Hur får du ut dig själv ur dina tankar? Du kan inte skriva en karaktär utan att vara inne i just den personens huvud. Har du samtidigt dina egna tankar med dig blir det ingen ordning, tankarna kommer att krocka eller försöka överrösta varandra.
Hur släpper man då sig själv? Hur slutar man tänka på sånt som lunch, om man behöver köpa en ny tandborste, vad moster ska få i julklapp eller om man glömde släcka lyset? Det jag vill åt är att när du väl reser dig från skrivandet ska du bli förvånad över att du inte är din karaktär. Alltså att det tar några sekunder att landa i dig själv igen. Om det gör det är det bra. Tänk på hur skådespelare lever sig in i sina roller, eller hur duktiga idrottsmän ofta gör vissa gester för att släppa sin vardag och bara vara här och nu. Här är några knep på vägen.
Steg ett: Var trygg och ostörd
Det låter kanske som en självklarhet, men bara tanken på att det kan komma ett meddelande i telefonen kan distrahera dig. När du börjar med de här övningarna är det viktigt att du inte riskerar att bli störd. När du sedan blir mer van kanske du kan sjunka helt in i din berättelse även på ett stökigt café. Skådespelare är mästare på att se ut ur sin karaktärs ögon, trots att det är en sparsam dekor, kanske sitter en stor publik i salongen eller att de har en kamera rakt framför sig. Deras förmåga att leva sig in gör att vi tycker att deras prestation är väldigt bra. Författaren vill ju att läsaren ska leva sig in, helst glömma att gå av tåget eller läsa hela natten igenom, så där finns en klar koppling. Men vi vet ju alla att det krävs lång övning för att bli en bra skådespelare. Alla måste börja i lugn och ro, precis som skådespelaren börjar i det trygga klassrummet. Se alltså till att du känner dig trygg från att bli störd när du börjar öva.
Steg två: Lämna din vardag
Vi bär alla på olika funderingar. Det kan röra ett förhållande, pengar, barn, husdjur eller något annat. De få som glider genom världen utan att fundera på den är nog inte heller författare, kan man väl tänka. Tricket för att kunna hänge dig åt skrivandet är att du måste lämna din vardag därhän medan du skriver. Själv använder jag ett knep som många idrottare också kör med, för att kunna vara exakt här och nu när de ska prestera. Knepet går ut på att göra en deal med sig själv. Lär in det som står i stycket omedelbart här under, så att du kan göra detta som en övning.
Börja med att ta några lugna andetag. Blunda och när du har blundat, föreställ dig att du blundar igen, och igen. Och i-g-e-n. Tänk att dina ögonlock nu sitter fast. Det går inte att öppna ögonen. Bakom dina stängda ögonlock, titta upp mot taket. Försök nu att öppna ögonen. Acceptera att det inte går, att du bara är här och nu. Föreställ dig så att alla tankar från vardagen ska ner i en säck. Säcken kan vara olika stor, beroende på hur mycket du har att lägga i den i dag. Den kan ha olika färg eller form, men du måste se den framför dig. Se hur du stoppar ner allt från vardagen i säcken, men – och det här är viktigt – samtidigt gör du ett löfte som går ut på att när du är färdig med dagens författande ska du öppna säcken igen. Du kan nu öppna ögonen och börja skriva.
OBS!
Om du inte lovar dig att öppna säcken igen kommer den med största sannolikhet att ”pysa” och rätt som det är sitter du och funderar på när hunden ska vaccineras, om barnen fick med sig en frukt till skolan eller om din partner är otrogen istället för att skriva. Exakt vad som pyser ut beror givetvis på vad du själv har för bekymmer i vardagen. Lovar du att öppna igen kan vardagen däremot ta en paus och tillåta dig att utföra något där du är helt och hållet fri från din vardag.
Steg tre: Se med karaktärens ögon
Har du någon gång funderat på hur du ser på minnen? Om du tänker på, låt oss säga en trevlig middag som du var på, ser du dig själv sitta i vid bordet, eller ser du ut genom dina ögon när du redan sitter där? Den första varianten är alltså som om någon osynlig person funnits i ett hörn och filmat det hela, det andra är så som du upplevde det just när det hände. Inget sätt att minnas är fel,. Den avståndstagande filmatiseringen av händelsen är ett bra instrument för att få bukt med jobbiga minnen, men den fungerar inte alls om du ska komma din karaktär inpå skinnet. För att skapa inlevelse för läsaren måste du bli karaktären du beskriver.
Gör några övningar när du väljer ut ett antal minnen. Försök att se dem på båda sätten och iaktta hur du själv reagerar på minnena. Gå sedan vidare och föreställ dig något som du inte är så bra på, men som du gärna skulle vilja kunna. Ett sådant experiment gjordes med en grupp studenter. Ingen av dem utövade någon bollsport. Alla först fick prova att lägga ett straffkast i basket. En grupp fick sedan öva fysiskt, en fick strunta i basket och en fick öva sig mentalt genom att se sig själva lyckas med kastet. När de några veckor senare jämförde hur de olika grupperna hade utvecklats var det inte förvånande att gruppen som inte gjort något fick samma resultat som vid första försöket medan de som hade övat presterade bättre än tidigare. Det som däremot var förvånande var att gruppen som bara hade förberett sig mentalt också presterade avsevärt bättre. Fundera nu på sambandet som detta har med att mentalt öva sig på att vara sin karaktär.
Jag skulle vilja slå vad med dig att om du på samma sätt övar dig på att vara din karaktär så kommer du att skriva bättre. Det finns mycket att lära av barn här. Barn som leker går ofta så in i leken att de verkligen blir den de leker att de är. Får de en tofs fastsatt nedtill i tröjan blir de en varg. Hela deras kroppsspråk ändras. Ibland kan det gå så långt att de inte ens hör dig, för att de är så inne i leken. Nedan finns ett klipp med den duktiga skådespelaren Benedict Cumberbatch som så totalt lever sig in i att vara en drake att han inte ser mikrofonhållare, kameran som registrerar ansiktsrörelser eller omgivningen i övrigt. Han är draken Smaug.
Hit vill jag att du ska komma när du skriver dina karaktärer. Det kräver övning, men jag är säker på att du kan komma dit!
Se klippet med Benedict Cumberbatch här: https://www.youtube.com/watch?v=sXN9IHrnVVU
Lycka till!
//Anna
Anna Gable 