Så var det dags för Bokmässan igen. Länge funderade jag på om jag skulle åka. Inget nytt, således ingen monter. Äh, vad sjutton. Beställde biljetter. Men det började inte riktigt så.
Klockan är åtta glas. Uppställning vid gångspelet för genomgång av dagens jobb. Inför vintern måste vi …
… tjära riggen på underbara Ostindiefararen Götheborg. Är jag i stan är det här jag bor. Det kostar en del jobb, men det är sådant som jag ändå så himla gärna gör. Utan det här fartyget hade min kommande roman inte blivit det den nu är.
Middag ombord. Som vanligt på kanondäck, på fasta bänkar och upphängda bord som klarar sjögången. Här fanns alla åldrar. Förutom svenskar var folk från Ryssland, Holland, Italien, Kina och Indien, alltså mer eller mindre hela världen (och så hoppas jag att jag inte missade något land).
Det lustiga är att här visade det sig dessutom att dottern till en av mina lektörskunder också befann sig under helgen. (Kunden själv träffade jag däremot på mässan.)
Följande morgon, uppklädd och färdig att bege mig till mässan. Givetvis i stil med min kommande roman ”Och en flaska rom”. Kläderna har jag sytt efter förlagor från de kostymer som finns på Ostindiefararen och som används vid hamnstopp. Originalen är framtagna av kostymmakaren och skräddaren Gert Alenhall, som också har kommit med måna glada tillrop medan jag har sytt.
En av de bästa sakerna på mässan var ”Fantastikgränden”. Här hängde alla sköna människor som skriver allt inom fantasy, skräck och sf. Jag hittade många vänner just här. Mässan hade också passat på att ta fram en passande matta, som avvek från den övriga dekoren. SF-bokhandeln var också placerade i gränden.
Eva Holmqvist, som själv skriver mycket i genren, tog bilden av mig när jag håller provtrycket av min kommande roman. I gränden var jag långt ifrån ensam om att vara klädd på ett sätt som passade litteraturen. Det blir så att man går en vända, återkommer till gränden, gör en ny vända, återkommer till gränden och så vidare.
En annan höjdare var de vänliga utställarna i montern Sjöfartskultur som lät oss ha petitionen för att rädda Ostindiefararen framme. Till våren ska jag lektörsläsa Bokanjärernas nya antologi med berättelser från sjön. Det ser jag fram emot.
Tillbaka ombord, dags att koppla av i Stora kajutan. Så meta att se båtfilmer ombord på en båt, men inte sämre för det. Som vanligt förvandlade skeppet 2000-talets brus till ett behagligt lugn. Snart blev det dags att krypa ner i kojen och låta ett stilla kluckande utanför bordläggningen vagga mig till sömns.
Sammanfattning
Plus på Bokmässan i år:
* Fantastikgränden. Må den upprepas!
* Att gå dit i en kostym som representerar det jag skriver om. Tack till alla som har kommit med positiva tillrop.
* Montern Sjöfartskultur som var tillmötesgående, och givetvis de som skrev på petitionen under mässan.
* Alla trevliga möten med nya och gamla bekanta.
Minus på Bokmässan i år:
* Den hysteriska ljudvolymen. Decibelmätare behövs, och en begränsning av mikrofonanvändandet utanför föreläsningssalarna. Det har blivit ett otyg där alla skruvar upp för att överrösta varandra. Heder åt Storytel som körde talarbås och hörlurar istället.
* Att inte Jan Guillou fann sig och ropade efter mig när han fick syn på mig vid Piratförlaget. Närmare piratkläder än vad jag hade på mig kommer man inte, eftersom Hollywood inte är historiskt korrekta. Bättring nästa år, Jan! 😛
Anna Gable 