Bli ett med dina karaktärer

Hur får du ut dig själv ur dina tankar? Du kan inte skriva en karaktär utan att vara inne i just den personens huvud. Har du samtidigt dina egna tankar med dig blir det ingen ordning, tankarna kommer att krocka eller försöka överrösta varandra.

Hur släpper man då sig själv? Hur slutar man tänka på sånt som lunch, om man behöver köpa en ny tandborste, vad moster ska få i julklapp eller om man glömde släcka lyset? Det jag vill åt är att när du väl reser dig från skrivandet ska du bli förvånad över att du inte är din karaktär. Alltså att det tar några sekunder att landa i dig själv igen. Om det gör det är det bra. Tänk på hur skådespelare lever sig in i sina roller, eller hur duktiga idrottsmän ofta gör vissa gester för att släppa sin vardag och bara vara här och nu. Här är några knep på vägen.

Steg ett: Var trygg och ostörd

Det låter kanske som en självklarhet, men bara tanken på att det kan komma ett meddelande i telefonen kan distrahera dig. När du börjar med de här övningarna är det viktigt att du inte riskerar att bli störd. När du sedan blir mer van kanske du kan sjunka helt in i din berättelse även på ett stökigt café. Skådespelare är mästare på att se ut ur sin karaktärs ögon, trots att det är en sparsam dekor, kanske sitter en stor publik i salongen eller att de har en kamera rakt framför sig. Deras förmåga att leva sig in gör att vi tycker att deras prestation är väldigt bra. Författaren vill ju att läsaren ska leva sig in, helst glömma att gå av tåget eller läsa hela natten igenom, så där finns en klar koppling. Men vi vet ju alla att det krävs lång övning för att bli en bra skådespelare. Alla måste börja i lugn och ro, precis som skådespelaren börjar i det trygga klassrummet. Se alltså till att du känner dig trygg från att bli störd när du börjar öva.

Steg två: Lämna din vardag

Vi bär alla på olika funderingar. Det kan röra ett förhållande, pengar, barn, husdjur eller något annat. De få som glider genom världen utan att fundera på den är nog inte heller författare, kan man väl tänka. Tricket för att kunna hänge dig åt skrivandet är att du måste lämna din vardag därhän medan du skriver. Själv använder jag ett knep som många idrottare också kör med, för att kunna vara exakt här och nu när de ska prestera. Knepet går ut på att göra en deal med sig själv. Lär in det som står i stycket omedelbart här under, så att du kan göra detta som en övning.

Börja med att ta några lugna andetag. Blunda och när du har blundat, föreställ dig att du blundar igen, och igen. Och i-g-e-n. Tänk att dina ögonlock nu sitter fast. Det går inte att öppna ögonen. Bakom dina stängda ögonlock, titta upp mot taket. Försök nu att öppna ögonen. Acceptera att det inte går, att du bara är här och nu. Föreställ dig så att alla tankar från vardagen ska ner i en säck. Säcken kan vara olika stor, beroende på hur mycket du har att lägga i den i dag. Den kan ha olika färg eller form, men du måste se den framför dig. Se hur du stoppar ner allt från vardagen i säcken, men – och det här är viktigt – samtidigt gör du ett löfte som går ut på att när du är färdig med dagens författande ska du öppna säcken igen. Du kan nu öppna ögonen och börja skriva.

OBS!

Om du inte lovar dig att öppna säcken igen kommer den med största sannolikhet att ”pysa” och rätt som det är sitter du och funderar på när hunden ska vaccineras, om barnen fick med sig en frukt till skolan eller om din partner är otrogen istället för att skriva. Exakt vad som pyser ut beror givetvis på vad du själv har för bekymmer i vardagen. Lovar du att öppna igen kan vardagen däremot ta en paus och tillåta dig att utföra något där du är helt och hållet fri från din vardag.

Steg tre: Se med karaktärens ögon

Har du någon gång funderat på hur du ser på minnen? Om du tänker på, låt oss säga en trevlig middag som du var på, ser du dig själv sitta i vid bordet, eller ser du ut genom dina ögon när du redan sitter där? Den första varianten är alltså som om någon osynlig person funnits i ett hörn och filmat det hela, det andra är så som du upplevde det just när det hände. Inget sätt att minnas är fel,. Den avståndstagande filmatiseringen av händelsen är ett bra instrument för att få bukt med jobbiga minnen, men den fungerar inte alls om du ska komma din karaktär inpå skinnet. För att skapa inlevelse för läsaren måste du bli karaktären du beskriver.

Gör några övningar när du väljer ut ett antal minnen. Försök att se dem på båda sätten och iaktta hur du själv reagerar på minnena. Gå sedan vidare och föreställ dig något som du inte är så bra på, men som du gärna skulle vilja kunna. Ett sådant experiment gjordes med en grupp studenter. Ingen av dem utövade någon bollsport. Alla först fick prova att lägga ett straffkast i basket. En grupp fick sedan öva fysiskt, en fick strunta i basket och en fick öva sig mentalt genom att se sig själva lyckas med kastet. När de några veckor senare jämförde hur de olika grupperna hade utvecklats var det inte förvånande att gruppen som inte gjort något fick samma resultat som vid första försöket medan de som hade övat presterade bättre än tidigare. Det som däremot var förvånande var att gruppen som bara hade förberett sig mentalt också presterade avsevärt bättre. Fundera nu på sambandet som detta har med att mentalt öva sig på att vara sin karaktär.

Jag skulle vilja slå vad med dig att om du på samma sätt övar dig på att vara din karaktär så kommer du att skriva bättre. Det finns mycket att lära av barn här. Barn som leker går ofta så in i leken att de verkligen blir den de leker att de är. Får de en tofs fastsatt nedtill i tröjan blir de en varg. Hela deras kroppsspråk ändras. Ibland kan det gå så långt att de inte ens hör dig, för att de är så inne i leken. Nedan finns ett klipp med den duktiga skådespelaren Benedict Cumberbatch som så totalt lever sig in i att vara en drake att han inte ser mikrofonhållare, kameran som registrerar ansiktsrörelser eller omgivningen i övrigt. Han är draken Smaug.

Hit vill jag att du ska komma när du skriver dina karaktärer. Det kräver övning, men jag är säker på att du kan komma dit!

Screen Shot 2017-11-15 at 12.43.09
Benedict Cumberbatch lever sig in i draken Smaug under filmatiseringen av The Hobbit.

Se klippet med Benedict Cumberbatch här: https://www.youtube.com/watch?v=sXN9IHrnVVU

Lycka till!
//Anna

Annonser

Övning: En vanlig dag

Titeln en vanlig dag handlar om att du dels ska utforska dina karaktärer, men också ditt världsbygge. Detta oavsett om din värld är densamma som vi alla traskar runt i eller någon helt främmande plats, kanske en som inte ens har funnits eller kommer att finnas.

Som med all research gäller det att veta ”för mycket” som författare. Allt kommer inta att komma med i ditt manus och allt ska inte heller med. Trots det kommer läsaren att märka om författaren har luckor. Den här övningen handlar alltså om vad som sker innan ”kameran rullar”.

Själv brukar jag skriva korta delar som jag samlar i en mapp kallad ”kringhistorier”. Ibland är de inte ens avslutade, men de hjälper mig att komma både världen och karaktären in på livet.

1)
Vad gör dina karaktärer en vanlig dag? Hur försörjer de sig? Hur ser deras dagliga rytm ut (någon kanske nattjobbar), alltså den de gör på ren rutin? Vad är det de gör, ser eller hör, men aldrig lägger på minnet? Detta är alltså världsbyggets kuliss, dess ljudbild och dess egen rytm. (För vem tänker ens på att den går förbi parkerade bilar, tar en kaffe i Pressbyrån, passerar det eviga bullriga bygget etc.)

2)
Ta ledigt. Vad gör dina karaktärer under helgen, eller på sin semester? Har de någon hobby eller utövar någon sport? Vad har de för sig när inget förväntas av dem och ingen ser? Vad är den absolut häftigaste underhållning som din karaktär kan tänka sig och vad har han eller hon råd med? Vad vågar karaktären göra (tänk längre än till bungy jump, för vissa kan det vara en oerhörd utmaning att gå ensam på bio).

Både 1) och 2) ger dig både möjligheten att känna och smaka på världen som dina karaktärer lever i. Det ger dig också en bra bild av vad det är som din karaktär blir uppsliten med rötterna ur när manuset egentligen börjar.

Bildinspirationen: Har du tänkt på att din karaktär kanske inte alls ser samma vardag som du?

_D2X4453
Alla bilder i de här trådarna är mina och ©

 

Motsägande budskap

Det blir en liten utvikning från bildtemat, men ändå några bilder till övningen, i dag. Under många år har jag varit förtjust i hur musik, text och bild kan samverka. Om du går på en bio i dag har många filmer musik som bygger på teman, så att tittaren lär sig, om än undermedvetet, att när en viss tonföljd spelas kommer scenen att visa en sak som hör ihop med tonerna. Alla som älskar Sagan om ringen har till exempel kunnat följa ett mycket noggrant tematiskt arbete i filmmusiken.

wagner_1460134081808
ur Wagners Niebelungen Ring

Detta är på inget sätt nytt för spelfilm. Tittar man på opera är detta oftast en viktig del av arbetet. Bitar som tidigt har funnits som trevande recitativ blommar så småningom ut i en aria och publiken nickar lyckligt igenkännande utan att riktigt förstå varför. Tonsättaren Wagner tar det ett steg till. Hans teman motsäger ibland sångarnas texter. Ibland låter han även sådant som karaktärerna inte själva har upptäckt i sig själva koma fram genom musiken.

wagner_motive1a
ur Wagners Tristan och Isolde

Ibland blir budskapet också motsägelsefullt, som när någon sjunger texten ”Jag lovar och svär” men blir motsagd av orkestern som trumpeter ”Han ljuger!!!”. Det senare förstår bara den kunniga publiken, inte övriga karaktärer i dramat. Det blir alltså detsamma som en situation i en bok där läsaren vet mer än huvudpersonen, vilket i sin tur är ett sätt att skapa spänning.

Vad har nu opera eller filmmusik med skönlitterärt skrivande att göra? Allt! Kan du på undermedveten väg framföra en stämning genom det du gestaltar och en annan genom vad som sägs i en dialog kan du skapa en oerhört subtil känsla hos läsaren av att något är snett. Givetvis måste motsättningen också få en upplösning när en karaktär kommer på det hela genom en snitsigare variant av: ”Så det var därför! Lisa måste ha ljugit.”

Gör en övning där du listar vad dina karaktärer gör när de till exempel ljuger, som att klia sig på näsan eller något annat som folk kan göra när de inte är helt tillfreds. Gör en mall där du beskriver hur en person gör i en viss sinnesstämning. Ofta är kroppsspråket tämligen lika från person till person. Skriv sedan en dialog där du låter dina karaktärer säga en sak och agera en annan, enligt din mall.  Ta gärna ut svängarna i kraftiga motsättningar mellan kroppsspråk och tal i början.

Pröva det gärna på en testläsare, utan att de får läsa mallen där du beskriver gesterna. Kommer testläsaren att förstå att det är något lurt? Får de känslan av att en eller flera i konversationen ljuger? I så fall har du lyckats direkt. Anar inte läsaren något, skriv en bit till och prova igen. Det här är inte enkelt.

Lycka till!

Dagens samlade skrivtips

Inget av detta är några nyheter. Det enda jag har försökt göra är att samla ihop en del värdefulla tips och lägga dem på samma ställe. Hoppas att det  kan vara till någon nytta. Bläddra också gärna bland tidigare tips i bloggen!

  • Bygg din historia kring de val som du vill att din protagonist ska göra.
  • Skriv enkelt, berätta berättelsen. Ha en tydlig början, mitt och slut.
  • Skriv från hjärtat. Försök inte vara någon annan som du inte är. Läsaren kännr att känna av om du har din egen röst, eller bara härmas.
  • Du behöver inte kunna ämnet (men gör din research noga!). En författare är inte en vetenskapsman eller någon som skriver av egen erfarenhet, utan någon som skriver med empati.
  • Lägg upp tempot som en berg- och dalbana. Det ska finnas en psykologisk resa som tvingar läsaren genom en hel serie med känslor, men ge henne också en chans till andhämtning innan det blir action igen.
  • Börja där historien som du har skapat som bakgrund slutar. Börja med ett andlöst ögonblick, något som får läsaren att ramla rakt in i historien. En chockerande nyhet, en livsförändrande händelse eller insikt, ett uppbrott eller ett unikt perspektiv. Protagonistens hemtama värld måste vändas upp och ner så att han eller hon reagerar. Från detta, för historien framåt. Se dig inte om!
  • Ta bara med de viktiga delarna. Du ska lyfta fram de viktigaste delarna från en del av en persons liv, inte allt. Ta bort de trista delarna. Rättfärdiga inte hela tiden din huvudpersons handlingar, för ingen bryr sig ändå.
  • Kom ihåg slutet. Vart för du dina karaktärer? Se till att de håller sig på den väg som leder mot målet. Gör du inte det riskerar du att tappa bort läsaren (eller i värsta fall tappa denna helt) på vägen.
  • Använd kroppsspråk. Små rörelser kan ha mycket innehåll. Beskriver du genom känslointryck blir det automatiskt gestaltning och inte berättande.
  • Ta bort onödig slang, modeord, onomatopoetiska ord och dylikt. Samma sak med grammatik. Ord som verkar så ”inne” just nu föråldrar ditt manus mycket snabbt.
  • Använd inte någon komiskt perspektiv som då och då kliver in. Håll dig till max tre huvudperspektiv. Tänk också på att perspektivet ska passa i genren – och att det ska passa dig.
  • Träna på att skriva fängslande. Hur håller du greppet om läsaren? Hur får du dem att vilja vända blad? Öva!
  • Träna på att skriva genom att öva. Allt från ordval, grammatik och stycken till dialog som får olika karaktärer att vara olika bara genom sitt uttryckssätt.
  • Låt inte protagonisten vara offer för länge. En vek protagonist är ingen bra idé. Många läsare har nog med sina egna bekymmer och känner sig svaga nog i sitt eget liv. De vill läsa om karaktärer som gör skillnad, men som ändå kunde vara de själva om de beslutade sig för att agera.
  • Fyll inte ut historien med sånt som inte hör dit. Fundera istället på om din plott är kraftfull nog. Är karaktärerna tillräckligt motiverade? Är de starka nog?
  • Ge både protagonisten och antagonisten kraftfulla mål (läs mitt inlägg om antagonisten som jag skrev tidigare, ingen protagonist blir mäktigare än det den har att besegra). Deras öden måste korsas och en konflikt uppstå. Berätta så att läsaren kan känna för både din hjälte och din skurk. Gör dem båda intressanta och minnesvärda.
  • Dra inte ut slutet. När frågan är löst, låt karaktärer och läsare fortsätta åt varsitt håll igen.
  • Redigera alltid. Många gånger. Och sen en gång till.

Lycka till!
/Anna

 

 

Att ”se” på olika sätt

 

Vad hjälper dig att ”se” det du skriver om?

Många författare som jag jobbar med i min roll som lektör vill gärna visa inspirationsbilder av miljöer, foton av situationer som liknar något i manuset eller målningar av sina karaktärer.

Andra berättar hur de flyttar runt legobitar medan de skriver en actionscen. Ytterligare andra ritar horder av kartor.

Egentligen spelar det inte så stor roll hur du gör. Det viktiga är att du hittar ett verktyg som får dig att både kunna leva dig in i din berättelse och att hålla reda på vad som sker bakom huvudpersonens rygg.

Lägg märke till …

Om du tänker på en händelse, låt oss säga något som har hänt under dagen som du ska återberätta för någon annan, ser du då dig själv utifrån, som om det är en film som du är med i, eller ser du det så som det var, alltså inifrån dig själv och ut genom dina egna ögon? Det finns inget som är rätt eller fel för den situationen. Somliga ser alltid det hela som en film, andra alltid så som det såg ut ur deras ögon. En del blandar också, beroende på situationen.

Olika när du skriver eller redigerar

När du skriver är det bra om du kan se det hela inifrån din karaktärs ögon. Dels blir det lättare att hålla fast vid perspektivet, men det blir också enklare att känna vad som pågår inne i karaktären i just den scenen. Film-seendet kan istället vara bra att kunna koppla in när du redigerar och  vill agera regissör för en scen där det är många som rör sig samtidigt. Det hjälper dig att få den överblick som en enskild person, eller karaktär, aldrig kan ha.

Olika läsare ser olika

Tänk på att läsarna också kommer att se det hela på olika sätt. För en del spelas det upp, som teater eller film, för andra utspelar det sig på ett intellektuellt plan medan några kliver in i en karaktär och tittar ut med karaktärens ögon. Det är din uppgift som författare att hjälpa dina läsare att förstå vad som händer, uppfatta rummet och känna med karaktärerna. Följaktligen behövs alla bitarna.

Träna

Du kan träna på att varje dag, låt oss säga vid varje måltid, ta dig någon minut och tänka på något som du har upplevt sedan förra gången du åt. Vanliga vardagliga sysslor som att låsa upp en dörr, laga eller köpa maten du äter, ett samtal på jobbet eller kvalitetstiden du hade med ditt husdjur etc. Tänk sedan efter på vilket sätt du såg tillbaka. Gå sedan in i scenen igen, men gör nu tvärt om. Såg du dig själv utifrån, som om du satt på bio, kliv in i din egen kopp i situationen. Om du redan såg ut med egna ögon, sätt dig i biosalongen en stund och fundera på vad andra gjorde i scenen och hur du interagerade. Den här övningen går så snabbt att du kan göra den även om du har lunchsällskap, utan att det behöver märkas.

Alla aspekter i en scen

Ju bättre du blir på att gå in och ut ur olika karaktärer, desto bättre blir du på att fånga alla aspekter i en scen när du skriver den. Har du svårt att hitta kärnan i dina karaktärer ska du absolut öva mer på att se med deras ögon. Det brukar vara detta som är det svåraste. Men det ger också lön för mödan. En vacker dag, när du reser dig från ditt författande, kommer du att för ett ögonblick bli förvånad över att du inte är lika lång som din karaktär. Då vet du att du är på rätt väg.

//Lycka till!

Att göra karaktärerna olika

När du skriver är det givetvis lätt att göra många karaktärer alltför lika dig själv. Jag gör samma sak och får ofta påminna mig om hur de olika personerna ska bete sig i olika situationer. Oftast blir det ju så i den kompakta form av liv som en bok ändå är, att författaren får överdriva karaktärsdragen, ungefär på samma sätt som de överdrivs när till exempel ett företag gör en profil under en anställningsintervju.

Tänk efter: Om du ser framför dig en social tillställning dit dina karaktärer alla går, säg en fest.

  • Vem gör en märkbar entré och ser till att alla ser vilken fin present han eller hon har med sig?
  • Vem minglar runt och pratar lite här och där, eller bjuder på ett tal?
  • Vem ställer sig med sina gamla vänner, eller hastar ut i köket för att hjälpa till?
  • Vem går för sig själv och börjar kontrollera titlarna i bokhyllan (inte för att se vad värden läser, utan för att se hur böckerna är sorterade)?

Här nedan följer en mycket grov kategorisering av indelningen i röda, gula, gröna och blå personligheter. Kontrollera gärna att du har med någon från varje ”läger” bland dina karaktärer. I verkligheten har de flesta en dominant färg, men även klara drag av minst en till färg, oftast flera. Tänk också på att inget är bättre än det andra. Som synes ser någon från en färg oftast positivt på sig själv, medan en omgivning av personer med andra färger kan se kritiskt på samma beteende. Vi är helt enkelt olika och detta är en hjälp för dig att skapa karaktärer med särskiljande drag.

 

RÖD (dominanta och resultatinriktade)

Allmänt: De röda är faktainriktade och proaktiva. Cirka fem procent av Sveriges befolkning har denna typ personlighet och beteendemönster. Med sin energiska läggning strävar de efter att uppnå alla sina mål och syften. De är ofta tävlingsinriktade och i arbetet har de en tendens att mer fokusera på uppgiften och resultatet än på social gemenskap och nöjen.
De röda är skickliga, systematiska problemlösare som inte tvekar att genomföra förändringar om det gynnar resultatet. Ofta är de naturliga ledare och arbetar hårt och intensivt för att nå sina mål. Många röda blir ensamvargar som hellre gör saken själv än blandar in andra (som enligt dem inte gör det lika bra).

Typiska yrkesval: VD, elitidrottsman

Karaktärsdrag: De röda är äventyrslystna, tävlingsinriktade, innovativa, orädda och beslutsamma.

Den röda personlighetstypens självbild: Ser sig själv som en naturlig ledare. Tycker om att se resultat.

Hur andra ser på den röda personlighetstypen? Omgivningen kan sen denna personlighetstyp som krävande, hänsynslös, kompromisslös, kontrollfixerad, en som ger order och som är en dålig lyssnare. (Röda skippar gärna de sociala bitarna av mejl och telefonsamtal och går istället rakt på sak.)

Vad behöver den röda personlighetstypen för att mår bra? För att den röda ska må bra tillsammans med andra behöver den frihet, möjlighet att få vara innovativ och komma med idéer. Den vill ha så lite rutinarbete som möjligt.

Hur blir den röda personlighetstypen under press? När den röda blir pressad kan han eller hon köra över andra och bli aggressiv, egoistisk. Den blir en ännu sämre lyssnare. Eftersom de oftast är först på jobbet och sist hem riskerar de hjärt-kärlsjukdomar.

Vad händer om den röda personlighetstypen blir upptryckt i ett hörn? Om den röda blir tillräckligt hårt pressad lämnar han eller hon gruppen.

Egna erfarenheter: Inte helt oväntat har jag haft flera röda chefer. En var utpräglat röd i sin kommunikation. Den kunde börja ”Det är möte 14:00.” (utan ”Hej”, eller ”kan du komma på …”). När jag bekräftade (vilket chefen också förväntat sig) sa vederbörande ”Bra”. (Inget ”vi ses” eller ”Hej då”.) Detta behöver inte betyda att den röda chefen inte uppskattade min närvaro, det var bara ett uttryck av effektivitet från den rödas sida.

 

GUL (inspirerande och glädjeinriktade)

Allmänt: De gula är känsloinriktade. Cirka 15 procent av Sveriges befolkning har denna typ personlighet och beteendemönster. Typiskt är deras förmåga att uttrycka sig verbalt, vilket inte betyder att alla kan skriva. Några erkänt duktiga journalister och författare är dock gula. De är entusiastiska och nyfikna, prövar gärna nya saker. De är också bra på att etablera kontakter. Ge inte en gul ett rutinuppdrag, då tröttnar den. De är istället duktiga idésprutor och projektmedlemmar.

Typiska yrkesval: Säljare, reseledare, skådespelare, instruktörer, programledare

Karaktärsdrag: Den gula är charmig, självsäker, övertygande, entusiastisk och inspirerande. Många gula är dåliga på att hålla tiden (men bra på att bortförklara sig).

Den gula personlighetstypens självbild: Den ser sig själv som optimistisk och verbal. En övertygande teambyggare.

Hur andra ser på den gula personlighetstypen? Omgivningen kan se denna personlighetstyp som slarvig, självupptagen, orealistisk, dålig lyssnare, taktlös, belöningsberoende som prioriterar sig själv. De kan vara dåliga lyssnare och prata bort ett möte.

Vad behöver den gula personlighetstypen för att mår bra? För att den gula ska må bra behöver han eller hon ha samspel, kontrollfrihet, rörelsefrihet samt bra forum för idéer.

Hur blir den gula personlighetstypen under press? När den gula blir pressad blir han eller hon bli manipulerande, överkänslig, självupptagen och attackerande.

Vad händer om den gula personlighetstypen blir upptryckt i ett hörn?
Om den gula blir tillräckligt hårt pressad ger hon eller han upp och får skuldkänslor.

Egna erfarenheter: När jag gick en utbildning till projektledare gjorde vi det här testet. En betydligt större majoritet än befolkningsgenomsnittet var gula. detta ledde till att alla gruppövningar verkligen ställdes på sin spets, eftersom i stort sett alla var så verbala, hade fantasi och idéer som utbildarna inte ens hade tänkt sig.

 

GRÖN (stabila och omtänksamma)

Allmänt: De gröna är känsloinriktade och reaktiva. Cirka 60 procent av Sveriges befolkning har denna typ personlighet och beteendemönster. De har stor social förmåga och skapar ofta långvariga relationer. De tycker om när hela gruppen känner sig nöjda och delaktiga. De är ofta föreningsmänniskor. Kallar någon till en återförening av till exempel en skolklass är denna förmodligen grön.

Typiska yrkesval: Lärare, undersköterska, serviceyrken, diplomatiska poster, poliser (att som polis hjälpa andra, samt att det är ett tryggt yrke där man ofta stannar hela livet)

Karaktärsdrag: Den gröna är tjänstvillig, vänlig, en god lyssnare, tålmodig, avslappnad och ärlig.

Den gröna personlighetstypens självbild: Den ser sig själv som vänlig, avspänd, lyssnade, serviceminded, en som skapar trygghet, en god kommunikatör och gruppmänniska. Han eller hon vill ha långa relationer.

Hur andra ser på den gröna personlighetstypen? Omgivningen kan se denna personlighetstyp som försiktig, omständlig, orubblig, osjälvständig och reta sig på dennes långsamma beslut.

Vad behöver den gröna personlighetstypen för att mår bra? För att den gröna ska må bra behöver den stabil miljö, mer tid vid förändring, långsiktiga relationer och få konflikter.

Hur blir den gröna personlighetstypen under press? När den gröna blir pressad blir han eller hon obeslutsam, ointresserad, orubblig och oflexibel.

Vad händer om den gröna personlighetstypen blir upptryckt i ett hörn? Om den gröna blir tillräckligt hårt pressad blir hon eller han sårad och ledsen.

Egna erfarenheter: Jag jobbade med en mängd gröna som var tvungna att gå igenom en förändring på jobbet. Min uppgift var att skriva kursmaterial och utbilda dem i det nya. Motståndet var kompakt, men när de fått allt förklarat var de sedan nöjda och gick tillbaka till jobbet utan knot.

 

BLÅ (kvalitetsmedvetne och bekräftelseinriktade)

Allmänt: De blåa är faktainriktade och reaktiva. Cirka 20 procent av Sveriges befolkning har denna typ personlighet och beteendemönster. De är analytiska och fåordiga, kan framstå som reserverade och skeptiska. De uttrycker sig gärna skriftligt. Viktigast för de blå är fakta. Det som inte går att mäta, väga, förpacka, avbilda eller distribuera intresserar dem inte, såvida det inte går att utforska akademiskt. De är skickliga fredsmäklare, eftersom de kan lyssna konstruktivt. De lämnar inget åt slumpen.

Typiska yrkesval: Ekonomichef, IT-chef, forskare, psykolog, revisor, officerare (om kartan inte stämmer med verkligheten gäller kartan i den blåas värld)

Karaktärsdrag: Den blå är kvalitetsmedveten, systematisk, konsekvent, diskret och diplomatisk.

Den blåa personlighetstypens självbild: Ser sig själv som logisk, strukturerad, levererar kvalitet och löser problem. Tycker om fakta.

Hur andra ser på den blåa personlighetstypen? Omgivningen kan se denna personlighetstyp som byråkratisk, formell, konservativ, en tillbakadragen perfektionist, reserverad, inåtvänd och trygghetsberoende. De har en tendens att aldrig bli klara.

Vad behöver den blåa personlighetstypen för att mår bra? För att den blåa ska må bra behöver den ett arbetsklimat som tillåter kritiskt tänkande, tekniskt detaljarbete samt ett nära samarbete i liten grupp med ett familjärt arbetsklimat.

Hur blir den blåa personlighetstypen under press? När den blåa blir pressad blir han eller hon pessimistisk, petig, byråkratisk, formell, överdrivet kritiskt.

Vad händer om den blåa personlighetstypen blir upptryckt i ett hörn? Om den blåa blir tillräckligt hårt pressad blir hon eller han självförsvarande och anklagande.

Egna erfarenheter: Jag har en mycket klart blå vän. När jag, mitt under en landning med ett flygplan, fick sprängande värk i tänderna började hon räkna upp för och nackdelar med olika värktabletter som hon hade med sig, väl sorterade och undersökta. Samma vän sparar alla mejl, har helt fantastiska listor kring inköp från fester vi arrangerat och även en utvärdering kring vad vi köpte för mycket eller för lite av sist.

 

Det finns ett flertal ställen på nätet där du kan kontrollera vilken färg som är dominant hos dig. Detta kan vara bra att känna till, för då vet du vilka andra du ska jobba mer på när det gäller dina karaktärer. Fundera också på om dina karaktärer visar samma ”färg” hemma som på jobbet, för det är inte alls säkert. Vi har olika roller i olika sammanhang.

Lycka till!