Författare: annagable

Författare, lektör och språkkonsult som älskar att delta i olika äventyr även i verkliga livet.

Låt karaktärerna agera

Publicerad den av annagable i författare, Skrivtips
I mångt och mycket blir en karaktär aldrig intressant för läsaren om den inte agerar. I vår vanliga värld utsätts folk ideligen för val. Ska jag ta den blå blusen eller den gula? Ska jag springa till tåget som jag brukar, eller ta nästa och hinna köpa tidningen? Alla val får konsekvenser. (För just i dag stod det i tidningen att … till exempel.) Varje val är, i sin tur, ett agerande.
 
Givetvis är det också ett agerande när det kommer till dialog. Dialog är ett utmärkt sätt att gestalta en person, eftersom läsaren får tränga in i personens sätt att resonera. Varje person har sitt sätt att uttrycka sig på, och ibland olika sätt beroende på vem han eller hon tilltalar. På det sättet växer fler sidor av karaktären fram.
 
Hellre än att göra en regelrätt intervju enligt en i förväg uppgjord frågelista skriver jag något som jag kallar ”bihistorier”. Ibland är de bara ett byte av perspektiv, för att ta reda på hur någon annan ser på en sak, ibland en kort historia om något som en karaktär har råkat ut för utanför huvudintrigen. Ibland får den också prata med någon från ett helt annat manus, i en helt annan tid, bara för att jag vill se hur orden kommer att falla. Bihistorien kan vara allt från några rader till en hel novell (ja, det har hänt flera gånger, vilket ofta betyder att karaktären är intressant nog att vilja veta mer om).
 
Bihistorierna kommer sällan med i slutresultatet, men det ger en djupare förståelse för hur karaktären i fråga kommer att välja att agera härnäst. Det är ju oftast roligare att läsa om någon vars val får konsekvenser, än någon som bara får en massa händelser kastade på sig. Om X inte springer efter bussen en morgon och därför möter Y blir det bättre, än om Y bara dyker upp i Xs värld.
 
Låt karaktären styra handlingen genom sitt agerande istället för att den blir offer för författarens styre. (Mina karaktärer gör ibland saker som jag inte alls har tänkt mig – och det här vet jag att jag är långt ifrån ensam om att ha upplevt – och då är det bara att ta emot och låta dem köra på. (Om en karaktär bara gör som författaren vill har den oftast inget ett eget liv, det brukar vara en bra kontrollpunkt.)
 
Verkliga människor har en egen plan för vad de ska göra efter jobbet eller i nästa vecka. Det måste dina karaktärer också ha. En bra punkt för att få tag i dem är alltså att tjuvtitta i deras almanacka och kanske (med författarens allra elakaste flin) lägga några hinder i vägen.
 
Framåt nionde-tionde redigeringsvändan har jag oftast fyllt i alla luckor kring en karaktär. Det är ungefär då som det är dags att ”dekorera” karaktären med små bitar ur det som hänt innan manuset börjar eller sådant som inte är avgörande för plotten, som vad personen gillar att läsa – om nu inte valet av litteratur är avgörande för den stora finalen i manuset förstås.

Berättelsens tidslinje

Publicerad den av annagable i författare, lektör, Skrivtips

Tidslinjen i en berättelse är mycket viktig. Oavsett om det gäller att hålla rätt på detaljer eller om du vill ha brott på tidsaxeln. Tidslinjen är också en av de saker som du kan se på under en tidig redigering. Nedan kommer bland annat tips för att jobba smidigt med detta.

Bruksprosa

Om du skriver bruksprosa är regeln alltid: ”Sätt det viktigaste först”. Är det ett beslut, börja med beslutet och dra sedan bakgrunden till detta. Är det ett PM, börja med sammanfattningen. Jag vet inte hur många instruktionsböcker jag har, eller har haft, till olika föremål, där de alla börjar med ”Tekniska data”, ”Varning” eller ”Avfallshantering”. Det enda jag vill är ju att få igång grunkan. Var är snabbversionen? Ett febrilt (och irriterat) bläddrande brukar vidta ungefär här. Gör om och gör rätt, instruktioner ska vara kronologiska och ha en sammanfattning (snabbversion) först.

Skönlitteratur

Enligt regeln ovan är det enkelt att redigera bruksprosa i fråga om tidsaxeln. När det gäller skönlitteratur finns det många fler varianter. Jag tror att alla håller med mig om att man inte ska sätta det viktigaste först i en deckare, för folk vill inte veta vem mördaren är i första stycket. Men frånsett detta är variationerna stora och möjligheterna många. (Och även här finns det, som vi ska se, undantag.) Här nedan följer några exempel.

När man ändå vet hur det går

Nu säger säkert vän av ordning att det faktiskt finns deckare som börjar med att avslöja mördaren. Jo, så är det, men det är inte vanligt och det som då driver läsaren är att få veta varför mordet skedde. Detsamma kan sägas om historiska romaner baserade på verkliga händelser. Om någon läser en roman om, låt oss säga Sköna Helena, blir denna knappast förvånad över att Troja faller i slutet. Här handlar det istället mer om att läsaren vill veta mer om karaktärerna, eller tränga in i antiken från ett annat håll än de grekiska sagorna.

Sagor

På tal om sagor så har även de ett tämligen fast schema. ”Det var en gång” etablerar personer och plats. Ett hinder dyker upp, problemet blir löst och ”så levde de lyckliga …”.  Så var finns då variationerna? Svaret blir att det ligger på den väg som berättelsen tar mellan start och mål.

Linjär berättelse

En linjär berättelse startar vid tidpunkten noll. Sedan går klockan obönhörligt framåt till dess allt är avklarat. På många sätt kan det liknas vid en dagbok. Många som skriver utan synopsis skriver linjärt, även om det alltid finns undantag. Dock kan man skriva linjärt och sedan stuva om i texten under redigeringen, det fungerar också.

Det viktigaste först

Sätter man det viktigaste först behöver det inte nödvändigtvis avslöja hur det ska sluta. Författaren Scott Lynch skrev en prolog till sin andra roman som indikerade att huvudpersonen blev förrådd av sin bästa vän. Sedan backade han ned och tog allt linjärt fram till den här punkten. Det visade sig då att när man hade mer information blev scenen en annan (men hur tänker jag inte tala om, för ni bör läsa hans böcker själva).

Tidshopp och hur man kan skapa dem

För att använda tidshopp bör du planera. Det vanligaste är att då och då under berättelsen låta någon från en redan passerad punkt i tiden berätta sådant som huvudpersonen inte vet, så att läsaren vet mer än karaktärerna. Detta är ett bra sätt att bygga upp spänning. Här gäller det att ha tungan rätt i mun och se till att precis lagom mycket avslöjas.

Ett sätt att skapa tidshopp är att först skriva den ena delen av historien som utspelar sig vid tidpunkt X och sedan den andra, som utspelar sig vid tidpunkt Y. Sedan redigerar man ihop de båda bitarna.

För att ta ett exempel som väldigt många känner till kan vi se på Star Wars (och för er som inte känner till den förklarar jag kort inom parentes). Skulle allt vara skrivet innan filmerna visades skulle man kunna tänka sig att redigera om dem så här:
* del 4 (Luke får veta att hans far var en jediriddare som blev dödad av den onda Darth Vader. Luke kämpar framgångsrikt på motsatt sida.)
* del 5 (Luke börjar på allvar utbilda sig till jediriddare, men är inte färdig då han tvingas konfrontera Darth Vader. Vader avslöjar att det är han som är fadern)
* del 2 (vi får följa den unga Vader, som egentligen heter Anakin, under den tid då han i sin tur utbildade sig till jedi, vi förstår att han brottas med många tankar på ont och gott. Han blir kär, och kärleken besvaras. Vi ser också hur en senator i den demokratiska kongressen mer och mer tar makten över galaxens politik.)
* del 3 (Anakin har upplevt hur hans mamma har hållits fången och dött. Han är fruktansvärt rädd för att hans älskade, som väntar deras barn, ska dö och på grund av sin rädsla begår han misstaget att låta den onda sidan förleda honom. Han blir Darth Vader. Senatorn utropar sig till Kejsare med total makt.)
* del 6 (Luke är färdig med sin utbildning och konfronterar på nytt Vader, nu medveten om vem han är. Darths läromästare, den onde kejsaren, lägger sig i och håller på att förgöra Luke när Darth ser hur fel det är och räddar sonen – och därigenom sig själv)
* (Här märker författaren att del 1 är ovidkommande för den stora intrigen, den är mer för barn och handlar om Anakin som barn. Vore det en roman skulle du kunna överväga ett ”kill your darlings” här.)
Detta får vara ett exempel på hur man kan jobba med tillbakablickar, men också hur något som är skrivet linjärt kan stuvas om senare, för att hålla kvar spänningen (Okej, det är avslöjat att Darth är Lukes pappa, men hur ska det gå? Tillbakablicken förklarar och bygger upp mot slutet.)

Hur gör man en tidslinje?

Ett tips till dig när du skriver är att du skapar en fysisk tidsaxel. Har du inte plats på väggen, tejpa ihop ett antal A4 som du kan rulla ut på golvet när du behöver se på den. Du behöver den överblick som du inte kan få på en datorskärm (om den inte är ohemult stor). Markera tidens gång på linjen. Fäst sedan en post it-lapp för varje kapitel på tidslinjen och skriv dit ett datum, eller klockslag om berättelsen utspelas under en mycket begränsad tid. Markera även samma avsnitt i texten med samma tidsangivelse, till exempel i kapitelrubriken (detta kan du senare ta bort om du inte vill ha det med). Se till att lapparna sitter på rätt ställe på din tidslinje. Då ser du om det finns stora luckor i din berättelse (och vad hände i så fall under den tiden?).

Oavsett om du skapar berättelsen genom synopsis, via en kortversion eller skriver allt direkt, kan du, när du har skrivit färdigt första versionen, se på din tidslinje och fundera på om allt kommer i rätt ordning. Jobba färdigt tidslinjen med dina lappar först, det är enklast och ger mest överblick. Om du vill flytta om något har du tidsangivelserna i texten som hjälp. Använd sökfunktionen på datorn för att enkelt hitta kapitlet och klipp och klistra.

Andra sätt att använda tidslinjen

Givetvis finns det även andra sätt att använda tidslinjen. Själv har jag den till exempel för att hålla reda på när någon som blir gravid i berättelsen ska föda, eller hur gammal någon som fyller år blir just det här året. Här är det bara fantasin som sätter stopp. Var dock noga med att tidslinjen i din berättelse stämmer, annars kommer läsaren att fundera mer på hur det kan ha gått si eller så många månader än att ägna sig åt innehållet. Följden blir att du tappar läsarens koncentration, och det vill du ju inte.

Lycka till!
/Anna

Skriv trovärdigt

Publicerad den av annagable i bok, författare, lektör, Research, Skrivtips

I går kväll satt jag och såg på King Kong på tv. En nyare inspelning, gjord av Peter Jackson (han med Sagan om ringen-filmerna). Likt alla som sett någon annan film av Jackson förväntade jag mig en del överdrifter. Därför var det enkelt att gå och koka te när det började ramla omkring dinosaurier. Mycket riktigt, när jag kom tillbaka ramlade de fortfarande omkring. Jag hade löst mitt tebehov på samma sätt som den som läser bruksprosa har lärt sig ta ett grepp lagom långt från slutet för att hitta den sammanfattning som borde ha stått först. Den här artikeln handlar däremot inte om Jacksons utbroderade fantasi, utan hans brist på koll när det gäller verkligheten.

I samma film finns en båtresa. Jag är långt ifrån expert på ångfartyg, men en sak har jag lärt mig och det är att om någon ger en order via maskintelegrafen (den där runda prylen som det står fram, back etc. på) så plingar det. När maskinchefen har uppfattat ordern plingar vederbörande tillbaka, som en kvittering, så att den på bryggan vet att ordern är uppfattad. Det här tror jag dels att hyfsat många känner till, dels inte är så svårt att ta reda på. I King Kong ger de flera order via sagda maskintelegraf, men inte vid något tillfälle kommer kvitteringen. (Jag har hunnit vara tillräckligt mycket på sjön för att veta att en kvittering är superviktig, även om jag inte kan mycket om ångfartyg.) Hade en sån liten detalj varit rätt kanske jag inte hade lämnat filmen för att anmärka på den uteblivna kvitteringen på Facebook och sedan koka te under dinosauriescenen. Jag kanske helt enkelt hade ”köpt” att det fanns både en jätteapa och en massa andra jättedjur på ön.

Detta är lika viktigt när du skriver som det är på film. Är det skräck, fantasy eller sf, se till att bitarna som hör ihop med verkligheten också gör det. Annars kommer ingen att tro på det du har hittat på. Är du däremot noga kan man börja tro på ett hemligt samhälle, mitt ibland oss vanliga, som består av trollkarlar som får sin post levererad av ugglor. En av Rowlings förtjänster är hennes noggrannhet med de delar av Harry Potter som utspelar sig i vår värld. Det gör att vi köper hennes fantasidelar. Givetvis måste du vara lika noga med detaljerna om hela din historia utspelar sig i verkligheten, det säger sig ju självt.

Under mellandagarna stod jag och väntade på en kompis på Slussen, en av Stockholms tunnelbanestationer. Intill mig fanns en karta över det spårbundna trafiknätet i stan. Ett holländskt par stannade, pekade och diskuterade. Jag hörde dem säga något som liknade ”Kungsträdgården”. Här fann jag det lämpligt att ingripa, fråga om de ville ha hjälp och säga att om de skulle till Kungsträdgården var det betydligt snabbare att ta buss två utanför. Nu skulle de inte till Kungsträdgården, utan försökte ta sig till Djurgården. Hade de åkt via Kungsträdgården hade de fått minst tre byten. Det går däremot en färja direkt från Slussen som jag istället rekommenderade. Detta visar bara alltför lätt hur fel det kan bli om man försöker skapa verklighet av en karta. Du måste besöka platsen du skriver om, eller åtminstone prata med någon som känner till den som sin egen ficka.

Ett annat klassiskt exempel är tunnelbanenätet i London. Alla som åker ofta vet på vilka stationer det är långt att gå mellan linjerna och byter hellre på något annat ställe. Ska man ta sig fram snabbt kan det löna sig att åka en eller två stationer extra totalt, men slippa gå tre kilometer i tunnlar mellan varje byte. Skriver du om någon som åker tuben, kontrollera alltså med någon som gör det dagligen var de som inte är turister brukar byta.

Detta kan man dra historier om i all oändlighet. Det jag vill komma till är dock följande: Det är de små detaljerna som gör det. Om du vill suga in läsaren i texten behöver den givetvis vara välskriven, så att ingen hakar upp sig på språket. Så fort läsaren måste stanna upp och fundera är förtrollningen bruten. Detta gäller även hur texten är satt, vilket blir viktigt för alla som ger ut själva. Och … det gäller för verklighetsanknytningen. Så fort läsaren hittar ett ”fel” kommer han eller hon att reagera och tappa flödet. Sedan spelar det ingen roll om felet består av en maskintelegraf eller av kommunala färdmedel. Oavsett rycks läsaren upp ur sin ”läsbubbla”.

Du har allt att vinna på att göra en noggrann research. Därmed inte sagt att du ska redovisa allt du har lärt dig på vägen. Gör du det börjar du framstå som en besserwisser istället. Håll balansen. När jag skrev Ghosts Drugs & Rock n’Roll höll jag medvetet inne gatuadresser. Däremot står det på ett ställe att Mia enkelt kunde ha hoppat på treans buss för att ta sig från rummet hon hyrde till Tommys hem. Jag säger inte mer, men den som känner till Stockholm förstår att Mia bor på Söder och Tommy på Kungsholmen. Hade jag däremot skrivit fel bussnummer hade de med lokalkännedom börjat undra och tappat flödet i läsningen. Många sidor senare står det om ett besök hos Tommy på Kungsholmen. Läsaren med lokalkännedom får då en bekräftelse. (Själv vet jag till och med i vilket hus jag har placerat Tommys bostad, jag vet hur trapphuset ser ut etc. men detta behöver jag inte redovisa.) Var alltså noga med detaljerna, men skriv sedan inte läsaren på näsan med dem.

Lycka till!
/Anna

Gott nytt skrivår 2016

Publicerad den av annagable i bok, författare, lektör, skrivkurs, Skrivtips

Till sommaren 2016 är det 20 år sedan jag började arbeta professionellt med text. Det kommer att dyka upp olika specialerbjudanden under året. Håll utkik här.

Jag vill tacka alla som har anlitat mig som lektör eller språkkonsult under den gångna tiden. Numera jobbar jag nästan uteslutande med skönlitteratur, men ibland dyker det också upp en faktabok att granska.

Alla texter har något bra. Alla berikar de min egen kunskap (i det här jobbet blir man aldrig fullärd, tror man det är det något galet på gång). Många texter är dessutom ett rent nöje att få läsa.

Jag vill också tacka alla som har hjälpt mig när jag själv skriver (för man kan inte granska sin egen text, man kan den för bra). Lektörer, betaläsare, sakkunniga och ni som kommit med glada tillrop – ni vet vilka ni är. Tusen tack!

Det är mycket spännande som står för dörren under 2016, både på lektörssidan och författarsidan. Vässa din stylus, gåspenna, blyerts eller dator och sätt igång och skapa.

Gott nytt år!
/Anna

Boken om Äventyrsspel

Publicerad den av annagable i bok, Okategoriserade, release

I går kväll var jag på en häftig tillställning. Det var releasefest för boken om Äventyrsspel. Lokalen kunde varken ha varit mer Mutant eller mer strålande: Vi var i reaktorhallen på KTH. Så himla kul att träffa en massa gamla bekanta från den här tiden. Tyvärr var ljuset och min mobil inte de bästa vänner, men några bilder blev det i alla fall. Först dock: Hur det började.

12345540_10153425396018757_6622794761364388118_n
Orvar och det första exemplaret av boken

När jag var på Bokmässan träffade jag på Orvar Säfström och Jimmy Wilhelmsson. Olle Sahlin hade sagt åt mig att gå och prata med dem. Det visade sig att de gärna ville prata med mig, för att intervjua mig för boken, eftersom jag varit en del, om än liten, i Äventyrsspels redaktion.

Vi pratade om tiden i Frihamnen, (som då var både sunkig, frusen, kaffeböndoftande och full av gammaldags godsvagnar i trä – den perfekta platsen att placera ett blodtömt lik på!). Vi pratade om Mutant, Chock och alla de andra spelen. Dessutom pratade vi om flera av mina gamla vänner som också jobbade där.

På Science Fiction-mässan i början av december i år fick jag se det första exemplaret – och hålla i det. Här med Nisses roliga teckning av Den Nordiska Vampyren ur Monsterboken. (Alltså samma vampyr som lämnade lik utanför förlagets redaktion, haha.)

12347900_10153425388493757_7310449023078213745_n
Boken och jag på Science Fictionmässan

Så blev det då äntligen dags för release. Tidigt hade arrangörerna fått byta lokal, för att det var så stort intresse. Trots det var det tydligen lång kö utanför (av brandskyddsskäl). Lokalen kunde dock inte varit bättre vald: Reaktorhallen på KTH.

12369170_10153435379238757_1390940608901695218_n

12375991_10153435378253757_4080921089265508559_n

12360271_10153435383958757_2607670727630880818_n.jpg
Nu snackar vi Mutant-miljö.

12316223_10153435385783757_7001627140909536025_n
Erik Johansson från förlaget Bokfabriken ser till att alla får sitt exemplar av boken.

12342652_10153435381118757_5157022394624747276_n
Mobilen var inte bästa verktyget den här kvällen, men det syns nog att Fredrik Malmberg, Olle Sahlin och jag hade skoj.

Stort tack till arrangörerna för denna på alla sätt strålande release och för att jag får vara med på ett hörn bland dessa giganter, mutanter, drakar och demoner!

12342428_10153435397463757_7122737368708139011_n
Signaturer i min bok

12316579_10153435382338757_6456375252185513577_n
Något säger mig att Den Skandinaviska Vampyren har hittat ett nytt tillhåll 🙂

Skriv julklappsrim som håller takten

Publicerad den av annagable i Skrivtips

Julklappsrim är skoj, men oftast blir det något haltande både i frågan om takt och rim. Varför inte lägga lite tid på dem i år. Om inte på alla så i alla fall på några.

Här är några tips:

Versföttter

När man skriver vers kan det vara kul om de också har en viss rytm, en versfot.
versfot                accent exempel
jamb                      eé          final
anapest                eeé        resultat
stigande peo’n   eeeé     paradoxal
troké                     ée          seger
daktyl                   éee        segrare
tallande peo’n   éeee      vikingarna

”Kom i håg-vers” av Alf Henriksson
Havet är fullt av daktyler spm lägger sig
i sömntung jämnvikt rörs spondéns boj
på stranden dansar jamb vid jamb
Där står fem trokéer stelt på linje
Anapester till häst rycker fram.
(spondé är två jämna stavelser, ett gammalt grekiskt versmått)

Verser som bara innehåller en form av versfot kallas oblandad vers. Ofta blandas de dock, enligt ett visst mönster som kallas gestalter. Detta kan ske efter ett fast schema, eller med en fri växling.

Ett annat exempel är Frödings ”Bergatroll” där det finns huvuaccent och biaccent:
”Det stampade och trampade från alla fyra hållen.”

Allitteration

Allitteration finns ofta i fornnordisk vers. Istället för rim bygger det på klangen i ordens inledning. Exempel ur Vóluspá (allitterationerna med versal):
Tystnad jag bjuder
Tingsfred åt alla
dotter till Heimdall
Höga som låga.
Du, Valfader, Vill ju
att Väl jag täljer
Fornålderns sägner
de Första jag minns.

Vanliga rim

Det vi till vardags kallar rim heter egentligen slutrim, eller radslutsrim om man ska vara extra noga. Rimmar en vers inuti raden kallas det inrim. Stavelsen som inleder ett rim är oftast tryckstark, eller betonad. Även stavelser med starkt bitryck kan fungera i rim, som blom – rideDOM.

Versmått

Bland de traditionella versmåtten finns regler både för rim och versfot.

Bland de mest kända finns Hexameter som består av sex takter. De utgörs av daktyler och spondéer. Slutstavelsen är dock alltid en troké eller en spondé. I stort sett alla har väl hört exemplet:
”Huggen och ohuggen ved i större och mindre partier”

Den som vill vara riktigt avancerad ger sig på en sonett, det mått som blivit känt tack vare Shakespeare, som var en mästare på dessa. Sonettten skrivs med femtaktig jamb och rimmas enligt mönstret
abba, abba, cdc, dee. Även abab förekommer i de två första stroferna.
Exempel: Jag började på en saga i sonettform, här är första delen:

En dag i bistra vinterns tid en kung
red ut från borg, från barn, från hem och gård
en drakes skatt att föra hem i vård
att ge till frun, den sköna dam så ung

”Vem kommer galopperande i gung?”
Sa draken dunkelt hemsk, med blick så hård
Sitt svärd då kungen drog och på dess bård
han läste ord som smitts av slägga tung

”Jag kungen är, som alla vet i dal,
nu kommer jag att ta din skatt, du orm
du vet allt vad jag menar: Den du stal”!

”Ack den”, sa draken slugt, ”är i mitt torn.
Jag tror du blir till stoft och aska, sir
när jag med svansen min dig daskat mör.”

Lycka till!

 

PS För den som vill fördjupa sig i dikt och vers rekommenderas: Sten Malmströms Takt, rytm och rim i svensk vers. Esselte studium, Stockholm, ISBN 91-24-22923-7 Ur denna har jag hämtat exempelorden till versfötterna och Alf Henrikssons dikt.

 

Nöjda kunder

Publicerad den av annagable i författare, lektör

Det är kul när kunderna är nöjda. Så här skriver Jens Daniel Burman, författare till nyutkomna skräckromanen Huset (som passar verkligt bra i presenthögen så här till jul):

Det var inte vilken lektör som helst jag fick. När Anna kom in hände det stora grejer med texten. Hennes skärpa fick mig att kavla upp ärmarna och jobba vidare. Precis som jag vill att det ska vara. Tack till Anna Gable.

huset

Skrivövning

Publicerad den av annagable i Skrivtips

Ibland kan det vara skönt att slippa göra viss delar av jobbet själv. Minns inte var den här övningen kom ifrån, men jag har både fått göra den på ett seminarium och gjort den med mina egna skrivelever. Det enda som krävs är att man är tre personer som alla är intresserade av att skriva. Fler går också bra.

Ta två lappar var och skriv ned två karaktärer. Skriv ned det som är nödvändigt, som vad de heter, vad de gör, vad de drömmer om, ålder (om det är relevant) etc. Vik ihop och skriv 1 på den ena och 2 på den andra. Dra sedan en etta och en tvåa (som du inte själv har skrivit). Gör därefter en kort berättelse om hur de två karaktärer som du nu har fått möts för första gången. Ge dem ungefär lika mycket plats.

En del stannar vid en liten övning. Andra drar iväg och blir till hela noveller eller kanske mer. Du själv sätter gränserna.

 

Lycka till!