I SVT:s frågeprogram ”På spåret” sa de nyligen att målet för resan innehöll ett reflexivt pronomen. Självklart var det rätta svaret Sigtuna. Busenkelt, det finns inga andra orter på Sig- såvitt jag vet. Kunde du svaret redan på tiopoängsnivån behöver du inte läsa det här inlägget. Men för dig som känner dig osäker finns en förklaring av reflexiva pronomen nedan. Det känns extra aktuellt att skriva om det sedan nyheterna nyligen gjorde ett grammatikfel med reflexiva pronomen (både TV4 och radion hade samma fel).

Öppen sats
Ett reflexivt pronomen är något som syftar tillbaka på satsens subjekt (den som utför handlingen). För förta och andra person i både singular och plural används samma pronomen för reflexiv och icke-reflexiv konstruktion.
Jag rör mig.
Vi rör oss.
Du rör dig.
Ni rör er.
För tredje person finns ett särskilt pronomen som är lika i både singular och plural: sig och sin.
Han rör sig.
Hon rör sin bok.
De rör sig.
De rör sin bok.
Kalle unnade sig semester.
Lisa bodde hos sin faster.
Sig och sin i exemplen närmast ovan syftar tillbaka på Kalle respektive Lisa. Kom i håg-hjälp: Ett reflexivt pronomen reflekterar (speglar) subjektet. Det här kallas för en öppen sats, eftersom det inte finns någon ordgrupp med ett eget subjekt i satsen (se nedan).
Jämför:
Lasse unnade honom semester. (Lasse unnar någon annan semester.)
Lisa bodde hos hennes faster. (Lisa bor hos någon annans faster.)

Nedan följer en genomgång av de övriga reflexiva satserna. Läs exemplen, gärna högt, och fundera på dem. Det är med en massa grammatiska floskelord som du inte behöver lära dig (men som är med eftersom de, likt de flesta facktermer, är exakta).
emancipation och attraktion
Det svåra med reflexiva pronomen är att en del satser både innehåller ett verkligt subjekt och ett tankesubjekt där de konkurrerar med varandra om att utgöra satsens bas, alltså bestämma valet av pronomen, det vill säga om det är en reflexiv eller icke-reflexiv syftning.
Om ordgruppens subjekt bestämmer valet av pronomen blir ordgruppen mer självständig (så kallad ”emancipation”). Om däremot hela satsens subjekt bestämmer valet av pronomen sprängs ordgruppen och satsen blir mer enhetlig ur syntaktisk synpunkt (”attraktion”).
Ordgrupp med subjekt + predikat
Reflexiv | Icke-reflexiv | |
Emancipation | Emancipation | |
a) objekt + inf | Direktören bad sekreteraren att gå in till sig | … till honom. |
b) objekt + particip/adjektiv | Lasse fann Kalle medvetslös på sin säng. | … på hans säng. |
c) genitivattribut + kärnled | Lisas tro på sig själv / sin framtid var gränslös. | Lisas tro på henne / hennes framtid var gränslös. |
d) kärnled + particip | En inom sig söndrad stat. | En mot honom riktad förolämpning. |
I korrekt skriftspråk är den reflexiva konstruktionen i exemplen ovan regel. I den icke-reflexiva satsen kan det finnas risk för missförstånd; vem ska sekreteraren gå in till, vems är sängen, vem tror Lisa på?
Ordgrupp med sekundär nexus
Emancipation | Attraktion | |
a) indirekt objekt + direkt objekt | Chefen gav kompanjonen sin andel. | … medarbetaren hans andel. |
b) objekt + adverbial | Kalle lade boken på sin plats. | … på dess plats. |
I båda varianterna syftar pronomenet på ordgruppens subjekt, alltså emancipation. ”sin andel” och ”sin plats” är exempel på ledig stil och finns också i fasta uttryck som ”Lämnad åt sitt öde” eller ”ta var sak för sig”.
Övriga konstruktioner
Reflexivt | Icke-reflexivt | |
Attraktion | Emancipation | |
a) prepositionsfras som attribut | De gamla kärlekssångerna med sitt känslosvall är borta. | … med deras känslosvall … |
b) prepositionsfras som adverbial | Eleverna indelas med hänsyn till sina förkunskaper. | … till deras … |
c) subjunktionsfras | Hon sköter affärerna bättre än sin man. | … än hennes man. |
d) apposition | Hon trivs i Stockholm, sin nya hemstad. | … som är hennes nya … |
e) infinitivfras | Han är, av sina uttalanden att döma, radikal. | … av hans uttalanden … |
Pronomenet syftar på satsens subjekt (attraktion) i båda fallen.
Lägg märke till b) som är en passiv sats utan agent. Subjektet har inte agens (den som utför handlingen) och dess syntaktiska inflytande över valet av pronomen är svagt eftersom agenten saknas. (Skriver du av någon anledning passiva satser, ha alltid med agenten!)
Fria reflexiva pronomen
I till exempel allmänna uttalanden, lexikala fraser och vissa stående uttryck kan sig och sin användas utan anknytning till ett satsled.
Exempel:
Det är inte så lätt att hålla sina löften.
Göra sitt testamente.
Jag blir borta på sin höjd fem minuter.
Det får vi veta i sinom tid.
Distributiv reflexiv syftning
Var sin har en distributiv reflexiv betydelse och hänför till ett pluralt korrelat utan åtskillnad på person. I de flesta fall syftar var sin på subjektet, men någon gång också på objektet i satsen.
Exempel:
Vi har fått var sin cykel.
De fick understöd från var sitt håll.
Åt de båda upphittarna gav Lasse var sin femtiokronorssedel.
En gång om dagen serveras var sitt mål mat åt eleverna.
Reciprok syftning
Varandra uttrycker en växelverkan eller ömsesidighet som syftar på ett pluralt korrelat (vanligen subjektet) utan avseende på person.
Exempel:
Ni har aldrig träffat varandra förut.
Vi tryckte varandras händer.
Pronominella förstärkningsord
Själv eller egen är pronominella förstärkningsord som inte är bundna till någon grammatisk person. Själv kan knytas till personliga pronomen som är subjekt eller har reflexiv betydelse, egen till genitiv och possessiva pronomen.
OBS! En tumregel från lektören är att det lätt går inflation i förstärkningsord. Har du skrivit vem som gör något behövs som regel ingen förstärkning eftersom läsaren redan vet vem det gäller. Använd därför bara förstärkningsord när det verkligen är något som står på spel.
Exempel:
Jag själv har inte hör något.
Själva kan vi inte göra något.
Presidenten själv deltog i förhandlingarna.
Det är mitt eget bekymmer.
På egen bekostnad.
Lycka till!
Anna
.
.
.
.
.
.
.
Tack Anna! En så otroligt nyttig genomgång. Jag fick faktiskt full pott på Sigtuna.
Jag tror att de flesta som inte har problem med bland annat reflexiva pronomen känner av i ryggmärgen vad som är rätt. Utan att läsa på i grammatikböcker om vilka regler som styr vad. Andra exempel är var och vart, de och dem och så vidare. Här är det chockerande många som skriver fel. Har en känsla av att svenska undervisningen idag inte är lika gedigen som förr.
Varma god-fortsättning-hälsningar
Kaj
Kaj Branzell epostadress: kajbran@gmail.com mobil: 073 9881291 http://www.facebook.com/kajbranzellforfattare/
GillaGilla
Hej! Jag har gjort inlägg om både de och dem samt var och vart också. Inga okända problem 🙂
GillaGilla