Karaktärernas hemligheter

Jag jobbar ju även som hypnoscoach och möter med jämna mellanrum klienter som har ett problem som går att likna vid problemet att skriva en trovärdig karaktär. Den person som inte har något att dölja finns troligen inte, och således är en karaktär helt utan hemligheter inte heller trovärdig.

Tänk dig att jag möter en klient som tycker att det är otroligt jobbigt att korsa en gata. (Inom hypnoscoachning ses ofta flera kollegor och gör en övning, och följande är hämtat från en sådan, så faller är påhittat, men därmed också väl applicerbart på en karaktär.) En kollega hade hittat på en karaktär som inte visste huruvida det var gatan själv, eller asfalten på gatan, som var problemet. Karaktären hade också svårare att korsa en villagata där det bara fanns en trottoar på den ena sidan.

Vissa ord och uttryck fick kollegorna att gå igång på den här övningen, samtidigt som budskapet i övningen var att aldrig snöa inne på sådant man har stött på tidigare, utan att fortsätta fråga. På samma sätt skulle jag vilja att du som författare fortsätter att fråga dina karaktärer. Gör ett extranummer av detta om karaktären är ”olydig”, det vill säga hittar på saker som du, som författare, inte alls hade planerat. Vad är det i så fall som gagnar din karaktär, som får den att bete sig på det här helt nya och kanske ologiska sättet. När du hittar vad som driver din karaktär kommer också karaktären i sig att lyfta från pappret och bli en person som läsaren känner för.

En av de bästa romanserier jag någonsin läst har en hjälte som aldrig har perspektivet, utan bara speglas från andra. Dessutom är hjälten långt ifrån utan fel och brister. Ibland gör han fel, ibland far fan i honom, som den kan göra med folk i verkliga livet också, men ibland har han en helt egen agenda som han av olika anledningar inte vill berätta för någon annan. Som läsare undrade man alltså till och från om inte karaktären hade gått för långt, men ett antal (läs: många) sidor senare visade det sig att om inte karaktären hade dragit på sig en massa svordomar och elände, hade saker faktiskt blivit värre än de i slutänden blev. Som läsare dök det upp ”Så det var _därför_ Xxxx var så dum mot Yyyy.” Den insikten var en av sakerna som jag tror har gjort att samma bokserie i dag har flera olika forum och Facebookgrupper.

Tillbaka till den påhittade historien om mannen som har svårt att gå över gatan hemma i sitt villaområde. Vad hade du frågat en sådan påhittad karaktär? För något hade du säkert frågat, eller hur? Kanske hade du sagt att han egentligen var lat och att hans undermedvetna hittade på problemet med att gå över gatan för att slippa gå till jobbet. Eller så bottnade problemet i en sak han sett i barndomen som kom upp när han s fru lämnade honom. Kommer du så långt har du förmodligen gjort en traditionell psykoanalys ”light” av din karaktär. Men hur många författare hade ställt den fråga som en hypnoscoach gör:

”Föreställ dig att ditt problem inte är ett problem, utan att det är något som är till din fördel. Hur skulle den fördelen då uttrycka sig?”

Jag tror att mycket av förståelsen för både verkliga problem, och problem hos skapade karaktärer, ligger i att begripa precis just detta. Alla, både hjältar och skurkar, protagonister och antagonister, har något som de döljer för någon, därför att de, medvetet eller i sitt undermedvetna, tror att de har något att vinna på att inte berätta sin hemlighet. I fallet med bokserien ovan var huvudpersonen självuppoffrande och gjorde en del dumma saker för att skydda andra. Det är så man skapar en hjälte. Men givetvis kan det också handla om en skurk med en dold agenda. Tänk då på att din hjälte aldrig blir häftigare än vad din skurk är läskig.

Annonser

Lev dig in i dina karaktärer via självhypnos – del 3

Nu har jag äntligen tiden att skriva tredje delen i serien om hur du kan leva dig in i dina karaktärer. I det här avsnittet kommer jag till självhypnosen, hur det går till. På grund av jobb är det ett tag mellan artiklarna, men här får du länkar till de föregående, om du vill läsa dem först (de öppnas i en ny flik så att du inte tappar bort denna.

Del 1 – om hjärnvågor
Del 2 – om koncentration

När du har läst dessa inlägg har du förmodligen en aning om vad hypnos (eller mental träning) är för något. Nu ska jag berätta hur du gör för att lära dig att hamna där. Men först: Varför är det så bra med hypnos om du skriver? Jo, det är av två skäl. Det ena är rent praktiskt, du blir mer koncentrerad på att skriva, mindre störd av din omgivning med andra ord. Det andra är att du får lättare att ”samtala” med dina karaktärer.

Egen erfarenhet

Jag har jobbat som hypnoscoach sedan 2007 då jag gick min diplomkurs hos Fredrik Praesto. Som alla aktiva diplomerade hypnoscoacher finns jag även med på hans lista över rekommenderade coacher. Under åren har hjälpt personer med allt möjligt, från rädsla i en viss situation, dålig självkänsla, oro inför prestationer som en tenta, till att sluta bita på naglarna eller sluta röka.

I min roll som lektör eller skrivcoach är det också till stor hjälp eftersom jag kan leva mig in i ditt manus. Kanske är det därför jag har så lätt för att hitta logiska luckor eller fel i tidslinjen. Anledningen till att jag skriver den här miniserien för författare är att jag helt enkelt vill hjälpa dig att komma närmare ditt manus och lyckas som författare. När du anlitar mig som lektör kommer vi sen tillsammans mycket närmare en slutversion, om ditt manus är vasst redan när jag får det.

Målet med den här serien

Det är min fasta övertygelse att alla som lever sig in i det de själva skriver kommer att kunna dra läsarna med sig. När jag själv författar går jag helt automatiskt in i trance. Detta för att jag är så van vid att göra det. När jag tar en paus kan det ta någon sekund medan jag är jätteförvånad över att inte vara lika lång som någon karaktär som just haft perspektivet eller över att jag har ”fel” kläder på mig. Givetvis går det snabbt upp för mig att jag är jag och att det andra var min inlevelse i det jag skriver. Det är till det stadiet av inlevelse som jag hoppas kunna hjälpa dig.

Lev dig in som ett barn

Ett känt knep vid så kallad skrivkramp är att helt enkelt börja prata med karaktärerna. Tänk på hur ett barn pratar med en låtsaskompis, eller lever sig in i en karaktär som de gärna vill vara. Kanske är det Pippi Långstrump eller Emil i Lönneberga (klassiska sagor dör inte). När barnet blir lite äldre kanske det är Superman eller någon häftig skurk. Ibland leker de också olika yrken och är en doktor, en lokförare, prinsessa eller troll (att barn ”leker djur” är inte heller ovanligt).

Det barnet gör är att bli associerad med en figur, påhittad av dem själva eller av någon annan, som om figuren var en avatar som de kan kliva in i. Barn gör det här utan att ens fundera, men som vuxen måste vi öva, eftersom våra vuxna hjärnvågor inte har lika lätt för detta (se del 1 om du undrar kring hjärnvågor). För att lära dig mental träning eller självhypnos behöver du alltså egentligen bara öppna ditt barnasinne.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.18.35.png
Låtsaskompisar finns även i böcker!

Kan jag hypnotisera mig själv?

All hypnos är självhypnos. Det en hypnotisör gör är att vägleda dig, men du gör alltid förändringen i ditt medvetande själv. Svaret på frågan om det går att hypnotisera sig själv är alltså ja, med tillägget: Det är det enda sättet som du kan gå in i hypnos på.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.33.27.png
Ingen annan än du kan hypnotisera dig, men en hypnotisör kan hjälpa till.

Det går förmodligen snabbare att gå in i hypnos om någon som vet hur man gör vägleder dig, men du gör det helt naturligt flera gånger om dagen. Till exempel varje gång du somnar och varje gång du vaknar. Du går också automatiskt in i trance när du lever dig in i en film eller läser en fängslande bok. Du vet att du kan resa dig och gå om du vill, men du väljer att stanna och vara inne i händelsen.

Du går också automatiskt in i trance om du kör på en enformig väg eller en sträcka som du ofta åker. Hur många har inte förvånats över att de plötsligt är på ett ställe, utan att ha en aning om vad som hände på vägen? Om något verkligen hade hänt skulle du direkt ha gått ur trancen och agerat, till exempel för att undvika en olycka eller om ett hus vid vägkanten står i ljusan låga. Men så länge du gör en sak du kan, det vi kallar ”göra med ryggmärgen” tillåter sig ditt sinne att fara iväg och göra andra saker under tiden.

Titta på några personer som står och pratar, eller personer som sitter i ett möte. Du kommer att bli förvånad över hur ofta deras blick far iväg. Den kommer att komma tillbaka, men det är oerhört svårt att hålla koncentrationen länge (se del 2) så sinnet kommer att fara iväg, om så bara för någon sekund i taget. Vi tillbringar faktiskt omkring sjuttio procent av vår vakna tid med att inte vara här och nu, det vill säga vara i någon form av dagdröm, alltså en trance.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.25.31.png
Hur många är 100 procent fokuserade på föredragshållaren här?

Föregående stycke hoppas jag får dig att förstå att hypnos är helt naturligt och dessutom ett tillstånd som du omedelbart lämnar om någon fara skulle hota. Du är bara i hypnos så länge du själv vill. Vad skulle till exempel hända om hypnotisören under en scenhypnos bara gick sin väg? Jo, några av de frivilliga, som är hypnotiserade, skulle sjunka djupare in i en helt vanlig sömn, men de flesta skulle snart börja inse att showen är över och återgå till normalt vaket tillstånd, på samma sätt som vi alla vaknar efter en natts sömn. Om du hypnotiserar dig själv kan du alltså vara helt säker på att du alltid kommer tillbaka till vanligt vaket tillstånd (är du rädd för att du ska somna när du över kan du ställa en väckarklocka, men du kommer snart att inse att det inte behövs, eftersom det finns bättre sätt som jag kommer till nedan).

Inledande övningar

För att lättare komma i rätt stämning för att träna på självhypnos bör du se till att du får vara ostörd. stäng av datorer, telefoner och annat som kan störa. Om du har svårt att stänga av ljud från omgivningen kan du sätta på lugn musik, men den bör inte ha en känd melodi. Det finns gott om så kallad avslappningsmusik både på Youtube och att köpa. Men givetvis går det lika bra utan musik, fågelkvitter eller vågskvalp också.

Övning 1 – att se bilder

Till den första övningen vill jag nu att du tänker på något som du har upplevt som var trevligt eller roligt, en positiv sak helt enkelt. Peka ut var i rummet den här känslan finns och gör den till en bild. Dra i bilden, som på en skärm, så att den blir större och lägg märke till hur det känns i kroppen. Se till att bilden är i färg och notera hur det känns. Låt den bli så stor att den omsveper dig. Hur känns det nu? Lägg till de ljud som du hörde när minnet utspelade sig. Hur känns det? Låt bilden övergå till en spelfilm. Jag är tämligen säker på att du nu mår lika bra som när händelsen utspelade sig. Kanske ler du, om du tänker efter. Märk nu vad som istället händer om du tar tillbaka bilden till sin ursprungliga form, tar bort ljudet, låter den bli en stillbild, tar bort färgen och gör den svartvit … inte lika häftigt längre, eller hur? Pröva att flytta bilden så att den är bakom dig. Rätt snopet, eller hur? (För de flesta försvinner bilden då.) Detta gjorde du utan någon hypnos alls. Eller …? All inlevelse är faktiskt en lätt trance.

Övning 2 – associerad eller dissocierad

I den andra övningen vill jag att du tänker på din senaste måltid. Det spelar ingen roll vad du åt, men fundera på hur du ser själva minnet. Ser du en film där du sitter och äter, som om någon stått bredvid och filmat, eller ser du tallriken och dina händer framför dig, som om du såg ut ur dina egna ögon?

Om du såg det som en film var du dissocierad. Att se som om du såg ut ur dina egna ögon är att vara associerad. Om du spelar datorspel vet du säkert att det brukar gå att byta mellan dessa båda versioner inne i spelet. När du skriver och ska leva dig in i dina karaktärer är det bäst om du kan vara associerad med dem. Öva därför på att byta mellan att se dina egna minnen dissocierad eller associerad.

(Inom parentes sagt är detta ett problem för polisen när de förhör vittnen, eftersom många ser minnen dissocierat och alltså lägger till sig själva när de ska berätta hur många som var på platsen!)

Övning 3 – kroppens svar på tankar

Kan alla bli hypnotiserade? Svaret är ja, i stort sett alla, men du måste vilja det själv, eftersom ingen kan hypnotisera dig utom du själv. Däremot kan det vara olika lätt. Du som redan har gjort mental träning inom idrott, övat yoga eller mediterat har lättare, men det går alltid att öva. Trägen vinner och du kommer att ha stor nytta av det när du skriver, så lägg lite tid på de här övningarna.

I den första övningen vill jag att du knäpper dina händer, men att du låter båda pekfingrarna sticka rakt upp. Ha några centimeter mellan dem. Se till att händerna för övrigt är knäppta som om ingen kraft i världen skulle kunna öppna dem. Föreställ dig nu att du har attraherande magneter i båda fingertopparna och att magneterna långsamt med obevekligt drar dina fingertoppar mot varandra. Se vad som händer. Visserligen är det så att det krävs en del för att hålla isär fingrarna när händerna för övrigt är knäppta, men troligen gör dina tankar trots det att fingertopparna på dina pekfingrar möts.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.26.56.png
Magnetiska fingrar

Du kan också göra den här övningen: Håll ut dina armar så att de är raka framför dig. Vänd den ena handflatan upp och tänk dig att någon står och lassar på stora tunga böcker i din hand. I den andra handen knyter istället någon annan fast en massa stora heliumballonger. Fler och fler böcker. Fler och fler ballonger. Blunda och fortsätt. När du tittar igen, vad har hänt med dina armar?

En tredje övning är att binda fast ett föremål i en cirka två decimeter lång tråd och göra en pendel. Du kan till exempel ta en ring. Ha snöret i din hand, mellan tummen och pekfingret och stötta armbågen mot något så att du har ett bekvämt läge. Se till att ringen och tråden är stilla. Tänk dig nu att pendeln börjar svänga fram och tillbaka. Försök att inte medvetet röra handen. Vad händer med pendeln? När den har svängt en stund, kan du få den att börja rotera istället? Och när den roterar, kan du få den att byta håll?

Screen Shot 2018-07-12 at 14.13.20.png
Gör en enkel pendel

Ingen av de här övningarna har något med illusioner eller ”magi” att göra, det är bara kroppens svar på din egen koncentration. När du behärskar övningarna är det dags att gå vidare.

Hur vet jag om jag har varit i hypnos?

Hypnos, eller trance, inte något tillstånd där du känner dig ”borta”. Ju mer du övar, desto tydligare lär du dig att skilja på trance och vanlig vakenhet.

Ett tecken är givetvis att kroppen blir avslappnad. Filmar man en scenhypnos och sedan spelar den snabbt framåt är det märkligt hur stilla de frivilliga på scenen sitter när de inte utför någon sak som hypnotisören ber dem om.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.37.41.png
Extrem avslappning under scenhypnos

Folk som inte är i trance kan inte sitta still. Deras blick kommer att flytta sig, de kanske kliar sig på hakan, flyttar om fötterna eller har något i fickan som de rör vid. Detta händer inte i trance. Den inre upplevelsen är lugn, fokus på en enda tanke eller sammanhängande tankekedja. Sinnet är kristallklart.

Efteråt kommer det att kännas som om det har gått längre tid än det verkligen har gjort. När jag har klienter som jag coachar tror det oftast att det har gått tjugo minuter när det i verkligheten har gått en timme. Men alla upplever tillståndet olika. När du börjar öva, bry dig inte om att fundera på det, utan vara bara här och nu i det du upplever.

Gör man inte ”fåniga” saker i hypnos?

Oavsett om du är vaken eller i hypnos kan inget och ingen få dig att göra sådant som går emot dina värderingar. Om en hypnotisör under en scenhypnos till exempel säger åt dig att du heter något helt annat än ditt eget namn kommer detta i många fall att vara underhållande för publiken. När personen får kontrollera mot sitt ID eller körkort uppstår även en komisk konflikt mellan det undermedvetna och det medvetna, men i de allra flesta fall kommer personen ändå att hålla fast vid det påhittade namnet.

Men, om namnet av någon orsak spelar en väldigt stor roll för personens identitet kommer just den här saken att fungera dåligt. Jag har sett personer som börjar säga sitt verkliga namn, men sedan glider över i det påhittade eller som går ur hypnosen när de får se sitt ID. Bara för att just den saken inte fungerade som underhållning betyder det inte att personen inte kan tillåta sig att bli påverkad av annat, men det viktiga här är att sådant som man verkligen inte ställer upp på kommer man heller inte att göra.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.39.48.png
En person går med på att skon är en telefon under scenhypnos – till publikens oerhörda glädje, medan de övriga frivilliga på scenen inte ser förvånade ut.

Det där med att använda hypnotiserade personer som vittnen i polisromaner kan du förresten glömma, för ingen ljuger så bra som den som är i hypnos. Även detta kan leda till härlig humor under en scenshow. Däremot berättade en kollega som samarbetar med polisen att det är under utredning om det inte kan vara en fördel om förhörsledaren är i en lätt trance, eftersom fokus på mikrorörelser som är tecken på lögn faktiskt kan uppfattas bättre i trance. Däremot kan minnen som någon valt att trycka undan, kanske för att de innehåller ett starkt obehag, gå att få upp till ytan i hypnos. Men för att utföra sådana saker måste hypnosen ledas av någon som vet vad den gör och som också vet hur obehaget kan ”stängas av” igen. När du börjar öva med själva induktionerna, se till att du inte ”labbar” med saker som du inte behärskar på egen hand, utan håller dig på säker mark. Allt det jag skriver att du kan öva på nedan är säker mark.

Avslappning och induktion

Att gå in i hypnos kallas induktion. Under induktionen blir kroppen avslappnad medan sinnet förblir knivskarpt. Det är alltså inte så att du kommer att känna dig ”borta” eller tro att du har sovit (för i så fall somnade du antagligen, det är inte helt ovanligt att göra om man inte är van vid hypnos). En del blir avslappnade så till den grad att de ramlar ur stolen, så innan du börjar, se till att du sitter stadigt och bekvämt, eller ligger ner. Läs igenom induktionen först och gör sedan övningen med dina ögon slutna.

Övning 1 – avslappning ”hypnos light”

Innan du sluter ögonen, titta upp mot dina ögonbryn eller fäst ögonen på en prick en bit upp i rummet. Håll blicken där i tio till femton sekunder utan att flacka. Ta ett djupt andetag. Slut sedan ögonen och känn hur skönt det är.

Samtidigt som du blundar tänker du ”ett” , andas ut och föreställer dig hur hela huvudet, ansiktet, tinningar, käkar ner kring halsen, bakhuvudet och nacken slappnar av. Eftersom du ska föreställa dig detta under en utandning bör du andas ut lugnt och tänka ganska snabbt.

Ta ett nytt djupt andetag andetag. Räkna till två när du andas ut och föreställ dig hur axlarna slappnar av tillsammans med armarna, både överarmar och underarmar, armbågar, handleder och händer ända ut i fingertopparna.

På andetag tre slappnar du av i hela överkroppen, både framsida och baksida.

På fyra slappnar du av i benen, ända ut i fötter och tår.

På fem, förställ dig att du befinner dig på en skön plats. Stanna på platsen, bli associerad i den, upplev den. Upplev ljud och dofter.

När du vill komma tillbaka till normalt medvetande räknar du bara från ett till fem igen, med tiden lär du dig att göra detta ganska snabbt, men räkna gärna lugnt i början.

Övning 2 – avslappnad version ”avatar”

Screen Shot 2018-07-12 at 14.17.46.png
Nej, inte en sån. Det ska vara en version av dig själv som är avataren

Sitt bekvämt och slut ögonen. Föreställ dig hur du själv skulle se ut om du var dubbelt så avslappnad som du är nu. Visualisera denna version i dina tankar. Föreställ dig att du kan gå runt ditt mer avslappnade jag och se på den versionen från alla olika håll. Föreställ dig sedan hur du svävar in i den mer avslappnade versionen och blir ett med den.

Föreställ dig nu att du ser ytterligare en version av dig själv, denna gång ytterligare dubbelt så avslappnad. Sväva in i den versionen.

Fortsätt tills du är djupt avslappnad.

När du vill komma tillbaka, räkna från ett till fem.

Inspelningar

Om du tycker att det är svårt att behålla koncentrationen och minnas teknikerna som jag beskriver ovan kan du enkelt spela in dem i din telefon eller på din dator. Spela gärna upp i hörlurar så att du stänger ute omgivningen. Du kan också ge dig själv suggestionen att när du börjar slappna av kommer alla ljud från omgivningen att göra så att du slappnar av djupare.

Tidsgräns

Det är tämligen vanligt att folk som vill vakna ur vanlig nattsömn en viss tid helt enkelt bestämmer sig för detta och sedan vaknar strax före väckarklockan. Du kan göra på samma sätt när du går in i självhypnos. Bestäm dig för att du kanske vill vara i trance i tjugo minuter och sedan komma tillbaka. Har du en tid att passa kan du ställa en väckarklocka på tjugoen minuter och se vad som händer.

Utforska ditt manus

Övning 1 är bra om du vill gå in i din handling när du skriver, om du vill se hur det ser ut ”på riktigt” i miljön, oavsett om det är en plats som du enkelt kan besöka i verkligheten eller en helt påhittad plats. Skriver du i nutid kan det ändå vara så att platsen är annorlunda i din berättelse, det kan till exempel vara natt i din scen, fast det är dag när du sitter och skriver.

Övning 2 är bra för att leva dig in i dina karaktärer. När du är riktigt avslappnad, föreställ dig att den sista versionen är en avatar av din karaktär och att du svävar in i denna, så att du ser det som din karaktär ser. Härifrån kan du måla upp platsen i övning ett, men nu se den genom din karaktärs ögon. Jämför med hur platsen såg ut när det var författaren som såg den. Vad har förändrats? Testa att gå ur din karaktär och gå in i en annan. Ser den karaktären på platsen på ett annat sätt än den första?

Screen Shot 2018-07-12 at 14.43.00.png
Utforska manus och karaktärer

Den sista övningen ovan kräver att du har rätt bra kläm på dina karaktärer, alltså att du har skrivit karaktärskort där du har bestämt dig för hur de ser ut, men framför allt hur de reagerar på omvärlden. Om du inte har gjort det kommer övningen givetvis inte att fungera.

Fördjupa trancen

Om du vill fördjupa tillståndet för att verkligen gräva i ditt manus finns det också olika tekniker att jobba med. Gör inte dessa innan grunderna sitter.

Det undermedvetna förstår metaforer bra. Du kan alltså enkelt fördjupa din trance genom att se saker bildligt.

Trappan

Föreställ dig en trappa som leder ner till en skön plats. Det kan vara en plats som du tycker om eller en påhittad. Om det är en verklig plats som saknar trappa kan du tillfälligt lägga till trappan till platsen. Se på trappan, vad den är gjord av för material, vilken färg den har etc. Det kanske är en helt vanlig trappa i ett hus, eller en utomhustrappa, en rak trappa eller en som går i spiral, kanske en trappa från en romantisk film, en trappa på teatern som tillåter en dramatisk entré eller något helt annat.

Föreställ dig hur du långsamt går nedför trappan, ett steg i taget och att varje steg tar dig djupare in i trancen. När du är nere kan du också lägga märke till att den sköna platsen bara är en avsats, att trappan fortsätter och kan ta dig djupare och djupare, ja faktiskt precis hur djupt som helst och ju djupare du går, desto skönare känns det.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.15.12.png

Sudda ut siffror

Föreställ dig att du är på en plats där det finns en stor skrivtavla. Det kan vara en gammaldags ”svarta tavlan”, en whiteboard eller kanske ett blädderblock. Det finns siffror skrivna på tavlan, från tjugo till ett. Föreställ dig hur en hand långsamt suddar ut siffrorna, alternativt drar bort papper för papper från blädderblocket. Hur siffrorna försvinner bakom dig så att du går längre och längre in i trancen för varje siffra. Ju djupare du går, desto skönare känns det.

Vad går det mer att göra med hypnos?

Förutom att komma närmare platser och karaktärer i ditt manus är hypnos ett perfekt redskap för att programmera om saker som du inte är nöjd med i livet, eller sätta upp mål. Det kan vara allt från att ta bort rädsla för att tala inför publik (en undersökning visade att fler är rädda för att tala inför åhörare än inför döden!), att sluta röka, äta nyttigare, ta bort fobier och tvångsbeteenden, bli mer kreativ etc.

Under första hälften av 1800-talet gjorde en indisk kirurg en hel del operationer under hypnos. Sedan kom den moderna narkosen och hans metoder behövdes inte, men i dag har trenden vänt. Det visar sig nämligen att återhämtningen efter ett ingrepp under hypnos är betydligt kortare än efter vanlig narkos. Även tandläkare använder mer och mer hypnos mot tandläkarskräck.

Som jag tidigare nämnt användes hypnos också flitigt inom idrotten. (Ett komiskt exempel på tidig mental träning bland idrottare är en simmare som bad hypnotisören att han skulle få simmaren att föreställa sig ett stim hajar som jagade honom. Simmaren blev mycket snabb, men istället för att vända vid bassängkanten slängde han sig upp. Man måste alltså tänka efter vilka följder en del suggestioner kan ge!)

Behöver du coachning?

Om du inte lyckas med självhypnosen (ha tålamod, det krävs träning) är jag certifierad hypnoscoach sedan 2007. Hör i så fall av dig så kan jag hjälpa dig. Givetvis kan du höra av dig oavsett om det handlar om dig som författare eller om det är något helt annat. Jag har tystnadsplikt oavsett vad saken gäller.

Screen Shot 2018-07-12 at 14.46.44.png

Lycka till!
//Anna

Skriv trovärdig fantasy

Många tror att regler för att författa inte gäller den som skriver fantasy. Detta är helt fel. Precis som det krävs mycket research om polisarbete för att skriva en polisroman, eller historiskt kunnande för att skriva en historisk roman, måste en fantasyroman hålla sig till givna regler. Om författaren inte håller reda på fakta blir det lika tokigt som att placera Gustav Vasa på vikingatiden eller glömma åklagaren i polisarbetet. Den stora skillnaden är att i fantasy måste du både skapa lagarna och sedan hålla dig till dem. Fantasy som inte håller sig till sina egna regler blir minst lika irriterande som deckare som slutar med ”det var betjänten”. Här följer därför några tips på saker som du bör tänka på.

 

Tänk på läsaren

Om du skriver fantasy måste du tänka extra mycket på läsaren i starten av din berättelse. De allra flesta fantasyböcker har en mycket brant inlärningskurva, det vill säga om en vanlig bok handlar om att läsaren ska förstå var den utspelar sig och vilka huvudpersonerna är så ska fantasyläsaren också förstå en rad andra saker. Du ska inte börja föreläsa, det gör ingen läsare glad, men börja gärna i liten skala. Det är vanligt att fantasy startar på en ”bondgård”. Ta Eragon som exempel, eller Stålmannen. Läsaren får då en chans att först bekanta sig med en begränsad del av miljön innan huvudpersonen ger sig ut i resten av världen (för det händer i stort sett alltid i en fantasyroman). Det måste inte vara just en bondgård, Sagan om ringen börjar i landsänden Fylke, Harry Potter börjar hos familjen på Privet Drive, men försök att avgränsa miljön så att läsaren hinner med. Det kan ju både vara främmande varelser, nya naturlagar, vilken magi som finns och hur den fungerar, styrelseskick med mera som din läsare ska hinna med att lära sig.

Namn och språk kan vara annorlunda. Gör det inte för svårt med namnen, de får varken vara för krångliga eller för upprepande (om du inte ska behandla en grupp som ett kollektiv, som Tolkien gör med flera av dvärgarna i Bilbo). Mer om språk och namn kommer nedan.

Samtidigt som du ska ge läsaren en chans får du inte börja föreläsa. Kasta istället in läsaren i handlingen och jobba stenhårt med gestaltningen, speciellt i början. Då får allt det främmande en naturlig plats i handlingen. Se upp med sånt som kallas ”as you know, Bob”, alltså när karaktärerna inte talar till varandra, utan till läsaren så att det blir de, snarare än författaren, som föreläser. Detta är en riktigt vanlig fallgrop som dessutom kan vara svår att se i det du själv skriver (ta hjälp av kritiska testläsare).

 

Världsbygge

Fantasy kan utspela sig i en helt främmande värld eller i vår egen.I vår egen värld brukar det då handla om något som vi vanliga människor inte kan uppfatta, som att det finns en ”plattform 9 3/4” eller far omkring lila trevåningsbussar på stan. Om du förlägger din fantasy till vår egen värld måste du vara mycket noga med var olika saker i verkligheten finns, hur de ser ut och hur de fungerar, för om du fuskar med detta, och blir genomskådad av läsaren, kommer denna inte heller att tro på den påhittade delen. Skriver du om en busshållplats vid Storgatan 3, se då till att det verkligen finns en busshållplats där, annars tror inte läsaren på den lila bussen heller.

Om din fantasy utspelar sig i en påhittad värld måste du skapa lagar och regler för denna. Världen ska ha avgränsningar för att fungera, både i frågan om dess sociala system (hur man färdas, vilka handelsvägar som finns, hur nyheter sprids, hur ett styre har uppstått och hur det upprätthålls, hur man passerar landsgränser, olika seder och vanor etc.) och i frågan om naturlagar (hur är det med gravitation, tidräkning, växter och varelser som bor där etc.).

Kartor hjälper i många fall läsaren med geografin. Men tänk på att den klassiska fantasykartan är ett land med en kust åt väster. Försök hitta din egen variant istället för att följa alla andra.

Tänk också på att ge din värld en historia som de som bor i den känner till och ser spår av. Men tänk också på hur sällan vi själva står och pratar om vår jords historia. Gör vi det handlar det oftast om föredrag eller museibesök, var noga med att inte någon i berättelsen börjar föreläsa för läsaren utan ge historien en plats naturlig för karaktärerna i berättelsen. (Tolkien är en mästare, det känns verkligen att hans värld inte är ny utan har en mångtusenårig historia.)

När det gäller fantasy brukar det också finnas någon form av magi. Den kan uttrycka sig på en mängd olika sätt, från trollkarlar som slåss med eldklot till djur som talar, sätt att färdas utanför naturlagarna eller föremål som gör en plats annorlunda mot övriga ställen.

 

Magi

Om du skapar en superhjälte blir det inte speciellt spännande, eftersom superhjälten klarar allt. Ett exempel på en sådan superhjälte är Stålmannen. Med tiden blir detta en tämligen enahanda berättelse. Risken finns att läsaren tröttnar eftersom det finns så få hinder. Sätt istället gränser för magin.

En gräns kan till exempel vara:

  • att magin bara fungerar på en speciell plats (ex: klädskåp för att nå Narnia)
  • att magin är som ett batteri, så att personen som utövar magin måste ”laddas” innan personen kan göra något magiskt igen (ofta i olika fantasyspel)
  • att magin kräver någon form av specialkunskap, alla är kanske inte fullärda, andra kanske har glömt hur man gör (ex Trollkarlen från Övärlden där magin består i att kunna saker eller personers sanna namn)
  • att det finns ”kryptonit”, alltså något material som får magin att sluta fungera (men gör den då starkare än i Stålmannen så att det blir ett rejält hinder)
  • att magin kräver ett speciellt redskap för att fungera (ex: trollstav i Harry Potter eller ring som man blir osynlig av i Bilbo).

 

Befolka din värld

När du väl har avgränsat den magi som finns och eventuellt även skapat en värld där den utövas, är det dags att befolka den. När du gör det, tänk på landsgränser, hur olikheter inom samma ras kan ha uppstått på grund av avstånd (kanske en del är blå och andra gröna ytterligare andra har utvecklat ett helt annat sätt att tänka etc.) eller vilka arter som är släkt med andra. Sätt inte bara dit humanoider och tamdjur, utan tänk i ett helt ekologiskt system med rovdjur, gräsätare, fåglar, fiskar, insekter etc.

Precis som i en vanlig roman krävs det en bra huvudperson (protagonist) och en (minst lika) bra antagonist. Protagonisten (oftast en hjälte i fantasy) blir aldrig ballare än hindret som han eller hon måste övervinna. En svag antagonist kan få läsaren att tycka att protagonisten snarare är elak än häftig när han eller hon besegrar antagonisten. Antagonisten måste också ha ett eget mål och inte bara finnas i berättelsen för att sätta krokben för protagonisten (om inte antagonisten är en drake som har fått tag på en skatt, eftersom den typen av drakar redan har uppnått sitt mål och bara ligger ivägen) .

Ett bra sätt att hålla reda på karaktärerna är att skriva karaktärskort där deras egenskaper finns med. I frågan om fantasy kan det också vara värt att föra in mer om hur ovanliga varelser ser ut och om de kan utöva någon form av magi.

Tänk på hur dina karaktärer pratar. Eller talar. Är världen av någon form av historiskt slag (inte alls ovanligt att fantasyvärldar har en medeltida känsla) kanske inte dina karaktärer ska brista ut i allt för moderna uttryck. Istället för ”Kolla, bah!” kan du överväga ”Se där!” Däremot avråder jag från ”Skåda!” eftersom ett alltför arkaiskt språk kan bli jobbigt att läsa. Och med detta kommer jag osökt in på skapade egna språk …

 

Skapa ett språk eller inte?

En varning när det gäller fantasyspråk: se till att du antingen har en tämligen diger ordlista, uttalsregler och grammatik, eller låt bli. Hela Game of Thrones är skriven utan ett ord på något av språken som talas i den världen och det fungerar så länge det är en bok. När den skulle filmatiseras gick däremot inte ”sade hon på dothraki” förstås, men skulle din bok händelsevis bli film kan du antagligen ta smällen då.

Enstaka ord, som inte känns som om de är besläktade med varandra, kan göra mer skada än nytta för ett manus. Ändelser, prepositioner och annat som ofta återkommer måste härstamma ur samma språkliga system. Läsaren reagerar om du till exempel skulle ha olika ord för ordet ”och”. Har du inte tid att fundera på oregelbundna verbböjningar eller presens particip, strunta helt i språket (namnskick är nog, se nedan!).

Även om du låter bli att skapa ett eller flera språk, tänk på hur du döper olika platser. Tänk också på att de som bor i en påhittad värld bör ha namn som går i samma stil. Du kan alltså inte döpa en karaktär till Inhotullogdigak och en annan till Lill-Skrutt, om de är från samma land och av samma art (fast jag tvivlar på att Inhotullogdigak ens har en hundvalp som heter Lill-Skrutt, den heter nog Gdi Tullig, eller något sånt). Inhotullogdigak bor förmodligen heller inte i Rödköping utan i Hogditull. Här kan du börja härleda att fonemen ”tull” och ”gdi” antagligen betyder något på det språk som Inhotullogdigak pratar, medan resten kan vara grammatiska böjningar.

För den som vill fördjupa sig i att skapa språk måste jag givetvis nämna följande språkskapare:

  • Tolkien, som skapade flera språk, inklusive alfabeten för skrift. Flera av dem är möjliga att föra en konversation på (alviska: quenya och sindarin, människospråk: rohirriska, dvärgspråk: khuzdul) och flera språk med stora ordförråd och grammatik (svarta språket, adunaic, valarin) samt flera mindre genomarbetade språkdelar, som namnskicket i Sjöstad/Dal.
  • Marc Okrand skapade språket klingon till den tredje Star Trek-filmen (även detta med ett skrivtecken). Klingon är tillräckligt utvecklat för att man ska kunna översätta Shakespeare, vilket även gjordes i filmen.
  • Paul Frommer som skapade språket na’vi till filmen Avatar. Även na’vi går att föra en konversation på.
  • David Joshua Peterson skapat språken dothraki och valyrian till filmatiseringen av Game of Thrones. Båda dessa språk är ansedda som de mest genomarbetade fantasyspråken sedan Tolkiens båda alviska språk. Han har också gjort kortare fraser till en rad andra filmer med fantasyspråk.

Googla någon av dessa personer eller språk för att få en uppfattning om hur många delar som du måste ta i beaktande om du ska skapa ett eget språk till din bok.

Namntips (nördvarning)

Ett tips när det gäller namnskick är att antingen ta intryck av namnskick från länder här på jorden, eller att inspireras av historiska namn. Skapar du ett eget språk, tänk på att namn ofta präglas av ord som finns i språket. Ta Tolkiens alviska ord för hav som kommer igen i flera namn (Eä uttalas E-a, alltså inte som en diftong, utan separerat från varandra, däremot helt utan vårt svenska ä-ljud); Eärendil (havsälskare), Eärendur (havsvän), Eärenya (havsdam), Eärrámë (havsvinge) etc. När Tolkien namnger dvärgar jobbar han istället mer med ändelser, som ”-ri” i: Ori, Nori, Dori, ”-li” i: Fili, Kili, Gimli eller ”-in” i: Durin, Thorin, Balin, Dvalin, Fundin, Dain. Smaka på namnen. Som läsare behöver du aldrig fundera på vilket folk en karaktär hör hemma i.

Bra namn har ofta någon from av återkommande element. Se på svenskans feminina a-ändelse på många feminina namn som Maria, Josefina, Anna, Sara, Johanna, Margareta etc. Även om någon hette något som vi inte hört tidigare, som Pippilotta Rullgardina Krusmynta, tolkar vi det som femininum.På samma sätt är ändelsen -el förknippad med feminina varelser hos Tolkien: Galadriel, Zimraphel, Nimrodel, Miriel. Det jag vill visa här är att det är bra om läsaren med hjälp av namnet får en uppfattning om karaktärens kön, (även om givetvis inte alla svenska flicknamn slutar på -a).

Tänk också på att vissa namn kan ge oväntade associationer, googla dina namn (eller namndelar) på några vanliga världsspråk innan du spikar dem i manuset. Vem minns väl inte den otroligt magiska dolken ”Lökdal” i The Fionavar Tapestry (nej, det ordet funkade inte på svenska!) se upp för att falla i en sådan fälla. Hur bra din berättelse än är kan det vara svårt att koppla samman en lök med en magisk dolk.

lego
När alven Legolas far, kung Thranduil, dök upp i filmen Hobbit  … (Till Tolkiens försvar kan sägas att delarna till Legolas namn (betyder grönt löv, samma stam som i Eryn Lasgalen – skog av gröna träd) fanns innan de små hårda leksaksbitarna. Språket sindarin skapades 1917 och leksaksmärket startade 1938. Men det är skoj ändå!)

Koncentration på en sak

Jag fick riktigt fin respons på inlägget i går om hjärnvågor och författande, så jag tänkte spinna vidare på samma tråd.

Som jag skrev då är all hypnos egentligen självhypnos. Det vill säga, en hypnotisör kan vägleda dig in i hypnos, men det är alltid du som bestämmer om du ska gå med på det. Det medgivandet kan vara olika från dag till dag och från situation till situation. Några går till exempel villigt in i hypnos inför en hypnoscoachning medan samma person inte alls går med på att låta sig hypnotiseras på en scen. Eller tvärt om.

Skillnaden på estradhypnos och hypnoscoacning är inte bara omständigheterna, utan framför allt syftet. På en scen görs det oftast som ett nöje, medan coachning är för att få hjälp att programmera om hjärnan. Ett mellanting är förstås en demonstration inför en publik. Då handlar det oftast om att visa hur bra vi kan koncentrera oss om vi får vårt undermedvetna med oss på banan. Det är just den biten som jag nu ska skriva om.

Screen Shot 2017-12-06 at 15.13.34
Under estradhypnos kan någon gå med på att vara Elvis, som den här killen. Men hade hans moral och etik inte gått med på det hade han aldrig börjat ”uppträda”.

Rent allmänt finns det i dag i samhället ett problem med att vi inte kan koncentrera oss. Vi ser ständiga rubriker som talar om elever som inte kan räkna eller universitetsstuderande som inte kan läsa sin kurslitteratur. Allt detta bottnar i att vi lever i en tid där samhället genomgår så stora förändringar att vi inte har sett dess like på femhundra år.

Boken blir var mans egendom

Vad hände då för femhundra år sedan? Jo, boktryckarkonsten. Det kan kännas märkligt att det vi så gärna vill åstadkomma, att få se vårt manus bli en tryckt bok, på sin tid var en världsrevolution, men för den tidens människor innebar det att de inom loppet av bara några år fick tillgång till kunskap som de inte haft tidigare. Boken blev var mans egendom.

Screen Shot 2017-12-06 at 14.35.40
Gutenbergs tryckpress

Följden av boktryckarkonsten blev en serie händelser som förde oss ut ur medeltiden och in i renässansen och dess stora upptäckter. Som exempel kan jag nämna att Galileo inte skulle ha upptäckt vare sig Jupiters månar eller andra fenomen i vårt solsystem om han inte hade fått tillgång till en holländsk bok om hur man bygger ett teleskop.

Låt mig nu gå framåt i tiden, men inte riktigt till nu utan till världen som den såg ut när jag fortfarande gick i högstadiet. Då fanns det inget Internet, det var inte uppfunnet. Skulle man ringa någon på stan fick man leta reda på en telefonautomat och hoppas att den man ringde till var hemma. Skulle man söka efter fakta fick man gå till biblioteket och hoppas att de hade rätt bok inne. Det är alltså inte någon större skillnad mot hur Galileo hade det. Fundera på den saken en stund.

Screen Shot 2017-12-06 at 14.38.32
Studieplatser på Kungliga biblioteket i Stockholm.

Bara några år senare hade jag e-post (ja, jag hade det väldigt tidigt) och när jag pluggade på universitetet för att bli språkkonsult hade vi förmodligen Sveriges första kurs om webbtexter och hur dessa skiljer sig från andra media. I dag har i stort sett alla som äger en smartphone hela världens kunskapsbank i sin ficka. Det är omvälvande och otroligt spännande.

Utvecklingens baksida – vår dåliga koncentraton

Men, allt som har en framsida har också en baksida. Då pratar jag inte om att folk sitter med näsan i telefonen på restaurangen (för femhundra år sedan satt de nog med näsan i en bok!) utan om att vi får allt svårare att koncentrera oss och hålla ihop ett sammanhang. För alla som skriver romaner behöver jag inte tala om hur viktig den röda tråden i berättelsen är, det vet ni, men jag påminner ändå.

Den generationen som är född med Internet säger att de ”multitaskar”, men jag hävdar bestämt att det inte finns något sådant som fungerar. Man kan vara bra på att mycket snabbt växla mellan olika tankar, men man kan definitivt inte ha två tankar samtidigt. En hypnosteknik är att överlasta hjärnan genom att låta personen räkna baklänges medan man pratar till personen. Hjärnan fixar inte det här utan blir överlastad och väljer då att stänga ner till långsammare elektriska vågor för att komma ifrån det och vips, där hamnade personen i en lätt trans. Med andra ord skulle alltså alla som verkligen försökte sig på två tankar samtidigt per automatik gå in i hypnos, eftersom de redan gjort en deal med sig själva om att det är okej med en överlastning.

Reklammakare som tidigare gjorde sextio sekunder långa filmer gör nu mycket kortare, för folk kan inte koncentrera sig i en minut. Allvarligare än att bli osocial på restaurangen eller inte orka med lång reklam är att det aldrig tidigare har skett så många olyckor med folk som går rakt ut i gatan eller rakt in i lyktstolpar som nu.

Ett annat exempel på en baksida är det som rubrikerna talar om, alltså att färre och färre klarar av de grundläggande ämnena i skolan. Företagsledare klagar på att de får pm som inte innehåller en tanke utan tio, därför att personen har gjort något annat så fort den har bytt stycke, vilket i sin tur leder till att texten inte hänger ihop. Företag som arbetar med matte som grund klagar på att västerlänningar inte längre kan räkna, så de tar in arbetskraft från Kina och Indien, men för oss är givetvis skrivande  den mest väsentliga.

Screen Shot 2017-12-06 at 14.44.17
Vi blir som barn som går så upp i sin lek att de varken ser eller hör, men förväntas uppträda som ansvarsfulla vuxna. Följden blir olyckor.


”Ticks” och trick för att nå koncentration

För att nå ett mål, som att skriva färdigt ett manus som både har genomarbetade karaktärer, miljö och handling, samt ett väl fungerande språk, krävs det koncentration. Alltså det som vårt samhälle är på väg att ta ifrån oss.

Föreställ dig nu en idrottare, hur han eller hon gör igenom en rad gester, hopp på stället eller grimaser strax innan det är dags för prestationen. Även långdragna förlopp, som tennis, har detta. Se hur spelaren alltid greppar racketen på ett visst sätt inför varje slag, studsar bollen ett visst antal gånger för en serve eller gungar på fötterna för att ta emot den. Allt detta är för att komma in i den optimala koncentrationen inför sin uppgift. Finns det några författare som drar sig i tröjan eller slår ihop stavarna inför en stunds skrivande? Jag tror att de är lätträknade, men jag tror också att vi verkligen skulle tjäna på att göra det.

Screen Shot 2017-12-06 at 15.01.31
Sprintern Usain Bolt ser över startblocken, medveten eller omedveten gest för att bygga upp hans koncentration inför starten.

Många frågar sig hur de ska hitta tid för att skriva. Även det handlar om det splittrade liv som vi lever, fast på en högre nivå än de där sekundsnabba skiftena mellan mobilen, kompisen och hemläxan som dagens unga gör. De flesta coacher säger: ”Avsätt minst en kvart om dagen, till exempel istället för att se på tv.” Det är inget fel i detta, jag säger samma sak. Skriver du ofta är det lättare att hålla handling och karaktärer i minnet och du slipper den ställtid som du annars får för att ”läsa in dig” på din egen handling. Men det finns fler knep än så.

Nästa gång du slutar skriva. Stanna till precis innan du tar blicken från texten och känn efter var du är. Värdera inte, bara känn efter. Förhoppningsvis är du kvar i din egen handling, oavsett om du upplever den som bilder, ljud, känsel eller doft (smak är ganska ovanligt i det här sammanhanget, men givetvis kan den också finnas med). Ju fler sinnen du har närvarande i din berättelse, desto mer har du levt dig in i den. Bli inte orolig om det inte känns alls, det kan krävas en del träning. Sätt nu fingerspetsarna på pekfingret och långfingret på din högra hand mot pannan, strax ovanför ögonbrynen. Visualisera en punkt mitt inne i din hjärna och se framför dig hur du bevarar sinnesstämningen från din berättelse där. Gör en deal med dig själv att nästa gång du sätter dig och skriver kan du börja med att göra samma gest och genom den automatiskt direkt komma tillbaka till din värld med alla dess sinnesintryck. På fackspråk kallas det för att sätta ett ankare. Funkar det inte första gången, fortsätt att öva.

Detta är bara ett förstadium till självhypnos och jag återkommer snart med mer om hur du kan lära dig att göra det på dig själv, så att du både kan skriva lättare och enklare nå dina mål.

//Anna

 

 

 

 

Dina hjärnvågor och ditt skrivande

Nyligen läste jag ett inlägg på Facebook där en författare hade gått en skrivkurs som även innehåll meditation. Det här anknyter till mitt tidigare inlägg om att bli ett med dina karaktärer. Har du inte läst det föreslår jag att du läser när du har läst färdigt här.

Jag jobbar både som lektör och som skrivcoach och när chachandet inte handlar om reella förslag kommer en djupare sida in. Jag är diplomerad hypnoscoach och använder hypnos hela tiden när jag själv skriver. Hypnos är helt naturligt och något som alla människor går in i och ur flera gånger om dagen. Det gäller bara att lära sig att förlänga det stadiet. Det kan hjälpa dig att hitta lösningar i din plott eller lära din hjärna att skapa fantastiska manus.

Hjärnvågorna

Våra hjärnor arbetar med olika våglängd. Tänk på hur du får in olika radiokanaler genom att ratta in deras respektive frekvens, så kan det vara enklare att förstå hur vi kan byta våglängd inne i huvudet. Hjärnvågorna är elektriska impulser och de mäts i Hertz. Vi har fyra olika ”tillstånd” som hjärnan kan vara i, mätt på det här sättet. Beta är det vi normalt kallar ”vaken”, medan övriga brukar kallas för det undermedvetna eller det omedvetna.(Därmed inte sagt att man inte kan vara vaken i alla stadier, det är en träningssak. Mer om det nedan.)

  • Beta – alert, koncentration, kognition,  14-20 Hz
  • Alfa – avslappning, visualisering, kreativitet, inlärning 7-14 HZ
  • Teta- djup meditation, intuition, minne, 4-7 HZ
  • Delta – djup sömn, läkande, vissa drömmar, 0-4 HZ.

En del vill även lägga till Gamma, ovanför Beta, men jag hävdar bestämt att friska människor inte ska vara där, har man så hög frekvens är det mycket stor risk för utbrändhet.

Screen Shot 2017-12-05 at 12.52.48.png

Värt att notera är också antalet tankar per minut. Vid vissa tillfällen kan snabba tankar vara bra, andra gånger behöver vi mer kvalitativa tankar. När vi är riktigt stressade kan vi ha upp till 60 tankar i minuten. Medeltalet i vaket tillstånd är kring 30 tankar i minuten. När vi slappnar av och rör oss in i Alfa lugnar det ned sig till omkring 15 tankar i minuten. Är vi mycket avslappnade kan vi hamna på tio. I djup meditation har vi noll, då har hjärnan gått in i Teta. Vi kan fortfarande se bilder, men det är inte vad vi i dagligt tal kallar tankar.

De allra flesta vuxna människor har alltså betavågor i sin hjärna när de är vakna. Du analyserar data eller sorterar den, utövar sport etc. Men så snart du börjar dagdrömma eller göra något monotont, som att köra bil på en enformig väg, går hjärnan in i Alfa. Du är då i en lätt trans, eller en lätt hypnos. (Vad det är för skillnad på meditation, hypnos och mental träning kommer jag till nedan.) Även om du inte dagdrömmer går din hjärna alltid igenom Alfa minst två gånger per dygn, strax innan du somnar och strax innan du vaknar. Då går den också genom Teta och ner i Delta. Eftersom vi har sömncykler där djupet i sömnen varierar rör sig sedan hjärnan mellan Delta och Alfa flera gånger under natten.

Det är inte så underligt att du kommer på den där optimala lösningen på din plott i ett manus precis innan du ska somna. Men … eftersom du vaknar hela vägen till beta på morgonen händer det ofta att den där riktigt bra lösningen är som bortblåst när du väl kommer på att du ”ju hade den igår”.

Hur kan du använda detta när du skriver?

När du sätter upp mål är det viktigt att du är i Alfa. Om du inte är van vid att jobba med din hjärna i olika stadier kan det hjälpa att byta miljö, till någon plats som ger dig en blandning av ro och inspiration. Omgivningen förändrar dina känslor och känslorna ändrar hur du tänker i en positiv spiral. För att lättare nå Alfa hjälper det också att blunda.

Det du vill nå är att visualisera framtiden och den bästa hjärnaktiviteten för detta är Alfa. Visualisera inte att boken är färdigskriven, ett förlagskontrakt eller releasen, utan se bortom dessa händelser och tänk dig hur det känns då, när du har allt detta bakom dig. (Om du visualiserar dig på till exempel releasen kan det hända att den blir ett antiklimax, eftersom du då redan har ”upplevt” den i din fantasi!) Det du lär din hjärna genom att visualisera att allt detta redan har ägt rum är att du tillåter dig själv att bli en vinnare. Du tillåter lösningar att komma upp till ytan. Ja, det låter lite flummigt, men fortsätt att läsa hur vårt undermedvetna meddelar sig här nedan så förstår du säkert mer.

Språket i vårt undermedvetna

Ordet undermedvetet har fått en lite trist klang, tycker jag. Flera med mig har börjat fundera på om termen egentligen saknar innebörd. Vi är inte omedvetna, eller undermedvetna, bara medvetna på ett annat sätt.

En nyfödd baby tillbringar nästan all sin tid i Delta. Den kommer då och då upp en bit för att äta, men sover mest hela tiden. I Delta utsöndras växthormon (som läker vuxna människors kropp, precis som att vi oftast vill sova mer om vi är sjuka) och det är framför allt växa som babyn måste göra allra först i livet. Ett barn i förskoleåldern är mest i Teta. Det har en djup intuition, leker med låtsaskompisar och provar lösningar genom lek. Från cirka sju års ålder till puberteten är barnet mest i Alfa. Det blir kreativt, vilket givetvis är bra för inlärning, precis som att du bör vara i Alfa för att lära din hjärna att skapa bättre när du författar. Efter puberteten är vi vuxna, som sagt, mest i Beta. Det behövs aktiva snabba tankar för att uppfostra barn och livnära sig och så har det varit i alla tider, oavsett typen av jobb.

Om jag nu kallar Alfa, Teta och Delta för det undermedvetna, för att få en gemensam nämnare på det tillstånd som vi inte är i så mycket som vuxna, så kan man enkelt säga att det undermedvetna tänker i bilder. Om du till exempel tar ett lugnt andetag och tänker dig att du håller ett äpple i handen … se på det och notera äpplets färg. Är det rött eller grönt, eller kanske en blandning av flera färger? Känn på ytan. En del äpplen har ett torrt skal, medan andra är mer vaxiga. Känn doften från äpplet och ta en tugga av det. Hör det där karaktäristiska ljudet som uppstår när man biter i ett äpple. Vattnas det i munnen?

Troligen fick du lite ”snålvatten”. Det undermedvetna kan inte skilja på vad som är reellt och vad som är fantasi. Så det du tänker när du är avslappnad blir till verklighet för din hjärna. Den kommer att reagera, trots att den vet att det är hittepå. Det finns inget äpple. Vi kan utnyttja detta genom att medvetet skapa bilder av saker som du vill ska hända. Alltså mål. Du omprogrammerar helt enkelt hjärnan så att den gör det du har lärt den, det vill säga att lyckas med ditt författarskap.

Gör en tavla

Det undermedvetna påverkas således av bilder, men också av känslor. Vissa bilder är känslosamma. Om jag ber dig att blunda och tänka på en plats där du känner dig lugn och trygg börjar du förmodligen också slappna av. Dina tankar lugnar ner sig, men får bättre kvalité. I ett kreativt yrke, som författarens, är kvalitativa tankar viktiga.

För att underlätta för dig att lära hjärnan nya tänkesätt kan du skapa din egen tavla med ditt mål på. Välj bilder som du tar från nätet (det är okej att tanka ner bilder för eget bruk, bara du inte sprider dem) eller klipper ur tidningar. Bilderna ska alla visa detaljer som ingår i ditt mål. Det kan alltså vara allt från bilder på olika boklådor till bilder av någon författare som skriver energiskt. Karaktärer och händelser i manuset kan också vara med. Det kan också vara enstaka rubriker som ”bästsäljare” eller liknande, men undvik för mycket text, ditt undermedvetna tänker ju i bilder.

Eftersom vi normalt genomgår Alfa när vi ska somna och vakna är det viktigt att nyttja det här ”fönstret”. Gör en rutin där du medvetet programmerar ditt undermedvetna. Se till att du har din tavla med ditt mål tillgänglig och känn vad målet kommer att ge dig; lycka, frihet eller vad det är för just dig. Affirmera genom att sätta ”Jag är …” före känslan, alltså till exempel ”Jag är lycklig nu när min bok säljer bra.” När du vaknar, skapa en bild av att dagen redan har varit och hur glad du är över vad du har åstadkommit den här dagen. Exempel: ”Det här blev en mycket kreativ dag för mitt skrivande.” Det finns de som tejpar upp sin tavla bredvid sängen så att den är det sista de ser innan de somnar och det första de ser när de vaknar. Våga ta ut svängarna.

Skillnaden på meditation, hypnos och mental träning

Ordet hypnos har en oförtjänt dålig klang i Sverige. Jag vet inte varför men så är det. Går man utomlands används hypnos däremot flitigt. Rent fysiskt, eller biologiskt, är det ingen som helst skillnad på att befinna sig i hypnos eller i meditation. Det är precis samma sak som händer i kroppen. Däremot är det skillnad på varför man gör det.

Den som mediterar gör det oftast för att rensa tankarna. Den som är mycket van vid meditation, alltså som zen-munkar, kan vara vakna fast deras hjärna arbetar i Delta. Detta kräver dock långvarig träning. Eftersom tankarna i stort sett upphör i långsammare elektriska cykler än Alfa kommer den som mediterar i Teta (eller Delta) bara att uppleva bilder och känslor.

Eiho-ji
Eiho-ji i Tajimi i Japan. Ett zenbuddhistiskt tempel som jag har haft glädjen av att få se.

En indisk coach sa om meditation: ”Meditation är som att leta efter en svart katt i ett mörkt rum. Och kanske var katten aldrig ens där.” Det handlar alltså väldigt mycket om metaforer.

Den som låter sig hypnotiseras gör det däremot oftast för att skapa en förändring. (Jag skriver ”låter sig”, eftersom ingen någonsin kan bli hypnotiserad mot sin egen vilja, eller göra något som strider mot ens personliga moral eller etik när personen är i hypnos.) Många går till en hypnoscoach för att till exempel få hjälp att sluta röka, börja äta nyttigare, bli av med en fobi (som spindlar), rädsla (som flygrädsla) eller uppnå något mål. Det hypnotisören gör är att vägleda personen in i en mer eller mindre djup hypnos (oftast någonstans mellan Alfa och Teta) och därefter genom olika metoder få personen att visualisera nya bilder och på så sätt bryta gamla mönster och omprogrammera sin hjärna.

Ofta kan man använda meditation för att finna vad som behöver förändras och sedan ta hjälp av en hypnoscoach för att genomföra förändringen, eller snarare ominlärningen.

Mental träning har blivit ett begrepp, framför allt inom idrotten. Med mental träning får idrottsmannen i ett djupt avslappnat tillstånd visualisera hur han eller hon klarar av en viss rörelse eller prestation. Detta är egentligen inget annat än ett alternativt namn på självhypnos. Det går utmärkt att lära sig självhypnos även för andra mål än idrott, som till exempel att lyckas med sitt manus.

Om ni tycker att det här är intressant kan jag skriva ett kommande inlägg om hur man enkelt lär sig att själv gå in i hypnos för att bli en bättre författare.

 

 

Bli ett med dina karaktärer

Hur får du ut dig själv ur dina tankar? Du kan inte skriva en karaktär utan att vara inne i just den personens huvud. Har du samtidigt dina egna tankar med dig blir det ingen ordning, tankarna kommer att krocka eller försöka överrösta varandra.

Hur släpper man då sig själv? Hur slutar man tänka på sånt som lunch, om man behöver köpa en ny tandborste, vad moster ska få i julklapp eller om man glömde släcka lyset? Det jag vill åt är att när du väl reser dig från skrivandet ska du bli förvånad över att du inte är din karaktär. Alltså att det tar några sekunder att landa i dig själv igen. Om det gör det är det bra. Tänk på hur skådespelare lever sig in i sina roller, eller hur duktiga idrottsmän ofta gör vissa gester för att släppa sin vardag och bara vara här och nu. Här är några knep på vägen.

Steg ett: Var trygg och ostörd

Det låter kanske som en självklarhet, men bara tanken på att det kan komma ett meddelande i telefonen kan distrahera dig. När du börjar med de här övningarna är det viktigt att du inte riskerar att bli störd. När du sedan blir mer van kanske du kan sjunka helt in i din berättelse även på ett stökigt café. Skådespelare är mästare på att se ut ur sin karaktärs ögon, trots att det är en sparsam dekor, kanske sitter en stor publik i salongen eller att de har en kamera rakt framför sig. Deras förmåga att leva sig in gör att vi tycker att deras prestation är väldigt bra. Författaren vill ju att läsaren ska leva sig in, helst glömma att gå av tåget eller läsa hela natten igenom, så där finns en klar koppling. Men vi vet ju alla att det krävs lång övning för att bli en bra skådespelare. Alla måste börja i lugn och ro, precis som skådespelaren börjar i det trygga klassrummet. Se alltså till att du känner dig trygg från att bli störd när du börjar öva.

Steg två: Lämna din vardag

Vi bär alla på olika funderingar. Det kan röra ett förhållande, pengar, barn, husdjur eller något annat. De få som glider genom världen utan att fundera på den är nog inte heller författare, kan man väl tänka. Tricket för att kunna hänge dig åt skrivandet är att du måste lämna din vardag därhän medan du skriver. Själv använder jag ett knep som många idrottare också kör med, för att kunna vara exakt här och nu när de ska prestera. Knepet går ut på att göra en deal med sig själv. Lär in det som står i stycket omedelbart här under, så att du kan göra detta som en övning.

Börja med att ta några lugna andetag. Blunda och när du har blundat, föreställ dig att du blundar igen, och igen. Och i-g-e-n. Tänk att dina ögonlock nu sitter fast. Det går inte att öppna ögonen. Bakom dina stängda ögonlock, titta upp mot taket. Försök nu att öppna ögonen. Acceptera att det inte går, att du bara är här och nu. Föreställ dig så att alla tankar från vardagen ska ner i en säck. Säcken kan vara olika stor, beroende på hur mycket du har att lägga i den i dag. Den kan ha olika färg eller form, men du måste se den framför dig. Se hur du stoppar ner allt från vardagen i säcken, men – och det här är viktigt – samtidigt gör du ett löfte som går ut på att när du är färdig med dagens författande ska du öppna säcken igen. Du kan nu öppna ögonen och börja skriva.

OBS!

Om du inte lovar dig att öppna säcken igen kommer den med största sannolikhet att ”pysa” och rätt som det är sitter du och funderar på när hunden ska vaccineras, om barnen fick med sig en frukt till skolan eller om din partner är otrogen istället för att skriva. Exakt vad som pyser ut beror givetvis på vad du själv har för bekymmer i vardagen. Lovar du att öppna igen kan vardagen däremot ta en paus och tillåta dig att utföra något där du är helt och hållet fri från din vardag.

Steg tre: Se med karaktärens ögon

Har du någon gång funderat på hur du ser på minnen? Om du tänker på, låt oss säga en trevlig middag som du var på, ser du dig själv sitta i vid bordet, eller ser du ut genom dina ögon när du redan sitter där? Den första varianten är alltså som om någon osynlig person funnits i ett hörn och filmat det hela, det andra är så som du upplevde det just när det hände. Inget sätt att minnas är fel,. Den avståndstagande filmatiseringen av händelsen är ett bra instrument för att få bukt med jobbiga minnen, men den fungerar inte alls om du ska komma din karaktär inpå skinnet. För att skapa inlevelse för läsaren måste du bli karaktären du beskriver.

Gör några övningar när du väljer ut ett antal minnen. Försök att se dem på båda sätten och iaktta hur du själv reagerar på minnena. Gå sedan vidare och föreställ dig något som du inte är så bra på, men som du gärna skulle vilja kunna. Ett sådant experiment gjordes med en grupp studenter. Ingen av dem utövade någon bollsport. Alla först fick prova att lägga ett straffkast i basket. En grupp fick sedan öva fysiskt, en fick strunta i basket och en fick öva sig mentalt genom att se sig själva lyckas med kastet. När de några veckor senare jämförde hur de olika grupperna hade utvecklats var det inte förvånande att gruppen som inte gjort något fick samma resultat som vid första försöket medan de som hade övat presterade bättre än tidigare. Det som däremot var förvånande var att gruppen som bara hade förberett sig mentalt också presterade avsevärt bättre. Fundera nu på sambandet som detta har med att mentalt öva sig på att vara sin karaktär.

Jag skulle vilja slå vad med dig att om du på samma sätt övar dig på att vara din karaktär så kommer du att skriva bättre. Det finns mycket att lära av barn här. Barn som leker går ofta så in i leken att de verkligen blir den de leker att de är. Får de en tofs fastsatt nedtill i tröjan blir de en varg. Hela deras kroppsspråk ändras. Ibland kan det gå så långt att de inte ens hör dig, för att de är så inne i leken. Nedan finns ett klipp med den duktiga skådespelaren Benedict Cumberbatch som så totalt lever sig in i att vara en drake att han inte ser mikrofonhållare, kameran som registrerar ansiktsrörelser eller omgivningen i övrigt. Han är draken Smaug.

Hit vill jag att du ska komma när du skriver dina karaktärer. Det kräver övning, men jag är säker på att du kan komma dit!

Screen Shot 2017-11-15 at 12.43.09
Benedict Cumberbatch lever sig in i draken Smaug under filmatiseringen av The Hobbit.

Se klippet med Benedict Cumberbatch här: https://www.youtube.com/watch?v=sXN9IHrnVVU

Lycka till!
//Anna

Övning: En vanlig dag

Titeln en vanlig dag handlar om att du dels ska utforska dina karaktärer, men också ditt världsbygge. Detta oavsett om din värld är densamma som vi alla traskar runt i eller någon helt främmande plats, kanske en som inte ens har funnits eller kommer att finnas.

Som med all research gäller det att veta ”för mycket” som författare. Allt kommer inta att komma med i ditt manus och allt ska inte heller med. Trots det kommer läsaren att märka om författaren har luckor. Den här övningen handlar alltså om vad som sker innan ”kameran rullar”.

Själv brukar jag skriva korta delar som jag samlar i en mapp kallad ”kringhistorier”. Ibland är de inte ens avslutade, men de hjälper mig att komma både världen och karaktären in på livet.

1)
Vad gör dina karaktärer en vanlig dag? Hur försörjer de sig? Hur ser deras dagliga rytm ut (någon kanske nattjobbar), alltså den de gör på ren rutin? Vad är det de gör, ser eller hör, men aldrig lägger på minnet? Detta är alltså världsbyggets kuliss, dess ljudbild och dess egen rytm. (För vem tänker ens på att den går förbi parkerade bilar, tar en kaffe i Pressbyrån, passerar det eviga bullriga bygget etc.)

2)
Ta ledigt. Vad gör dina karaktärer under helgen, eller på sin semester? Har de någon hobby eller utövar någon sport? Vad har de för sig när inget förväntas av dem och ingen ser? Vad är den absolut häftigaste underhållning som din karaktär kan tänka sig och vad har han eller hon råd med? Vad vågar karaktären göra (tänk längre än till bungy jump, för vissa kan det vara en oerhörd utmaning att gå ensam på bio).

Både 1) och 2) ger dig både möjligheten att känna och smaka på världen som dina karaktärer lever i. Det ger dig också en bra bild av vad det är som din karaktär blir uppsliten med rötterna ur när manuset egentligen börjar.

Bildinspirationen: Har du tänkt på att din karaktär kanske inte alls ser samma vardag som du?

_D2X4453
Alla bilder i de här trådarna är mina och ©