Fabula, intrig & narrativ

När det gäller handlingen i ett manus har jag märkt att kärt barn har många namn. Eftersom jag är en nyfiken natur har jag lockat fram gamla böcker om litteraturvetenskap och här kombinerat dem med ett mått textanalys. Alltså dags för rättning i mitt eget led!

Grunden är att jag alltid har sett ordet intrig som tudelat, alltså skillnaden på den faktiska berättelsen och på berättelsen i kombination med den som berättar, har perspektivet. Genom åren har jag lyckats röra till det, framför allt genom slarvig användning av engelska lånord.

Nedan följer nu de korrekta termerna och deras förklaring.

Fabula & intrig

Tyvärr har det ordet fabel flera betydelser, men jag har alltid tänkt på det som ”en berättelse med personifierade djur, ofta med en sensmoral”, medan de andra betydelserna har fallit i glömska. Men vi är väl här för att lära så länge vi lever, tänker jag. Ordet kommer från ryskans fabula och är ett namn för det som faktiskt händer i en berättelse, placerat i kronologisk ordning. På engelska är termen story. Men precis som jag slarvar många och säger plot.

Screenshot 2019-07-08 at 09.41.02.png
I de slarvigt använda engelska lånorden ligger en hund begraven. Det är så mina uttryck har blandats ihop. Dags att bli kompis med de svenska uttrycken igen!

Även i en berättelse som inte rör sig kronologiskt är fabula det ord som täcker handlingen, abstraherad till en kronologisk följd av händelser. Fabulan är det som gör att vi känner igen samma berättelse även om den berättas i olika form. Detta sker ofta i nyfilmatiseringar av klassiska sagor, men också när så kallade folksagor skrivs om i nya versioner. Det finns, som exempel, en mängd olika varianter av sagan om Rödluvan.

Intrig kallas ibland sujett, (intrigen benämns plot på engelska). Det svenska ordet intrig felanvänds ofta för både fabula och intrig. Den korrekta användningen är att intrig är benämningen på handlingen i den ordning den berättas i manuset. Tidslinjen kan röra sig baklänges, hoppa runt mellan scener som utspelar sig vid olika icke kronologiskt ordnade tidpunkter eller röra sig kronologiskt, (då blir intrig och fabel samma sak).

Manusets mönster

Författaren bör konstruera manuset så att det får en inledande gåta eller brist på jämvikt som till sist leder läsaren mot upplösningen. Författaren skapar därigenom ett mönster som kombinerar olika delar av fabulan till en väg åt läsaren som kallas intrig. Man kan också säga att fabula är berättelsestoff som av en sujett organiserats i en narrativ struktur. Men då krävs det en komponent till.

Narrativ

Narrativ kan slutligen ses som en representation av ett händelseförlopp. Till skillnad från intrig är narrativets uppgift att länka samman händelserna på ett meningsfullt sätt. Narrativet handlar inte om hur det brukar vara, utan en explicit händelseförlopp som utspelas där och då. Det gäller oavsett om det är en självbiografi eller skönlitteratur. I varje narrativ ingår minst ett subjekt, alltså den som har perspektivet och berättar händelsen.

Till skillnad från intrig innehåller således narrativet en upplevelse av hur det var att genomleva händelsen, hur förloppet upplevs.

(Och där någonstans övergår det hela i gestaltning, alltså att få läsaren att uppleva texten med samma inlevelse som berättaren (den som har perspektivet) upplevde den när den hände.)

Narratologi

Narratoligi slutligen är läran om narrativet. Inom läran ställer man sig frågan vad som skiljer berättelsen (historia) från det berättade (diskursen). Frågan är dock om dessa verkligen går att skilja, eftersom ett narrativ förutsätter en subjektivitet. I varje narrativ finns en implicit moralisk dimension som ger berättaren en mått av frihet.

Slutord

Man blir inte bara hemmablind för sin egen text, utan även för sitt eget sätt att uttrycka sig om text, det är klart och tydligt. Jag ber om ursäkt för den förvirring som detta kan ha skapat.

Här skulle jag kunna skriva en lång utläggning om vad som händer när vi använder lånord utan att gå till botten med dem, men jag tar det en annan gång. Det räcker med att se att jag, trots att jag arbetat med text så länge, lyckats gräva en grop åt mig själv och falla i den. Nå, nu har jag åter näsan över kanten, så att säga. Det var nyttigt att läsa på igen.

Framöver kanske jag skriver mer om de här olika delarna, för när jag började söka väcktes gammal glädje över ämnet upp. Häng med genom att prenumerera på bloggen, så får du se!

/Anna

 

 

 

Annonser

Tempus

Tempus är oerhört viktigt och skapar helt olika känslor i en text. Många tänker nog att presens, som jag skriver i här, är det mest actionfyllda. Men är det verkligen så?

Historiskt sett var det preteritum (som förr kallades imperfekt), som jag skriver nu, som var ”berättartempus”. När det dök upp skrivna berättelser i presens sågs de som annorlunda. Men att byta tempus för att få en effekt var inte nytt ens när vi trodde att det var nytt.

Jag kom att tänka på dikten Lady of Shalott av Tennyson, eftersom jag skriver en novell över den. Jag klipper in två strofer som båda handlar om spegeln som är central i dikten. (OBS Det är alltså andra strofer före, mellan och efter.) Vilken av dem tycker du har bäst närvaro? Läs dem snabbt och tänk inte för länge.

* * *
And moving through a mirror clear
That hangs before her all the year,
Shadows of the world appear.
There she sees the highway near
Winding down to Camelot:
There the river eddy whirls,
And there the surly village-churls,
And the red cloaks of market girls,
Pass onward from Shalott.
 * * *
She left the web, she left the loom,
She made three paces through the room,
She saw the water-lily bloom,
She saw the helmet and the plume,
She looked down to Camelot.
Out flew the web and floated wide;
The mirror cracked from side to side;
”The curse is come upon me,” cried
The Lady of Shalott.
 * * *
I dikten startar poeten i presens medan han sedan övergår i preteritum. Jag ska säga att jag ofta tänkt på formerna på ett annat sätt innan jag började analysera dikten för att bearbeta den, och i samband med detta även läste andras analyser av den.
Tennyson använder presens för inledningen som är statisk och berättande. När det blir action övergår han till ett dynamiskt, gestaltande preteritum. Kanske är han färgad av sin tid, då berättartempus, som jag skrev i inledningen, var preteritum? Kanske är det gestaltningen som spelar in. Men att säga att ett tempus har mer närvaro eller högre action än ett annat fungerar inte riktigt. Det är så mycket mer som spelar in.
Screenshot 2019-07-07 at 11.15.40.png
The Lady of Shalott, 1858 av William Maw Egley (1826-1916)

Tio redigeringstips

När någon säger ”Det här var den bästa bok jag läst” vill jag gärna ta reda på vad det var som var så bra.

Givetvis handlar upplevelsen av en bok om tycke och smak. Så är det med musik, dans, konstverk och allt annat som inte går att mäta i exakta siffror. Att fråga vilken bok som är bäst i världen är på samma sätt lite som att fråga vem som springer bäst i världen, utan att specificera om det är ett sprintlopp eller långdistans.

Hur ska du då kunna veta om ditt eget manus är bra? Givetvis gäller det att ställa upp ett antal kriterier och sedan kontrollera texten mot dessa. Det är många redigeringsvändor innan du är i mål.

Läs med olika ögon

När jag lektörsläser går jag alltid på djupet i en text. Oftast läser jag manuset flera gånger med ”olika ögon”. Det du får tillbaka är ett omdöme som både berättar hur nära ditt mål du är och vad du kan göra på olika plan för att göra texten bättre. Men redan innan du lämnar ditt manus till en lektör finns det en rad saker som du kan göra själv.

Här följer tio redigeringstips. Inom en del punkter finns det även underrubriker. Detta innebär att om du redigerar bra kommer du att ha läst ditt manus långt fler än tio gånger innan det har gått från råmanus till färdig produkt.

Tio redigeringstips

Här ska jag försöka ge dig några tips kring hur du bör gå tillväga när du jobbar med din text. Eftersom vi alla skriver på olika sätt tar jag inte upp den processen i den här artikeln, utan fokuserar på det som händer när du har ett råmanus.

1. Vila från manuset

Det första du ska göra är att skaffa dig distans till texten. Lägg den alltså åt sidan. Detta kan vara jobbigt, eftersom du antagligen brinner för din berättelse, dina karaktärer och kanske även miljön. Men låt det minst gå en månad när du inte rör manuset alls.

Kontrollera att du inte fuskar, utan verkligen låter manuset vila.

2. Mottagaren

I bruksprosa är oftast mottagaren av en text definierad innan författaren börjar skriva. För skönlitteratur kan det mer röra sig om att författaren får en idé, vill utforska en viss händelse eller kommer på en kul karaktär. Okej, här måste jag faktiskt gå in lite i det som sker innan den första versionen är klar. Ganska tidigt bör du nämligen bestämma dig för vem eller vilka det är som ska läsa texten. Ha detta i åtanke medan du skriver. En första genomläsning efter viloperioden är att kolla om manuset håller sig till målgruppen.

Om du har läst Stephen Kings ”Att skriva” vet du att han alltid skriver för sin fru. Trots detta har han många läsare. Dra dig alltså inte för att identifiera en ensam mottagare för ditt manus.

Kontrollera att du kan ikläda dig rollen av någon av dina läsare. Läs som om du just fått en ny bok i din hand, utan att stanna och ändra i texten.

3. Tidslinjen

I nästa genomläsning bör du kontrollera att manuset sitter ihop. Om någon går in i ett rum, går de ut igen? Det kan givetvis vara underförstått att de går ut, till exempel om stycket efter börjar med ”Nästa dag …” men det jag menar är att du inte flyttar dina karaktärer ologiskt, alltså att manuset inte är fullt av lönndörrar som läsaren inte får veta om. Om någon reser till en plats, se till att den blir etablerad. Om någon blir gravid, se till att det är nio månader till födseln (vanligt fel!). Gör restider rimliga. Detta gäller även för science fiction och fantasy eftersom du i ditt världsbygge måste etablera hur snabbt man kan färdas.

Kontrollera att tidslinjen i ditt manus fungerar på alla plan.

Screenshot 2019-07-05 at 11.55.57.png

4. Värt att kämpa för?

Håller intrigen? Det vill säga: finns det något som det är värt att kämpa för? Detta är mycket viktigare än om du lyckas skapa den mest finurliga ”plotten” (i brist på bättre ord). Många manus kan vara välskrivna, men sakna något som gör att läsaren förstår varför protagonisten kämpar så mycket för att nå sitt mål.

Resan viktigare än målet

Jag läste nyligen boken 1793. Själva plotten i den är rätt svag, medan intrigen är väl vävd och karaktärerna starka. Att huvudpersonerna får nå sitt mål blir viktigt eftersom man som läsare känner så starkt med dem. Du måste alltså inte ha jordens bästa plott, men du måste väva intrigen så att plotten känns viktig. Resan blir på det sättet viktigare än målet. Följden, när jag läste 1793, blev att jag inte hade något som helst problem med att plotten var lite svag, eftersom resan var ett sånt nöje att läsa.

Kontrollera att det finns ett värde i att uppnå något – och att läsaren kan identifiera sig med detta värde och att du ger läsaren en intressant resa på vägen mot målet.

5. Karaktärer

Som huvudpersoner brukar man räkna protagonisten och antagonisten.

Protagonisten

En bra protagonist är någon som läsaren kan känna för. En bra protagonist har fel och brister, även om det är någon som gör hjältedåd. Jag skrev tidigare om Stålmannen, som ofta anses tråkig för att han alltid är just Stålmannen. Men han har kärleksproblem, vet inte hur han ska förhålla sig till Lois Lane. När han till sist avslöjar att Clark Kent och Stålmannen är samma person faller allt på plats.

En protagonist måste inte vara en hjälte. I många fall är det en antihjälte eller till och med en skurk. Det viktiga är att läsaren kan identifiera sig med karaktären.

Kontrollera att din protagonist gör fel ibland, är rädd för något, hamnar i knipa, har kärlekstrassel eller andra saker som gör att läsaren kan känna med karaktären.

Screenshot 2019-07-05 at 12.06.59.png

Antagonisten

En bra antagonist har en egen agenda. Detta går inte att säga nog många gånger. En antagonist som bara är ond för att den är ond, som bara lägger krokben för protagonisten för att det roar antagonisten, blir snabbt trist. Se istället till att din protagonist råkar komma i vägen för antagonistens mål, vilket i sin tur gör att det uppstår en konflikt. Det kan också vara så att antagonisten har råkat ut för något, vilket i sin tur gör att det blir en konflikt. Vägarna är många.

Kontrollera att antagonisten har en egen agenda och att den inte är att förstöra för protagonisten eller utmana världen i största allmänhet. Det måste vara personligt för att läsaren ska reagera. Här finns en bloggpost om antagonisten.

Dynamiska karaktärer

Kontrollera också att det händer något med dina karaktärer på vägen. Se till att de utvecklas (och tänk på att en utveckling ibland kan gå baklänges, någon som är tuff kan bli rädd etc.) Men det viktigaste är att karaktärerna inte är samma person i manusets start som när det slutar. Om någon bifigur blir statiskt gör mindre, men även de som är nära protagonisten och antagonisten bör förändras. Jag skrev också ett tidigare inlägg om att skapa dynamiska karaktärer, som du kan läsa här.

Perspektiv

Se till att du har ordning på perspektivet. Den som har perspektivet kan ha inre känslor och tankar. Andra har inte detta. Om du byter perspektiv, se till att detta sker tydligt där du börjar ett nytt kapitel eller har en markerad gräns mellan stycken, som till exempel tre stjärnor.

Kontrollera att perspektivet inte svajar eller hoppar omkring okontrollerat.

6. Research / världsbygge

Oavsett om du skriver i nutid eller dåtid, om ditt manus utspelar sig i vår värld eller i en som du har hittat på, så måste du göra din research.

I nutid handlar det givetvis om att kontrollera sådant som gatunät, gatuliv, parkeringsmöjligheter, tidtabeller, busshållplatser, vad som finns på vilken adress, hur folk på olika platser uttrycker sig och klär sig och så vidare.

I historiska manus måste du kolla vem som befann sig var vid vilken tid, när olika saker uppfanns, vad man samtalade om, kulturlivet, gatunät, hur man svor, hur lång tid en resa tog och vilka färdmedel man använde, arbeten, sysslor, och mycket annat.

Det kan verka märkligt att du ska göra research om du själv hittar på en värld, men även för en sån måste du sätta upp avgränsningar. Vilket språk pratar man, hur färdas man, vilka intelligenta arter finns det, hur skickar man post. Oerhört viktigt är att du ser till att det finns regler för magi eller teknik som inte existerar i vår värld. Tänk också på att om du lägger in magi i vår värld måste researchen gälla båda delarna. Jag är säker på att Rowlings, som skrev Harry Potter, tog reda på var det finns en park och en busshållplats innan hon lät en lila trevåningsbuss stanna där. Eftersom parken och hållplatsen finns köper läsaren det magiska.

Screenshot 2019-07-05 at 11.51.25.png

Kontrollera alla fakta i ditt manus. Läs på, för bok, skriv regler. Använd dig gärna av någon sakkunnig som kan kontrollera vissa saker – och gärna dubbelkolla dem. Jag har gjort flera artiklar om research. De ligger i bloggrullen.

7. Dialog

Hur pratar dina karaktärer? En bra skriven dialog är en sådan där karaktärernas tankar lever sitt eget liv, alltså där de inte bara håller med varandra. Det kan handla om utvikningar, avbrott från ämnet och liknande. Sätt dig på en buss eller ett fik och lyssna på folk som pratar. Skillnaden mellan verklighet och manus är att i verkligheten kanske dialogen bara rinner ut i ett nonsens eller ett ”jag messar dig”, medan dialogen i manuset måste komma tillbaka till någon form av avslut för att vara intressant.

Fundera också på vad som händer om dina karaktärer vill nå olika mål när de samtalar eller om den ena parten vägrar att prata.

Screenshot 2019-07-05 at 11.49.48.png

En sak att tänka på är hur Shakespeare, även i de mörkaste stunderna i sina dramer, låter karaktärerna vara roliga. De säger dråpliga saker när de står inför döden.

Kontrollera alltså att dialogerna känns naturliga, inte bara är frågor och svar och låt dialogen balansera mellan glädje och sorg så att den varken blir hurtig eller gravallvarlig. Här hittar du ett inlägg om att variera dialog.

8. Brödtext

Brödtext är allt som inte är dialog eller anföringssats till dialoger (alltså ”sa hon”). Här är det viktigt att du funderar på hur texten i sig klingar. Har du en egen berättarstil och författarröst eller har du bara försökt härma någon författare du gillar? Spretar språket eller är det homogent? I ett historiskt drama kanske du väljer ett annat sätt att skriva både dialog och brödtext än i en hårdkokt deckare. Tänk också på att om du över lag till exempel har ett ungdomsspråk bör du inte väva in högtravande enstaka ord, utan ha en stil i samma manus.

I brödtexten ligger också sådant som att du bör gestalta, alltså att visa läsaren, snarare än att berätta. Givetvis kan man gestalta in absurdum, på vissa ställen måste det gå snabbt och vara berättande. Hitta en gyllene medelväg. Under brödtext hamnar också en kontroll av tempus i texten.

Kontrollera att språket passar för genren, att du har en egen berättarstil och författarröst och att ordvalet inte spretar mellan till exempel slang och högtravande. Se till att du gestaltar överallt där det inte är action, men samtidigt att du inte gestaltar sönder texten. Kontrollera att du inte hoppar mellan olika tempus.

9. Språk

Jag skiljer på brödtext, som är manuset egen ton, och språk, som är hur väl författaren behärskar språket rent generellt. Här kommer alltså sådant in som svengelska (tyvärr väldigt vanligt), andra grammatikfel, stavning, ordförståelse (alltså att ett ord inte är konsekvent felanvänt), meningsbyggnad etc.

Ta bort alla onödiga småord. Här finns en listan på sådana. Småord jagar du enklast bort genom att köra ”sök och ersätt”. Läs meningen och se om den fungerar utan småordet. Gör den det: ta bort!

Tänk på att det är modernt med korta meningar.  Tänk på att meningar med flera bisatsinledare, som ”och” generellt är för långa. Samtidigt får inte manuset bara ha korta meningar, då blir det rumphugget. Variera och frasera ditt språk. Läs mer om detta här.  

Använd ”Svenska skrivregler” och Olof Thorell ”Svensk grammatik”.

Kontrollera att du inte har svengelska uttryck, att du skriver en riktig grammatik och att meningarna är av varierande längd. Korrläs för att hitta stavfel.

10. Utforma texten läsvänligt

För långa rader, fel typsnitt eller fel storlek på typsnittet kan göra att ett aldrig så bra manus upplevs som svårläst. Tänk på att detta inte bara gäller för dig som ger ut själv, utan även för manus som ska läsas av ett förlag. Gör manuset så tilltalande som möjligt, så är chansen för utgivning större! Ta gärna hjälp av ”Typografisk handbok” av Christer Hellmark .

Kontrollera att ditt manus är läsvänligt utformat. Här finns ett inlägg om hur du utformar din text på ett läsvänligt sätt.

Screenshot 2019-07-05 at 11.59.27.png

Fler tips

Det finns fler tips i min blogg. Ta gärna hjälp av en betaläsare, men kom också ihåg att en lektör med lång erfarenhet verkligen kan gå på djupet i ditt manus och hjälpa dig att vässa det.

På Lektörsförbundets webbplats hittar du en lista med lektörer som både har många år i branschen och dessutom goda referenser från sina författare.

Här finns en lista på saker som vi i Lektörsförbundet tycker att du ska kontrollera i ditt manus.

Här är en lista på saker som du som författare bör fråga innan du anlitar en viss lektör.

Här är en lista över lektörer som är anslutna till Lektörsförbundet. Som du se är listan kort. Det beror på att det inte är så många som har lång erfarenhet. Med tiden blir förhoppningsvis listan längre, men det är dessa vi rekommenderar i dag.

Lycka till!
/Anna

 

Om svengelska

Språk är alltid i förändring. I dag möts jag i min lektörsroll av ganska många manus som innehåller svengelska. En del ligger väldigt nära korrekt svenska och kommer kanske med tiden att införlivas i svenskan. Men vi är inte där än. Om du vill få ditt manus publicerat eller ge ut ett kvalitetsmanus på egen hand bör du kontrollera att du inte använder svengelska.

Screen Shot 2019-01-03 at 12.03.01

Historisk återblick

På vikingatiden spred nordborna sina ord över den då kända världen. Framför allt i engelska som pratas i Skottland kan man ännu höra ord som ”bairn” (barn) och ”kirk” (kyrka). Ordet ”windows” kommer från det isländska ordet för vindöga. Under medeltiden gick strömmarna åt andra hållet: svenskan stod under så starkt intryck av tyskan att vi fortfarande har så mycket som en fjärdedel av alla ordstammar därifrån. Samma sak på 1700-talet då franskan fick starkt inflytande, även om det inte lämnade lika starka spår som tyskan. Nu står vi sedan rätt lång tid tillbaka under ett bombardemang från engelskans ord och fraser.

Domänförluster

Lånord är inte hela världen för ett språk. Vartefter förändras de och införlivas genom inhemska böjningar och en anpassad stavning. Risken för små språk är när man får en så kallad domänförlust, alltså när det bara går att prata om ett helt ämne på ett främmande språk. Då är risken stor att det mindre språket med tiden försvinner. Svengelska är inte en domänförlust, men det är ett felaktigt språk som bottnar i att vi inte använder vår egen grammatik eller våra egna termer.

Screen Shot 2019-01-03 at 12.14.54

Inte konstigt, men inte rätt

Jag läser ganska många manus inom fantastik och där märks det att att många av författarna har vuxit upp med engelskspråkiga böcker (i dag växer den svenskspråkiga litteraturen inom genren, vilket är skoj, men det är ett annat kapitel). Svenskan i dessa manus har ibland en stark påverkan av engelska, vilket i och för sig inte är så konstigt, men därmed inte rätt. Även i andra genrer förekommer det svengelska, men då oftare i mer subtila varianter.

Trots att jag är medveten om fenomenet kom en av mina korrläsare på mig med att skriva: ”Så mycket för att vara …” Det är inte svenska, det är svengelska, även om meningen fungerar grammatiskt på svenska. Men den behöver skrivas om helt, till exempel ”Där fick jag för att jag …”

Det är svårt att hitta såna här fraser i sin egen text, eftersom man troligen har anammat frasen i sitt dagliga talspråk och i sina tankar. Ta gärna hjälp av en uppmärksam betaläsare som du inte samtalar med till vardags (för annars kommer betaläsaren bara att tycka att det är ”du”).

Tänk på att det inte alltid är engelska ord och uttryck som inte går att översätta. Fundera på hur du skulle säga ”fika” och ”lagom” med ett ord på engelska. Det är samma sak åt andra hållet, ibland måste vi skriva något med ett längre uttryck för att det ska bli rätt.

Screen Shot 2019-01-03 at 12.11.44.png

Exempel på fraser

Här följer några exempel. Kör ett ”sök och ersätt” i ditt eget manus och kontrollera att du inte har med några av dem. Jag har hittat dem i flera manus av olika författare och i olika genre. Gemensamt för exemplen är att det inte är en författare som använder dem, utan flera. Givetvis är de bara exempel, det finns en oändlig rad av enstaka svengelska ord också. Men har du väl fått upp ögonen för detta hittar du dem nog. Ibland räcker det att ändra ett ord eller en böjning, andra gånger behöver något skrivas om från grunden, likt min egen groda ovan.

  • Han såg över på henne (he looked over at her) – Han såg på henne / Han flyttade blicken till henne.
  • Situationen var familjär (the situation was familiar) – situationen gick att känna igen / situationen kändes bekant
  • De spenderade tid tillsammans (they spent time together) – De tillbringade tid tillsammans (spendera gör man med pengar på svenska, men inget annat. Detta fel är oerhört vanligt förekommande)
  • Som runnit ner (that ran down) – Som runnit nerför
  • Det gjorde mig obekväm (it made me uncomfortable) – Det fick mig att känna obehag (obekväm på svenska gäller möbler och kläder, men inte känslor)
  • Hon borstade sina tänder (she brushed her teeth) – Hon borstade tänderna (grammatisk skillnad i hur språken hanterar flertal)
  • Hon tog på sig sina byxor (she put on her trousers) – Hon tog på sig byxorna (svenskan behöver inte speca vems brallorna är om det inte föreligger risk för ett missförstånd, som att hon tidigare haft lånade kläder)
  • Röken styrdes upp (the smoke stirred) – Röken bolmade upp / Röken spred sig
  • Cirklade mig (circeled me) – Gick runt mig
  • Jag vill ha min mamma (I want my mummy) – Jag behöver min mamma
  • Du är säker med mig (You’re safe with me) – Du kan känna dig trygg tillsammans med mig / Jag kan skydda dig.
  • Platsen är ockuperad (the seat is occupied) – platsen är upptagen
  • Känn inga obligationer (don’t feel any obligations) – känn dig inte tvungen

Exempel på ord

De flesta svengelska ord kommer från datoranvändningen, men inte alltid. Det finns oftast mycket bra svenska motsvarigheter. Lägg även märke till att det finns en del så kallade ”falska vänner” i listan. Du kan låta en nutida romanfigur använda en del av de här orden i dialog, som en del av personens sätt att tala, men ha dem inte i brödtext. Givetvis är detta bara ett axplock av alla såna här ord.

  • adda – lägga till
  • after ski – avkoppling efter skidåkning (en falsk vän, då engelsmännen använder det franska après-ski)
  • attacha – bifoga
  • backslick – bakåtkammat (heter f.ö. slick back på engelska)
  • backup – säkerhetskopia
  • connekta – koppla upp / hitta samförstånd med
  • crowdfunding – insamling
  • determinerad – beslutsam
  • editera – redigera
  • hottaste – mest populära / hetaste
  • innovera – uppfinna
  • kick-bike – sparkcykel (heter scooter på engelska)
  • kustomisera – skräddarsy
  • mansplainging – övertydlig / överförklarande (om en man)
  • notisera – lägga märke till
  • najs – trevlig
  • peaka – uppnå sin höjdpunkt
  • petrifierad – livrädd
  • playback – förinspelad (heter lip sync på engelska)
  • sajt – webbplats
  • savea – spara
  • support – användarhjälp
  • surprise – överraskning
  • swappa – växla
  • trafficking – människohandel (ensamt betyder ordet smuggling på engelska, människohandel heter human trafficking)
  • wild card – joker

Men! Han blev petrifierad (he became petrified) har använts i svenskan sedan 1600-talet, i betydelsen att någon blev som en stenstod.

Översätt

Mitt tips är att så fort du känner dig osäker, översätt frasen eller ordet och fundera på olika alternativ.

Lycka till!
/Anna

 

Karaktärernas hemligheter

Jag jobbar ju även som hypnoscoach och möter med jämna mellanrum klienter som har ett problem som går att likna vid problemet att skriva en trovärdig karaktär. Den person som inte har något att dölja finns troligen inte, och således är en karaktär helt utan hemligheter inte heller trovärdig.

Tänk dig att jag möter en klient som tycker att det är otroligt jobbigt att korsa en gata. (Inom hypnoscoachning ses ofta flera kollegor och gör en övning, och följande är hämtat från en sådan, så faller är påhittat, men därmed också väl applicerbart på en karaktär.) En kollega hade hittat på en karaktär som inte visste huruvida det var gatan själv, eller asfalten på gatan, som var problemet. Karaktären hade också svårare att korsa en villagata där det bara fanns en trottoar på den ena sidan.

Vissa ord och uttryck fick kollegorna att gå igång på den här övningen, samtidigt som budskapet i övningen var att aldrig snöa inne på sådant man har stött på tidigare, utan att fortsätta fråga. På samma sätt skulle jag vilja att du som författare fortsätter att fråga dina karaktärer. Gör ett extranummer av detta om karaktären är ”olydig”, det vill säga hittar på saker som du, som författare, inte alls hade planerat. Vad är det i så fall som gagnar din karaktär, som får den att bete sig på det här helt nya och kanske ologiska sättet. När du hittar vad som driver din karaktär kommer också karaktären i sig att lyfta från pappret och bli en person som läsaren känner för.

En av de bästa romanserier jag någonsin läst har en hjälte som aldrig har perspektivet, utan bara speglas från andra. Dessutom är hjälten långt ifrån utan fel och brister. Ibland gör han fel, ibland far fan i honom, som den kan göra med folk i verkliga livet också, men ibland har han en helt egen agenda som han av olika anledningar inte vill berätta för någon annan. Som läsare undrade man alltså till och från om inte karaktären hade gått för långt, men ett antal (läs: många) sidor senare visade det sig att om inte karaktären hade dragit på sig en massa svordomar och elände, hade saker faktiskt blivit värre än de i slutänden blev. Som läsare dök det upp ”Så det var _därför_ Xxxx var så dum mot Yyyy.” Den insikten var en av sakerna som jag tror har gjort att samma bokserie i dag har flera olika forum och Facebookgrupper.

Tillbaka till den påhittade historien om mannen som har svårt att gå över gatan hemma i sitt villaområde. Vad hade du frågat en sådan påhittad karaktär? För något hade du säkert frågat, eller hur? Kanske hade du sagt att han egentligen var lat och att hans undermedvetna hittade på problemet med att gå över gatan för att slippa gå till jobbet. Eller så bottnade problemet i en sak han sett i barndomen som kom upp när han s fru lämnade honom. Kommer du så långt har du förmodligen gjort en traditionell psykoanalys ”light” av din karaktär. Men hur många författare hade ställt den fråga som en hypnoscoach gör:

”Föreställ dig att ditt problem inte är ett problem, utan att det är något som är till din fördel. Hur skulle den fördelen då uttrycka sig?”

Jag tror att mycket av förståelsen för både verkliga problem, och problem hos skapade karaktärer, ligger i att begripa precis just detta. Alla, både hjältar och skurkar, protagonister och antagonister, har något som de döljer för någon, därför att de, medvetet eller i sitt undermedvetna, tror att de har något att vinna på att inte berätta sin hemlighet. I fallet med bokserien ovan var huvudpersonen självuppoffrande och gjorde en del dumma saker för att skydda andra. Det är så man skapar en hjälte. Men givetvis kan det också handla om en skurk med en dold agenda. Tänk då på att din hjälte aldrig blir häftigare än vad din skurk är läskig.

Är det farligt att gå på bio?

Hur många här har varit på bio? (Det är helt okej att räcka upp handen när du läser, alla är ändå så inne i sin grej att de inte ser dig.) Du har kanske popcorn och en dricka, några väl valda bitar godis eller ett helt berg med ”biogodis”. Du har med en vän eller någon du älskar. Du sätter dig, sjunker in i mörkret, filmen börjar … och den är jättebra! I början hör du fortfarande någon i salongen som prasslar, men snart har du helt tappat känslan av att ha en massa andra runt omkring dig.
När filmen tar slut har du levt dig in så till den grad att du har godis kvar, du vet inte vad klockan är och du undrar hur du ska ta dig till närmaste toalett eftersom du inte märkte att blåsan blev full medan filmen pågick.
 
När tappade du bort omvärlden och blev ett med filmen?
Kan du svara på det har du inte levt dig in, men om du lät dig dras med in i handlingen så som jag beskriver ovan har du levt dig in, du har dagdrömt, varit i en lätt hypnos.
 
Vad skulle du skriva om ifall du kunde leva dig in på det sättet när du sätter dig ned för att författa? Jag har ett inlägg som ligger precis före detta med tips på hur du kan gå tillväga för att lära dig mental träning, på samma sätt som idrottsmän gör inför större tävlingar, till exempel. Läs gärna det och prova dig fram. Eftersom det inte anses farligt att gå på bio kan inte det heller vara farlig, eller hur? Det är exakt samma sak som sker i din hjärna. Om du har svårt att göra det själv kan jag hjälpa dig att komma igång. Om du känner att du vill höra av dig är det bara att du gör det!
Screen Shot 2018-07-28 at 18.09.20.png

Lev dig in i dina karaktärer via självhypnos – del 3

Nu har jag äntligen tiden att skriva tredje delen i serien om hur du kan leva dig in i dina karaktärer. I det här avsnittet kommer jag till självhypnosen, hur det går till. På grund av jobb är det ett tag mellan artiklarna, men här får du länkar till de föregående, om du vill läsa dem först (de öppnas i en ny flik så att du inte tappar bort denna.

Del 1 – om hjärnvågor
Del 2 – om koncentration

När du har läst dessa inlägg har du förmodligen en aning om vad hypnos (eller mental träning) är för något. Nu ska jag berätta hur du gör för att lära dig att hamna där. Men först: Varför är det så bra med hypnos om du skriver? Jo, det är av två skäl. Det ena är rent praktiskt, du blir mer koncentrerad på att skriva, mindre störd av din omgivning med andra ord. Det andra är att du får lättare att ”samtala” med dina karaktärer.

Egen erfarenhet

Jag har jobbat som hypnoscoach sedan 2007 då jag gick min diplomkurs hos Fredrik Praesto. Som alla aktiva diplomerade hypnoscoacher finns jag även med på hans lista över rekommenderade coacher. Under åren har hjälpt personer med allt möjligt, från rädsla i en viss situation, dålig självkänsla, oro inför prestationer som en tenta, till att sluta bita på naglarna eller sluta röka.

I min roll som lektör eller skrivcoach är det också till stor hjälp eftersom jag kan leva mig in i ditt manus. Kanske är det därför jag har så lätt för att hitta logiska luckor eller fel i tidslinjen. Anledningen till att jag skriver den här miniserien för författare är att jag helt enkelt vill hjälpa dig att komma närmare ditt manus och lyckas som författare. När du anlitar mig som lektör kommer vi sen tillsammans mycket närmare en slutversion, om ditt manus är vasst redan när jag får det.

Målet med den här serien

Det är min fasta övertygelse att alla som lever sig in i det de själva skriver kommer att kunna dra läsarna med sig. När jag själv författar går jag helt automatiskt in i trance. Detta för att jag är så van vid att göra det. När jag tar en paus kan det ta någon sekund medan jag är jätteförvånad över att inte vara lika lång som någon karaktär som just haft perspektivet eller över att jag har ”fel” kläder på mig. Givetvis går det snabbt upp för mig att jag är jag och att det andra var min inlevelse i det jag skriver. Det är till det stadiet av inlevelse som jag hoppas kunna hjälpa dig.

Lev dig in som ett barn

Ett känt knep vid så kallad skrivkramp är att helt enkelt börja prata med karaktärerna. Tänk på hur ett barn pratar med en låtsaskompis, eller lever sig in i en karaktär som de gärna vill vara. Kanske är det Pippi Långstrump eller Emil i Lönneberga (klassiska sagor dör inte). När barnet blir lite äldre kanske det är Superman eller någon häftig skurk. Ibland leker de också olika yrken och är en doktor, en lokförare, prinsessa eller troll (att barn ”leker djur” är inte heller ovanligt).

Det barnet gör är att bli associerad med en figur, påhittad av dem själva eller av någon annan, som om figuren var en avatar som de kan kliva in i. Barn gör det här utan att ens fundera, men som vuxen måste vi öva, eftersom våra vuxna hjärnvågor inte har lika lätt för detta (se del 1 om du undrar kring hjärnvågor). För att lära dig mental träning eller självhypnos behöver du alltså egentligen bara öppna ditt barnasinne.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.18.35.png
Låtsaskompisar finns även i böcker!

Kan jag hypnotisera mig själv?

All hypnos är självhypnos. Det en hypnotisör gör är att vägleda dig, men du gör alltid förändringen i ditt medvetande själv. Svaret på frågan om det går att hypnotisera sig själv är alltså ja, med tillägget: Det är det enda sättet som du kan gå in i hypnos på.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.33.27.png
Ingen annan än du kan hypnotisera dig, men en hypnotisör kan hjälpa till.

Det går förmodligen snabbare att gå in i hypnos om någon som vet hur man gör vägleder dig, men du gör det helt naturligt flera gånger om dagen. Till exempel varje gång du somnar och varje gång du vaknar. Du går också automatiskt in i trance när du lever dig in i en film eller läser en fängslande bok. Du vet att du kan resa dig och gå om du vill, men du väljer att stanna och vara inne i händelsen.

Du går också automatiskt in i trance om du kör på en enformig väg eller en sträcka som du ofta åker. Hur många har inte förvånats över att de plötsligt är på ett ställe, utan att ha en aning om vad som hände på vägen? Om något verkligen hade hänt skulle du direkt ha gått ur trancen och agerat, till exempel för att undvika en olycka eller om ett hus vid vägkanten står i ljusan låga. Men så länge du gör en sak du kan, det vi kallar ”göra med ryggmärgen” tillåter sig ditt sinne att fara iväg och göra andra saker under tiden.

Titta på några personer som står och pratar, eller personer som sitter i ett möte. Du kommer att bli förvånad över hur ofta deras blick far iväg. Den kommer att komma tillbaka, men det är oerhört svårt att hålla koncentrationen länge (se del 2) så sinnet kommer att fara iväg, om så bara för någon sekund i taget. Vi tillbringar faktiskt omkring sjuttio procent av vår vakna tid med att inte vara här och nu, det vill säga vara i någon form av dagdröm, alltså en trance.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.25.31.png
Hur många är 100 procent fokuserade på föredragshållaren här?

Föregående stycke hoppas jag får dig att förstå att hypnos är helt naturligt och dessutom ett tillstånd som du omedelbart lämnar om någon fara skulle hota. Du är bara i hypnos så länge du själv vill. Vad skulle till exempel hända om hypnotisören under en scenhypnos bara gick sin väg? Jo, några av de frivilliga, som är hypnotiserade, skulle sjunka djupare in i en helt vanlig sömn, men de flesta skulle snart börja inse att showen är över och återgå till normalt vaket tillstånd, på samma sätt som vi alla vaknar efter en natts sömn. Om du hypnotiserar dig själv kan du alltså vara helt säker på att du alltid kommer tillbaka till vanligt vaket tillstånd (är du rädd för att du ska somna när du över kan du ställa en väckarklocka, men du kommer snart att inse att det inte behövs, eftersom det finns bättre sätt som jag kommer till nedan).

Inledande övningar

För att lättare komma i rätt stämning för att träna på självhypnos bör du se till att du får vara ostörd. stäng av datorer, telefoner och annat som kan störa. Om du har svårt att stänga av ljud från omgivningen kan du sätta på lugn musik, men den bör inte ha en känd melodi. Det finns gott om så kallad avslappningsmusik både på Youtube och att köpa. Men givetvis går det lika bra utan musik, fågelkvitter eller vågskvalp också.

Övning 1 – att se bilder

Till den första övningen vill jag nu att du tänker på något som du har upplevt som var trevligt eller roligt, en positiv sak helt enkelt. Peka ut var i rummet den här känslan finns och gör den till en bild. Dra i bilden, som på en skärm, så att den blir större och lägg märke till hur det känns i kroppen. Se till att bilden är i färg och notera hur det känns. Låt den bli så stor att den omsveper dig. Hur känns det nu? Lägg till de ljud som du hörde när minnet utspelade sig. Hur känns det? Låt bilden övergå till en spelfilm. Jag är tämligen säker på att du nu mår lika bra som när händelsen utspelade sig. Kanske ler du, om du tänker efter. Märk nu vad som istället händer om du tar tillbaka bilden till sin ursprungliga form, tar bort ljudet, låter den bli en stillbild, tar bort färgen och gör den svartvit … inte lika häftigt längre, eller hur? Pröva att flytta bilden så att den är bakom dig. Rätt snopet, eller hur? (För de flesta försvinner bilden då.) Detta gjorde du utan någon hypnos alls. Eller …? All inlevelse är faktiskt en lätt trance.

Övning 2 – associerad eller dissocierad

I den andra övningen vill jag att du tänker på din senaste måltid. Det spelar ingen roll vad du åt, men fundera på hur du ser själva minnet. Ser du en film där du sitter och äter, som om någon stått bredvid och filmat, eller ser du tallriken och dina händer framför dig, som om du såg ut ur dina egna ögon?

Om du såg det som en film var du dissocierad. Att se som om du såg ut ur dina egna ögon är att vara associerad. Om du spelar datorspel vet du säkert att det brukar gå att byta mellan dessa båda versioner inne i spelet. När du skriver och ska leva dig in i dina karaktärer är det bäst om du kan vara associerad med dem. Öva därför på att byta mellan att se dina egna minnen dissocierad eller associerad.

(Inom parentes sagt är detta ett problem för polisen när de förhör vittnen, eftersom många ser minnen dissocierat och alltså lägger till sig själva när de ska berätta hur många som var på platsen!)

Övning 3 – kroppens svar på tankar

Kan alla bli hypnotiserade? Svaret är ja, i stort sett alla, men du måste vilja det själv, eftersom ingen kan hypnotisera dig utom du själv. Däremot kan det vara olika lätt. Du som redan har gjort mental träning inom idrott, övat yoga eller mediterat har lättare, men det går alltid att öva. Trägen vinner och du kommer att ha stor nytta av det när du skriver, så lägg lite tid på de här övningarna.

I den första övningen vill jag att du knäpper dina händer, men att du låter båda pekfingrarna sticka rakt upp. Ha några centimeter mellan dem. Se till att händerna för övrigt är knäppta som om ingen kraft i världen skulle kunna öppna dem. Föreställ dig nu att du har attraherande magneter i båda fingertopparna och att magneterna långsamt med obevekligt drar dina fingertoppar mot varandra. Se vad som händer. Visserligen är det så att det krävs en del för att hålla isär fingrarna när händerna för övrigt är knäppta, men troligen gör dina tankar trots det att fingertopparna på dina pekfingrar möts.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.26.56.png
Magnetiska fingrar

Du kan också göra den här övningen: Håll ut dina armar så att de är raka framför dig. Vänd den ena handflatan upp och tänk dig att någon står och lassar på stora tunga böcker i din hand. I den andra handen knyter istället någon annan fast en massa stora heliumballonger. Fler och fler böcker. Fler och fler ballonger. Blunda och fortsätt. När du tittar igen, vad har hänt med dina armar?

En tredje övning är att binda fast ett föremål i en cirka två decimeter lång tråd och göra en pendel. Du kan till exempel ta en ring. Ha snöret i din hand, mellan tummen och pekfingret och stötta armbågen mot något så att du har ett bekvämt läge. Se till att ringen och tråden är stilla. Tänk dig nu att pendeln börjar svänga fram och tillbaka. Försök att inte medvetet röra handen. Vad händer med pendeln? När den har svängt en stund, kan du få den att börja rotera istället? Och när den roterar, kan du få den att byta håll?

Screen Shot 2018-07-12 at 14.13.20.png
Gör en enkel pendel

Ingen av de här övningarna har något med illusioner eller ”magi” att göra, det är bara kroppens svar på din egen koncentration. När du behärskar övningarna är det dags att gå vidare.

Hur vet jag om jag har varit i hypnos?

Hypnos, eller trance, inte något tillstånd där du känner dig ”borta”. Ju mer du övar, desto tydligare lär du dig att skilja på trance och vanlig vakenhet.

Ett tecken är givetvis att kroppen blir avslappnad. Filmar man en scenhypnos och sedan spelar den snabbt framåt är det märkligt hur stilla de frivilliga på scenen sitter när de inte utför någon sak som hypnotisören ber dem om.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.37.41.png
Extrem avslappning under scenhypnos

Folk som inte är i trance kan inte sitta still. Deras blick kommer att flytta sig, de kanske kliar sig på hakan, flyttar om fötterna eller har något i fickan som de rör vid. Detta händer inte i trance. Den inre upplevelsen är lugn, fokus på en enda tanke eller sammanhängande tankekedja. Sinnet är kristallklart.

Efteråt kommer det att kännas som om det har gått längre tid än det verkligen har gjort. När jag har klienter som jag coachar tror det oftast att det har gått tjugo minuter när det i verkligheten har gått en timme. Men alla upplever tillståndet olika. När du börjar öva, bry dig inte om att fundera på det, utan vara bara här och nu i det du upplever.

Gör man inte ”fåniga” saker i hypnos?

Oavsett om du är vaken eller i hypnos kan inget och ingen få dig att göra sådant som går emot dina värderingar. Om en hypnotisör under en scenhypnos till exempel säger åt dig att du heter något helt annat än ditt eget namn kommer detta i många fall att vara underhållande för publiken. När personen får kontrollera mot sitt ID eller körkort uppstår även en komisk konflikt mellan det undermedvetna och det medvetna, men i de allra flesta fall kommer personen ändå att hålla fast vid det påhittade namnet.

Men, om namnet av någon orsak spelar en väldigt stor roll för personens identitet kommer just den här saken att fungera dåligt. Jag har sett personer som börjar säga sitt verkliga namn, men sedan glider över i det påhittade eller som går ur hypnosen när de får se sitt ID. Bara för att just den saken inte fungerade som underhållning betyder det inte att personen inte kan tillåta sig att bli påverkad av annat, men det viktiga här är att sådant som man verkligen inte ställer upp på kommer man heller inte att göra.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.39.48.png
En person går med på att skon är en telefon under scenhypnos – till publikens oerhörda glädje, medan de övriga frivilliga på scenen inte ser förvånade ut.

Det där med att använda hypnotiserade personer som vittnen i polisromaner kan du förresten glömma, för ingen ljuger så bra som den som är i hypnos. Även detta kan leda till härlig humor under en scenshow. Däremot berättade en kollega som samarbetar med polisen att det är under utredning om det inte kan vara en fördel om förhörsledaren är i en lätt trance, eftersom fokus på mikrorörelser som är tecken på lögn faktiskt kan uppfattas bättre i trance. Däremot kan minnen som någon valt att trycka undan, kanske för att de innehåller ett starkt obehag, gå att få upp till ytan i hypnos. Men för att utföra sådana saker måste hypnosen ledas av någon som vet vad den gör och som också vet hur obehaget kan ”stängas av” igen. När du börjar öva med själva induktionerna, se till att du inte ”labbar” med saker som du inte behärskar på egen hand, utan håller dig på säker mark. Allt det jag skriver att du kan öva på nedan är säker mark.

Avslappning och induktion

Att gå in i hypnos kallas induktion. Under induktionen blir kroppen avslappnad medan sinnet förblir knivskarpt. Det är alltså inte så att du kommer att känna dig ”borta” eller tro att du har sovit (för i så fall somnade du antagligen, det är inte helt ovanligt att göra om man inte är van vid hypnos). En del blir avslappnade så till den grad att de ramlar ur stolen, så innan du börjar, se till att du sitter stadigt och bekvämt, eller ligger ner. Läs igenom induktionen först och gör sedan övningen med dina ögon slutna.

Övning 1 – avslappning ”hypnos light”

Innan du sluter ögonen, titta upp mot dina ögonbryn eller fäst ögonen på en prick en bit upp i rummet. Håll blicken där i tio till femton sekunder utan att flacka. Ta ett djupt andetag. Slut sedan ögonen och känn hur skönt det är.

Samtidigt som du blundar tänker du ”ett” , andas ut och föreställer dig hur hela huvudet, ansiktet, tinningar, käkar ner kring halsen, bakhuvudet och nacken slappnar av. Eftersom du ska föreställa dig detta under en utandning bör du andas ut lugnt och tänka ganska snabbt.

Ta ett nytt djupt andetag andetag. Räkna till två när du andas ut och föreställ dig hur axlarna slappnar av tillsammans med armarna, både överarmar och underarmar, armbågar, handleder och händer ända ut i fingertopparna.

På andetag tre slappnar du av i hela överkroppen, både framsida och baksida.

På fyra slappnar du av i benen, ända ut i fötter och tår.

På fem, förställ dig att du befinner dig på en skön plats. Stanna på platsen, bli associerad i den, upplev den. Upplev ljud och dofter.

När du vill komma tillbaka till normalt medvetande räknar du bara från ett till fem igen, med tiden lär du dig att göra detta ganska snabbt, men räkna gärna lugnt i början.

Övning 2 – avslappnad version ”avatar”

Screen Shot 2018-07-12 at 14.17.46.png
Nej, inte en sån. Det ska vara en version av dig själv som är avataren

Sitt bekvämt och slut ögonen. Föreställ dig hur du själv skulle se ut om du var dubbelt så avslappnad som du är nu. Visualisera denna version i dina tankar. Föreställ dig att du kan gå runt ditt mer avslappnade jag och se på den versionen från alla olika håll. Föreställ dig sedan hur du svävar in i den mer avslappnade versionen och blir ett med den.

Föreställ dig nu att du ser ytterligare en version av dig själv, denna gång ytterligare dubbelt så avslappnad. Sväva in i den versionen.

Fortsätt tills du är djupt avslappnad.

När du vill komma tillbaka, räkna från ett till fem.

Inspelningar

Om du tycker att det är svårt att behålla koncentrationen och minnas teknikerna som jag beskriver ovan kan du enkelt spela in dem i din telefon eller på din dator. Spela gärna upp i hörlurar så att du stänger ute omgivningen. Du kan också ge dig själv suggestionen att när du börjar slappna av kommer alla ljud från omgivningen att göra så att du slappnar av djupare.

Tidsgräns

Det är tämligen vanligt att folk som vill vakna ur vanlig nattsömn en viss tid helt enkelt bestämmer sig för detta och sedan vaknar strax före väckarklockan. Du kan göra på samma sätt när du går in i självhypnos. Bestäm dig för att du kanske vill vara i trance i tjugo minuter och sedan komma tillbaka. Har du en tid att passa kan du ställa en väckarklocka på tjugoen minuter och se vad som händer.

Utforska ditt manus

Övning 1 är bra om du vill gå in i din handling när du skriver, om du vill se hur det ser ut ”på riktigt” i miljön, oavsett om det är en plats som du enkelt kan besöka i verkligheten eller en helt påhittad plats. Skriver du i nutid kan det ändå vara så att platsen är annorlunda i din berättelse, det kan till exempel vara natt i din scen, fast det är dag när du sitter och skriver.

Övning 2 är bra för att leva dig in i dina karaktärer. När du är riktigt avslappnad, föreställ dig att den sista versionen är en avatar av din karaktär och att du svävar in i denna, så att du ser det som din karaktär ser. Härifrån kan du måla upp platsen i övning ett, men nu se den genom din karaktärs ögon. Jämför med hur platsen såg ut när det var författaren som såg den. Vad har förändrats? Testa att gå ur din karaktär och gå in i en annan. Ser den karaktären på platsen på ett annat sätt än den första?

Screen Shot 2018-07-12 at 14.43.00.png
Utforska manus och karaktärer

Den sista övningen ovan kräver att du har rätt bra kläm på dina karaktärer, alltså att du har skrivit karaktärskort där du har bestämt dig för hur de ser ut, men framför allt hur de reagerar på omvärlden. Om du inte har gjort det kommer övningen givetvis inte att fungera.

Fördjupa trancen

Om du vill fördjupa tillståndet för att verkligen gräva i ditt manus finns det också olika tekniker att jobba med. Gör inte dessa innan grunderna sitter.

Det undermedvetna förstår metaforer bra. Du kan alltså enkelt fördjupa din trance genom att se saker bildligt.

Trappan

Föreställ dig en trappa som leder ner till en skön plats. Det kan vara en plats som du tycker om eller en påhittad. Om det är en verklig plats som saknar trappa kan du tillfälligt lägga till trappan till platsen. Se på trappan, vad den är gjord av för material, vilken färg den har etc. Det kanske är en helt vanlig trappa i ett hus, eller en utomhustrappa, en rak trappa eller en som går i spiral, kanske en trappa från en romantisk film, en trappa på teatern som tillåter en dramatisk entré eller något helt annat.

Föreställ dig hur du långsamt går nedför trappan, ett steg i taget och att varje steg tar dig djupare in i trancen. När du är nere kan du också lägga märke till att den sköna platsen bara är en avsats, att trappan fortsätter och kan ta dig djupare och djupare, ja faktiskt precis hur djupt som helst och ju djupare du går, desto skönare känns det.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.15.12.png

Sudda ut siffror

Föreställ dig att du är på en plats där det finns en stor skrivtavla. Det kan vara en gammaldags ”svarta tavlan”, en whiteboard eller kanske ett blädderblock. Det finns siffror skrivna på tavlan, från tjugo till ett. Föreställ dig hur en hand långsamt suddar ut siffrorna, alternativt drar bort papper för papper från blädderblocket. Hur siffrorna försvinner bakom dig så att du går längre och längre in i trancen för varje siffra. Ju djupare du går, desto skönare känns det.

Vad går det mer att göra med hypnos?

Förutom att komma närmare platser och karaktärer i ditt manus är hypnos ett perfekt redskap för att programmera om saker som du inte är nöjd med i livet, eller sätta upp mål. Det kan vara allt från att ta bort rädsla för att tala inför publik (en undersökning visade att fler är rädda för att tala inför åhörare än inför döden!), att sluta röka, äta nyttigare, ta bort fobier och tvångsbeteenden, bli mer kreativ etc.

Under första hälften av 1800-talet gjorde en indisk kirurg en hel del operationer under hypnos. Sedan kom den moderna narkosen och hans metoder behövdes inte, men i dag har trenden vänt. Det visar sig nämligen att återhämtningen efter ett ingrepp under hypnos är betydligt kortare än efter vanlig narkos. Även tandläkare använder mer och mer hypnos mot tandläkarskräck.

Som jag tidigare nämnt användes hypnos också flitigt inom idrotten. (Ett komiskt exempel på tidig mental träning bland idrottare är en simmare som bad hypnotisören att han skulle få simmaren att föreställa sig ett stim hajar som jagade honom. Simmaren blev mycket snabb, men istället för att vända vid bassängkanten slängde han sig upp. Man måste alltså tänka efter vilka följder en del suggestioner kan ge!)

Behöver du coachning?

Om du inte lyckas med självhypnosen (ha tålamod, det krävs träning) är jag certifierad hypnoscoach sedan 2007. Hör i så fall av dig så kan jag hjälpa dig. Givetvis kan du höra av dig oavsett om det handlar om dig som författare eller om det är något helt annat. Jag har tystnadsplikt oavsett vad saken gäller.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.46.44.png

Lycka till!
//Anna

Skriv trovärdig fantasy

Många tror att regler för att författa inte gäller den som skriver fantasy. Detta är helt fel. Precis som det krävs mycket research om polisarbete för att skriva en polisroman, eller historiskt kunnande för att skriva en historisk roman, måste en fantasyroman hålla sig till givna regler. Om författaren inte håller reda på fakta blir det lika tokigt som att placera Gustav Vasa på vikingatiden eller glömma åklagaren i polisarbetet. Den stora skillnaden är att i fantasy måste du både skapa lagarna och sedan hålla dig till dem. Fantasy som inte håller sig till sina egna regler blir minst lika irriterande som deckare som slutar med ”det var betjänten”. Här följer därför några tips på saker som du bör tänka på.

 

Tänk på läsaren

Om du skriver fantasy måste du tänka extra mycket på läsaren i starten av din berättelse. De allra flesta fantasyböcker har en mycket brant inlärningskurva, det vill säga om en vanlig bok handlar om att läsaren ska förstå var den utspelar sig och vilka huvudpersonerna är så ska fantasyläsaren också förstå en rad andra saker. Du ska inte börja föreläsa, det gör ingen läsare glad, men börja gärna i liten skala. Det är vanligt att fantasy startar på en ”bondgård”. Ta Eragon som exempel, eller Stålmannen. Läsaren får då en chans att först bekanta sig med en begränsad del av miljön innan huvudpersonen ger sig ut i resten av världen (för det händer i stort sett alltid i en fantasyroman). Det måste inte vara just en bondgård, Sagan om ringen börjar i landsänden Fylke, Harry Potter börjar hos familjen på Privet Drive, men försök att avgränsa miljön så att läsaren hinner med. Det kan ju både vara främmande varelser, nya naturlagar, vilken magi som finns och hur den fungerar, styrelseskick med mera som din läsare ska hinna med att lära sig.

Namn och språk kan vara annorlunda. Gör det inte för svårt med namnen, de får varken vara för krångliga eller för upprepande (om du inte ska behandla en grupp som ett kollektiv, som Tolkien gör med flera av dvärgarna i Bilbo). Mer om språk och namn kommer nedan.

Samtidigt som du ska ge läsaren en chans får du inte börja föreläsa. Kasta istället in läsaren i handlingen och jobba stenhårt med gestaltningen, speciellt i början. Då får allt det främmande en naturlig plats i handlingen. Se upp med sånt som kallas ”as you know, Bob”, alltså när karaktärerna inte talar till varandra, utan till läsaren så att det blir de, snarare än författaren, som föreläser. Detta är en riktigt vanlig fallgrop som dessutom kan vara svår att se i det du själv skriver (ta hjälp av kritiska testläsare).

 

Världsbygge

Fantasy kan utspela sig i en helt främmande värld eller i vår egen.I vår egen värld brukar det då handla om något som vi vanliga människor inte kan uppfatta, som att det finns en ”plattform 9 3/4” eller far omkring lila trevåningsbussar på stan. Om du förlägger din fantasy till vår egen värld måste du vara mycket noga med var olika saker i verkligheten finns, hur de ser ut och hur de fungerar, för om du fuskar med detta, och blir genomskådad av läsaren, kommer denna inte heller att tro på den påhittade delen. Skriver du om en busshållplats vid Storgatan 3, se då till att det verkligen finns en busshållplats där, annars tror inte läsaren på den lila bussen heller.

Om din fantasy utspelar sig i en påhittad värld måste du skapa lagar och regler för denna. Världen ska ha avgränsningar för att fungera, både i frågan om dess sociala system (hur man färdas, vilka handelsvägar som finns, hur nyheter sprids, hur ett styre har uppstått och hur det upprätthålls, hur man passerar landsgränser, olika seder och vanor etc.) och i frågan om naturlagar (hur är det med gravitation, tidräkning, växter och varelser som bor där etc.).

Kartor hjälper i många fall läsaren med geografin. Men tänk på att den klassiska fantasykartan är ett land med en kust åt väster. Försök hitta din egen variant istället för att följa alla andra.

Tänk också på att ge din värld en historia som de som bor i den känner till och ser spår av. Men tänk också på hur sällan vi själva står och pratar om vår jords historia. Gör vi det handlar det oftast om föredrag eller museibesök, var noga med att inte någon i berättelsen börjar föreläsa för läsaren utan ge historien en plats naturlig för karaktärerna i berättelsen. (Tolkien är en mästare, det känns verkligen att hans värld inte är ny utan har en mångtusenårig historia.)

När det gäller fantasy brukar det också finnas någon form av magi. Den kan uttrycka sig på en mängd olika sätt, från trollkarlar som slåss med eldklot till djur som talar, sätt att färdas utanför naturlagarna eller föremål som gör en plats annorlunda mot övriga ställen.

 

Magi

Om du skapar en superhjälte blir det inte speciellt spännande, eftersom superhjälten klarar allt. Ett exempel på en sådan superhjälte är Stålmannen. Med tiden blir detta en tämligen enahanda berättelse. Risken finns att läsaren tröttnar eftersom det finns så få hinder. Sätt istället gränser för magin.

En gräns kan till exempel vara:

  • att magin bara fungerar på en speciell plats (ex: klädskåp för att nå Narnia)
  • att magin är som ett batteri, så att personen som utövar magin måste ”laddas” innan personen kan göra något magiskt igen (ofta i olika fantasyspel)
  • att magin kräver någon form av specialkunskap, alla är kanske inte fullärda, andra kanske har glömt hur man gör (ex Trollkarlen från Övärlden där magin består i att kunna saker eller personers sanna namn)
  • att det finns ”kryptonit”, alltså något material som får magin att sluta fungera (men gör den då starkare än i Stålmannen så att det blir ett rejält hinder)
  • att magin kräver ett speciellt redskap för att fungera (ex: trollstav i Harry Potter eller ring som man blir osynlig av i Bilbo).

 

Befolka din värld

När du väl har avgränsat den magi som finns och eventuellt även skapat en värld där den utövas, är det dags att befolka den. När du gör det, tänk på landsgränser, hur olikheter inom samma ras kan ha uppstått på grund av avstånd (kanske en del är blå och andra gröna ytterligare andra har utvecklat ett helt annat sätt att tänka etc.) eller vilka arter som är släkt med andra. Sätt inte bara dit humanoider och tamdjur, utan tänk i ett helt ekologiskt system med rovdjur, gräsätare, fåglar, fiskar, insekter etc.

Precis som i en vanlig roman krävs det en bra huvudperson (protagonist) och en (minst lika) bra antagonist. Protagonisten (oftast en hjälte i fantasy) blir aldrig ballare än hindret som han eller hon måste övervinna. En svag antagonist kan få läsaren att tycka att protagonisten snarare är elak än häftig när han eller hon besegrar antagonisten. Antagonisten måste också ha ett eget mål och inte bara finnas i berättelsen för att sätta krokben för protagonisten (om inte antagonisten är en drake som har fått tag på en skatt, eftersom den typen av drakar redan har uppnått sitt mål och bara ligger ivägen) .

Ett bra sätt att hålla reda på karaktärerna är att skriva karaktärskort där deras egenskaper finns med. I frågan om fantasy kan det också vara värt att föra in mer om hur ovanliga varelser ser ut och om de kan utöva någon form av magi.

Tänk på hur dina karaktärer pratar. Eller talar. Är världen av någon form av historiskt slag (inte alls ovanligt att fantasyvärldar har en medeltida känsla) kanske inte dina karaktärer ska brista ut i allt för moderna uttryck. Istället för ”Kolla, bah!” kan du överväga ”Se där!” Däremot avråder jag från ”Skåda!” eftersom ett alltför arkaiskt språk kan bli jobbigt att läsa. Och med detta kommer jag osökt in på skapade egna språk …

 

Skapa ett språk eller inte?

En varning när det gäller fantasyspråk: se till att du antingen har en tämligen diger ordlista, uttalsregler och grammatik, eller låt bli. Hela Game of Thrones är skriven utan ett ord på något av språken som talas i den världen och det fungerar så länge det är en bok. När den skulle filmatiseras gick däremot inte ”sade hon på dothraki” förstås, men skulle din bok händelsevis bli film kan du antagligen ta smällen då.

Enstaka ord, som inte känns som om de är besläktade med varandra, kan göra mer skada än nytta för ett manus. Ändelser, prepositioner och annat som ofta återkommer måste härstamma ur samma språkliga system. Läsaren reagerar om du till exempel skulle ha olika ord för ordet ”och”. Har du inte tid att fundera på oregelbundna verbböjningar eller presens particip, strunta helt i språket (namnskick är nog, se nedan!).

Även om du låter bli att skapa ett eller flera språk, tänk på hur du döper olika platser. Tänk också på att de som bor i en påhittad värld bör ha namn som går i samma stil. Du kan alltså inte döpa en karaktär till Inhotullogdigak och en annan till Lill-Skrutt, om de är från samma land och av samma art (fast jag tvivlar på att Inhotullogdigak ens har en hundvalp som heter Lill-Skrutt, den heter nog Gdi Tullig, eller något sånt). Inhotullogdigak bor förmodligen heller inte i Rödköping utan i Hogditull. Här kan du börja härleda att fonemen ”tull” och ”gdi” antagligen betyder något på det språk som Inhotullogdigak pratar, medan resten kan vara grammatiska böjningar.

För den som vill fördjupa sig i att skapa språk måste jag givetvis nämna följande språkskapare:

  • Tolkien, som skapade flera språk, inklusive alfabeten för skrift. Flera av dem är möjliga att föra en konversation på (alviska: quenya och sindarin, människospråk: rohirriska, dvärgspråk: khuzdul) och flera språk med stora ordförråd och grammatik (svarta språket, adunaic, valarin) samt flera mindre genomarbetade språkdelar, som namnskicket i Sjöstad/Dal.
  • Marc Okrand skapade språket klingon till den tredje Star Trek-filmen (även detta med ett skrivtecken). Klingon är tillräckligt utvecklat för att man ska kunna översätta Shakespeare, vilket även gjordes i filmen.
  • Paul Frommer som skapade språket na’vi till filmen Avatar. Även na’vi går att föra en konversation på.
  • David Joshua Peterson skapat språken dothraki och valyrian till filmatiseringen av Game of Thrones. Båda dessa språk är ansedda som de mest genomarbetade fantasyspråken sedan Tolkiens båda alviska språk. Han har också gjort kortare fraser till en rad andra filmer med fantasyspråk.

Googla någon av dessa personer eller språk för att få en uppfattning om hur många delar som du måste ta i beaktande om du ska skapa ett eget språk till din bok.

Namntips (nördvarning)

Ett tips när det gäller namnskick är att antingen ta intryck av namnskick från länder här på jorden, eller att inspireras av historiska namn. Skapar du ett eget språk, tänk på att namn ofta präglas av ord som finns i språket. Ta Tolkiens alviska ord för hav som kommer igen i flera namn (Eä uttalas E-a, alltså inte som en diftong, utan separerat från varandra, däremot helt utan vårt svenska ä-ljud); Eärendil (havsälskare), Eärendur (havsvän), Eärenya (havsdam), Eärrámë (havsvinge) etc. När Tolkien namnger dvärgar jobbar han istället mer med ändelser, som ”-ri” i: Ori, Nori, Dori, ”-li” i: Fili, Kili, Gimli eller ”-in” i: Durin, Thorin, Balin, Dvalin, Fundin, Dain. Smaka på namnen. Som läsare behöver du aldrig fundera på vilket folk en karaktär hör hemma i.

Bra namn har ofta någon from av återkommande element. Se på svenskans feminina a-ändelse på många feminina namn som Maria, Josefina, Anna, Sara, Johanna, Margareta etc. Även om någon hette något som vi inte hört tidigare, som Pippilotta Rullgardina Krusmynta, tolkar vi det som femininum.På samma sätt är ändelsen -el förknippad med feminina varelser hos Tolkien: Galadriel, Zimraphel, Nimrodel, Miriel. Det jag vill visa här är att det är bra om läsaren med hjälp av namnet får en uppfattning om karaktärens kön, (även om givetvis inte alla svenska flicknamn slutar på -a).

Tänk också på att vissa namn kan ge oväntade associationer, googla dina namn (eller namndelar) på några vanliga världsspråk innan du spikar dem i manuset. Vem minns väl inte den otroligt magiska dolken ”Lökdal” i The Fionavar Tapestry (nej, det ordet funkade inte på svenska!) se upp för att falla i en sådan fälla. Hur bra din berättelse än är kan det vara svårt att koppla samman en lök med en magisk dolk.

lego
När alven Legolas far, kung Thranduil, dök upp i filmen Hobbit  … (Till Tolkiens försvar kan sägas att delarna till Legolas namn (betyder grönt löv, samma stam som i Eryn Lasgalen – skog av gröna träd) fanns innan de små hårda leksaksbitarna. Språket sindarin skapades 1917 och leksaksmärket startade 1938. Men det är skoj ändå!)

Koncentration på en sak

Jag fick riktigt fin respons på inlägget i går om hjärnvågor och författande, så jag tänkte spinna vidare på samma tråd.

Som jag skrev då är all hypnos egentligen självhypnos. Det vill säga, en hypnotisör kan vägleda dig in i hypnos, men det är alltid du som bestämmer om du ska gå med på det. Det medgivandet kan vara olika från dag till dag och från situation till situation. Några går till exempel villigt in i hypnos inför en hypnoscoachning medan samma person inte alls går med på att låta sig hypnotiseras på en scen. Eller tvärt om.

Skillnaden på estradhypnos och hypnoscoacning är inte bara omständigheterna, utan framför allt syftet. På en scen görs det oftast som ett nöje, medan coachning är för att få hjälp att programmera om hjärnan. Ett mellanting är förstås en demonstration inför en publik. Då handlar det oftast om att visa hur bra vi kan koncentrera oss om vi får vårt undermedvetna med oss på banan. Det är just den biten som jag nu ska skriva om.

Screen Shot 2017-12-06 at 15.13.34
Under estradhypnos kan någon gå med på att vara Elvis, som den här killen. Men hade hans moral och etik inte gått med på det hade han aldrig börjat ”uppträda”.

Rent allmänt finns det i dag i samhället ett problem med att vi inte kan koncentrera oss. Vi ser ständiga rubriker som talar om elever som inte kan räkna eller universitetsstuderande som inte kan läsa sin kurslitteratur. Allt detta bottnar i att vi lever i en tid där samhället genomgår så stora förändringar att vi inte har sett dess like på femhundra år.

Boken blir var mans egendom

Vad hände då för femhundra år sedan? Jo, boktryckarkonsten. Det kan kännas märkligt att det vi så gärna vill åstadkomma, att få se vårt manus bli en tryckt bok, på sin tid var en världsrevolution, men för den tidens människor innebar det att de inom loppet av bara några år fick tillgång till kunskap som de inte haft tidigare. Boken blev var mans egendom.

Screen Shot 2017-12-06 at 14.35.40
Gutenbergs tryckpress

Följden av boktryckarkonsten blev en serie händelser som förde oss ut ur medeltiden och in i renässansen och dess stora upptäckter. Som exempel kan jag nämna att Galileo inte skulle ha upptäckt vare sig Jupiters månar eller andra fenomen i vårt solsystem om han inte hade fått tillgång till en holländsk bok om hur man bygger ett teleskop.

Låt mig nu gå framåt i tiden, men inte riktigt till nu utan till världen som den såg ut när jag fortfarande gick i högstadiet. Då fanns det inget Internet, det var inte uppfunnet. Skulle man ringa någon på stan fick man leta reda på en telefonautomat och hoppas att den man ringde till var hemma. Skulle man söka efter fakta fick man gå till biblioteket och hoppas att de hade rätt bok inne. Det är alltså inte någon större skillnad mot hur Galileo hade det. Fundera på den saken en stund.

Screen Shot 2017-12-06 at 14.38.32
Studieplatser på Kungliga biblioteket i Stockholm.

Bara några år senare hade jag e-post (ja, jag hade det väldigt tidigt) och när jag pluggade på universitetet för att bli språkkonsult hade vi förmodligen Sveriges första kurs om webbtexter och hur dessa skiljer sig från andra media. I dag har i stort sett alla som äger en smartphone hela världens kunskapsbank i sin ficka. Det är omvälvande och otroligt spännande.

Utvecklingens baksida – vår dåliga koncentraton

Men, allt som har en framsida har också en baksida. Då pratar jag inte om att folk sitter med näsan i telefonen på restaurangen (för femhundra år sedan satt de nog med näsan i en bok!) utan om att vi får allt svårare att koncentrera oss och hålla ihop ett sammanhang. För alla som skriver romaner behöver jag inte tala om hur viktig den röda tråden i berättelsen är, det vet ni, men jag påminner ändå.

Den generationen som är född med Internet säger att de ”multitaskar”, men jag hävdar bestämt att det inte finns något sådant som fungerar. Man kan vara bra på att mycket snabbt växla mellan olika tankar, men man kan definitivt inte ha två tankar samtidigt. En hypnosteknik är att överlasta hjärnan genom att låta personen räkna baklänges medan man pratar till personen. Hjärnan fixar inte det här utan blir överlastad och väljer då att stänga ner till långsammare elektriska vågor för att komma ifrån det och vips, där hamnade personen i en lätt trans. Med andra ord skulle alltså alla som verkligen försökte sig på två tankar samtidigt per automatik gå in i hypnos, eftersom de redan gjort en deal med sig själva om att det är okej med en överlastning.

Reklammakare som tidigare gjorde sextio sekunder långa filmer gör nu mycket kortare, för folk kan inte koncentrera sig i en minut. Allvarligare än att bli osocial på restaurangen eller inte orka med lång reklam är att det aldrig tidigare har skett så många olyckor med folk som går rakt ut i gatan eller rakt in i lyktstolpar som nu.

Ett annat exempel på en baksida är det som rubrikerna talar om, alltså att färre och färre klarar av de grundläggande ämnena i skolan. Företagsledare klagar på att de får pm som inte innehåller en tanke utan tio, därför att personen har gjort något annat så fort den har bytt stycke, vilket i sin tur leder till att texten inte hänger ihop. Företag som arbetar med matte som grund klagar på att västerlänningar inte längre kan räkna, så de tar in arbetskraft från Kina och Indien, men för oss är givetvis skrivande  den mest väsentliga.

Screen Shot 2017-12-06 at 14.44.17
Vi blir som barn som går så upp i sin lek att de varken ser eller hör, men förväntas uppträda som ansvarsfulla vuxna. Följden blir olyckor.


”Ticks” och trick för att nå koncentration

För att nå ett mål, som att skriva färdigt ett manus som både har genomarbetade karaktärer, miljö och handling, samt ett väl fungerande språk, krävs det koncentration. Alltså det som vårt samhälle är på väg att ta ifrån oss.

Föreställ dig nu en idrottare, hur han eller hon gör igenom en rad gester, hopp på stället eller grimaser strax innan det är dags för prestationen. Även långdragna förlopp, som tennis, har detta. Se hur spelaren alltid greppar racketen på ett visst sätt inför varje slag, studsar bollen ett visst antal gånger för en serve eller gungar på fötterna för att ta emot den. Allt detta är för att komma in i den optimala koncentrationen inför sin uppgift. Finns det några författare som drar sig i tröjan eller slår ihop stavarna inför en stunds skrivande? Jag tror att de är lätträknade, men jag tror också att vi verkligen skulle tjäna på att göra det.

Screen Shot 2017-12-06 at 15.01.31
Sprintern Usain Bolt ser över startblocken, medveten eller omedveten gest för att bygga upp hans koncentration inför starten.

Många frågar sig hur de ska hitta tid för att skriva. Även det handlar om det splittrade liv som vi lever, fast på en högre nivå än de där sekundsnabba skiftena mellan mobilen, kompisen och hemläxan som dagens unga gör. De flesta coacher säger: ”Avsätt minst en kvart om dagen, till exempel istället för att se på tv.” Det är inget fel i detta, jag säger samma sak. Skriver du ofta är det lättare att hålla handling och karaktärer i minnet och du slipper den ställtid som du annars får för att ”läsa in dig” på din egen handling. Men det finns fler knep än så.

Nästa gång du slutar skriva. Stanna till precis innan du tar blicken från texten och känn efter var du är. Värdera inte, bara känn efter. Förhoppningsvis är du kvar i din egen handling, oavsett om du upplever den som bilder, ljud, känsel eller doft (smak är ganska ovanligt i det här sammanhanget, men givetvis kan den också finnas med). Ju fler sinnen du har närvarande i din berättelse, desto mer har du levt dig in i den. Bli inte orolig om det inte känns alls, det kan krävas en del träning. Sätt nu fingerspetsarna på pekfingret och långfingret på din högra hand mot pannan, strax ovanför ögonbrynen. Visualisera en punkt mitt inne i din hjärna och se framför dig hur du bevarar sinnesstämningen från din berättelse där. Gör en deal med dig själv att nästa gång du sätter dig och skriver kan du börja med att göra samma gest och genom den automatiskt direkt komma tillbaka till din värld med alla dess sinnesintryck. På fackspråk kallas det för att sätta ett ankare. Funkar det inte första gången, fortsätt att öva.

Detta är bara ett förstadium till självhypnos och jag återkommer snart med mer om hur du kan lära dig att göra det på dig själv, så att du både kan skriva lättare och enklare nå dina mål.

//Anna