Lektörsförbundet startar

Nu startar verkligen Lektörsförbundet. Något mycket efterlängtat, måste jag säga. På sidan finns en länk till lektörer med lång erfarenhet av branschen. Samtliga har högskoleexamen i ett ämne som är relevant för yrket, eller mångårig erfarenhet. Flera har båda delarna.

På sidan kommer du vartefter att hitta flera av de lektörer som tidigare var listade som erfarna på Bonniers frilanslista. Den listan har nu upphört, men alla som stod på den hade mycket lång erfarenhet. Givetvis har alla som är med i Lektörsförbundet också andra bra referenser, som bra resultat när det gäller att få författare utgivna och inte minst nöjda kunder.

Det är verkligen glädjande att Lektörsförbundet kommer att kunna ta över den här listan och även med tiden ansluta andra mycket duktiga lektörer enligt förbundets regler. Hittar du den här loggan på en hemsida vet du att du har hittat en mycket erfaren lektör.

Du hittar sidan här

Screen Shot 2018-01-10 at 13.28.45

Annonser

Dagens samlade skrivtips

Inget av detta är några nyheter. Det enda jag har försökt göra är att samla ihop en del värdefulla tips och lägga dem på samma ställe. Hoppas att det  kan vara till någon nytta. Bläddra också gärna bland tidigare tips i bloggen!

  • Bygg din historia kring de val som du vill att din protagonist ska göra.
  • Skriv enkelt, berätta berättelsen. Ha en tydlig början, mitt och slut.
  • Skriv från hjärtat. Försök inte vara någon annan som du inte är. Läsaren kännr att känna av om du har din egen röst, eller bara härmas.
  • Du behöver inte kunna ämnet (men gör din research noga!). En författare är inte en vetenskapsman eller någon som skriver av egen erfarenhet, utan någon som skriver med empati.
  • Lägg upp tempot som en berg- och dalbana. Det ska finnas en psykologisk resa som tvingar läsaren genom en hel serie med känslor, men ge henne också en chans till andhämtning innan det blir action igen.
  • Börja där historien som du har skapat som bakgrund slutar. Börja med ett andlöst ögonblick, något som får läsaren att ramla rakt in i historien. En chockerande nyhet, en livsförändrande händelse eller insikt, ett uppbrott eller ett unikt perspektiv. Protagonistens hemtama värld måste vändas upp och ner så att han eller hon reagerar. Från detta, för historien framåt. Se dig inte om!
  • Ta bara med de viktiga delarna. Du ska lyfta fram de viktigaste delarna från en del av en persons liv, inte allt. Ta bort de trista delarna. Rättfärdiga inte hela tiden din huvudpersons handlingar, för ingen bryr sig ändå.
  • Kom ihåg slutet. Vart för du dina karaktärer? Se till att de håller sig på den väg som leder mot målet. Gör du inte det riskerar du att tappa bort läsaren (eller i värsta fall tappa denna helt) på vägen.
  • Använd kroppsspråk. Små rörelser kan ha mycket innehåll. Beskriver du genom känslointryck blir det automatiskt gestaltning och inte berättande.
  • Ta bort onödig slang, modeord, onomatopoetiska ord och dylikt. Samma sak med grammatik. Ord som verkar så ”inne” just nu föråldrar ditt manus mycket snabbt.
  • Använd inte någon komiskt perspektiv som då och då kliver in. Håll dig till max tre huvudperspektiv. Tänk också på att perspektivet ska passa i genren – och att det ska passa dig.
  • Träna på att skriva fängslande. Hur håller du greppet om läsaren? Hur får du dem att vilja vända blad? Öva!
  • Träna på att skriva genom att öva. Allt från ordval, grammatik och stycken till dialog som får olika karaktärer att vara olika bara genom sitt uttryckssätt.
  • Låt inte protagonisten vara offer för länge. En vek protagonist är ingen bra idé. Många läsare har nog med sina egna bekymmer och känner sig svaga nog i sitt eget liv. De vill läsa om karaktärer som gör skillnad, men som ändå kunde vara de själva om de beslutade sig för att agera.
  • Fyll inte ut historien med sånt som inte hör dit. Fundera istället på om din plott är kraftfull nog. Är karaktärerna tillräckligt motiverade? Är de starka nog?
  • Ge både protagonisten och antagonisten kraftfulla mål (läs mitt inlägg om antagonisten som jag skrev tidigare, ingen protagonist blir mäktigare än det den har att besegra). Deras öden måste korsas och en konflikt uppstå. Berätta så att läsaren kan känna för både din hjälte och din skurk. Gör dem båda intressanta och minnesvärda.
  • Dra inte ut slutet. När frågan är löst, låt karaktärer och läsare fortsätta åt varsitt håll igen.
  • Redigera alltid. Många gånger. Och sen en gång till.

Lycka till!
/Anna

 

 

Att ”se” på olika sätt

 

Vad hjälper dig att ”se” det du skriver om?

Många författare som jag jobbar med i min roll som lektör vill gärna visa inspirationsbilder av miljöer, foton av situationer som liknar något i manuset eller målningar av sina karaktärer.

Andra berättar hur de flyttar runt legobitar medan de skriver en actionscen. Ytterligare andra ritar horder av kartor.

Egentligen spelar det inte så stor roll hur du gör. Det viktiga är att du hittar ett verktyg som får dig att både kunna leva dig in i din berättelse och att hålla reda på vad som sker bakom huvudpersonens rygg.

Lägg märke till …

Om du tänker på en händelse, låt oss säga något som har hänt under dagen som du ska återberätta för någon annan, ser du då dig själv utifrån, som om det är en film som du är med i, eller ser du det så som det var, alltså inifrån dig själv och ut genom dina egna ögon? Det finns inget som är rätt eller fel för den situationen. Somliga ser alltid det hela som en film, andra alltid så som det såg ut ur deras ögon. En del blandar också, beroende på situationen.

Olika när du skriver eller redigerar

När du skriver är det bra om du kan se det hela inifrån din karaktärs ögon. Dels blir det lättare att hålla fast vid perspektivet, men det blir också enklare att känna vad som pågår inne i karaktären i just den scenen. Film-seendet kan istället vara bra att kunna koppla in när du redigerar och  vill agera regissör för en scen där det är många som rör sig samtidigt. Det hjälper dig att få den överblick som en enskild person, eller karaktär, aldrig kan ha.

Olika läsare ser olika

Tänk på att läsarna också kommer att se det hela på olika sätt. För en del spelas det upp, som teater eller film, för andra utspelar det sig på ett intellektuellt plan medan några kliver in i en karaktär och tittar ut med karaktärens ögon. Det är din uppgift som författare att hjälpa dina läsare att förstå vad som händer, uppfatta rummet och känna med karaktärerna. Följaktligen behövs alla bitarna.

Träna

Du kan träna på att varje dag, låt oss säga vid varje måltid, ta dig någon minut och tänka på något som du har upplevt sedan förra gången du åt. Vanliga vardagliga sysslor som att låsa upp en dörr, laga eller köpa maten du äter, ett samtal på jobbet eller kvalitetstiden du hade med ditt husdjur etc. Tänk sedan efter på vilket sätt du såg tillbaka. Gå sedan in i scenen igen, men gör nu tvärt om. Såg du dig själv utifrån, som om du satt på bio, kliv in i din egen kopp i situationen. Om du redan såg ut med egna ögon, sätt dig i biosalongen en stund och fundera på vad andra gjorde i scenen och hur du interagerade. Den här övningen går så snabbt att du kan göra den även om du har lunchsällskap, utan att det behöver märkas.

Alla aspekter i en scen

Ju bättre du blir på att gå in och ut ur olika karaktärer, desto bättre blir du på att fånga alla aspekter i en scen när du skriver den. Har du svårt att hitta kärnan i dina karaktärer ska du absolut öva mer på att se med deras ögon. Det brukar vara detta som är det svåraste. Men det ger också lön för mödan. En vacker dag, när du reser dig från ditt författande, kommer du att för ett ögonblick bli förvånad över att du inte är lika lång som din karaktär. Då vet du att du är på rätt väg.

//Lycka till!

Ta hjälp av sakkunniga

Jag kände att min research var hyfsad, speciellt som jag till och med har seglat ett skepp med 1700-talsrigg som besättningsmedlem. Men sen satte jag manuset i händerna på min vaktledare och … haha, det finns så många småsaker som vartefter faller på plats nu som jag inte ens tänkt på.

Vad gör de då för skillnad att låta en sakkunnig kolla? Du har ju läst på. Tänk dig en situation där du själv kan riktigt mycket, där du har flera års yrkeskunskap. Tänk sedan att du läser en bok som är satt i den miljön. Det märks säkert om författaren verkligen har läst på och inte bara slänger sig med några uppsnappade termer, men jag är tämligen övertygad om att du kommer att hitta små ”glitschar” här och var.

”Fast,” invänder du nu, ”jag skriver bara i min fantasivärld.” Okej, det är möjligt, men så fort någon sätter sig till häst (för det gör de ofta i fantasy) så märks det om någon som har ridit mycket har läst manuset eller inte. För hur får man en häst att låta bli att kliva på ett brunnslock på vägen utan att medvetet styra den? (Jag blir fortfarande lika snopen varje gång min cykel inte ”hör” mig …) Eller, om det är Science fiction, hur känns det när man är uppochner när gravitationen träder in i bilden? (Sånt vet aerobaticpiloter, till exempel.)

Läsarna märker att du själv har koll på ämnet, även om det är ”hittepå”. Gör som skräckförfattaren Anders Fager som ringde persiennfirman, presenterade sig som vampyr och frågade om de kunde montera mörkläggningsgardiner utanför kontorstid eftersom det är för soligt på dagen för en vampyr.

Det finns alltid någon i andra änden som tycker att det är skoj med något annat än standardfrågor och som är villig att dela med sig av sin kunskap. De _vet_ att den dag du verkligen behöver persienner, oavsett om du har lyckats bli vampyr eller inte, så minns du dem och återkommer. De spelar gärna med. kanske hoppas de få säga: ”Det var jag som talade om för den kända deckarförfattaren Y var man hittar flest lik i Z-bo.” Fast oftare gillar de nog bara att få prata om något de är bra på.

Till sist: Oavsett vad du skriver om och vad du har lärt dig: Gödsla inte med din kunskap som om det vore en föreläsning, utan sprid ut fakta här och var som en naturlig del av ditt manus. Ge läsaren exakt lagom för att förstå, utan att skriva läsaren på näsan. Det är en konst som kräver övning. Samtidigt är det just de där små detaljerna som gör att det hela känns trovärdigt. Läsaren ska vara inne i boken, ha glömt världen runt omkring och ha glömt att släcka lampan för natten. Det är dit du kommer genom att ge de där detaljerna till dem. en felaktig detalj kan däremot rasera hela berg av förtroende.

Ibland måste du kanske göra researchen genom litteratur, för att det inte finns något annat att tillgå. Tänk då på att det finns de som har ägnat år åt forskning i det ämnet. Då är det en personen som är din sakkunniga.

Lyssna alltså på experterna och be dem om hjälp. Det är mitt råd i dag.

Skriva referat och reportage

Referat och reportage är två former av text som båda är baserade på en annan text. Referatet görs ofta från en eller flera artiklar eller böcker, medan reportaget oftast görs från en eller flera intervjuer. (Undantag är givetvis originalreportage, där journalisten har varit på plats när något skedde och skriver utifrån sina egna ögon. Då gäller inte de regler som jag ska prata om nedan.)

Att lära sig att skilja på referat och direktrapportering är även viktigt för dig som läsare, för att kunna granska en källas trovärdighet. När jag läste källkritik på universitetet var en intressant uppgift att gripa sig an fyra stora dagstidningars bevakning av en världshändelse. Tre av dem hade uppenbarligen haft en reporter på plats. Den fjärde hade gjort ett mycket klurigt referat av de andras artiklar, men efter en stunds jämförelser framgick det att de inte hade haft någon där. Inget var fel enligt reglerna för referat, men det var väl dolt att reportern själv inte hade varit där. Ju mindre chansen är att du kan prata direkt med den som står för originalet, desto mer kritisk måste du vara till källan. Detta gäller givetvis även research för skönlitteratur.

Vad är då ett referat, och hur skriver du ett reportage utifrån en intervju? Det finns många sätt, men här är några ytterst viktiga delar.

Jag minns när jag gick i skolan. Vi fick ett tidningsurklipp och skulle skriva ett referat. Det var jättetråkigt, för jag fick ju inte hitta på något själv. Men det är alltså själva grejen med referat, det är varken min eller din fantasi som ska få spelrum. Du ska sammanfatta något som någon annan har skrivit, utan att kopiera allt rakt av. Ett referat kräver att du ger vissa stycken en egen vändning. Detta för att det inte ska betraktas som stöld av ursprungstexten. Men just när du citerar får du inte ändra alls. Samma sak gäller om du gör en intervju och vill omvandla den till ett reportage, i princip är reportaget då ett referat av intervjun.

A och O är att ingen fakta får ändras. När du gör direkta citat måste de dessutom vara ordagranna. Exakt ordagranna. Även om originalet innehåller fel av något slag. Texten mellan de exakta citaten kan du skriva med egna ord som: ”I artikeln skriver NN om X. NN tycker att X kan leda till Y.” Det du inte får göra är att lägga in egna värderingar. Dessa ska i så fall skiljas från referatet på ett väl synligt sätt som ”Här följer nu mina egna tankar kring ämnet:”. Det du får göra är att stuva om ordningen för att på så sätt lyfta fram det som du anser vara mest intressant (regeln ”sätt det viktigaste först” gäller även här).

Många referat och reportage är också jämförelser mellan två olika åsikter eller mellan personer som inte samtidigt har varit på plats. Här är det lika viktigt att hålla isär vem som anser vad, som att inte föra in egna åsikter. Ett bra referat kännetecknas av saklighet, där båda sidor får lika mycket utrymme. ”I sin bok Q skriver NN1 att Zzzz, något som NN2 i artikeln C anser vara helt fel därför att …” Det kan också vara bra att kolla om NN1 har gjort någon replik till NN2s artikel.

Det vanligaste, om du gör en skriftlig intervju, är att du publicerar intervjun med frågor och svar. Om du vill göra en omskrivning till reportage gäller samma regler som för referat, alltså att du får stuva om ordningen, men att citat ska vara ordagranna. Det går ju inte att säga: ” XXX, säger NN” om inte NN verkligen har sagt så. Hur mycket du än önskade att NN inte hade sagt det, eller valt andra ord, är det således inget att göra åt. Det du kan göra är givetvis att be om lov att ändra, men då bör du ha detta skriftligt. Även här bör du noga hålla isär egna tankar i ämnet och själva reportaget (det som är intervjubaserat).

Lycka till!

Bokmässan i seglarstil 2016

Så var det dags för Bokmässan igen. Länge funderade jag på om jag skulle åka. Inget nytt, således ingen monter. Äh, vad sjutton. Beställde biljetter. Men det började inte riktigt så.

bokm_muster

Klockan är åtta glas. Uppställning vid gångspelet för genomgång av dagens jobb. Inför vintern måste vi …

bokm_rigg

… tjära riggen på underbara Ostindiefararen Götheborg. Är jag i stan är det här jag bor. Det kostar en del jobb, men det är sådant som jag ändå så himla gärna gör. Utan det här fartyget hade min kommande roman inte blivit det den nu är.

bokm_middag1

Middag ombord. Som vanligt på kanondäck, på fasta bänkar och upphängda bord som klarar sjögången. Här fanns alla åldrar. Förutom svenskar var folk från Ryssland, Holland, Italien, Kina och Indien, alltså mer eller mindre hela världen (och så hoppas jag att jag inte missade något land).

bokm_middag

Det lustiga är att här visade det sig dessutom att dottern till en av mina lektörskunder också befann sig under helgen. (Kunden själv träffade jag däremot på mässan.)

bokma%cc%88ssa_ratt

Följande morgon, uppklädd och färdig att bege mig till mässan. Givetvis i stil med min kommande roman ”Och en flaska rom”. Kläderna har jag sytt efter förlagor från de kostymer som finns på Ostindiefararen och som används vid hamnstopp. Originalen är framtagna av kostymmakaren och skräddaren Gert Alenhall, som också har kommit med måna glada tillrop medan jag har sytt.

bokma%cc%88ssa-16

En av de bästa sakerna på mässan var ”Fantastikgränden”. Här hängde alla sköna människor som skriver allt inom fantasy, skräck och sf. Jag hittade många vänner just här. Mässan hade också passat på att ta fram en passande matta, som avvek från den övriga dekoren. SF-bokhandeln var också placerade i gränden.

Eva Holmqvist, som själv skriver mycket i genren, tog bilden av mig när jag håller provtrycket av min kommande roman. I gränden var jag långt ifrån ensam om att vara klädd på ett sätt som passade litteraturen. Det blir så att man går en vända, återkommer till gränden, gör en ny vända, återkommer till gränden och så vidare.

bokm_ra%cc%88dda
En annan höjdare var de vänliga utställarna i montern Sjöfartskultur som lät oss ha petitionen för att rädda Ostindiefararen framme. Till våren ska jag lektörsläsa Bokanjärernas nya antologi med berättelser från sjön. Det ser jag fram emot.

bokm_onedin

Tillbaka ombord, dags att koppla av i Stora kajutan. Så meta att se båtfilmer ombord på en båt, men inte sämre för det. Som vanligt förvandlade skeppet 2000-talets brus till ett behagligt lugn. Snart blev det dags att krypa ner i kojen och låta ett stilla kluckande utanför bordläggningen vagga mig till sömns.

Sammanfattning

Plus på Bokmässan i år:
* Fantastikgränden. Må den upprepas!
* Att gå dit i en kostym som representerar det jag skriver om. Tack till alla som har kommit med positiva tillrop.
* Montern Sjöfartskultur som var tillmötesgående, och givetvis de som skrev på petitionen under mässan.
* Alla trevliga möten med nya och gamla bekanta.

Minus på Bokmässan i år:
* Den hysteriska ljudvolymen. Decibelmätare behövs, och en begränsning av mikrofonanvändandet utanför föreläsningssalarna. Det har blivit ett otyg där alla skruvar upp för att överrösta varandra. Heder åt Storytel som körde talarbås och hörlurar istället.
* Att inte Jan Guillou fann sig och ropade efter mig när han fick syn på mig vid Piratförlaget. Närmare piratkläder än vad jag hade på mig kommer man inte, eftersom Hollywood inte är historiskt korrekta. Bättring nästa år, Jan! 😛

 

 

Skriv utifrån antagonisten

Antagonister är besvärliga. Inte bara för att de är ”skurken” i dramat, men för att de ofta är rent ut sagt trista. En plan att ta över världen? Gäsp. Låta dem göra allt för att få hjälten att vara ball? Suck. Tyvärr är detta dock hur många författare närmar sig sina antagonister; som en yttre faktor som är med i manuset bara för att hjälten ska få en anledning att visa sig på styva linan.

Om du har planerat hela din berättelse, avsett om det är i huvudet, i ett utkast eller ett synopsis har du kanske ännu inte ens funderat på antagonistens styrka. Detta är ett vanligt misstag. Varför? Jo, för att antagonisten är katalysatorn för allt som hjälten gör. Kort sagt: Om du fastnar när du skriver har du förmodligen problem med antagonisten.

Det spelar ingen roll om det är din hjälte som driver dig. Du kanske kan se henne, eller honom, tydligt framför dig i alla scener, oavsett om det är ett lugnt parti eller full rulle. Krigaren som böjer sig över en fallen vän, solnedgången i bakgrunden … ah, fatta pennan!

Men själva plotten då? Alltså anledningen till att namnlösa onda varelser kommer efter din hjälte och sedan lämnar henne eller honom där, melankolisk i solnedgången, hur är det med anledningen? Alltså antagonistens styrka. Antagligen är den här biten mer oklar, kanske till och med höljd i dimma.

Det är inte något fel att börja med att skapa hjälten, komplett med önskningar, livsmål och planer, men då kommer du att få jobba baklänges istället. Jag kan nästan utlova en kamp genom hela skrivprocessen för att hålla i orsak och verkan, för att ge antagonisten ett motiv och, för att vara ärlig, hålla ihop hela konflikten så att den känns som en reell fara för läsaren. Kanske skulle det vara värt att vända på steken? I alla fall bara för att testa.

Antagonisten är medelpunkten

Ofta tänker man på protagonisten som berättelsens centrum, men så är det inte. Det är antagonisten som allt kretsar kring. Tänk efter: Utan antagonisten blev det ingen berättelse alls.

”Det var en gång en prins. Allt han ville var att gifta sig med en prinsessa som bodde i det fina slottet Tornspira. Han gick dit, friade och fick sitt ja. Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.”

Hur spännande är det? Var är pappan som skickar prinsen på svåra uppdrag för att vinna dotterns hand? Var är mamman som i hemlighet kokar häxbrygder? Var är DRAKEN? Utan en konflikt finns det inget manus. Det gäller allt från klassiska sagor till moderna deckare, från Shakespeares dramer till vår tids romance. Och alla författare som vill bli lästa måste omfamna detta.

Tyvärr har många kommit så långt i sitt manus när de upptäcker att antagonisten är för blek för att kunna rätta till det. Resultatet blir att även protagonisten blir blek. Alternativt börjar författaren här fabricera äventyr för att rädda sin historia, men läsaren är inte dum. Sådant brukar märkas. Framför allt för att det då finns hål i antagonistens plan.

Gör en organisk plan

Vad händer om du istället vänder på hela skrivprocessen? Vad händer om du börjar med att fundera på vad antagonisten vill? För, tro mig, en bra antagonist vill inte sätta käppar i hjulet på protagonisten, detta är snarare ett resultat av antagonistens övergripande plan. Har antagonisten en egen agenda som av någon orsak krockar med protagonistens liv kommer det att uppstå en organisk plan i din plot.

I verkliga livet är det precis så som konflikter uppstår. Den som har kontroll över konflikten (i din historia alltså antagonisten) planerar inte saker kring en annan person. Den reagerande parten (din protagonist) får hela tiden saker kastade på sig, saker utanför protagonistens kontroll. Härifrån får du planera vad protagonisten ska göra åt detta.

Visst är det lockande att börja skriva om protagonistens fantastiska förmågor, oavsett om det gäller att lösa mord, jaga magiska svärd eller vinna kärleken, men hejda dig en stund. Sätt dig ner och fundera på det fundamentala i historien, alltså antagonisten. Finns det ingen rival blir inte kärlekssagan spännande. Samma sak om det inte finns en mördare eller någon annan som vill ha det magiska svärdet. Kan du svara på följande frågor?

1. Vem är din antagonist?

2. Vad vill din antagonist uppnå? Detta är inte att sätta käppar i hjulet för protagonisten, utan antagonisten måste ha en egen agenda.

3. Varför vill antagonisten uppnå det hen vill uppnå? Alltså, vad är det som driver antagonisten? Det måste finnas en helt vattentät motivation här. Vad har antagonisten i sin ”ryggsäck” som gör att hen agerar på det här sättet?

4. Hur planerar antagonisten att uppnå sitt mål? (Och hur kommer protagonistens mål ivägen för antagonisten?)

5. Vad är signifikant för antagonistens mål? Alltså, vad vill plotten förmedla, vad finns i dess innersta, vad är moralen i berättelsen? Om du börjar med antagonisten här och förstår vad hen är ute efter och varför protagonisten måste stoppa detta så kan du skapa katalysator efter katalysator för protagonistens inre resa.

Antagonistens fem drivkrafter

Beroende på berättelsens art kan du behöva ställa olika frågor kring drivkrafterna, ibland får du använda alla fem, ibland kanske några av dem räcker.

1. Den globala frågan
Antagonisten vill ta över världen. Här finns även den icke mänskliga faktorn som en asteroid som kommer att krocka med jorden. Ofta blir globala antagonister opersonliga hot, här finns en utmaning.

2. Internationella orsaker
Konflikten mellan olika länder. Här finns allt från Andra världskriget till Game of Thrones. Risken här är att det blir för övergripande. Försök att tratta ner antagonistens hot till det personliga planet. Ser man på Andra världskriget blir hotet alltså inte ”Tysken” utan Hitler.

3. Nationella intressen
Tänk på kung Arthur (riddarna kring runda bordet). Han har tagit på sig det internationella hotet från kungarikena runt hans eget, men han glömmer att några av hans egna riddare är ett hot mot hans krona.

4. Vardagliga orsaker
Fokus här ligger på protagonistens privatliv. Det kan gälla personer på hans jobb, familj eller vänner. Antagonisten behöver inte vara ”ond” eller ens ogilla protagonisten. Antagonisten har här bara ett annat mål och detta kan i sig ha goda avsikter.

5. Personliga frågor
Den mest intressanta konflikten är förmodligen den mellan två personer. Detta är en konflikt mellan protagonisten och en av de stöttande karaktärerna. I en romance är detta när det uppstår en konflikt mellan kärleksparet så att denna konflikt överskuggar allt annat.

Men protagonisten då?

Förhoppningsvis har jag dig med mig nu, men du funderar nog fortfarande på var och när protagonisten kommer in. Hur ska det gå med den där scenen i solnedgången? Antagonisten är förmodligen inte ens närvarande i den. Antagligen har du fler sådana scener, utan antagonisten, som du vill skriva. Måste du stryka dem till förmån för det jag har berättat här ovan? Givetvis inte.

Använd det du redan vet om protagonisten och din berättelse för att skapa en antagonist som drar fördel av dem. Exempel: Om du vet att din hjälte kommer att tvingas in i armén, medan hens familj blir skickad till koncentrationsläger så vet du antagligen att hjältens mål kommer att vara att desertera och rädda familjen. Fråga dig då vilken typ av antagonist som skulle göra att hjälten hamnar i den här situationen. Innan du går vidare med protagonisten, jobba mer med antagonisten. Besvara frågorna ovan. Skapa den hemska världen som hjälten lever i. Skapa en kraftfull motståndare. Sedan släpper du loss hjälten, låter protagonisten lösa problem och i slutänden besegra en värdig motståndare som också är en dynamisk karaktär.

Lycka till!