Författare: annagable

När du skriver i en relativ samtid kan det vara en bra idé att färga texten med de modeord som var vanliga just då. Det här gäller speciellt om ditt manus rör sig från cirka femtio år tillbaka och framåt. Genom att färga språket ger du det också en stark tidskänsla.

Givetvis ska du inte överdriva, då blir det mer buskis än skönlitteratur, men du kan till exempel låta någon karaktär ha snappat upp ett av orden, medan någon annan använder ett annat. Som regel skaffar folk sig favorituttryck, ldet märker du om du lyssnar uppmärksamt och ser vad de skriver i sociala medier. Du kan alltså få två flugor i en smäll, både att tidsfärga manuset och ge dina karaktärer lite olika favoritord så att de skiljer sig mer i språkbruket. (Personligen använder jag just nu med förkärlek skällsordet ”orpon” men för inte så länge sedan sa jag ”jubelåsna”. Huruvida de orden är förenliga med modeorden 2023 låter jag vara osagt.)

Notera att det här inte är ungdomsspråk eller dialekt, utan såna ord som florerar överallt. Lyssna gärna på politiker, läs jobbannonser och säljtexter. Där hittar du garanterat den här typen av ord.

Hur uppstår och dör modeord?

Det är vanligt att gamla uttryck i metaforisk eller bildlig användning, som höja
ribban eller hålla låg profil, blir modeuttryck. När ett ord eller uttryck kommer på modet blir betydelsen mer allomfattande. I och med utarmningen av innehållet och överanvändningen av ordet eller uttrycket urlakas det och dör bort ur språket, med undantag för den ursprungliga betydelsen.

Det finns givetvis mängder av såna här ord men här är några exempel:

1970

en omfattande satsning
den etablerade sektorn
inne
på gång
-fronten (sätt valfritt ord före, som jobbfronten, hemmafronten)
dominerande målsättning
motivation
på nolltid
gräsrotsnivå
realistiskt
seriöst
följa upp
ta över
samhällstillvända
aktivi­teter
frustrerad
social­grupp
enorm
hundraprocentigt
progressiv
struktur
socialpsykologisk
relevans
prioriterad jämlikhet
kom­munikationsplanet
meningsfull
innovation
kol­la upp
utvärdera
inom referensramen
upplevd kontroversiell problematik
global profil
grej
kommer in i bilden
snorkig
larvig
jippo
ruskigt – (bra/dåligt …)
jättetaskig
alienerade
öppen dialog

1985

freaks
trendiga
boom
luta sig mot
det som verkligen gäller
om det är (x) vi snackar om
inte tillräckligt på fötterna
komma till skott
med själva (x-)biten
indikationer
ett hårt tryck på
i slutänden
gå runt
turbulens
har framtiden bakom sig
värstingar
på G
strul, strula, struligt
bunkra

1990

sätta turbo på
interaktion
rigga något
yuppi
-stuket
höjdare
beredd att slanta upp
svara upp mot
värstingar
det skiter sig
uthålligt och aggressivt
flatare struktur
hotbild
harmonisering
villkorat
-köret
häcken full
uppfinna hjulet på nytt
kritisk massa
stå pall
så att säga
interaktiv

2000

hypad
gutsfeeling
skarpa
skakiga
uppsida på
den nya ekonomin
arena
fokusera
vårt tänk
ett globalt koncept
kraftsamla mot
kred
ligga i framkanten
klockrent
tydlig på den punkten
uppsida
gutsfeeling
bästa/vackraste/finaste … (du/namn)

2010

selfie
twerk
filterbubbla
troll
fake news
tystnadskultur
boomer
gutfeeling (levde kvar från 2000)
bitcoin
rutkod (qr-kod)
långsam- (-tv, -klocka, -mat …)
levererar (som inte betyder att någon kommer med något fysiskt)
hästlasagne
kjolprotest
Tintingate
(de tre sista tillhör tillfälliga sammansättningar som försvinner snabbare än andra uttryck)

2020

kanon
sjukt bra
eller hur (istället för ”ja”)
men visst (istället för ”ja”)
hamstra / coronahamstra
entreprenörskap
värdegrunder
viralt
AI
klimatsmart
hint
taggad
rimligt
frågar åt en kompis
– kring (fundera/debattera … kring)
magiskt
gig (i betydelsen tillfälligt arbete, inte musikspelning)
tippningspunkt
sömlöst

Räcker det inte? Se på en tv-nyheterna eller en debatt och spela floskelbingo. (Men gör inte så i ditt manus, haha!)

Lycka till!
/Anna

.

.

..

.

Hur någon reagerar på sina känslor är intimt förknippat med vad personen har varit med om tidigare i livet. Känslor är helt enkelt en del av vår identitet. De visar olika behov och önskningar och gör så att hjärnan snabbt kan planera nästa drag. När du skriver får dina karaktärer ett större djup om du lägger tid på att identifiera deras känsloliv och hur det uttrycker sig hos var och en av dem.

Orden för känslor är många. Där finns skepsis, dömande, respekterad, nervös, frågvis, generad, rådlös, bitter, kärleksfull, maktlös, skyldig, euforisk och många andra ord. De är alla olika aspekter av de grundläggande känslorna som människor kan ha.

Forskning om känslor

Jag kommer till hur det här hänger ihop med ditt författarskap, men först lite om vad forskningen säger om känslor.

Tre grupper av känslor

Alla känslor är viktiga för en persons överlevnad, som att söka skydd, skapa sociala kontakter eller dela glädje. Forskningen delar in dem i tre huvudgrupper:

Hot- och försvarssystem, som är det dominerande systemet, det som kan rädda livet på personen. När det startar kopplas de båda andra systemen bort tillfälligt. Hit hör ångest, rädsla, ilska och avsky.

Belönings- och resurssökande system, som stimulerar hjärnan genom positiva känslor som vägleder, motiverar och uppmuntrar till sånt som kan förbättra personens liv. Här finns nyfikenhet, intresse, upphetsning och exaltering.

Nöjdhets- och trygghetssystemet, som ger lugn och harmoni. Det hjälper personen att skapa förutsättningar för återhämtning. Här finns glädje, harmoni, tillfredsställelse och frid.

Nio känslor

Om det knackar på dörren blir de flesta nyfikna på vem det kan vara men ett fåtal blir rädda, kanske för att de har haft en otrevlig upplevelse av ett tidigare besök. De som blir nyfikna öppnar dörren och kan därefter uttrycka glädje eller förvåning. Den med tidigare dålig erfarenhet blir istället rädd eller ilsken och kanske inte öppnar alls, försöker gömma sig eller fly.

De här nio känslorna kan givetvis ta sig olika uttryck, eftersom vi alla är individer.

Belönande

En person vill gärna ha mer av de belönande känslorna och stanna längre i den typen av tillstånd.

Intresse, upphetsning och spänning – Från noll till hundra i moderat tempo. Får personen att sträva mot det som känns intressant. Utvecklar fler resurser och förmågor.

Välbehag, och glädje – Från hundra till noll i moderat tempo. Stärker de känslomässiga banden med andra.

Neutral, kort känsla

Överraskning och förvåning – från noll til hundra mycket snabbt. En känsla som får personen att stanna upp och flytta uppmärksamheten. ”Vad var det?”

straffande eller Negativa

Människan har sex känslor som motiverar till förändring av en situation.

Sorg och förtvivlan – Startar mitt på känsloskalan och ligger still tills personen får hjälp. Kan påkalla hjälp och bearbeta en förlust

Ilska och raseri – startar kring sjuttiofem känslomässigt och ligger länge på samma värde. Uttrycker missnöje, markerar personens behov av att förändra situationen

Rädsla – från noll till hundra snabbt, men inte lika fort som förvåning. Får personen att vilja fly från det som skrämmer genom att springa eller spela död.

Skam och förnedring – Byggs antingen upp över tid eller sker snabbt vid ett avslöjande. En känsla som får personen att vilja anpassa sig till andra vars åsikter är viktiga för hen.

Äckel – Från noll till hundra relativt snabbt. Känns för att göra oss av med sådant som kan vara farligt, till exempel dålig mat och ohälsosamma substanser.

Avsmak – Från noll till hundra i moderat tempo. En känsla som gör att personen vill hålla avstånd från något eller någon.

Känslornas tidsaspekt

Känslor kan leda till olika reaktioner beroende på när i tiden något är upplevt.

Redan hänt: depression, sorg, tacksamhet

Händer nu: ilska, smärta, tillfredsställelse

Händer i framtiden: oro, rädsla, hopp

Det oväntade

Om någon har varit med om samma situation tidigare gör hjärnan ofta likadant igen, såvida inte personen har tränat bort reaktionen. Men givetvis händer en del saker för första gången i någons liv och det finns också gånger när hjärnan inte gör som tidigare för att den ”får kortslutning”.

Oväntade situationer

Det är inte säkert att den som normalt reagerar på ett sätt gör likadant om hen blir upptryckt i ett hörn med livet som insats. Det blir ganska få människor under sin livstid. Eftersom handlingen i ett manus ofta innehåller mer dramatik än verkligheten behöver du har klart för dig hur alla dina viktiga rollpersoner reagerar när det totalt oväntade händer.

Exempel 1: Det finns det en film om en familj som sitter på en uteservering i alperna när det kommer en lavin mot restaurangen. Pappan, som uppenbarligen är den som barnen vänder sig till för trygghet, blir helt handlingsförlamad. Det är utanför sånt som han normalt reagerar på.

Exempel 2: Under den otäcka olyckan med färjan Estonia var det inte de som normalt skulle anses som fysiskt stora och starka som överlevde, utan de som hade förmågan att tänka framåt och samarbeta med vilt främmande personer.

Oväntade reaktioner

Värt att notera är att en del personer också reagerar omvänt när det framför allt gäller negativa känslor. En del blir så arga att de gråter, vilket kan misstas för svaghet eller sorg, medan någon som är väldigt ledsen kan reagera genom att skrika ilsket. Ibland kallas det för ”kvinnlig förbannelse” att reagera omvänt, men det finns säkert män som också gör det.

En person som är skör, men kanske har dolt det genom att alltid visa en glad fasad, kan en vacker dag bryta ihop för en småsak. Personens tunna med vad hen tål har blivit full och en futtig småsak utlöser reaktionen. Här kan du givetvis välja om läsaren ska få veta huruvida en person visar en fasad, eller om det ska komma som en överraskning även för läsaren.

På karaktärskortet

Precis som människor i verkligheten reagerar med olika känslor är det viktigt att dina karaktärer också gör det. Var noga med att skriva karaktärskort så att du håller reda på vem som oftare har en eller annan känsla, det hjälper läsaren att skilja karaktärerna åt under berättelsens gång.

Det är bra om du identifierar hur karaktärerna känner. Känslor känns oftast i hela kroppen, men kan starta på olika ställen för olika personer. Dessutom reagerar de olika på överhängande hot. Någon som normalt är tämligen modig och ofta uppfattas som trygg kan bli helt lamslagen i en oväntad och hotfull situation. Givetvis behöver du också veta hur någon visar glädje. En del blir mållösa, några skriker ut sin glädje och andra kanske dansar och hoppar omkring.

Tänk på att dina karaktärer bör genomgå en utveckling i ditt manus och att den till stor del baseras på deras förmåga att kontrollera, lära och dra erfarenhet av sina känslor.

Notera att alla karaktärer inte utvecklas positivt, det finns de som kliver in i ett manus med bestämda kliv och huvudet högt men lämnar det med svansen mellan benen, det är också en förändring, givetvis och hör oftare hemma i drama än i verk med ett lyckligt slut.

Ett fåtal utvecklas inte alls, antingen för att de redan har formats innan manuset tar sin början (som regel en mentor till huvudpersonen) eller för att de hela tiden kör huvudet i väggen utan att förändras. Det senare fungerar på ungefär en huvudperson vart hundrade år (Hamlet, Casanova och möjligen Scarlett O’Hara), så det är inget jag rekommenderar att du testar i första taget. Karaktärer som är genuint snälla från början till slut har däremot ofta en resa där de lär sig att säga ifrån (som regel genom att de får aktiv hjälp), även om de fortsätter att ha ett gott hjärta. Dit hör till exempel Askungen.

Lycka till!
/Anna

.

.

.

.

.

.

.

Jag har jobbat som lektör i många år. De vanligaste felen ändrar sig med tiden. Jag tycker att valet av de eller dem har blivit bättre, medan var och vart har blivit sämre. Men det allra vanligaste felet för närvarande är inte språket utan förmågan att skilja på anföring, anföringssats och brödtext. Här är en snabbhjälp med grundreglera. Om du ofta läser böcker på andra språk får du inte efterlikna dem, det är olika regler för olika språk

Anföring är något som någon säger. Om personen säger det till sig själv blir det till en monolog, säger hen det till någon annan, som svarar, blir det en dialog.

En anföring markeras med anföringstecken. Om du väljer pratminus eller citattecken spelar ingen roll, de har samma värde.

All anföring på svenska inleds på ny rad med indrag.

När anföringen är slut ska du också göra ny rad med indrag.

En anföringssats skrivs på samma rad som anföringen. En anföringssats inleds alltid med ord som sa, ropade, viskade etc. Det mest neutrala, som aldrig kan bli fel, är sa. Du kan skriva en tusensidorsroman och enbart använda sa utan att läsaren upplever det som konstigt. Däremot kan ett enda genmälde eller utbrast förstöra allt. (Gestalta istället: sa Lisa och stampade med foten istället för opponerade Lisa förnumstigt.)

Om samma person fortsätter att prata efter anföringssatsen ska det stå på samma rad.

Tankar behandlas som anföring, med anföringssats men utan anföringstecken.

Exempel
(lägg också märke till var skiljetecknen är placerade i förhållande till avslutande citattecken)

”I dag är jag glad”, sa Lisa och hoppade på ett ben. (anföring med anföringssats)

Lisa tittade ut genom fönstret och sa: (brödtext före anföring + kolon eftersom hon ska säga något)
”I dag är jag glad!” (ny rad, indrag, utan anföringssats, brödtexen ovan talar om att hon ska prata)
Lisa hoppade på ett ben för att visa vad hon kände. (brödtext, ska ha ny rad med indrag och inte stå där den utelämnade anföringssatsen skulle ha stått.)

”Tror du”, sa Lisa och såg mot himlen, ”att det blir regn?” (anföringssats mitt i meningen – bra om hon säger mycket efter anföringssatsen, så slipper läsaren vänta på att få veta vem det är som talar)

Om jag bara kunde få gå hem snart, tänkte Lisa. (tanke med anföringssats)

Läs mer här.

Lycka till!
/Anna

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

I SVT:s frågeprogram ”På spåret” sa de nyligen att målet för resan innehöll ett reflexivt pronomen. Självklart var det rätta svaret Sigtuna. Busenkelt, det finns inga andra orter på Sig- såvitt jag vet. Kunde du svaret redan på tiopoängsnivån behöver du inte läsa det här inlägget. Men för dig som känner dig osäker finns en förklaring av reflexiva pronomen nedan. Det känns extra aktuellt att skriva om det sedan nyheterna nyligen gjorde ett grammatikfel med reflexiva pronomen (både TV4 och radion hade samma fel).

Öppen sats

Ett reflexivt pronomen är något som syftar tillbaka på satsens subjekt (den som utför handlingen). För förta och andra person i både singular och plural används samma pronomen för reflexiv och icke-reflexiv konstruktion.

Jag rör mig.
Vi rör oss.
Du rör dig.
Ni rör er.

För tredje person finns ett särskilt pronomen som är lika i både singular och plural: sig och sin.

Han rör sig.
Hon rör sin bok.
De rör sig.
De rör sin bok.

Kalle unnade sig semester.
Lisa bodde hos sin faster.

Sig och sin i exemplen närmast ovan syftar tillbaka på Kalle respektive Lisa. Kom i håg-hjälp: Ett reflexivt pronomen reflekterar (speglar) subjektet. Det här kallas för en öppen sats, eftersom det inte finns någon ordgrupp med ett eget subjekt i satsen (se nedan).

Jämför:
Lasse unnade honom semester. (Lasse unnar någon annan semester.)
Lisa bodde hos hennes faster. (Lisa bor hos någon annans faster.)

Nedan följer en genomgång av de övriga reflexiva satserna. Läs exemplen, gärna högt, och fundera på dem. Det är med en massa grammatiska floskelord som du inte behöver lära dig (men som är med eftersom de, likt de flesta facktermer, är exakta).

emancipation och attraktion

Det svåra med reflexiva pronomen är att en del satser både innehåller ett verkligt subjekt och ett tankesubjekt där de konkurrerar med varandra om att utgöra satsens bas, alltså bestämma valet av pronomen, det vill säga om det är en reflexiv eller icke-reflexiv syftning.

Om ordgruppens subjekt bestämmer valet av pronomen blir ordgruppen mer självständig (så kallad ”emancipation”). Om däremot hela satsens subjekt bestämmer valet av pronomen sprängs ordgruppen och satsen blir mer enhetlig ur syntaktisk synpunkt (”attraktion”).

Ordgrupp med subjekt + predikat

	Reflexiv	Icke-reflexiv
	Emancipation	Emancipation
a) objekt + inf	Direktören bad sekreteraren att gå in till sig	… till honom.
b) objekt + particip/adjektiv	Lasse fann Kalle medvetslös på sin säng.	… på hans säng.
c) genitivattribut + kärnled	Lisas tro på sig själv / sin framtid var gränslös.	Lisas tro på henne / hennes framtid var gränslös.
d) kärnled + particip	En inom sig söndrad stat.	En mot honom riktad förolämpning.

I korrekt skriftspråk är den reflexiva konstruktionen i exemplen ovan regel. I den icke-reflexiva satsen kan det finnas risk för missförstånd; vem ska sekreteraren gå in till, vems är sängen, vem tror Lisa på?

Ordgrupp med sekundär nexus

	Emancipation	Attraktion
a) indirekt objekt + direkt objekt	Chefen gav kompanjonen sin andel.	… medarbetaren hans andel.
b) objekt + adverbial	Kalle lade boken på sin plats.	… på dess plats.

I båda varianterna syftar pronomenet på ordgruppens subjekt, alltså emancipation. ”sin andel” och ”sin plats” är exempel på ledig stil och finns också i fasta uttryck som ”Lämnad åt sitt öde” eller ”ta var sak för sig”.

Övriga konstruktioner

	Reflexivt	Icke-reflexivt
	Attraktion	Emancipation
a) prepositionsfras som attribut	De gamla kärlekssångerna med sitt känslosvall är borta.	… med deras känslosvall …
b) prepositionsfras som adverbial	Eleverna indelas med hänsyn till sina förkunskaper.	… till deras …
c) subjunktionsfras	Hon sköter affärerna bättre än sin man.	… än hennes man.
d) apposition	Hon trivs i Stockholm, sin nya hemstad.	… som är hennes nya …
e) infinitivfras	Han är, av sina uttalanden att döma, radikal.	… av hans uttalanden …

Pronomenet syftar på satsens subjekt (attraktion) i båda fallen.

Lägg märke till b) som är en passiv sats utan agent. Subjektet har inte agens (den som utför handlingen) och dess syntaktiska inflytande över valet av pronomen är svagt eftersom agenten saknas. (Skriver du av någon anledning passiva satser, ha alltid med agenten!)

Fria reflexiva pronomen

I till exempel allmänna uttalanden, lexikala fraser och vissa stående uttryck kan sig och sin användas utan anknytning till ett satsled.

Exempel:
Det är inte så lätt att hålla sina löften.
Göra sitt testamente.
Jag blir borta på sin höjd fem minuter.
Det får vi veta i sinom tid.

Distributiv reflexiv syftning

Var sin har en distributiv reflexiv betydelse och hänför till ett pluralt korrelat utan åtskillnad på person. I de flesta fall syftar var sin på subjektet, men någon gång också på objektet i satsen.

Exempel:
Vi har fått var sin cykel.
De fick understöd från var sitt håll.
Åt de båda upphittarna gav Lasse var sin femtiokronorssedel.
En gång om dagen serveras var sitt mål mat åt eleverna.

Reciprok syftning

Varandra uttrycker en växelverkan eller ömsesidighet som syftar på ett pluralt korrelat (vanligen subjektet) utan avseende på person.

Exempel:
Ni har aldrig träffat varandra förut.
Vi tryckte varandras händer.

Pronominella förstärkningsord

Själv eller egen är pronominella förstärkningsord som inte är bundna till någon grammatisk person. Själv kan knytas till personliga pronomen som är subjekt eller har reflexiv betydelse, egen till genitiv och possessiva pronomen.

OBS! En tumregel från lektören är att det lätt går inflation i förstärkningsord. Har du skrivit vem som gör något behövs som regel ingen förstärkning eftersom läsaren redan vet vem det gäller. Använd därför bara förstärkningsord när det verkligen är något som står på spel.

Exempel:
Jag själv har inte hör något.
Själva kan vi inte göra något.
Presidenten själv deltog i förhandlingarna.
Det är mitt eget bekymmer.
På egen bekostnad.

Lycka till!
Anna

.

.

.

.

.

.

.

Det här inlägget handlar om att språket förändras olika snabbt i olika media och hur det påverkar eller inte påverkar det skönlitterära språket. På slutet tillåter jag mig en gissning om framtiden och ger tips kring vad som är ett bra skönlitterärt språk.

Ditt manus kan ha ett aldrig så bra innehåll utan att det får komma till sin rätt om det inte kläs i rätt språkdräkt. Landar manuset i fel textlandskap kan du redigera dig blodig på dramatiska kurvor eller vändningar. De dramatiska bitarna är givetvis viktiga, till och med väldigt viktiga, men du får läsa om dem i andra inlägg. För att nå hela vägen måste ditt manus vara en helhet som täcker in alla de delar som utgör en njutbar läsning. Alltså även språket.

Att dela in text

För att förstå hur språk förändras inom olika området behöver jag först göra en genomgång av vad som är olika stilar och vad som är olika områden.

När Språkrådet får in frågor till sin frågelåda delar de in dem efter de här kategorierna:

• formell, informell
• talspråklig eller talspråksnära
• vardaglig
• äldre [språkbruk/texter/regler/grammatisk form] kontra modernt språkbruk
• lite ledigare stil
• i tryckt text
• omsorgsfullt talat språk eller mer vårdat talspråk kontra spontant talspråk
• i kreativa, konstnärliga sammanhang.

Indelningen gäller olika typer av text, men vad passar i vilken skönlitterär bok? Och vad är inte skönlitteratur alls? För att bena upp listan ovan går det att göra följande uppställning:

Huvudgenre	Exempel
Litterära publikationer	Låttext, dikt, roman, facklitteratur, barn- bok, lexikon
Paratexter	Titel, innehållsförteckning, bokrygg, baksidestext
Tidskrifter	Kulturtidskrift, serietidning för barn
Tidningar/nyheter	Dagstidning (fysisk/digital), nyhetssajt
Arbetsplatsinterna sociala medier	intranät
Allmänna sociala medier	Instagram, Twitter, Facebook, Tiktok m.fl.
Övriga webbtexter	Webbsidor (företagssidor, föreningssidor etc.), forum
e-post, sms med mera	Nyhetsbrev, meddelande i chattapp, e-post i tjänst/privat
Vetenskapliga texter	Vetenskaplig artikel, uppsats, bok eller rapport
Listor och instruktioner	Innehållsförteckning, recept, manual
Post från offentlig verksamhet	Räkning, kallelse, gåvobrev
Skyltar i det offentliga rummet	Registreringsskylt, minnestavla, meny
Övriga texter att läsa i arbetet	Protokoll, regler, studentuppgifter, enkät- svar
Texter för eget bruk	Egna anteckningar, att göra-listor
Övrigt	Undertext till teveserie

Det är en hel del av de olika bitarna ovan som kan förekomma i en skönlitterär text. Någon skickar kanske ett mejl eller skriver ett sms. Någon annan kanske får veta något viktigt genom att läsa på sociala medier. En tredje hittar en vetenskaplig text som sätter manusets huvudhandling i rullning.

Ålderdomlig indelning

Textlandskapet har länge levt kvar i den indelning som Erik Wellander beskrev i ”Riktig svenska” 1939, nämligen: vitter prosa, normalprosa och ledig prosa. Han har även underkategorin kanslistil. Efter Wellander har Cassirer använt beteckningarna kanslistil, religiös stil, affärsstil och veckotidningsstil. Melin & Lange lade till indelningen protokollstik, kokboksstil och debattstil. Grundutbildningen i svenska på universiteten använder fortfarande i stort sett samma indelning.

nyare indelning

Indelningen i tabellen ovan förutsätter att det finns en tydlig uppdelning mellan genre och publikationstyp. Eftersom skönlitteratur i dag produceras både i tryckt och digitalt format samt som ljudbok går det lätt att redan här se att indelningen inte längre håller.

Istället för den äldre indelningen bör författaren fundera på följande:

• I vilken roll skriver jag? (privat eller professionellt)
• Med vilken teknik eller i vilken form ska texten presenteras? (beständig eller flyktig)
• I vilken situation ska texten läsas? (högtidligt eller vardagligt)
• Vilka ska läsa texten)? (fackspråk eller allmänspråk)

Givetvis kan parametrarna ovan korsas, som att ett tal på en fest samtidigt är privat, planerat och högtidligt. Ett sms till familjen är privat, flyktigt och vardagligt.

Den skönlitterära textens förändringstakt

Och var kommer skönlitteraturen in i bilden? Jo, det gäller att göra kloka stilistiska val när du skriver skönlitteratur. Fraser som kortas ner för att rymmas i snabba sociala medier eller få plats på en textremsa underst i bild vid en tv-sändning är inte alltid språkligt korrekta. Samtidigt kan en reducerad sats vara bättre än en rullande nederkant på tv:n. Det gör att vi accepterar det inkorrekta språket. (Här dyker ofta meningar utan att, var eller som upp.) Vi accepterar stilen, även i ett såpass formellt sammanhang som en nyhetssändning eftersom det gagnar upplevelsen. Däremot skulle vi inte ha lika lätt för den stilen i skönlitteratur.

Läsarens förväntningar

En skönlitterär bok är en helt annan upplevelse än en nyhetssändning, ett sms eller en text på Twitter. Den som öppnar ett skönlitterärt verk förväntar sig att få sjunka in i en alternativ verklighet, utan att språket på något sätt stör läsningen. Med detta sagt är det självklart att skönlitteratur kan skrivas i flera olika stilar. Till exempel bör en samtida ungdomsroman inte ha samma stil som en ungdomsfantasy. Samma sak med en historisk roman kontra en deckare. Det här beror givetvis på läsarens olika förväntningar.

Kunskap om genren

Det finns de som klagar på att en författare använder vissa ord eller en viss meningsbyggnad. Sanningen kanske är att den som klagar inte är bekant med stilen i en viss genre. Att konsekvent dra ord som dock eller uttryck som även fast över en kam fungerar inte. Det första upplevs arkaiskt i allt utom historiska romaner, men där kan ordet ha en berättigad plats för att skapa stämning. Det senare som svengelska i allt utom som anföring i samtida ungdomslitteratur. Där kan det ha en korrekt plats för att visa viken typ av person det är som pratar. Sparsamt till måttligt använt i rätt sammanhang kan alltså ord och uttryck som sticker ut ha en plats. Det viktiga är att både författaren och läsaren är överens om vad som passar i genren.

Kontentan är att du som regel inte kan skriva som i sociala medier eller som de nyheter som du hör eller läser. (De hade för övrigt valt: ”… eller nyheter du hör…” – se det jag skrev om att reducera bort ordet som ovan.) Språket i skönlitteratur behöver vara mer traditionellt eftersom det är vad läsaren söker.

Vad beror en långsammare förändring på?

Språket förändras, men det skönlitterära språket förändras i en långsammare takt, just för att läsaren har en förväntan som är baserad på den skönlitteratur som de tidigare har läst. I din författarroll vill du att ditt språk ska gå obemärkt förbi (eller möjligen få beröm för att det är bra). Ingen vill höra: ”Handlingen verkade bra men jag orkade inte med språket så jag läste inte ut den.”

När nya sociala medier dyker upp skapas det ganska snart en viss stil som passar för dem. Från början var det oerhört få ord i ett inlägg på Twitter. Språket reducerades för att få plats. Det gällde att få ut ett budskap, inte hur det förmedlades. Twittersvenskan var född. I en undersökning som gjordes på Stockholms universitet gick det att se att det gick en form av gräns beträffande formell text vid mejl. Mejl skrivs mer på arbetsplatser och den som skriver lägger större vikt vid språket. Därifrån gick en allt mer traditionell kurva mot skönlitteraturen. Den långsamma förändringen i skönlitterära böcker beror troligen till stor del på att det så sällan dyker upp nya skönlitterära genrer som ger språket mer spelrum.

en spekulation

Om jag får spekulera tror jag att det kommer att vara den allt mer globala litterära scenen som för med sig förändringar även till den svenska litteraturen. Genom det allt mer globala samhället dyker det upp fler översättare som kan föra in litteratur som inte är svensk, eller för all del europeisk, till svenska läsare. Nya språk och kulturer för med sig nya översättarutmaningar som i sin tur säkerligen kommer att avspegla sig i böcker som har svenska som ursprungsspråk. Min gissning är att det alltså snarare går den vägen än genom att bokläsarna accepterar mer och mer ungdomligt talspråk i skönlitteratur. Men jag kan givetvis ha fel!

recept för ett bra skönlitterärt språk

• Språket är varken för arkasiskt eller nyskapande.
• Språket är anpassat till genren och mottagargruppens ålder. Det finns en större tolerans för ett nyskapande språk i ungdomslitteratur och manus som utspelar sig i nutid. Toleransen är lägre i historiska manus och fantasy (märkligt nog även i science fiction).
• Språket har olika meningslängd mellan scener som är action eller drama (korta huvudsatser) kontra bakgrund eller miljöskapande (längre meningar, bisatser).
• Språket gör skillnad mellan brödtext och dialog. Se till att alla karaktärer inte pratar likadant när de öppnar munnen. I dialog kan en (men helst inte flera) karaktär tillåtas falla ur manusets allmänna stil för att skapa kontrast och emfas åt karaktären.
• Språket har inga fel (korrekt grammatik, ingen svengelska etc.). Den författare som inte kan det här men har bra idéer bör ta hjälp en språkgranskare (ser bara på själva språket) eller redaktör (ser både på språk och hur manuset är byggt).
• Språket är korrläst av ett proffs som inte tidigare har sett texten (eftersom alla förr eller senare blir hemmablinda för ett manus). I vissa fall kan du kombinera en språkgranskning och korrläsning förutsatt att den som gör det är proffs på båda.

Lycka till!
/Anna

Du kommer väl på Ö-kon 3 och träffar andra som är intresserade av fantastik?

Jag sitter i två paneler:
Lördag: Aktuell svensk fantastik.
Söndag: Djur som huvudpersoner.

Dessutom kommer jag att vara på plats och sälja böcker.

Läs mer/https://okon981639779.wordpress.com/

Aktiva tankar skrivs i presens och första person, oavsett vad du för övrigt har för tempus och perspektiv i ditt manus.

Precis som när det gäller anföring ska det alltid vara ny rad med indrag där en tanke startar och ny rad med indrag efter tanken, eller tankens anföringssats. Alltså:
Det var en fin dag i början av juni. Lisa stannade till när hon kommit genom dörren.
Typiskt att jag behöver jobba inomhus, tänkte hon.
Hon suckade och gick bort till kaffeautomaten …brödtext, brödtext, brödtext, brödtext.
Det är ett jättevanligt fel att blanda anföring eller tanke med brödtext. De ska aldrig någonsin stå i samma stycke i svensk formgivning!

Var noga med att det bara är den som har perspektivet som kan ha inre tankar. Karaktären med perspektivet kan visserligen ana att någon annan funderar, men aldrig på vad. Tänk dig att du går in i en karaktär. Du ser vad hen ser, känner vad hen känner och hör vad hen tänker. Som i verkligheten vet du inte vad till exempel din bästa vän eller kassörskan i mataffären tänker, du kan bara ana. På samma sätt kan du inte strö tankar från olika karaktärer omkring dig i ett manus. Då blir läsaren bara förvirrad.

Anledningen att ha aktiva tankar är dels att låta läsaren få en snabb inblick i vad den som har perspektivet tänker, dels att bryta upp långa stycken med brödtext på samma sätt som dialog lättar upp texten.

Hur formges tankar?

Tankar kan i grunden presenteras på två sätt. Antingen är det författaren som skriver något i stil med:
Hon tänkte att det kanske vore bra att köpa grönsaker när hon ändå var i butiken.
eller så är det det jag kallar aktiva tankar:
Det är bra att köpa grönsakerna när jag ändå är här, tänkte hon.

Den första varianten är brödtext och kan sitta inne i ett stycke med övrig brödtext.

Aktiva tankar skrivs precis som anföring, alltså oftast med en anföringssats (men istället för sa X blir det förstås tänkte X) men till skillnad från anföring ska du inte ha några anföringstecken.

(Påpekande: Jag brukar skriva exempel med kursiver, men i a) – d) nedan frångår jag det eftersom det går att skriva tankar både med och utan kursiver.)

Aktiva tankar kan formges på flera sätt:
a) Vackert väder i dag, tänkte han.
b) Att jag alltid ska vara så klantig!
c) Och sen har du fel och jag har rätt, men det får du komma på själv, tänkte hon.
d) Snart kommer alla att skratta sådär pliktskyldigt. Jag hatar det.

a) är det klassiska svenska sättet att skriva tankar, alltså utan anföringstecken, men med en anföringssats. Jag rekommenderar den om det är fler än en i din berättelse som har perspektivet (även om det är i olika kapitel) eller när berättaren har perspektivet.

b) passar när det enbart är en som har perspektivet, aningen i hela romanen eller i alla fall i en väl markerad del av en roman.

c) den aktiva tanken är kursiverad, som en extra tydlighet, trots att det finns en anföringssats.

d) saknar anföringssats, troligen för att det bara är en person som har perspektivet, och kursiverna hjälper läsaren att förstå att det är en tanke.

En aktiv tanke kan bestå av flera meningar. Skulle du välja kursiver: se till att du aldrig har längre tankar än tre rader, eftersom kursiver är jobbigt att läsa.

Notera att kursiverade tankar inte hör till vanlig svensk formgivning, så att du vet att du kan åka på problem om ditt manus blir antaget och får en professionell formgivare. Du måste alltså se till att det blir tydligt nog även utan kursiver. Du kan ha anföringssats ibland och ibland inte, men blanda inte så att du ibland har kursiver och ibland inte.

Ge olika karaktärer olika saker att tänka på

Ett sätt att särskilja karaktärerna, om du låter flera ha perspektivet, är att det med största säkerhet inte finns en enda människa som tänker precis likadant som en annan. En del tänker som en planering för vad de ska säga lite senare, förmodligen ungefär på samma sätt som när du går och funderar på en påhittad dialog till ditt manus.

Om jag säger si, vad kommer då Y att svara? Kanske så, och vad säger jag då? tänkte han.
(Den här typen av personlighet är sällan särskilt spontan och kan bli ställd om Y svarar något helt annat.)

Andra tänker säkert mer självironiskt:
Ja, det var ju typiskt sabla klantskalle-mig att glömma att ta med nyckeln till förrådet när jag ändå gick ut med soporna!

Och en tredje karaktär kanske går runt och funderar på vad hen ska äta medan en fjärde svär över dammsugaren. Precis som att alla karaktärer inte säger saker likadant, där en svär mycket, en använder ålderdomliga ord och en låter tämligen neutral, kan du alltså gärna låta den tänka på olika sätt.

På samma sätt lever en del i nuet, på samma sätt som en hund, medan andra har tankar som hoppar mellan flera olika saker mest hela tiden.

Om du skriver humor kan du få en effekt om en karaktär pratar på ett sätt och tänker på ett helt annat (men se upp så att inte en annan karaktär pratar som den första tänker, för då blir det bara rörigt).

När passar det med aktiva tankar?

Använd gärna aktiva tankar när tempot i manuset går upp. Alla omskrivningar med sånt som Han tänkte att det skulle bli regn senare under dagen. tar ner tempot. Är du alltså inne i något som är dramatiskt eller spännande passar det att spränga in aktiva tankar här och var. Håller du däremot på med en karaktärsfördjupning eller bygger upp en scen kan du använda färre aktiva tankar. Exakt när går förstås inte att säga, men leta efter delar av ditt manus där det känns som om berättandet blir omständligt eller rent av klumpigt och prova om inte en aktiv tanke kan göra susen.
Jämför:
Hon tänkte att den lilla pojken som stod och gömde sig bakom sin mor måste vara en son till Z. De var så lika.
med
De är lika. Pojken måste vara Zs son!

Förr eller senare i din skrivprocess kommer du till ett stadium där det är dags att blanda in andra aktörer. Det kan handla om allt från testläsare till förlag. De flesta är ärliga och proffsiga, men det finns tyvärr också gånger när du kan stöta på problem. Tänk på hur många timmar som du har lagt på att skriva och redigera. Se till att vara lika noga när du blandar in hjälp utifrån så att all den tid det tog att skriva inte är förgäves. Det finns saker som du kan göra för att skydda ditt manus och även dig själv när det närmar sig utgivning.

Värt att tänka på

• Du äger alltid upphovsrätten till ditt manus. Ett förlagsavtal hyr ut rätten att ge ut manuset i en viss form under en viss tid.
• Du får inte citera andras manus och andra får inte citera dig för att göra det egna manus mer läsvärt. Sker det utan skriftligt tillstånd är det ett lagbrott. Däremot finns det en rätt att citera i fackböcker och referat.
• Symbolen © har inte någon juridisk mening i Sverige. Däremot kan den påminna om att det är du som har skrivit manuset.
• Du kan inte skydda en idé eller tankar bakom ditt manus, utan bara själva manuset.

Testläsare, lektörer, redaktörer och korrläsare

Att dela ditt manus med någon annan innebär som regel en bra hjälp.

Det är en fördel om du använder lektörer, redaktörer och korrläsare som har varit länge i branschen. Då är risken mindre att du råkar ut för en lurendrejare. De flesta är småföretagare som har allt att förlora på att inte göra det de utlovar, inklusive att hålla tyst om ditt manus.

Ett tips är att kolla in om den som erbjuder tjänsten är ansluten till något förbund, som Lektörsförbundet, som ställer flera krav på sina medlemmar: Den som erbjuder en tjänst kan också vara rekommenderad av andra webbsidor som samlar och rekommenderar skrivtjänster. Kontrollera vad den sidan i sin tur ställer för krav för att någon ska bli listad hos dem. Som exempel har Fantastikbokklubben en lista för sina medlemmar med rekommenderade tjänster där klubbens styrelse granskar alla på listan.

När det gäller testläsare är det givetvis inte lika lätt att kolla upp, men då finns det fler sätt att skydda dig på. Till exempel kan du, samtidigt som du skickar iväg manuset, även skicka en kopia till dig själv. Spara det mejlet oöppnat. Skulle det uppstå en tvist kan du alltid använda mejlet, med dess datum, som ett bevismaterial för att det var du som skrev manuset först. Så kan du givetvis också göra om du skickar till en lektör, redaktör eller korrläsare.

Skicka manuset till ett förlag

När du känner att ditt manus är färdigt är det dags att välja utgivningsform. Du kan aldrig förlora upphovsrätten till ditt verk. Ett förlag hyr under en avtalad tid rätten att ge ut verket i en i avtalet nämnd form. Står det inget om olika former (pappersbok, e-bok, ljudbok, teatermanus, film etc.) i ditt avtal, se till att det skrivs in innan du sätter din signatur på pappret.

Egenutgivning

Med egenutgivning menas att du står för innehåll, formgivning och tryck. Om du köper in hjälp, till exempel för att måla ett omslag, är upp till dig. Samma sak med lektör, redaktör, grafisk form och att du anlitar ett tryckeri. Det är förmodligen ingen som kan trycka en egen upplaga i sin källare, men tänk på att det är lika viktigt att oerhört få kan lektörsläsa eller korrläsa sitt eget manus, eller för all del måla omslagsbilden. Ska du ge ut själv, se till att ta bra hjälp.

Det finns så kallad ”print on demand” som alltså trycker en bok i taget vid efterfrågan, men det är fortfarande egenutgivning.

Vid egenutgivning (inklusive köp av tjänster hos ett print on demand-företag) äger författaren både verket (upphovsrätten) och utgivningsrätten. Författaren har rätt till hela vinsten vid utgivningar som sker den här vägen.

Risken med egenutgivning är att en del anser att egenutgivna böcker håller en lägre standard än förlagsutgivna. Det här behöver inte alls vara sant, men visst finns det egenutgivna böcker som borde ha fått både lektörshjälp och hjälp med utformningen innan de gavs ut. Ge ditt manus en seriös chans på marknaden!

Traditionella förlag

Traditionella förlag väljer vilka manus de vill ge ut. Som regel är det svårt att komma in på ett traditionellt förlag. Bara för att manuset är antaget betyder det sen inte att resan är färdig, utan arbete med en redaktör återstår innan manuset kan ges ut. Det finns författare som tror annat, men att skriva på ett förlagskontrakt är att åta sig en hel del arbete som dessutom ofta sker mot en deadline.

Det är som regel ingen risk att ditt manus blir kapat av ett traditionellt förlag. Du löper heller ingen ekonomisk risk. Ett traditionellt förlag betalar ut ett förskott och därefter en avtalad procent av vinsten per bok.

Hybridförlag

Ett hybridförlag är en utgivningstjänst som tar betalt för att ge ut ditt manus. Förlaget tar alltså ingen ekonomisk risk, det gör författaren. Enligt det avtal som du ingår med hybridförlaget får hybridförlaget rätten att ge ut ditt manus i en viss form (som till exempel pappersbok) och du får tillbaka en viss procent av ditt utlägg per bok. Ända tills den försäljningssiffra som är avtalad uppnås ligger alltså författaren ute med pengar.

Ett seriöst hybridförlag erbjuder professionellt redaktörsarbete och marknadsföring som en del av tjänsten. Hybridförlaget ska också ha en kontroll av manusets kvalité innan de vill skriva avtal med författaren. De hybridförlag som skickar ”utgivningserbjudanden” utan att ha lektörsläst ett manus är inte att betrakta som seriösa i mina ögon. Se till att antalet böcker som ditt utlägg ska täcka inte är för högt, att professionell redaktörshjälp är med i avtalet och att förlaget tar ansvar för att boken verkligen ges ut och marknadsförs professionellt.

Risken med ett hybridförlag är att taket för antalet sålda böcker som författarens ekonomiska satsning omfattar som regel är för högt. Säljer inte boken oerhört bra riskerar alltså författaren att gå back. Tänk på att det kan vara svårt att nå upp till den siffran som hybridförlaget föreslår, var realist när du tecknar ett hybridavtal. Fler än femhundra böcker är ovanligt att sälja för en debutant, men visst händer det och har hybridförlaget en redovisad marknadsföringsplan kan det gå bättre än du tänkt dig. Men räkna lågt om du vill få tillbaks dina pengar och göra en liten vinst på ditt manus.

Gråzonen

Tyvärr finns det en gråzon med tjänster som kallar sig förlag, men inte är det. Till dessa hör till exempel hjälp att ge ut via ett print on demand-företag. All sån hjälp är att likställa med ett paketpris för lektör, korrläsare, omslag och layout av inlagan. Det är inget fel att erbjuda ett sånt paket, men det är inte en förlagsverksamhet. Tyvärr finns det de som marknadsför ett paket som om det vore ett förlag. Se upp med vad du köper!

Hur kan författaren hitta rätt?

Det kan vara svårt för dig som är ny i branschen att veta vad som är vad. Både egenutgivning och traditionella förlag ställer sällan till med juridiska problem men se till att fråga både den som säljer tjänster och andra författare. Det finns som regel hjälp att hämta i olika författargrupper på Facebook om du är osäker. När det gäller det juridiska avtalet som du ingår kan du får hjälp av Författarförbundet att granska det innan du skriver på. Det gäller även dig som inte är medlem.

Lycka till!
/Anna

I många texter som jag får finns det fel på var och vart samt på de och dem.

”Var” handlar om en plats (befintlighet).
”Vart” handlar om en riktning.

Var går bussen?
Frågan gäller platsen där bussen förväntas stanna.
Vid busshållplatsen.
Där

Vart går bussen?
Frågan gäller i vilken riktning bussen går så att den som stiger på ska komma rätt.
Till Djurgården.
Dit

Fler exempel:

Svaren på ”var” är alltid en fixerad plats, på parkeringen, i trädgården, i klädaffären, här, där.
Var parkerade du bilen?
Var är hunden?
Var köper du kläder?
Var är nycklarna?

Svaren på ”vart” är alltid en riktning, mot stan, bortåt grannens tomt, till klädaffären, hit, dit.
Vart åkte bilen?
Vart sprang hunden?
Vart är du på väg?
Vart kastade du nycklarna?

Minnesregel
Du kan alltid testa med att svara här/där eller hit/dit för att lista ut om det ska vara var eller vart. (hit/dit/vart slutar alla på t, där/här/var slutar alla på r)

Lycka till!
/Anna

I många texter som jag får finns det fel på de och dem samt på var och vart.

De eller dem handlar om vad som är subjekt och vad som är objekt i en sats. Huvudsatser har ett subjekt och ett eller flera objekt. I grundsatsen finns också ett predikat, verbet.

Grammatik

Ett subjekt är den som gör något, till exempel:
Kalle
Predikat är det som händer
Springer
I satsen Kalle springer är ”Kalle” subjekt, ”springer” predikat.

På ”finspråk” inom grammatiken säger man att subjektet är ett nominalt led, n, och predikatet en finit verbform, v. En finit verbform är det verb som styr tempus. Jämför: Kalle springer, Kalle har sprungit – nutid och förfluten tid i presens.
Kalle sprang, Kalle hade sprungit nutid och förfluten tid i preteritum.
I en sats kan det också finnas verb som inte är tidsbundna, objekt och adverbial.

Ett objekt är den som blir utsatt för handlingen.
Kalle springer till Lisa.
Kalle är subjekt, springer predikat och Lisa objekt.

Subjektet är alltid aktivt, objektet är passivt.

Utan egennamn blir det:
Han springer till henne.
Han är subjekt, henne är objekt.
De springer till dem.
De är subjekt, dem är objekt.

Alla pronomen (ersättningsord) som kan agera eller bli utsatta för något har olika former, beroende på om ordet står i subjektsposition eller objektsposition i satsen.

subjektsform	objektsform
jag	mig
du	dig
han	honom
hon	henne
hen	henom
vi	oss
ni	er
de	dem

Använd gärna den här tabellen för att lista ut om det ska vara de eller dem. Det går utmärkt att tillfälligt ersätta orden med jag/mig eller andra ord som du väljer ur listan. Du kan också lista ut om det ska vara till exempel han eller honom.

Om det fortfarande är svårt, chansa på ”de”. Eftersom alla meningar innehåller subjekt och predikat, men ingen enbart objekt finns det betydligt fler ”de” än ”dem”.

Fördjupning

Tyvärr är inte alla meningar byggda av tre ord och då kan det ställa till det. Här följer två scheman, för huvudsats och bisats, som kan hjälpa dig att förstå vad som är subjekt, predikat, objekt och adverbial i en sats.

Huvudsats

Så här ser de olika fälten ut för en huvudsats:

	Förfält	mittfält			slutfält
	Fundament	v	n	a	V	N	A
1a	Före frukost	hinner	jag	inte	lägga	brevet	på brevlådan.
1b	Jag	hinner		inte	lägga	brevet	på brevlådan före frukost.
2a		Hinner	jag	inte	lägga	brevet	på brevlådan före frukost?
2b		Lägg		inte		brevet	på brevlådan före frukost!

1a och b: predikat är ”hinner lägga brevet på brevlådan – det som sker.
1a och b: subjekt är ”jag” – den som utför handlingen/agerar.

Förfältet står före det tidsbundna verbet. Det kan bara innehålla ett led. Fundamentet är utgångspunkten för yttrandet. I 1a är det ett adverbial ”före frukost” och i 1b subjektet (vars plats efter verbet blir tom).

Mittfältet innehåller tre delar: det finita verbet, v, ett subjekt, n och ett satsadverbial, a.

Slutfältet innehåller tre delar: det infinita verbet, V, objekt eller predikativ, V och ett för adverbial, A.

Med hjälp av tabellen F v n a V N A kan du analysera alla huvudsatser och ta reda på vad som är subjekt (mittfältet) och vad som är objekt (slutfältet).

Bisats

Motsvarande uppställning för en bisats är så här:

Inledningsfält	Mittfält			Slutfält
bisatsinledare	n	a	v	V	N	A
att	föraren	inte	hade	observerat	signalerna	i tid.

I bisatsen byter alltså v plats och hamnar sist i mittfältet. (Säkert har du hört någon gång i skolan att det går att testa om det är en huvudsats eller bisats genom att sätta in ett ”inte” i meningen och se om det kommer före eller efter predikatet. Det här är samma sak, men som formel. På finspråk heter det ”hypotaktisk ordföljd”)

Bisatsen har inte något fundament utan istället ett inledningsfält. I det finns det plats för en subjunktion, ett pronomen eller ett adverb (inte att förväxla med satsens adverbial!)

Märk: I en huvudsats kan du använda både rak och omvänd ordföljd (utnyttja fundamentplatsen eller inte). I en bisats är ordföljden alltid rak.

Lycka till!
/Anna