Vanliga fel och hur du rättar dem

När jag får manus för lektörsläsning eller redaktörsjobb hittar jag ofta samma fel hos flera författare, oberoende av genre. Här följer några tips där du kan vässa den yttre formen av ditt manus.

Den typ av fel som jag tar upp här har väldigt lite att göra med manusets grundidé (som kan vara jättebra). Men det är först när hantverket faller på plats som din fina berättelse kan kliva fram.

De allra vanligaste är:

  • felaktigt uppställda dialoger
  • felaktig styckeindelning
  • för långa rader och svårlästa typsnitt
  • dålig variation av meningarna
  • avsaknad av gestaltning eller gestaltning på fel ställe
  • en tidslinje som inte fungerar
  • siffror, förkortningar och tecken i texten
  • språkliga slarvfel.

Ett litet fel spelar som regel ingen roll innan manuset ska ges ut men är det för många fel, eller upprepningar av samma, kan felen skymma innehållet så till den grad att läsaren tappar intresset. Se alltså till att ditt manus yttre form är så bra det bara går.

Ställ upp dialogen

Det är viktigt att du ställer upp dialoger rätt. På det sättet hjälper du läsaren att förstå vem som pratar. Det här är ett av de absolut vanligaste felen. Det finns till och med fel i utgivna böcker.

Exempel
Brödtext, brödtext, brödtext och brödtext.
”Vackert väder i dag”, sa Lisa och pekade på himlen.
”Men i kväll blir det regn”, sa Lasse som inte gillade att Lisa alltid pratade om vädret.
Det dröjde inte länge innan Pelle la sig i samtalet:
”Troligen snöstorm”, sa han sarkastiskt.
Lasse gav Pelle ett surt ögonkast.
”Sluta”, sa Lisa, ”annars får ni ingen fikarast.”

Tänk på följande:

  • Att den första raden efter blankrad eller vid nytt kapitel börjar längst ut på raden. Gäller både brödtext och anföring.
  • Att därefter har all anföring och all brödtext indrag tills det blir ny blankrad eller nytt kapitel.
  • Att du inte får blanda ihop anföringssats och brödtext. En anföringssats innehåller ord som sa, ropade, frågade med flera. Brödtext ska alltid ha ny rad med indrag även om brödtexten handlar om att någon säger något.
  • Att inte lägga flera personers anföring i samma stycke. Så fort någon ny pratar ska det vara ny rad med indrag.
  • Att använda anföringssatser ofta. Du, som författare, vet självklart vilka som pratar, men för läsaren blir det snabbt rörigt. Har du fler än två i scenen är anföringssatser ett måste. Är det bara två i scenen kan du hoppa över någon enstaka anföringssats, men inte flera i rad.

Det här är alltså fel:
”Vackert väder i dag.” Lisa pekade på himlen.
Eftersom Lisa pekade på himlen inte är en anföringssats utan brödtext som ska ha ny rad med indrag.

Byte av stycke, stort stycke och kapitel

Byt stycke med ny rad och indrag så fort det kommer en ny tanke. Texten blir luftigare och ser trevligare ut att läsa.
Tänk på att all anföring är nytt stycke, liksom all brödtext efter anföring.

Byt större stycke med blankrad när du byter scen, klockslag eller liknande större förändring som inte kräver nytt kapitel. Byt också större stycke om du byter perspektiv.

Byt kapitel när du byter tid, plats och vilka som är med i scenen.
Ett tips är att byta kapitel när du byter perspektiv ända fram till slutet. Där vill du antagligen att det ska bli en tempohöjning, då kan du byta perspektiv med större stycke för att förtäta handlingen.

Radlängd och typsnitt

Skriv inte för långa rader. Förinställningar i ordbehandlingsprogram är sällan läsvänligt utformade. Studier från bland annat KTH visar att de mest läsvänliga raderna har sextio till sextiofem nedslag, inklusive blanksteg, per rad. Räkna och ändra marginalerna så att det passar ditt typsnitts storlek och utformning.

Använd ett typsnitt med seriffer (små slängar i ändarna på bokstäverna), eftersom det är lättare att läsa. Undvik typsnittet Times som är ett komprimerat typsnitt för smala tidningsspalter (se Radlängd ovan).

Ur Mina drömmars stad

Om raderna är för långa finns risken att läsaren läser samma rad flera gånger. Är de för korta kan läsaren lätt råka hoppa över en rad. Båda stör läsningen.

Skriv varierade meningar

En blandning av korta och lite längre meningar är behagligt att läsa. Om du lyckas klämma in mer än ett och eller men är meningen troligen för lång.

Se till så att du inte upprepar betydelsebärande ord för nära inpå varandra, hitta synonymer.

Se upp för satsradningar, alltså flera huvudsatser efter varandra utan bindeord (som och) mellan.

Tänk på:

  • att meningar som har subjekt och predikat tidigt i meningen kan vara längre än meningar med subjekt och predikat sist
  • att inte inleda för många meningar med bisatsinledare (som men) utan spar krutet tills det behövs
  • att inte inleda flera meningar i rad med egennamn eller pronomen
  • att actionscener inte får ha långa meningar, eftersom de tar ner tempot.

Gestalta eller inte gestalta?

Gestalta på såna ställen där det kan bli för mycket trist beskrivning. Till exempel istället för att skriva sånt som: Hon var en blond kvinna med hästsvans. Hennes skjorta var blommig och hon bar jeans. På fötterna ... kan du väva in att hon slängde med hästsvansen eller att det klapprade från hennes skor. Tänk på att du inte behöver ha med en fullständig beskrivning från början, utan kan bygga ut den vartefter.

Gestalta när du behöver bygga upp en stämning. Till exempel istället för att skriva Det var vår kan du tala om att träden blommade och att solen äntligen värmde igen.

Gestalta inte när det är en actionscen. Gestaltning är långsammare än beskrivning och är det action behövs tempo i texten.

Gör en tidslinje

Gör gärna en fysisk tidslinje. Tejpa ihop några A4-papper och rita en lång pil mitt i. Använd sen post it-lappar för dina centrala händelser och placera dem längs med pilen. Om du vill kan du använda olika färger på lapparna eller texten för att enkelt se vad som hör till vilken karaktär.

  • Kontrollera att saker och ting händer i den ordning som du har tänkt dig, så att det inte blir några logiska luckor.
  • Kontrollera att årstiderna stämmer.
  • Kontrollera att dina karaktärer inte dyker upp som gubben-i-lådan utan att det finns plats för en okej introduktion.
  • Kontrollera detaljer så att till exempel personer som blir gravida är det i nio månader (om allt förlöper normalt) och inget annat (vanlig miss).

Siffror, förkortningar och tecken

Skriv ut siffror i skönlitteratur. Det ger betydligt bättre flyt för läsaren. Undantag: årtal, gatnummer och tal som blir orimligt långa med bokstäver, som trehundrasjuttioåttatusenffemhundrafyrtiofyra.

Använd inte förkortningar eller specialtecken. Såna hör hemma i tabeller där det är ont om plats, inte i löpande text och definitivt inte i skönlitteratur.

Skriv inte med versaler. Inte ens när någon blir arg (se gestaltning ovan). Versaler hänvisas vänligt men bestämt till illvrål i sociala medier, inte i ett manus.

Använd inte fler än ett skiljetecken. Upprepade utropstecken eller frågetecken hör hemma i tecknade serier.

Tre punkter används för att ersätta något som saknas. Ibland ett helt ord, ibland en del av ett ord. Lägg märke till skillnaden: ersätter punkterna ett ord ska de ha mellanslag före och efter, ersätter punkterna en del av ett ord ska de inte ha mellanslag före.
Exempel:
Det var ett otäckt …
Det var ett otäckt åskov…

Tänk på att det är väldigt sällan som folk säger halva ord. Däremot kan en del av ett ord dränkas i oväsen, som till exempel åskdunder.

Slarvfel

Små men återkommande språkliga slarvfel drar ner omdömet om manuset. Är det tillräckligt många kan de till och med skymma berättelsen. Här följer några tips och råd:

  • Tappa inte ordet att. Kommer att är en fast konstruktion, i övriga fall, chansa på att det ska vara med ett att om du är osäker.
  • Använd inte talspråk i brödtext.
  • Särskriv inte, chansa på att skriva ihop om du är osäker.
  • Fall inte för modeord, såna gör manuset tidsstämplat.
  • Var konsekvent med om du ska skriva sa/sade, ska/skall, sen/sedan, sån/sådan, la/lade,eller nån/någon. (Jag brukar använda dem i en fallande skala, så som de är uppräknade ovan, beroende på hur informell jag vill vara. Men blanda inte två former av samma ord i samma text.)
  • Gör rätt på de/dem (testa med jag/migDe gav bollen till dem. Jag gav bollen till mig. Mig gav bollen till jag).
  • Gör rätt på var/vart. Var är en plats, vart är en riktning (testa med motfråga – Var är hållplatsen? Där. Vart går bussen? Dit. Vart är hållplatsen? Därt.)
  • Se upp för svengelska uttryck.
  • Använd inte verbet ”lämnat” utan att tala om vad som någon har lämnat. (Vanligt fel i sportjournalistik: Han har lämnat för AIK.)
  • Ord som slutar på -ande har aldrig ett påhakat -s. Åkande – Åkandes

Slutligen

Tänk på att allt som sägs eller skrivs i media inte behöver vara ett bra språk.

Tänk på att det aldrig finns någon regel utan undantag men om du inte redan är känd, skriv så korrekt som möjligt för att visa att du behärskar hantverket.

Ta fram ditt manus och din rödpenna!

Lycka till!
/Anna

Lektörsförbundet startar

Nu startar verkligen Lektörsförbundet. Något mycket efterlängtat, måste jag säga. På sidan finns en länk till lektörer med lång erfarenhet av branschen. Samtliga har högskoleexamen i ett ämne som är relevant för yrket, eller mångårig erfarenhet. Flera har båda delarna.

På sidan kommer du vartefter att hitta flera av de lektörer som tidigare var listade som erfarna på Bonniers frilanslista. Den listan har nu upphört, men alla som stod på den hade mycket lång erfarenhet. Givetvis har alla som är med i Lektörsförbundet också andra bra referenser, som bra resultat när det gäller att få författare utgivna och inte minst nöjda kunder.

Det är verkligen glädjande att Lektörsförbundet kommer att kunna ta över den här listan och även med tiden ansluta andra mycket duktiga lektörer enligt förbundets regler. Hittar du den här loggan på en hemsida vet du att du har hittat en mycket erfaren lektör.

Du hittar sidan här

Screen Shot 2018-01-10 at 13.28.45