt. Ta bort de trista delarna. Rättfärdiga inte hela tiden din huvudpersons handlingar, för ingen bryr sig ändå.
  • Kom ihåg slutet. Vart för du dina karaktärer? Se till att de håller sig på den väg som leder mot målet. Gör du inte det riskerar du att tappa bort läsaren (eller i värsta fall tappa denna helt) på vägen.
  • Använd kroppsspråk. Små rörelser kan ha mycket innehåll. Beskriver du genom känslointryck blir det automatiskt gestaltning och inte berättande.
  • Ta bort onödig slang, modeord, onomatopoetiska ord och dylikt. Samma sak med grammatik. Ord som verkar så ”inne” just nu föråldrar ditt manus mycket snabbt.
  • Använd inte någon komiskt perspektiv som då och då kliver in. Håll dig till max tre huvudperspektiv. Tänk också på att perspektivet ska passa i genren – och att det ska passa dig.
  • Träna på att skriva fängslande. Hur håller du greppet om läsaren? Hur får du dem att vilja vända blad? Öva!
  • Träna på att skriva genom att öva. Allt från ordval, grammatik och stycken till dialog som får olika karaktärer att vara olika bara genom sitt uttryckssätt.
  • Låt inte protagonisten vara offer för länge. En vek protagonist är ingen bra idé. Många läsare har nog med sina egna bekymmer och känner sig svaga nog i sitt eget liv. De vill läsa om karaktärer som gör skillnad, men som ändå kunde vara de själva om de beslutade sig för att agera.
  • Fyll inte ut historien med sånt som inte hör dit. Fundera istället på om din plott är kraftfull nog. Är karaktärerna tillräckligt motiverade? Är de starka nog?
  • Ge både protagonisten och antagonisten kraftfulla mål (läs mitt inlägg om antagonisten som jag skrev tidigare, ingen protagonist blir mäktigare än det den har att besegra). Deras öden måste korsas och en konflikt uppstå. Berätta så att läsaren kan känna för både din hjälte och din skurk. Gör dem båda intressanta och minnesvärda.
  • Dra inte ut slutet. När frågan är löst, låt karaktärer och läsare fortsätta åt varsitt håll igen.
  • Redigera alltid. Många gånger. Och sen en gång till.

Lycka till!
/Anna

 

 

Bokmässan i seglarstil 2016

Så var det dags för Bokmässan igen. Länge funderade jag på om jag skulle åka. Inget nytt, således ingen monter. Äh, vad sjutton. Beställde biljetter. Men det började inte riktigt så.

bokm_muster

Klockan är åtta glas. Uppställning vid gångspelet för genomgång av dagens jobb. Inför vintern måste vi …

bokm_rigg

… tjära riggen på underbara Ostindiefararen Götheborg. Är jag i stan är det här jag bor. Det kostar en del jobb, men det är sådant som jag ändå så himla gärna gör. Utan det här fartyget hade min kommande roman inte blivit det den nu är.

bokm_middag1

Middag ombord. Som vanligt på kanondäck, på fasta bänkar och upphängda bord som klarar sjögången. Här fanns alla åldrar. Förutom svenskar var folk från Ryssland, Holland, Italien, Kina och Indien, alltså mer eller mindre hela världen (och så hoppas jag att jag inte missade något land).

bokm_middag

Det lustiga är att här visade det sig dessutom att dottern till en av mina lektörskunder också befann sig under helgen. (Kunden själv träffade jag däremot på mässan.)

bokma%cc%88ssa_ratt

Följande morgon, uppklädd och färdig att bege mig till mässan. Givetvis i stil med min kommande roman ”Och en flaska rom”. Kläderna har jag sytt efter förlagor från de kostymer som finns på Ostindiefararen och som används vid hamnstopp. Originalen är framtagna av kostymmakaren och skräddaren Gert Alenhall, som också har kommit med måna glada tillrop medan jag har sytt.

bokma%cc%88ssa-16

En av de bästa sakerna på mässan var ”Fantastikgränden”. Här hängde alla sköna människor som skriver allt inom fantasy, skräck och sf. Jag hittade många vänner just här. Mässan hade också passat på att ta fram en passande matta, som avvek från den övriga dekoren. SF-bokhandeln var också placerade i gränden.

Eva Holmqvist, som själv skriver mycket i genren, tog bilden av mig när jag håller provtrycket av min kommande roman. I gränden var jag långt ifrån ensam om att vara klädd på ett sätt som passade litteraturen. Det blir så att man går en vända, återkommer till gränden, gör en ny vända, återkommer till gränden och så vidare.

bokm_ra%cc%88dda
En annan höjdare var de vänliga utställarna i montern Sjöfartskultur som lät oss ha petitionen för att rädda Ostindiefararen framme. Till våren ska jag lektörsläsa Bokanjärernas nya antologi med berättelser från sjön. Det ser jag fram emot.

bokm_onedin

Tillbaka ombord, dags att koppla av i Stora kajutan. Så meta att se båtfilmer ombord på en båt, men inte sämre för det. Som vanligt förvandlade skeppet 2000-talets brus till ett behagligt lugn. Snart blev det dags att krypa ner i kojen och låta ett stilla kluckande utanför bordläggningen vagga mig till sömns.

Sammanfattning

Plus på Bokmässan i år:
* Fantastikgränden. Må den upprepas!
* Att gå dit i en kostym som representerar det jag skriver om. Tack till alla som har kommit med positiva tillrop.
* Montern Sjöfartskultur som var tillmötesgående, och givetvis de som skrev på petitionen under mässan.
* Alla trevliga möten med nya och gamla bekanta.

Minus på Bokmässan i år:
* Den hysteriska ljudvolymen. Decibelmätare behövs, och en begränsning av mikrofonanvändandet utanför föreläsningssalarna. Det har blivit ett otyg där alla skruvar upp för att överrösta varandra. Heder åt Storytel som körde talarbås och hörlurar istället.
* Att inte Jan Guillou fann sig och ropade efter mig när han fick syn på mig vid Piratförlaget. Närmare piratkläder än vad jag hade på mig kommer man inte, eftersom Hollywood inte är historiskt korrekta. Bättring nästa år, Jan! 😛

 

 

Dramaturgi

Jag fixar inte att skriva synopsis. Jag vet att det är bra och när jag håller skrivkurser pratar jag mycket om fördelarna med att göra både synopsis, karaktärer, platsen eller världen där allt ska utspela sig och tidslinjen i förväg. När jag nu snart är färdig med ”Och en flaska rom” hade  jag bara några karaktärer samt tid och platsen  klart för mig när jag startade. Trots det landade manuset i dramaturgins grunder.

Detta visar att man kan jobba som man själv vill. Huvudsaken är att det blir rätt på slutet och när jag summerar det jag har åstadkommit ser det ut som i bilderna nedan i frågan om dramaturgi. Ett tips är alltså att oavsett hur du jobbar, se till att komma hit på slutet, oavsett om du har dramaturgin klar för dig från början, eller låter känslan styra så att du ändå hamnar rätt.

Skärmavbild 2016-07-01 kl. 10.49.15

Tänk på att den dramatiska kurvan och vändpunkterna är intimt bundna till varandra. Du kan alltså inte ha den ena utan den andra.

Skärmavbild 2016-07-02 kl. 10.45.49

Magiska tal är inte nödvändiga, men finns de där är det alltid något som läsaren omedvetet tar hjälp av för att hänga med i berättelsen. Både tretal och sjutal fungerar.

Skärmavbild 2016-07-01 kl. 10.59.47

Ny faktabok för dig som skriver

I dag har jag givit ut en faktabok för dig som vill skriva skönlitteratur. Det känns ovanligt att inte ladda upp med en release, men samtidigt kul att kunna få ut den relativt snabbt.

I boken får du hjälp med allt från att lägga upp ett bra dokument, research, planering (eller inte), att skapa karaktärer, dramaturgi, olika skrivtips, dialog, ordval med mera.

Här är en länk direkt till boken

Skärmavbild 2016-05-20 kl. 11.53.17

Grattis Anders och Eldskytten

I går var det release för en av de böcker som jag har lektörsläst igen. Den här gången handlar det om Eldskytten, ett morddrama i medeltidsmiljö, av Anders Blomström. Det kanske inte är världens bästa arbetsklimat för den som undersöker ett mord om det mitt uppe i jobbet kommer en dansk här och börjar härja, men det är precis det som drabbar Botulf Kattlund på Gotland 1361. Det är kul läsning och bra research kring de historiska händelserna. En ”bör ha” för både medeltidsfrälsta och deckarläsare.

Här är en första recension

eldskytten_1371508451547349482_n

Lite som ”Rosens namn” – fast på gotländska
Anders H Blomström
Horneman förlag 2016

1359, Botulf Kattlund, stadsfogde i Visby, hittar ett ilandflutet lik och en häst som först tros vara drunkningsoffer. När man synar liket närmare upptäcker man ett knivstick i både häst och människa. Spåren efter den döde mannen för Botulf och hans medhjälpare runt de tyska hansastäderna, Sverige, danska riket och ända bort till Friesland. Fler mord inträffar och Botulf förstår att han är något stort på spåren. En flera år lång jakt på mördaren börjar.

1361 invaderar Valdemar Atterdag Gotland och de långdragna eftersökningarna efter mördaren får tillfälligt avbrytas.

Blomström kan sin gotlandshistoria väl och det märks, historiskt sett är den väl förankrad. Ibland är det på gränsen att bli en historiebok istället för roman där namn och komplicerade släktskap droppas friskt. Men en personförteckning i slutet gör att man hänger med i vilka personerna är.

Boken påminner lite om Umberto Eccos, ”Rosens namn”, vilken utspelar sig under samma tid och också är en medeltida deckare. Att ”Eldskytten” till stora delar utspelar sig i Visby gör den extra intressant för oss på Gotland. Vi får på nära håll följa det komplicerade spelet för de gutar som hade en fot i staden och en på landet.
Själva deckarhistorien skiljer sig inte så mycket från en nutida sådan, det är invecklade turer och läsaren hålls ovetande in i det sista vem mördaren är. Det som tänder till är skildringen av Atterdags erövring och plundringståget av hans knektar efteråt. Inte minst den lågfrekventa ”gerillakrigföringen” Botulf och hans medhjälpare förde på södra Gotland för att minimera plundrandet, skildras livfullt. Här sugs man verkligen in i handlingen.

Blomström kunde förstås ha gjort lite mer av när några visbybor på eget bevåg tar sig ut under striden om ringmuren för att hjälpa sårade gutar. Där känns det som att det fattas lite.

Givetvis finns det kärleksscener med i bilden. Här i form av en kvinnlig sjörövarkapten som bär på ett hemligt förflutet.

Intressant är också de stormiga åren i östersjöområdet efter Atterdags invasion. Blomström ger en trovärdig förklaring till varför Atterdag till synes inte fullföljde erövringen av Gotland. Gutarna fick trots allt behålla sin synnerligen låga skatt ända tills Erik av Pommern blev kung och Visborgs slott byggdes 50 år senare.
”Eldskytten” är en bra bok för den historieintresserade som också tycker om deckare. Blomström planerar att ge ut fler böcker om Botulf Kattlund. Det ska bli intressant att följa honom i hans fortsatta öden.

”Eldskytten” släpps den 9 mars.

Ronnie G Lundin”

Att skriva prolog

Förläggare vill inte se dem. Läsarna hoppar över dem. Redigerare säger: ”klipper bort”. Det finns ingen del i en text som är så hatad som prologen. Bara för det är det inte meningen att du inte ska ha en. Men _om_ du ska ha en måste den vara riktigt vass.

Nitar du prologen kan den betyda mer än en bra första mening. En bra prolog måste vara nödvändig.

Om din text snubblar mitt i manuset tycker läsaren oftast att det är trist en bit och kanske skummar. En recensent läser kanske klart, men ger ett dåligt betyg. Snubblar texten däremot när du skapar början, blir ditt manus med största sannolikhet inte läst. Av någon.

Med detta sagt kanske det verkar enklast att bara hoppa över prologen och gå direkt in i kapitel ett. För många är det faktiskt så, men som med allt annat kan en prolog höja texten, bara du vet vad du gör.

Prologen som ”förhistoria”

Det finns två varianter av att ha prologen som en form av förhistoria. Båda ger läsaren något extra, utanför själva berättelsen.

1) En typ av prolog är den blick in i det som har hänt innan manuset tar sin början som kan göra att ditt manus får en dimension. Det är däremot inte bara vad som hände innan första kapitlet, utan kräver mer än så.

2) En annan ger läsaren en blick på ett helt annat ställe, dit huvudpersonen aldrig kommer. När det drar ihop sig till klimax i historien vet läsaren något som karaktärerna inte känner till. Du skapar ”Åh nej, öppna inte den där dörren-känslan”.

Prologen bör vara ur ett annat perspektiv än den övriga berättelsen och på så sätt tillföra information till läsaren som berättelsen i sig inte tillåter. Det kan till exempel handla om något som den som senare har perspektivet aldrig vill prata om.

En bra ”förhistoria” kan ta ditt manus till en helt annan dimension. Om läsaren får ”inside informaton” som karaktärerna inte känner till kan det öka dramatiken. Skriver du deckare, varför inte börja med att någon gömmer liket? Medan polisen sedan undrar vem som har gjort brottet och mördaren i godan ro vattnar sina rosor kommer läsaren att krypa ur skinnet i väntan på att gärningsmannen ska slå till igen.

Skriver du en serie fungerar också prologen bra som inledning i bok två och framåt. Det är ettan, eller den fristående boken, som är svårast att göra en prolog till. I en serie kan läsaren få inblick i vad som har skett mellan bok ett och två, eller saker som skedde medan bok ett utspelade sig, men på ett annat ställe.

Prologen som sätter stämningen

Den andra varianten av prolog skiljer sig helt från manuset, inte bara i tid, rum eller perspektiv, utan också i språk och form. Den är oftast djupt konstnärlig och med andra ord svårare att få till. Mycket svårare. En mästare på den här formen av prolog var Dickens. Det handlar inte så mycket om att berätta något för läsaren, som att ge stämningen.

När första kapitlet börjar ska läsaren till hundra procent vara med på tåget, redan befinna sig i manuset, känna dofterna, höra ljuden och se karaktärerna framför sig, lika väl som tidsandan. Kanske kommer läsaren till och med att förstå om det hela får ett bra eller ett sorgligt slut, utan att du har avslöjat något som helst kring detta.

Vad en prolog _inte_ är

Prologen är inte en kosmisk informationsdump. Fallgropen för ”förhistorien” är skapelseberättelsen. Den är mycket vanlig i science fiction, där författaren vill berätta för läsaren om sitt världsbygge, men den blir som regel för tung och rent av tråkig för läsaren som snabbt bläddrar fram. Det går att peka på många framgångsrika författare som har använt den här metoden. Det betyder inte att den är optimal. Gå din egen väg och våga skriva en bra prolog.

En annan fallgrop är att stjälpa in läsaren rakt in en en actionscen. Förhoppningen är antagligen att läsaren ska vilja hänga kvar för att försöka förstå vad det är som pågår. Nu säger du säkert: ”Men hallå, sa inte du nyss åt mig att börja med något som fångar läsaren, att använda den dramatiska kurvan?”. Jo, visst ska man använda sig av dramaturgi, men med detta sagt inte kasta läsaren rakt in i ett redan pågående slagsmål. Risken är att han eller hon inte förstår något alls och slutar läsa.

Risken att starta med en prolog som går i hundratio är också att läsaren oftast får väldigt många karaktärer och annan info att hålla reda på. Det finns en anledning till att många framgångsrika äventyr börjar på en liten ort, eller, likt i Stålmannen, på en bondgård. Läsaren behöver hinna lära sig manusets miljö och vilka som bebor den.

Den tredje fallgropen är prologen som får läsaren att säga: ”Que???”. Har du någon gång läst en bok som börjar med en prolog som verkar fullständigt obegriplig? Det kanske börjar med en scen där någon står i en uppenbart historisk tid och gör någon form av ceremoni. När manuset sedan börjar befinner sig läsaren bland börsmäklare i New York. Genom manuset kommer ingen tråd som griper tag i prologen och när boken är utläst är läsaren fortfarande lika ovetande. Detta är en ”Que?-prolog”. Det kanske låter helt naturligt att inte skriva sådana, men det finns många manus som faktiskt har just sådana prologer. Undvik, är mitt råd.

Tänk på att en prolog aldrig är till för att stoppa in information som du vill att läsaren ska ha. Den är aldrig en tillflykt för den författare som aldrig kom på hur allt skulle få plats i själva berättelsen. Se prologen som grädden på moset.

Vad en bra prolog kan göra

När du väljer att skriva en prolog, tänk på läsaren. Läsaren är din vän, din kompanjon, den du ska underhålla. En nöjd läsare kan slå knut på sig själv för att få läsa klart. Den kan också höja dig till skyarna om den är tillfredsställd. Det viktigaste är då att tänka på att du måste förtjäna läsarens förtroende.

Som med alla kärleksaffärer (för en nöjd läsare kommer att ha en kärleksaffär med din bok), är det första intrycket oerhört viktigt. Visst kan kärlek också blomma på de mest oväntade ställen, men då brukar det vara mer motsträvigt i starten. Då måste tillräckligt många ha orkat igenom början av manuset för att kunna berätta för alla andra hur bra det blir sen. Är det värt att ta den risken?

Om du å andra sidan lägger mycket krut på en bra prolog kan de kroka fast läsaren, till och med så mycket att denna redan då vet att den vill läsa del två. Kom ihåg att anledningen till att så många läsare avskyr prologer är för att de oftast är dåliga. En prolog är som en pistol, den har en enorm kraft, men du kan lika lätt skjuta dig i foten.

Bli en författare med ett ”prologsamvete”. Jobba hårt med din prolog och låt oss höja prologens status bland både läsare, förläggare och redigerare.

Lycka till!

//Anna

 

 

Skriv trovärdigt

I går kväll satt jag och såg på King Kong på tv. En nyare inspelning, gjord av Peter Jackson (han med Sagan om ringen-filmerna). Likt alla som sett någon annan film av Jackson förväntade jag mig en del överdrifter. Därför var det enkelt att gå och koka te när det började ramla omkring dinosaurier. Mycket riktigt, när jag kom tillbaka ramlade de fortfarande omkring. Jag hade löst mitt tebehov på samma sätt som den som läser bruksprosa har lärt sig ta ett grepp lagom långt från slutet för att hitta den sammanfattning som borde ha stått först. Den här artikeln handlar däremot inte om Jacksons utbroderade fantasi, utan hans brist på koll när det gäller verkligheten.

I samma film finns en båtresa. Jag är långt ifrån expert på ångfartyg, men en sak har jag lärt mig och det är att om någon ger en order via maskintelegrafen (den där runda prylen som det står fram, back etc. på) så plingar det. När maskinchefen har uppfattat ordern plingar vederbörande tillbaka, som en kvittering, så att den på bryggan vet att ordern är uppfattad. Det här tror jag dels att hyfsat många känner till, dels inte är så svårt att ta reda på. I King Kong ger de flera order via sagda maskintelegraf, men inte vid något tillfälle kommer kvitteringen. (Jag har hunnit vara tillräckligt mycket på sjön för att veta att en kvittering är superviktig, även om jag inte kan mycket om ångfartyg.) Hade en sån liten detalj varit rätt kanske jag inte hade lämnat filmen för att anmärka på den uteblivna kvitteringen på Facebook och sedan koka te under dinosauriescenen. Jag kanske helt enkelt hade ”köpt” att det fanns både en jätteapa och en massa andra jättedjur på ön.

Detta är lika viktigt när du skriver som det är på film. Är det skräck, fantasy eller sf, se till att bitarna som hör ihop med verkligheten också gör det. Annars kommer ingen att tro på det du har hittat på. Är du däremot noga kan man börja tro på ett hemligt samhälle, mitt ibland oss vanliga, som består av trollkarlar som får sin post levererad av ugglor. En av Rowlings förtjänster är hennes noggrannhet med de delar av Harry Potter som utspelar sig i vår värld. Det gör att vi köper hennes fantasidelar. Givetvis måste du vara lika noga med detaljerna om hela din historia utspelar sig i verkligheten, det säger sig ju självt.

Under mellandagarna stod jag och väntade på en kompis på Slussen, en av Stockholms tunnelbanestationer. Intill mig fanns en karta över det spårbundna trafiknätet i stan. Ett holländskt par stannade, pekade och diskuterade. Jag hörde dem säga något som liknade ”Kungsträdgården”. Här fann jag det lämpligt att ingripa, fråga om de ville ha hjälp och säga att om de skulle till Kungsträdgården var det betydligt snabbare att ta buss två utanför. Nu skulle de inte till Kungsträdgården, utan försökte ta sig till Djurgården. Hade de åkt via Kungsträdgården hade de fått minst tre byten. Det går däremot en färja direkt från Slussen som jag istället rekommenderade. Detta visar bara alltför lätt hur fel det kan bli om man försöker skapa verklighet av en karta. Du måste besöka platsen du skriver om, eller åtminstone prata med någon som känner till den som sin egen ficka.

Ett annat klassiskt exempel är tunnelbanenätet i London. Alla som åker ofta vet på vilka stationer det är långt att gå mellan linjerna och byter hellre på något annat ställe. Ska man ta sig fram snabbt kan det löna sig att åka en eller två stationer extra totalt, men slippa gå tre kilometer i tunnlar mellan varje byte. Skriver du om någon som åker tuben, kontrollera alltså med någon som gör det dagligen var de som inte är turister brukar byta.

Detta kan man dra historier om i all oändlighet. Det jag vill komma till är dock följande: Det är de små detaljerna som gör det. Om du vill suga in läsaren i texten behöver den givetvis vara välskriven, så att ingen hakar upp sig på språket. Så fort läsaren måste stanna upp och fundera är förtrollningen bruten. Detta gäller även hur texten är satt, vilket blir viktigt för alla som ger ut själva. Och … det gäller för verklighetsanknytningen. Så fort läsaren hittar ett ”fel” kommer han eller hon att reagera och tappa flödet. Sedan spelar det ingen roll om felet består av en maskintelegraf eller av kommunala färdmedel. Oavsett rycks läsaren upp ur sin ”läsbubbla”.

Du har allt att vinna på att göra en noggrann research. Därmed inte sagt att du ska redovisa allt du har lärt dig på vägen. Gör du det börjar du framstå som en besserwisser istället. Håll balansen. När jag skrev Ghosts Drugs & Rock n’Roll höll jag medvetet inne gatuadresser. Däremot står det på ett ställe att Mia enkelt kunde ha hoppat på treans buss för att ta sig från rummet hon hyrde till Tommys hem. Jag säger inte mer, men den som känner till Stockholm förstår att Mia bor på Söder och Tommy på Kungsholmen. Hade jag däremot skrivit fel bussnummer hade de med lokalkännedom börjat undra och tappat flödet i läsningen. Många sidor senare står det om ett besök hos Tommy på Kungsholmen. Läsaren med lokalkännedom får då en bekräftelse. (Själv vet jag till och med i vilket hus jag har placerat Tommys bostad, jag vet hur trapphuset ser ut etc. men detta behöver jag inte redovisa.) Var alltså noga med detaljerna, men skriv sedan inte läsaren på näsan med dem.

Lycka till!
/Anna

Gott nytt skrivår 2016

Till sommaren 2016 är det 20 år sedan jag började arbeta professionellt med text. Det kommer att dyka upp olika specialerbjudanden under året. Håll utkik här.

Jag vill tacka alla som har anlitat mig som lektör eller språkkonsult under den gångna tiden. Numera jobbar jag nästan uteslutande med skönlitteratur, men ibland dyker det också upp en faktabok att granska.

Alla texter har något bra. Alla berikar de min egen kunskap (i det här jobbet blir man aldrig fullärd, tror man det är det något galet på gång). Många texter är dessutom ett rent nöje att få läsa.

Jag vill också tacka alla som har hjälpt mig när jag själv skriver (för man kan inte granska sin egen text, man kan den för bra). Lektörer, betaläsare, sakkunniga och ni som kommit med glada tillrop – ni vet vilka ni är. Tusen tack!

Det är mycket spännande som står för dörren under 2016, både på lektörssidan och författarsidan. Vässa din stylus, gåspenna, blyerts eller dator och sätt igång och skapa.

Gott nytt år!
/Anna

Boken om Äventyrsspel

I går kväll var jag på en häftig tillställning. Det var releasefest för boken om Äventyrsspel. Lokalen kunde varken ha varit mer Mutant eller mer strålande: Vi var i reaktorhallen på KTH. Så himla kul att träffa en massa gamla bekanta från den här tiden. Tyvärr var ljuset och min mobil inte de bästa vänner, men några bilder blev det i alla fall. Först dock: Hur det började.

12345540_10153425396018757_6622794761364388118_n
Orvar och det första exemplaret av boken

När jag var på Bokmässan träffade jag på Orvar Säfström och Jimmy Wilhelmsson. Olle Sahlin hade sagt åt mig att gå och prata med dem. Det visade sig att de gärna ville prata med mig, för att intervjua mig för boken, eftersom jag varit en del, om än liten, i Äventyrsspels redaktion.

Vi pratade om tiden i Frihamnen, (som då var både sunkig, frusen, kaffeböndoftande och full av gammaldags godsvagnar i trä – den perfekta platsen att placera ett blodtömt lik på!). Vi pratade om Mutant, Chock och alla de andra spelen. Dessutom pratade vi om flera av mina gamla vänner som också jobbade där.

På Science Fiction-mässan i början av december i år fick jag se det första exemplaret – och hålla i det. Här med Nisses roliga teckning av Den Nordiska Vampyren ur Monsterboken. (Alltså samma vampyr som lämnade lik utanför förlagets redaktion, haha.)

12347900_10153425388493757_7310449023078213745_n
Boken och jag på Science Fictionmässan

Så blev det då äntligen dags för release. Tidigt hade arrangörerna fått byta lokal, för att det var så stort intresse. Trots det var det tydligen lång kö utanför (av brandskyddsskäl). Lokalen kunde dock inte varit bättre vald: Reaktorhallen på KTH.

12369170_10153435379238757_1390940608901695218_n

12375991_10153435378253757_4080921089265508559_n

12360271_10153435383958757_2607670727630880818_n.jpg
Nu snackar vi Mutant-miljö.

12316223_10153435385783757_7001627140909536025_n
Erik Johansson från förlaget Bokfabriken ser till att alla får sitt exemplar av boken.

12342652_10153435381118757_5157022394624747276_n
Mobilen var inte bästa verktyget den här kvällen, men det syns nog att Fredrik Malmberg, Olle Sahlin och jag hade skoj.

Stort tack till arrangörerna för denna på alla sätt strålande release och för att jag får vara med på ett hörn bland dessa giganter, mutanter, drakar och demoner!

12342428_10153435397463757_7122737368708139011_n
Signaturer i min bok

12316579_10153435382338757_6456375252185513577_n
Något säger mig att Den Skandinaviska Vampyren har hittat ett nytt tillhåll 🙂