Språklig stil i skönlitteratur

Det här inlägget handlar om att språket förändras olika snabbt i olika media och hur det påverkar eller inte påverkar det skönlitterära språket. På slutet tillåter jag mig en gissning om framtiden och ger tips kring vad som är ett bra skönlitterärt språk.

Ditt manus kan ha ett aldrig så bra innehåll utan att det får komma till sin rätt om det inte kläs i rätt språkdräkt. Landar manuset i fel textlandskap kan du redigera dig blodig på dramatiska kurvor eller vändningar. De dramatiska bitarna är givetvis viktiga, till och med väldigt viktiga, men du får läsa om dem i andra inlägg. För att nå hela vägen måste ditt manus vara en helhet som täcker in alla de delar som utgör en njutbar läsning. Alltså även språket.

Att dela in text

För att förstå hur språk förändras inom olika området behöver jag först göra en genomgång av vad som är olika stilar och vad som är olika områden.

När Språkrådet får in frågor till sin frågelåda delar de in dem efter de här kategorierna:

  • formell, informell
  • talspråklig eller talspråksnära
  • vardaglig
  • äldre [språkbruk/texter/regler/grammatisk form] kontra modernt språkbruk
  • lite ledigare stil
  • i tryckt text
  • omsorgsfullt talat språk eller mer vårdat talspråk kontra spontant talspråk
  • i kreativa, konstnärliga sammanhang.

Indelningen gäller olika typer av text, men vad passar i vilken skönlitterär bok? Och vad är inte skönlitteratur alls? För att bena upp listan ovan går det att göra följande uppställning:

HuvudgenreExempel
Litterära publikationerLåttext, dikt, roman, facklitteratur, barn-
bok, lexikon
ParatexterTitel, innehållsförteckning, bokrygg,
baksidestext
TidskrifterKulturtidskrift, serietidning för barn
Tidningar/nyheterDagstidning (fysisk/digital), nyhetssajt
Arbetsplatsinterna sociala medierintranät
Allmänna sociala medierInstagram, Twitter, Facebook, Tiktok m.fl.
Övriga webbtexterWebbsidor (företagssidor, föreningssidor etc.), forum
e-post, sms med meraNyhetsbrev, meddelande i chattapp, e-post
i tjänst/privat
Vetenskapliga texterVetenskaplig artikel, uppsats, bok eller rapport
Listor och instruktionerInnehållsförteckning, recept, manual
Post från offentlig verksamhetRäkning, kallelse, gåvobrev
Skyltar i det offentliga rummetRegistreringsskylt, minnestavla, meny
Övriga texter att läsa i arbetetProtokoll, regler, studentuppgifter, enkät-
svar
Texter för eget brukEgna anteckningar, att göra-listor
ÖvrigtUndertext till teveserie

Det är en hel del av de olika bitarna ovan som kan förekomma i en skönlitterär text. Någon skickar kanske ett mejl eller skriver ett sms. Någon annan kanske får veta något viktigt genom att läsa på sociala medier. En tredje hittar en vetenskaplig text som sätter manusets huvudhandling i rullning.

Ålderdomlig indelning

Textlandskapet har länge levt kvar i den indelning som Erik Wellander beskrev i ”Riktig svenska” 1939, nämligen: vitter prosa, normalprosa och ledig prosa. Han har även underkategorin kanslistil. Efter Wellander har Cassirer använt beteckningarna kanslistil, religiös stil, affärsstil och veckotidningsstil. Melin & Lange lade till indelningen protokollstik, kokboksstil och debattstil. Grundutbildningen i svenska på universiteten använder fortfarande i stort sett samma indelning.

Erik Wellander

nyare indelning

Indelningen i tabellen ovan förutsätter att det finns en tydlig uppdelning mellan genre och publikationstyp. Eftersom skönlitteratur i dag produceras både i tryckt och digitalt format samt som ljudbok går det lätt att redan här se att indelningen inte längre håller.

Istället för den äldre indelningen bör författaren fundera på följande:

  • I vilken roll skriver jag? (privat eller professionellt)
  • Med vilken teknik eller i vilken form ska texten presenteras? (beständig eller flyktig)
  • I vilken situation ska texten läsas? (högtidligt eller vardagligt)
  • Vilka ska läsa texten)? (fackspråk eller allmänspråk)

Givetvis kan parametrarna ovan korsas, som att ett tal på en fest samtidigt är privat, planerat och högtidligt. Ett sms till familjen är privat, flyktigt och vardagligt.

Den skönlitterära textens förändringstakt

Och var kommer skönlitteraturen in i bilden? Jo, det gäller att göra kloka stilistiska val när du skriver skönlitteratur. Fraser som kortas ner för att rymmas i snabba sociala medier eller få plats på en textremsa underst i bild vid en tv-sändning är inte alltid språkligt korrekta. Samtidigt kan en reducerad sats vara bättre än en rullande nederkant på tv:n. Det gör att vi accepterar det inkorrekta språket. (Här dyker ofta meningar utan att, var eller som upp.) Vi accepterar stilen, även i ett såpass formellt sammanhang som en nyhetssändning eftersom det gagnar upplevelsen. Däremot skulle vi inte ha lika lätt för den stilen i skönlitteratur.

Läsarens förväntningar

En skönlitterär bok är en helt annan upplevelse än en nyhetssändning, ett sms eller en text på Twitter. Den som öppnar ett skönlitterärt verk förväntar sig att få sjunka in i en alternativ verklighet, utan att språket på något sätt stör läsningen. Med detta sagt är det självklart att skönlitteratur kan skrivas i flera olika stilar. Till exempel bör en samtida ungdomsroman inte ha samma stil som en ungdomsfantasy. Samma sak med en historisk roman kontra en deckare. Det här beror givetvis på läsarens olika förväntningar.

Kunskap om genren

Det finns de som klagar på att en författare använder vissa ord eller en viss meningsbyggnad. Sanningen kanske är att den som klagar inte är bekant med stilen i en viss genre. Att konsekvent dra ord som dock eller uttryck som även fast över en kam fungerar inte. Det första upplevs arkaiskt i allt utom historiska romaner, men där kan ordet ha en berättigad plats för att skapa stämning. Det senare som svengelska i allt utom som anföring i samtida ungdomslitteratur. Där kan det ha en korrekt plats för att visa viken typ av person det är som pratar. Sparsamt till måttligt använt i rätt sammanhang kan alltså ord och uttryck som sticker ut ha en plats. Det viktiga är att både författaren och läsaren är överens om vad som passar i genren.

Kontentan är att du som regel inte kan skriva som i sociala medier eller som de nyheter som du hör eller läser. (De hade för övrigt valt: ”… eller nyheter du hör…” – se det jag skrev om att reducera bort ordet som ovan.) Språket i skönlitteratur behöver vara mer traditionellt eftersom det är vad läsaren söker.

Vad beror en långsammare förändring på?

Språket förändras, men det skönlitterära språket förändras i en långsammare takt, just för att läsaren har en förväntan som är baserad på den skönlitteratur som de tidigare har läst. I din författarroll vill du att ditt språk ska gå obemärkt förbi (eller möjligen få beröm för att det är bra). Ingen vill höra: ”Handlingen verkade bra men jag orkade inte med språket så jag läste inte ut den.”

När nya sociala medier dyker upp skapas det ganska snart en viss stil som passar för dem. Från början var det oerhört få ord i ett inlägg på Twitter. Språket reducerades för att få plats. Det gällde att få ut ett budskap, inte hur det förmedlades. Twittersvenskan var född. I en undersökning som gjordes på Stockholms universitet gick det att se att det gick en form av gräns beträffande formell text vid mejl. Mejl skrivs mer på arbetsplatser och den som skriver lägger större vikt vid språket. Därifrån gick en allt mer traditionell kurva mot skönlitteraturen. Den långsamma förändringen i skönlitterära böcker beror troligen till stor del på att det så sällan dyker upp nya skönlitterära genrer som ger språket mer spelrum.

en spekulation

Om jag får spekulera tror jag att det kommer att vara den allt mer globala litterära scenen som för med sig förändringar även till den svenska litteraturen. Genom det allt mer globala samhället dyker det upp fler översättare som kan föra in litteratur som inte är svensk, eller för all del europeisk, till svenska läsare. Nya språk och kulturer för med sig nya översättarutmaningar som i sin tur säkerligen kommer att avspegla sig i böcker som har svenska som ursprungsspråk. Min gissning är att det alltså snarare går den vägen än genom att bokläsarna accepterar mer och mer ungdomligt talspråk i skönlitteratur. Men jag kan givetvis ha fel!

recept för ett bra skönlitterärt språk

  • Språket är varken för arkasiskt eller nyskapande.
  • Språket är anpassat till genren och mottagargruppens ålder. Det finns en större tolerans för ett nyskapande språk i ungdomslitteratur och manus som utspelar sig i nutid. Toleransen är lägre i historiska manus och fantasy (märkligt nog även i science fiction).
  • Språket har olika meningslängd mellan scener som är action eller drama (korta huvudsatser) kontra bakgrund eller miljöskapande (längre meningar, bisatser).
  • Språket gör skillnad mellan brödtext och dialog. Se till att alla karaktärer inte pratar likadant när de öppnar munnen. I dialog kan en (men helst inte flera) karaktär tillåtas falla ur manusets allmänna stil för att skapa kontrast och emfas åt karaktären.
  • Språket har inga fel (korrekt grammatik, ingen svengelska etc.). Den författare som inte kan det här men har bra idéer bör ta hjälp en språkgranskare (ser bara på själva språket) eller redaktör (ser både på språk och hur manuset är byggt).
  • Språket är korrläst av ett proffs som inte tidigare har sett texten (eftersom alla förr eller senare blir hemmablinda för ett manus). I vissa fall kan du kombinera en språkgranskning och korrläsning förutsatt att den som gör det är proffs på båda.

Lycka till!
/Anna

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s