Författarkurs 22-23 april

Två intensiva dagar med varvade övningar, samtal och föreläsningsdelar. Målet för kursen är att du ska vara igång med en roman eller novell där du vet:
* hur du ska lägga upp dramaturgin och fångar läsaren
* hur du ger karaktärerna liv
* vad som får även en uppdiktad tillvaro att bli trovärdig.

Kursen kommer att ha en inriktning på historiska berättelser, magisk realism och fantastik, men det är så mycket som är grundläggande för allt skrivande att du kan delta oavsett vad ditt projekt handlar om.

Anna Gable har arbetat med text sedan 1996. Hon är språkkonsult, lektör och skrivcoach. Hennes tidigare skrivkurser har bland annat resulterat i att medlemmarna gav ut en antologi. För en av deltagarna lede detta vidare till en romandebut. Hon har även hållit kurser i samarbete med Folkuniversitetet och Vuxenskolan.

Räkna med att det även kan bli en ”hemläxa” över kvällen. Kusen hålls i Stockholms innerstad (var meddelas när du anmäler dig). Sista anmälningsdag är 19 april. Ta med egen dator eller papper och penna.

Boka här

Dramaturgi

Jag fixar inte att skriva synopsis. Jag vet att det är bra och när jag håller skrivkurser pratar jag mycket om fördelarna med att göra både synopsis, karaktärer, platsen eller världen där allt ska utspela sig och tidslinjen i förväg. När jag nu snart är färdig med ”Och en flaska rom” hade  jag bara några karaktärer samt tid och platsen  klart för mig när jag startade. Trots det landade manuset i dramaturgins grunder.

Detta visar att man kan jobba som man själv vill. Huvudsaken är att det blir rätt på slutet och när jag summerar det jag har åstadkommit ser det ut som i bilderna nedan i frågan om dramaturgi. Ett tips är alltså att oavsett hur du jobbar, se till att komma hit på slutet, oavsett om du har dramaturgin klar för dig från början, eller låter känslan styra så att du ändå hamnar rätt.

Skärmavbild 2016-07-01 kl. 10.49.15

Tänk på att den dramatiska kurvan och vändpunkterna är intimt bundna till varandra. Du kan alltså inte ha den ena utan den andra.

Skärmavbild 2016-07-02 kl. 10.45.49

Magiska tal är inte nödvändiga, men finns de där är det alltid något som läsaren omedvetet tar hjälp av för att hänga med i berättelsen. Både tretal och sjutal fungerar.

Skärmavbild 2016-07-01 kl. 10.59.47

Ny faktabok för dig som skriver

I dag har jag givit ut en faktabok för dig som vill skriva skönlitteratur. Det känns ovanligt att inte ladda upp med en release, men samtidigt kul att kunna få ut den relativt snabbt.

I boken får du hjälp med allt från att lägga upp ett bra dokument, research, planering (eller inte), att skapa karaktärer, dramaturgi, olika skrivtips, dialog, ordval med mera.

Här är en länk direkt till boken

Skärmavbild 2016-05-20 kl. 11.53.17

Skriv trovärdigt

I går kväll satt jag och såg på King Kong på tv. En nyare inspelning, gjord av Peter Jackson (han med Sagan om ringen-filmerna). Likt alla som sett någon annan film av Jackson förväntade jag mig en del överdrifter. Därför var det enkelt att gå och koka te när det började ramla omkring dinosaurier. Mycket riktigt, när jag kom tillbaka ramlade de fortfarande omkring. Jag hade löst mitt tebehov på samma sätt som den som läser bruksprosa har lärt sig ta ett grepp lagom långt från slutet för att hitta den sammanfattning som borde ha stått först. Den här artikeln handlar däremot inte om Jacksons utbroderade fantasi, utan hans brist på koll när det gäller verkligheten.

I samma film finns en båtresa. Jag är långt ifrån expert på ångfartyg, men en sak har jag lärt mig och det är att om någon ger en order via maskintelegrafen (den där runda prylen som det står fram, back etc. på) så plingar det. När maskinchefen har uppfattat ordern plingar vederbörande tillbaka, som en kvittering, så att den på bryggan vet att ordern är uppfattad. Det här tror jag dels att hyfsat många känner till, dels inte är så svårt att ta reda på. I King Kong ger de flera order via sagda maskintelegraf, men inte vid något tillfälle kommer kvitteringen. (Jag har hunnit vara tillräckligt mycket på sjön för att veta att en kvittering är superviktig, även om jag inte kan mycket om ångfartyg.) Hade en sån liten detalj varit rätt kanske jag inte hade lämnat filmen för att anmärka på den uteblivna kvitteringen på Facebook och sedan koka te under dinosauriescenen. Jag kanske helt enkelt hade ”köpt” att det fanns både en jätteapa och en massa andra jättedjur på ön.

Detta är lika viktigt när du skriver som det är på film. Är det skräck, fantasy eller sf, se till att bitarna som hör ihop med verkligheten också gör det. Annars kommer ingen att tro på det du har hittat på. Är du däremot noga kan man börja tro på ett hemligt samhälle, mitt ibland oss vanliga, som består av trollkarlar som får sin post levererad av ugglor. En av Rowlings förtjänster är hennes noggrannhet med de delar av Harry Potter som utspelar sig i vår värld. Det gör att vi köper hennes fantasidelar. Givetvis måste du vara lika noga med detaljerna om hela din historia utspelar sig i verkligheten, det säger sig ju självt.

Under mellandagarna stod jag och väntade på en kompis på Slussen, en av Stockholms tunnelbanestationer. Intill mig fanns en karta över det spårbundna trafiknätet i stan. Ett holländskt par stannade, pekade och diskuterade. Jag hörde dem säga något som liknade ”Kungsträdgården”. Här fann jag det lämpligt att ingripa, fråga om de ville ha hjälp och säga att om de skulle till Kungsträdgården var det betydligt snabbare att ta buss två utanför. Nu skulle de inte till Kungsträdgården, utan försökte ta sig till Djurgården. Hade de åkt via Kungsträdgården hade de fått minst tre byten. Det går däremot en färja direkt från Slussen som jag istället rekommenderade. Detta visar bara alltför lätt hur fel det kan bli om man försöker skapa verklighet av en karta. Du måste besöka platsen du skriver om, eller åtminstone prata med någon som känner till den som sin egen ficka.

Ett annat klassiskt exempel är tunnelbanenätet i London. Alla som åker ofta vet på vilka stationer det är långt att gå mellan linjerna och byter hellre på något annat ställe. Ska man ta sig fram snabbt kan det löna sig att åka en eller två stationer extra totalt, men slippa gå tre kilometer i tunnlar mellan varje byte. Skriver du om någon som åker tuben, kontrollera alltså med någon som gör det dagligen var de som inte är turister brukar byta.

Detta kan man dra historier om i all oändlighet. Det jag vill komma till är dock följande: Det är de små detaljerna som gör det. Om du vill suga in läsaren i texten behöver den givetvis vara välskriven, så att ingen hakar upp sig på språket. Så fort läsaren måste stanna upp och fundera är förtrollningen bruten. Detta gäller även hur texten är satt, vilket blir viktigt för alla som ger ut själva. Och … det gäller för verklighetsanknytningen. Så fort läsaren hittar ett ”fel” kommer han eller hon att reagera och tappa flödet. Sedan spelar det ingen roll om felet består av en maskintelegraf eller av kommunala färdmedel. Oavsett rycks läsaren upp ur sin ”läsbubbla”.

Du har allt att vinna på att göra en noggrann research. Därmed inte sagt att du ska redovisa allt du har lärt dig på vägen. Gör du det börjar du framstå som en besserwisser istället. Håll balansen. När jag skrev Ghosts Drugs & Rock n’Roll höll jag medvetet inne gatuadresser. Däremot står det på ett ställe att Mia enkelt kunde ha hoppat på treans buss för att ta sig från rummet hon hyrde till Tommys hem. Jag säger inte mer, men den som känner till Stockholm förstår att Mia bor på Söder och Tommy på Kungsholmen. Hade jag däremot skrivit fel bussnummer hade de med lokalkännedom börjat undra och tappat flödet i läsningen. Många sidor senare står det om ett besök hos Tommy på Kungsholmen. Läsaren med lokalkännedom får då en bekräftelse. (Själv vet jag till och med i vilket hus jag har placerat Tommys bostad, jag vet hur trapphuset ser ut etc. men detta behöver jag inte redovisa.) Var alltså noga med detaljerna, men skriv sedan inte läsaren på näsan med dem.

Lycka till!
/Anna

Gott nytt skrivår 2016

Till sommaren 2016 är det 20 år sedan jag började arbeta professionellt med text. Det kommer att dyka upp olika specialerbjudanden under året. Håll utkik här.

Jag vill tacka alla som har anlitat mig som lektör eller språkkonsult under den gångna tiden. Numera jobbar jag nästan uteslutande med skönlitteratur, men ibland dyker det också upp en faktabok att granska.

Alla texter har något bra. Alla berikar de min egen kunskap (i det här jobbet blir man aldrig fullärd, tror man det är det något galet på gång). Många texter är dessutom ett rent nöje att få läsa.

Jag vill också tacka alla som har hjälpt mig när jag själv skriver (för man kan inte granska sin egen text, man kan den för bra). Lektörer, betaläsare, sakkunniga och ni som kommit med glada tillrop – ni vet vilka ni är. Tusen tack!

Det är mycket spännande som står för dörren under 2016, både på lektörssidan och författarsidan. Vässa din stylus, gåspenna, blyerts eller dator och sätt igång och skapa.

Gott nytt år!
/Anna

Vilken typ av författare är du?

Jag har just avslutat en skrivkurs för ungdomar. Under åtta tillfällen har de fått tips kring författarskapets olika vägar. Allt för att de ska få en större palett. När jag så var färdig i går frågade jag dem vad som varit mest till nytta. De flesta sa att det handlade om att det är den färdiga produkten som räknas, men att vägen till denna kan se olika ut.

Själv var jag länge låst vid att ”alla” sa att man måste skriva synopsis. Det var först när jag förstod att man inte alls måste, även om det underlättar, som mitt eget författande tog fart.

Min kollega, språkkonsulten Eva Stilling, sammanfattade de olika författartyperna riktigt bra under ett seminarium för ett drygt år sedan. Hon delar in författarna i fyra sorter: Arkitekter, murare, oljemålare och akvarellmålare.

Arkitekten planerar i förväg och gör synopsis, skriver med fokus på ämnet som redan är känt, bearbetar systematiskt och har ofta flera versioner i olika steg, enligt planen. 57 procent sägs skriva så här.

Muraren planerar och skriver samtidigt, skriver långsamt och omsorgsfullt, ett ord i taget (och varje ord vägs på guldvåg, synonymer jämförs innan de skrivs ned etc.), bearbetar inte och har bara en version. Muraren ogillar att ändra. 37 procent skriver så här. Stilen kan vara svår för skönlitteratur, men det finns de som lyckas.

Oljemålaren planerar inte utan skriver sig fram till vad hon vill säga, och hur. Bearbetningen pågår hela tiden, på alla nivåer. Det finns många versioner. Oljemålaren har svårt att bli färdig. Även här är det cirka 37 procent.

Akvarellmålaren har en lång mental förberedelse som gärna sker långt bort från den egentliga skrivplatsen, som på en naturskön plats (det sägs att Agatha Christie kom på det mesta medan hon diskade – kanske inte så naturskönt, men ett akvarellmålardrag). Skrivandet sker spontant och ledigt och bearbetningen är på detaljnivå. Akvarellmålaren har få versioner. Ungefär 22 procent skriver så här.

Varför går inte procenten jämnt upp? Jo, några skriver som två av dessa typer på en gång, några få till och med som tre.

Om du känner igen dig i någon av stilarna kan det hjälpa dig att hitta rätt arbetsform. Du kan också få hjälp att känna dig tryggare i ditt skrivande.

Lycka till!

 

 

Vill du skriva skräck?

Kursen ”Att skriva skräck: mitt projekt” utgår ifrån deltagarnas egna skrivprojekt. Du som deltagare har ett konkret projekt som du under terminen kommer att arbeta med. Kursens bas är läsande och analyserande av varandras texter, och med dessa som grund pratar vi om olika aspekter av skräck.

Ditt projekt kan antingen vara ett som du har påbörjat tidigare, eller ett helt nytt. Det kan vara längre texter som en roman eller en långnovell, eller kortare noveller i din egen takt och så många du hinner under terminen. Genren vi arbetar i är skräck, men angränsande genrer såsom fantasy och magisk realism är också välkomna.

Kursen hålls i samarbete med Vuxenskolan
Läs mer och anmäl dig här