Dramaturgi

Vad är det som får en berättelse att kännas som om den är rätt uppbyggd? Man pratar om dramaturgi, eller den dramatiska kurvan och berättelsens vändpunkter. Detta gäller allt berättande och blir tydligast på film, eftersom filmer är ett kompakt format. Vi tar en sak i taget.

Den dramatiska kurvan

Den dramatiska kurvan har ofta liknats vid formen av en fisk.

Nej, inte en sån fisk. En sådan här:

Tänk dig den mest stiliserade formen av en fisk:

Tänk nu en vattenlinje, och för din fisk till en val.

Det här är en dramatisk kurva.
Den börjar med en snärt av stjärten, det vill säga något spännande.
Tempot tas sedan ned och det blir plats för bakgrund och fördjupning av karaktärerna.
Tempot trappas sedan åter upp (i ett långt manus kan detta ske böljande så att inte tempot blir jämntjockt).
Till sist når man fram till upplösningen av dramat, valen blåser.
Efter finalen brukar det komma en kort förklaring av vad som hände sen. Den mest kända sådana är ”Och så levde de lyckliga i alla sina dagar”.

Detta gäller oavsett om ditt manus puttrar på som en glad fisk, eller bits som en piraya

 
Det är därför liknelsen vid fisken är så bra att komma ihåg.

Vill du se på det mer professionellt är det så här:

Vill du omsätta detta till t.ex. en film kan vi se på till exempel Star Wars, som de flesta känner till:
Anslag: Strid i rymden
Presentation: Luke bor på en farm med sin faster och farbror, men längtar bort.
Fördjupning: Luke träffar Obi Wan Kanobi och får höra att hans pappa var en jedi.
Point of no return: Lukes familj är död, Luke följer med Ben.
Upptrappning: Alderan sprängs, Luke och hans vänner fångas av traktorstrålen på dödsstjärnan. De får med sig ritningarna och räddar prinsessan som kan leda anfallet mot de onda.
Final: Dödsstjärnan sprängs tack vare att ritningarna har kommit i rätt händer.
Avslutning: Alla får medalj.

Vändpunkter

Till den dramatiska kurvan ska du nu lägga berättelsens vändpunkter. Vändpunkterna kan enkelt liknas vid en människas liv:

1. Personen föds (den dramatiska starten)
2. Livet travar på fram till ungefär 20 då det är dags att flytta hemifrån (det verkliga uppdraget presenteras för huvudpersonen).
3. Livet travar på fram till 40-årskrisen (den stora vändpunkten , eller ”point of no return” ovan)
4. Personen kämpar på fram till pensionen (saker ställs på sin spets)
5. Livet tar slut (finalen)

Ska man nu lägga ihop detta med den dramatiska kurvan kommer nosen på valen att hamna utanför. Hade allt handlat om en persons liv skulle läsaren där ha fått veta vad de efterlevande gjorde sen.

Försök att sprida ut vändpunkterna så att 3 ligger ungefär mitt i berättelsen, 2 efter ungefär en fjärdedel och 4 efter tre fjärdedelar. Du kan också se det som en teater eller opera med olika akter. I scenkonst brukar det vara mycket tydliga gränser mellan akterna. I skönlitteratur kan de vara mer flytande. Ser du en tv-deckare brukar de lägga reklamen i skarvarna, eftersom varje akt då oftast slutar med ett frågetecken (tittaren vill sitta kvar och se hur det går och ser alltså på reklamen).

Jämför man livet ovan med tv-deckaren brukar dessa vara indelade så här:

1. Brottet begås
2. Polisen/deckaren får uppdraget och får upp ett spår (reklam)
3. Polisen inser att de har haffat fel person (reklam)
4. Polisen jagar rätt person och hamnar oftast i en situation där huvudpolisen är ensam med gärningsmannen (reklam)
5. Gärningsmannen fångas
6. Avslutning: rättegång alternativt scen ur polisens privatliv

Blev det tydligare nu?

Försök att rita en dramatisk kurva över ditt eget manus och se om det stämmer med detta. Gör det det är du på rätt spår med din dramaturgi. Rita sedan in vändpunkterna. Observera att det alltså inte är någon motsats mellan den dramatiska kurvan och vändpunkterna, de är olika sidor av samma mynt och bör samspela i historien.

Lycka till!