Hur någon reagerar på sina känslor är intimt förknippat med vad personen har varit med om tidigare i livet. Känslor är helt enkelt en del av vår identitet. De visar olika behov och önskningar och gör så att hjärnan snabbt kan planera nästa drag. När du skriver får dina karaktärer ett större djup om du lägger tid på att identifiera deras känsloliv och hur det uttrycker sig hos var och en av dem.
Orden för känslor är många. Där finns skepsis, dömande, respekterad, nervös, frågvis, generad, rådlös, bitter, kärleksfull, maktlös, skyldig, euforisk och många andra ord. De är alla olika aspekter av de grundläggande känslorna som människor kan ha.
Forskning om känslor
Jag kommer till hur det här hänger ihop med ditt författarskap, men först lite om vad forskningen säger om känslor.
Tre grupper av känslor
Alla känslor är viktiga för en persons överlevnad, som att söka skydd, skapa sociala kontakter eller dela glädje. Forskningen delar in dem i tre huvudgrupper:
Hot- och försvarssystem, som är det dominerande systemet, det som kan rädda livet på personen. När det startar kopplas de båda andra systemen bort tillfälligt. Hit hör ångest, rädsla, ilska och avsky.
Belönings- och resurssökande system, som stimulerar hjärnan genom positiva känslor som vägleder, motiverar och uppmuntrar till sånt som kan förbättra personens liv. Här finns nyfikenhet, intresse, upphetsning och exaltering.
Nöjdhets- och trygghetssystemet, som ger lugn och harmoni. Det hjälper personen att skapa förutsättningar för återhämtning. Här finns glädje, harmoni, tillfredsställelse och frid.
Nio känslor
Om det knackar på dörren blir de flesta nyfikna på vem det kan vara men ett fåtal blir rädda, kanske för att de har haft en otrevlig upplevelse av ett tidigare besök. De som blir nyfikna öppnar dörren och kan därefter uttrycka glädje eller förvåning. Den med tidigare dålig erfarenhet blir istället rädd eller ilsken och kanske inte öppnar alls, försöker gömma sig eller fly.
De här nio känslorna kan givetvis ta sig olika uttryck, eftersom vi alla är individer.
Belönande
En person vill gärna ha mer av de belönande känslorna och stanna längre i den typen av tillstånd.
Intresse, upphetsning och spänning – Från noll till hundra i moderat tempo. Får personen att sträva mot det som känns intressant. Utvecklar fler resurser och förmågor.
Välbehag, och glädje – Från hundra till noll i moderat tempo. Stärker de känslomässiga banden med andra.
Neutral, kort känsla
Överraskning och förvåning – från noll til hundra mycket snabbt. En känsla som får personen att stanna upp och flytta uppmärksamheten. ”Vad var det?”
straffande eller Negativa
Människan har sex känslor som motiverar till förändring av en situation.
Sorg och förtvivlan – Startar mitt på känsloskalan och ligger still tills personen får hjälp. Kan påkalla hjälp och bearbeta en förlust
Ilska och raseri – startar kring sjuttiofem känslomässigt och ligger länge på samma värde. Uttrycker missnöje, markerar personens behov av att förändra situationen
Rädsla – från noll till hundra snabbt, men inte lika fort som förvåning. Får personen att vilja fly från det som skrämmer genom att springa eller spela död.
Skam och förnedring – Byggs antingen upp över tid eller sker snabbt vid ett avslöjande. En känsla som får personen att vilja anpassa sig till andra vars åsikter är viktiga för hen.
Äckel – Från noll till hundra relativt snabbt. Känns för att göra oss av med sådant som kan vara farligt, till exempel dålig mat och ohälsosamma substanser.
Avsmak – Från noll till hundra i moderat tempo. En känsla som gör att personen vill hålla avstånd från något eller någon.
Känslornas tidsaspekt
Känslor kan leda till olika reaktioner beroende på när i tiden något är upplevt.
Redan hänt: depression, sorg, tacksamhet
Händer nu: ilska, smärta, tillfredsställelse
Händer i framtiden: oro, rädsla, hopp
Det oväntade
Om någon har varit med om samma situation tidigare gör hjärnan ofta likadant igen, såvida inte personen har tränat bort reaktionen. Men givetvis händer en del saker för första gången i någons liv och det finns också gånger när hjärnan inte gör som tidigare för att den ”får kortslutning”.
Oväntade situationer
Det är inte säkert att den som normalt reagerar på ett sätt gör likadant om hen blir upptryckt i ett hörn med livet som insats. Det blir ganska få människor under sin livstid. Eftersom handlingen i ett manus ofta innehåller mer dramatik än verkligheten behöver du har klart för dig hur alla dina viktiga rollpersoner reagerar när det totalt oväntade händer.
Exempel 1: Det finns det en film om en familj som sitter på en uteservering i alperna när det kommer en lavin mot restaurangen. Pappan, som uppenbarligen är den som barnen vänder sig till för trygghet, blir helt handlingsförlamad. Det är utanför sånt som han normalt reagerar på.
Exempel 2: Under den otäcka olyckan med färjan Estonia var det inte de som normalt skulle anses som fysiskt stora och starka som överlevde, utan de som hade förmågan att tänka framåt och samarbeta med vilt främmande personer.
Oväntade reaktioner
Värt att notera är att en del personer också reagerar omvänt när det framför allt gäller negativa känslor. En del blir så arga att de gråter, vilket kan misstas för svaghet eller sorg, medan någon som är väldigt ledsen kan reagera genom att skrika ilsket. Ibland kallas det för ”kvinnlig förbannelse” att reagera omvänt, men det finns säkert män som också gör det.
En person som är skör, men kanske har dolt det genom att alltid visa en glad fasad, kan en vacker dag bryta ihop för en småsak. Personens tunna med vad hen tål har blivit full och en futtig småsak utlöser reaktionen. Här kan du givetvis välja om läsaren ska få veta huruvida en person visar en fasad, eller om det ska komma som en överraskning även för läsaren.
På karaktärskortet
Precis som människor i verkligheten reagerar med olika känslor är det viktigt att dina karaktärer också gör det. Var noga med att skriva karaktärskort så att du håller reda på vem som oftare har en eller annan känsla, det hjälper läsaren att skilja karaktärerna åt under berättelsens gång.
Det är bra om du identifierar hur karaktärerna känner. Känslor känns oftast i hela kroppen, men kan starta på olika ställen för olika personer. Dessutom reagerar de olika på överhängande hot. Någon som normalt är tämligen modig och ofta uppfattas som trygg kan bli helt lamslagen i en oväntad och hotfull situation. Givetvis behöver du också veta hur någon visar glädje. En del blir mållösa, några skriker ut sin glädje och andra kanske dansar och hoppar omkring.
Tänk på att dina karaktärer bör genomgå en utveckling i ditt manus och att den till stor del baseras på deras förmåga att kontrollera, lära och dra erfarenhet av sina känslor.
Notera att alla karaktärer inte utvecklas positivt, det finns de som kliver in i ett manus med bestämda kliv och huvudet högt men lämnar det med svansen mellan benen, det är också en förändring, givetvis och hör oftare hemma i drama än i verk med ett lyckligt slut.
Ett fåtal utvecklas inte alls, antingen för att de redan har formats innan manuset tar sin början (som regel en mentor till huvudpersonen) eller för att de hela tiden kör huvudet i väggen utan att förändras. Det senare fungerar på ungefär en huvudperson vart hundrade år (Hamlet, Casanova och möjligen Scarlett O’Hara), så det är inget jag rekommenderar att du testar i första taget. Karaktärer som är genuint snälla från början till slut har däremot ofta en resa där de lär sig att säga ifrån (som regel genom att de får aktiv hjälp), även om de fortsätter att ha ett gott hjärta. Dit hör till exempel Askungen.
Lycka till!
/Anna
.
.
.
.
.
.
.
Anna Gable 