Skriv trovärdigt

I går kväll satt jag och såg på King Kong på tv. En nyare inspelning, gjord av Peter Jackson (han med Sagan om ringen-filmerna). Likt alla som sett någon annan film av Jackson förväntade jag mig en del överdrifter. Därför var det enkelt att gå och koka te när det började ramla omkring dinosaurier. Mycket riktigt, när jag kom tillbaka ramlade de fortfarande omkring. Jag hade löst mitt tebehov på samma sätt som den som läser bruksprosa har lärt sig ta ett grepp lagom långt från slutet för att hitta den sammanfattning som borde ha stått först. Den här artikeln handlar däremot inte om Jacksons utbroderade fantasi, utan hans brist på koll när det gäller verkligheten.

I samma film finns en båtresa. Jag är långt ifrån expert på ångfartyg, men en sak har jag lärt mig och det är att om någon ger en order via maskintelegrafen (den där runda prylen som det står fram, back etc. på) så plingar det. När maskinchefen har uppfattat ordern plingar vederbörande tillbaka, som en kvittering, så att den på bryggan vet att ordern är uppfattad. Det här tror jag dels att hyfsat många känner till, dels inte är så svårt att ta reda på. I King Kong ger de flera order via sagda maskintelegraf, men inte vid något tillfälle kommer kvitteringen. (Jag har hunnit vara tillräckligt mycket på sjön för att veta att en kvittering är superviktig, även om jag inte kan mycket om ångfartyg.) Hade en sån liten detalj varit rätt kanske jag inte hade lämnat filmen för att anmärka på den uteblivna kvitteringen på Facebook och sedan koka te under dinosauriescenen. Jag kanske helt enkelt hade ”köpt” att det fanns både en jätteapa och en massa andra jättedjur på ön.

Detta är lika viktigt när du skriver som det är på film. Är det skräck, fantasy eller sf, se till att bitarna som hör ihop med verkligheten också gör det. Annars kommer ingen att tro på det du har hittat på. Är du däremot noga kan man börja tro på ett hemligt samhälle, mitt ibland oss vanliga, som består av trollkarlar som får sin post levererad av ugglor. En av Rowlings förtjänster är hennes noggrannhet med de delar av Harry Potter som utspelar sig i vår värld. Det gör att vi köper hennes fantasidelar. Givetvis måste du vara lika noga med detaljerna om hela din historia utspelar sig i verkligheten, det säger sig ju självt.

Under mellandagarna stod jag och väntade på en kompis på Slussen, en av Stockholms tunnelbanestationer. Intill mig fanns en karta över det spårbundna trafiknätet i stan. Ett holländskt par stannade, pekade och diskuterade. Jag hörde dem säga något som liknade ”Kungsträdgården”. Här fann jag det lämpligt att ingripa, fråga om de ville ha hjälp och säga att om de skulle till Kungsträdgården var det betydligt snabbare att ta buss två utanför. Nu skulle de inte till Kungsträdgården, utan försökte ta sig till Djurgården. Hade de åkt via Kungsträdgården hade de fått minst tre byten. Det går däremot en färja direkt från Slussen som jag istället rekommenderade. Detta visar bara alltför lätt hur fel det kan bli om man försöker skapa verklighet av en karta. Du måste besöka platsen du skriver om, eller åtminstone prata med någon som känner till den som sin egen ficka.

Ett annat klassiskt exempel är tunnelbanenätet i London. Alla som åker ofta vet på vilka stationer det är långt att gå mellan linjerna och byter hellre på något annat ställe. Ska man ta sig fram snabbt kan det löna sig att åka en eller två stationer extra totalt, men slippa gå tre kilometer i tunnlar mellan varje byte. Skriver du om någon som åker tuben, kontrollera alltså med någon som gör det dagligen var de som inte är turister brukar byta.

Detta kan man dra historier om i all oändlighet. Det jag vill komma till är dock följande: Det är de små detaljerna som gör det. Om du vill suga in läsaren i texten behöver den givetvis vara välskriven, så att ingen hakar upp sig på språket. Så fort läsaren måste stanna upp och fundera är förtrollningen bruten. Detta gäller även hur texten är satt, vilket blir viktigt för alla som ger ut själva. Och … det gäller för verklighetsanknytningen. Så fort läsaren hittar ett ”fel” kommer han eller hon att reagera och tappa flödet. Sedan spelar det ingen roll om felet består av en maskintelegraf eller av kommunala färdmedel. Oavsett rycks läsaren upp ur sin ”läsbubbla”.

Du har allt att vinna på att göra en noggrann research. Därmed inte sagt att du ska redovisa allt du har lärt dig på vägen. Gör du det börjar du framstå som en besserwisser istället. Håll balansen. När jag skrev Ghosts Drugs & Rock n’Roll höll jag medvetet inne gatuadresser. Däremot står det på ett ställe att Mia enkelt kunde ha hoppat på treans buss för att ta sig från rummet hon hyrde till Tommys hem. Jag säger inte mer, men den som känner till Stockholm förstår att Mia bor på Söder och Tommy på Kungsholmen. Hade jag däremot skrivit fel bussnummer hade de med lokalkännedom börjat undra och tappat flödet i läsningen. Många sidor senare står det om ett besök hos Tommy på Kungsholmen. Läsaren med lokalkännedom får då en bekräftelse. (Själv vet jag till och med i vilket hus jag har placerat Tommys bostad, jag vet hur trapphuset ser ut etc. men detta behöver jag inte redovisa.) Var alltså noga med detaljerna, men skriv sedan inte läsaren på näsan med dem.

Lycka till!
/Anna

Gott nytt skrivår 2016

Till sommaren 2016 är det 20 år sedan jag började arbeta professionellt med text. Det kommer att dyka upp olika specialerbjudanden under året. Håll utkik här.

Jag vill tacka alla som har anlitat mig som lektör eller språkkonsult under den gångna tiden. Numera jobbar jag nästan uteslutande med skönlitteratur, men ibland dyker det också upp en faktabok att granska.

Alla texter har något bra. Alla berikar de min egen kunskap (i det här jobbet blir man aldrig fullärd, tror man det är det något galet på gång). Många texter är dessutom ett rent nöje att få läsa.

Jag vill också tacka alla som har hjälpt mig när jag själv skriver (för man kan inte granska sin egen text, man kan den för bra). Lektörer, betaläsare, sakkunniga och ni som kommit med glada tillrop – ni vet vilka ni är. Tusen tack!

Det är mycket spännande som står för dörren under 2016, både på lektörssidan och författarsidan. Vässa din stylus, gåspenna, blyerts eller dator och sätt igång och skapa.

Gott nytt år!
/Anna

Skriv julklappsrim som håller takten

Julklappsrim är skoj, men oftast blir det något haltande både i frågan om takt och rim. Varför inte lägga lite tid på dem i år. Om inte på alla så i alla fall på några.

Här är några tips:

Versföttter

När man skriver vers kan det vara kul om de också har en viss rytm, en versfot.
versfot                accent exempel
jamb                      eé          final
anapest                eeé        resultat
stigande peo’n   eeeé     paradoxal
troké                     ée          seger
daktyl                   éee        segrare
tallande peo’n   éeee      vikingarna

”Kom i håg-vers” av Alf Henriksson
Havet är fullt av daktyler spm lägger sig
i sömntung jämnvikt rörs spondéns boj
på stranden dansar jamb vid jamb
Där står fem trokéer stelt på linje
Anapester till häst rycker fram.
(spondé är två jämna stavelser, ett gammalt grekiskt versmått)

Verser som bara innehåller en form av versfot kallas oblandad vers. Ofta blandas de dock, enligt ett visst mönster som kallas gestalter. Detta kan ske efter ett fast schema, eller med en fri växling.

Ett annat exempel är Frödings ”Bergatroll” där det finns huvuaccent och biaccent:
”Det stampade och trampade från alla fyra hållen.”

Allitteration

Allitteration finns ofta i fornnordisk vers. Istället för rim bygger det på klangen i ordens inledning. Exempel ur Vóluspá (allitterationerna med versal):
Tystnad jag bjuder
Tingsfred åt alla
dotter till Heimdall
Höga som låga.
Du, Valfader, Vill ju
att Väl jag täljer
Fornålderns sägner
de Första jag minns.

Vanliga rim

Det vi till vardags kallar rim heter egentligen slutrim, eller radslutsrim om man ska vara extra noga. Rimmar en vers inuti raden kallas det inrim. Stavelsen som inleder ett rim är oftast tryckstark, eller betonad. Även stavelser med starkt bitryck kan fungera i rim, som blom – rideDOM.

Versmått

Bland de traditionella versmåtten finns regler både för rim och versfot.

Bland de mest kända finns Hexameter som består av sex takter. De utgörs av daktyler och spondéer. Slutstavelsen är dock alltid en troké eller en spondé. I stort sett alla har väl hört exemplet:
”Huggen och ohuggen ved i större och mindre partier”

Den som vill vara riktigt avancerad ger sig på en sonett, det mått som blivit känt tack vare Shakespeare, som var en mästare på dessa. Sonettten skrivs med femtaktig jamb och rimmas enligt mönstret
abba, abba, cdc, dee. Även abab förekommer i de två första stroferna.
Exempel: Jag började på en saga i sonettform, här är första delen:

En dag i bistra vinterns tid en kung
red ut från borg, från barn, från hem och gård
en drakes skatt att föra hem i vård
att ge till frun, den sköna dam så ung

”Vem kommer galopperande i gung?”
Sa draken dunkelt hemsk, med blick så hård
Sitt svärd då kungen drog och på dess bård
han läste ord som smitts av slägga tung

”Jag kungen är, som alla vet i dal,
nu kommer jag att ta din skatt, du orm
du vet allt vad jag menar: Den du stal”!

”Ack den”, sa draken slugt, ”är i mitt torn.
Jag tror du blir till stoft och aska, sir
när jag med svansen min dig daskat mör.”

Lycka till!

 

PS För den som vill fördjupa sig i dikt och vers rekommenderas: Sten Malmströms Takt, rytm och rim i svensk vers. Esselte studium, Stockholm, ISBN 91-24-22923-7 Ur denna har jag hämtat exempelorden till versfötterna och Alf Henrikssons dikt.

 

Skrivövning

Ibland kan det vara skönt att slippa göra viss delar av jobbet själv. Minns inte var den här övningen kom ifrån, men jag har både fått göra den på ett seminarium och gjort den med mina egna skrivelever. Det enda som krävs är att man är tre personer som alla är intresserade av att skriva. Fler går också bra.

Ta två lappar var och skriv ned två karaktärer. Skriv ned det som är nödvändigt, som vad de heter, vad de gör, vad de drömmer om, ålder (om det är relevant) etc. Vik ihop och skriv 1 på den ena och 2 på den andra. Dra sedan en etta och en tvåa (som du inte själv har skrivit). Gör därefter en kort berättelse om hur de två karaktärer som du nu har fått möts för första gången. Ge dem ungefär lika mycket plats.

En del stannar vid en liten övning. Andra drar iväg och blir till hela noveller eller kanske mer. Du själv sätter gränserna.

 

Lycka till!

Att göra karaktärerna olika

När du skriver är det givetvis lätt att göra många karaktärer alltför lika dig själv. Jag gör samma sak och får ofta påminna mig om hur de olika personerna ska bete sig i olika situationer. Oftast blir det ju så i den kompakta form av liv som en bok ändå är, att författaren får överdriva karaktärsdragen, ungefär på samma sätt som de överdrivs när till exempel ett företag gör en profil under en anställningsintervju.

Tänk efter: Om du ser framför dig en social tillställning dit dina karaktärer alla går, säg en fest.

  • Vem gör en märkbar entré och ser till att alla ser vilken fin present han eller hon har med sig?
  • Vem minglar runt och pratar lite här och där, eller bjuder på ett tal?
  • Vem ställer sig med sina gamla vänner, eller hastar ut i köket för att hjälpa till?
  • Vem går för sig själv och börjar kontrollera titlarna i bokhyllan (inte för att se vad värden läser, utan för att se hur böckerna är sorterade)?

Här nedan följer en mycket grov kategorisering av indelningen i röda, gula, gröna och blå personligheter. Kontrollera gärna att du har med någon från varje ”läger” bland dina karaktärer. I verkligheten har de flesta en dominant färg, men även klara drag av minst en till färg, oftast flera. Tänk också på att inget är bättre än det andra. Som synes ser någon från en färg oftast positivt på sig själv, medan en omgivning av personer med andra färger kan se kritiskt på samma beteende. Vi är helt enkelt olika och detta är en hjälp för dig att skapa karaktärer med särskiljande drag.

 

RÖD (dominanta och resultatinriktade)

Allmänt: De röda är faktainriktade och proaktiva. Cirka fem procent av Sveriges befolkning har denna typ personlighet och beteendemönster. Med sin energiska läggning strävar de efter att uppnå alla sina mål och syften. De är ofta tävlingsinriktade och i arbetet har de en tendens att mer fokusera på uppgiften och resultatet än på social gemenskap och nöjen.
De röda är skickliga, systematiska problemlösare som inte tvekar att genomföra förändringar om det gynnar resultatet. Ofta är de naturliga ledare och arbetar hårt och intensivt för att nå sina mål. Många röda blir ensamvargar som hellre gör saken själv än blandar in andra (som enligt dem inte gör det lika bra).

Typiska yrkesval: VD, elitidrottsman

Karaktärsdrag: De röda är äventyrslystna, tävlingsinriktade, innovativa, orädda och beslutsamma.

Den röda personlighetstypens självbild: Ser sig själv som en naturlig ledare. Tycker om att se resultat.

Hur andra ser på den röda personlighetstypen? Omgivningen kan sen denna personlighetstyp som krävande, hänsynslös, kompromisslös, kontrollfixerad, en som ger order och som är en dålig lyssnare. (Röda skippar gärna de sociala bitarna av mejl och telefonsamtal och går istället rakt på sak.)

Vad behöver den röda personlighetstypen för att mår bra? För att den röda ska må bra tillsammans med andra behöver den frihet, möjlighet att få vara innovativ och komma med idéer. Den vill ha så lite rutinarbete som möjligt.

Hur blir den röda personlighetstypen under press? När den röda blir pressad kan han eller hon köra över andra och bli aggressiv, egoistisk. Den blir en ännu sämre lyssnare. Eftersom de oftast är först på jobbet och sist hem riskerar de hjärt-kärlsjukdomar.

Vad händer om den röda personlighetstypen blir upptryckt i ett hörn? Om den röda blir tillräckligt hårt pressad lämnar han eller hon gruppen.

Egna erfarenheter: Inte helt oväntat har jag haft flera röda chefer. En var utpräglat röd i sin kommunikation. Den kunde börja ”Det är möte 14:00.” (utan ”Hej”, eller ”kan du komma på …”). När jag bekräftade (vilket chefen också förväntat sig) sa vederbörande ”Bra”. (Inget ”vi ses” eller ”Hej då”.) Detta behöver inte betyda att den röda chefen inte uppskattade min närvaro, det var bara ett uttryck av effektivitet från den rödas sida.

 

GUL (inspirerande och glädjeinriktade)

Allmänt: De gula är känsloinriktade. Cirka 15 procent av Sveriges befolkning har denna typ personlighet och beteendemönster. Typiskt är deras förmåga att uttrycka sig verbalt, vilket inte betyder att alla kan skriva. Några erkänt duktiga journalister och författare är dock gula. De är entusiastiska och nyfikna, prövar gärna nya saker. De är också bra på att etablera kontakter. Ge inte en gul ett rutinuppdrag, då tröttnar den. De är istället duktiga idésprutor och projektmedlemmar.

Typiska yrkesval: Säljare, reseledare, skådespelare, instruktörer, programledare

Karaktärsdrag: Den gula är charmig, självsäker, övertygande, entusiastisk och inspirerande. Många gula är dåliga på att hålla tiden (men bra på att bortförklara sig).

Den gula personlighetstypens självbild: Den ser sig själv som optimistisk och verbal. En övertygande teambyggare.

Hur andra ser på den gula personlighetstypen? Omgivningen kan se denna personlighetstyp som slarvig, självupptagen, orealistisk, dålig lyssnare, taktlös, belöningsberoende som prioriterar sig själv. De kan vara dåliga lyssnare och prata bort ett möte.

Vad behöver den gula personlighetstypen för att mår bra? För att den gula ska må bra behöver han eller hon ha samspel, kontrollfrihet, rörelsefrihet samt bra forum för idéer.

Hur blir den gula personlighetstypen under press? När den gula blir pressad blir han eller hon bli manipulerande, överkänslig, självupptagen och attackerande.

Vad händer om den gula personlighetstypen blir upptryckt i ett hörn?
Om den gula blir tillräckligt hårt pressad ger hon eller han upp och får skuldkänslor.

Egna erfarenheter: När jag gick en utbildning till projektledare gjorde vi det här testet. En betydligt större majoritet än befolkningsgenomsnittet var gula. detta ledde till att alla gruppövningar verkligen ställdes på sin spets, eftersom i stort sett alla var så verbala, hade fantasi och idéer som utbildarna inte ens hade tänkt sig.

 

GRÖN (stabila och omtänksamma)

Allmänt: De gröna är känsloinriktade och reaktiva. Cirka 60 procent av Sveriges befolkning har denna typ personlighet och beteendemönster. De har stor social förmåga och skapar ofta långvariga relationer. De tycker om när hela gruppen känner sig nöjda och delaktiga. De är ofta föreningsmänniskor. Kallar någon till en återförening av till exempel en skolklass är denna förmodligen grön.

Typiska yrkesval: Lärare, undersköterska, serviceyrken, diplomatiska poster, poliser (att som polis hjälpa andra, samt att det är ett tryggt yrke där man ofta stannar hela livet)

Karaktärsdrag: Den gröna är tjänstvillig, vänlig, en god lyssnare, tålmodig, avslappnad och ärlig.

Den gröna personlighetstypens självbild: Den ser sig själv som vänlig, avspänd, lyssnade, serviceminded, en som skapar trygghet, en god kommunikatör och gruppmänniska. Han eller hon vill ha långa relationer.

Hur andra ser på den gröna personlighetstypen? Omgivningen kan se denna personlighetstyp som försiktig, omständlig, orubblig, osjälvständig och reta sig på dennes långsamma beslut.

Vad behöver den gröna personlighetstypen för att mår bra? För att den gröna ska må bra behöver den stabil miljö, mer tid vid förändring, långsiktiga relationer och få konflikter.

Hur blir den gröna personlighetstypen under press? När den gröna blir pressad blir han eller hon obeslutsam, ointresserad, orubblig och oflexibel.

Vad händer om den gröna personlighetstypen blir upptryckt i ett hörn? Om den gröna blir tillräckligt hårt pressad blir hon eller han sårad och ledsen.

Egna erfarenheter: Jag jobbade med en mängd gröna som var tvungna att gå igenom en förändring på jobbet. Min uppgift var att skriva kursmaterial och utbilda dem i det nya. Motståndet var kompakt, men när de fått allt förklarat var de sedan nöjda och gick tillbaka till jobbet utan knot.

 

BLÅ (kvalitetsmedvetne och bekräftelseinriktade)

Allmänt: De blåa är faktainriktade och reaktiva. Cirka 20 procent av Sveriges befolkning har denna typ personlighet och beteendemönster. De är analytiska och fåordiga, kan framstå som reserverade och skeptiska. De uttrycker sig gärna skriftligt. Viktigast för de blå är fakta. Det som inte går att mäta, väga, förpacka, avbilda eller distribuera intresserar dem inte, såvida det inte går att utforska akademiskt. De är skickliga fredsmäklare, eftersom de kan lyssna konstruktivt. De lämnar inget åt slumpen.

Typiska yrkesval: Ekonomichef, IT-chef, forskare, psykolog, revisor, officerare (om kartan inte stämmer med verkligheten gäller kartan i den blåas värld)

Karaktärsdrag: Den blå är kvalitetsmedveten, systematisk, konsekvent, diskret och diplomatisk.

Den blåa personlighetstypens självbild: Ser sig själv som logisk, strukturerad, levererar kvalitet och löser problem. Tycker om fakta.

Hur andra ser på den blåa personlighetstypen? Omgivningen kan se denna personlighetstyp som byråkratisk, formell, konservativ, en tillbakadragen perfektionist, reserverad, inåtvänd och trygghetsberoende. De har en tendens att aldrig bli klara.

Vad behöver den blåa personlighetstypen för att mår bra? För att den blåa ska må bra behöver den ett arbetsklimat som tillåter kritiskt tänkande, tekniskt detaljarbete samt ett nära samarbete i liten grupp med ett familjärt arbetsklimat.

Hur blir den blåa personlighetstypen under press? När den blåa blir pressad blir han eller hon pessimistisk, petig, byråkratisk, formell, överdrivet kritiskt.

Vad händer om den blåa personlighetstypen blir upptryckt i ett hörn? Om den blåa blir tillräckligt hårt pressad blir hon eller han självförsvarande och anklagande.

Egna erfarenheter: Jag har en mycket klart blå vän. När jag, mitt under en landning med ett flygplan, fick sprängande värk i tänderna började hon räkna upp för och nackdelar med olika värktabletter som hon hade med sig, väl sorterade och undersökta. Samma vän sparar alla mejl, har helt fantastiska listor kring inköp från fester vi arrangerat och även en utvärdering kring vad vi köpte för mycket eller för lite av sist.

 

Det finns ett flertal ställen på nätet där du kan kontrollera vilken färg som är dominant hos dig. Detta kan vara bra att känna till, för då vet du vilka andra du ska jobba mer på när det gäller dina karaktärer. Fundera också på om dina karaktärer visar samma ”färg” hemma som på jobbet, för det är inte alls säkert. Vi har olika roller i olika sammanhang.

Lycka till!

Vilken typ av författare är du?

Jag har just avslutat en skrivkurs för ungdomar. Under åtta tillfällen har de fått tips kring författarskapets olika vägar. Allt för att de ska få en större palett. När jag så var färdig i går frågade jag dem vad som varit mest till nytta. De flesta sa att det handlade om att det är den färdiga produkten som räknas, men att vägen till denna kan se olika ut.

Själv var jag länge låst vid att ”alla” sa att man måste skriva synopsis. Det var först när jag förstod att man inte alls måste, även om det underlättar, som mitt eget författande tog fart.

Min kollega, språkkonsulten Eva Stilling, sammanfattade de olika författartyperna riktigt bra under ett seminarium för ett drygt år sedan. Hon delar in författarna i fyra sorter: Arkitekter, murare, oljemålare och akvarellmålare.

Arkitekten planerar i förväg och gör synopsis, skriver med fokus på ämnet som redan är känt, bearbetar systematiskt och har ofta flera versioner i olika steg, enligt planen. 57 procent sägs skriva så här.

Muraren planerar och skriver samtidigt, skriver långsamt och omsorgsfullt, ett ord i taget (och varje ord vägs på guldvåg, synonymer jämförs innan de skrivs ned etc.), bearbetar inte och har bara en version. Muraren ogillar att ändra. 37 procent skriver så här. Stilen kan vara svår för skönlitteratur, men det finns de som lyckas.

Oljemålaren planerar inte utan skriver sig fram till vad hon vill säga, och hur. Bearbetningen pågår hela tiden, på alla nivåer. Det finns många versioner. Oljemålaren har svårt att bli färdig. Även här är det cirka 37 procent.

Akvarellmålaren har en lång mental förberedelse som gärna sker långt bort från den egentliga skrivplatsen, som på en naturskön plats (det sägs att Agatha Christie kom på det mesta medan hon diskade – kanske inte så naturskönt, men ett akvarellmålardrag). Skrivandet sker spontant och ledigt och bearbetningen är på detaljnivå. Akvarellmålaren har få versioner. Ungefär 22 procent skriver så här.

Varför går inte procenten jämnt upp? Jo, några skriver som två av dessa typer på en gång, några få till och med som tre.

Om du känner igen dig i någon av stilarna kan det hjälpa dig att hitta rätt arbetsform. Du kan också få hjälp att känna dig tryggare i ditt skrivande.

Lycka till!

 

 

Dramaturgi

Vad är det som får en berättelse att kännas som om den är rätt uppbyggd? Man pratar om dramaturgi, eller den dramatiska kurvan och berättelsens vändpunkter. Detta gäller allt berättande och blir tydligast på film, eftersom filmer är ett kompakt format. Vi tar en sak i taget.

Den dramatiska kurvan

Den dramatiska kurvan har ofta liknats vid formen av en fisk.
mobydick
Nej, inte en sån fisk. En sådan här:
val
Tänk dig den mest stiliserade formen av en fisk:
fish1
Tänk nu en vattenlinje, och för din fisk till en val.
fish2
Det här är en dramatisk kurva.
Den börjar med en snärt av stjärten, det vill säga något spännande.
Tempot tas sedan ned och det blir plats för bakgrund och fördjupning av karaktärerna.
Tempot trappas sedan åter upp (i ett långt manus kan detta ske böljande så att inte tempot blir jämntjockt).
Till sist når man fram till upplösningen av dramat, valen blåser.
Efter finalen brukar det komma en kort förklaring av vad som hände sen. Den mest kända sådana är ”Och så levde de lyckliga i alla sina dagar”.

Detta gäller oavsett om ditt manus puttrar på som en glad fisk, eller bits som en piraya

gladfisk  piranha
Det är därför liknelsen vid fisken är så bra att komma ihåg.

Vill du se på det mer professionellt är det så här:
kurva

Vill du omsätta detta till t.ex. en film kan vi se på till exempel Star Wars, som de flesta känner till:
Anslag: Strid i rymden
Presentation: Luke bor på en farm med sin faster och farbror, men längtar bort.
Fördjupning: Luke träffar Obi Wan Kanobi och får höra att hans pappa var en jedi.
Point of no return: Lukes familj är död, Luke följer med Ben.
Upptrappning: Alderan sprängs, Luke och hans vänner fångas av traktorstrålen på dödsstjärnan. De får med sig ritningarna och räddar prinsessan som kan leda anfallet mot de onda.
Final: Dödsstjärnan sprängs tack vare att ritningarna har kommit i rätt händer.
Avslutning: Alla får medalj.

Vändpunkter

Till den dramatiska kurvan ska du nu lägga berättelsens vändpunkter. Vändpunkterna kan enkelt liknas vid en människas liv:

  1. Personen föds (den dramatiska starten)
  2. Livet travar på fram till ungefär 20 då det är dags att flytta hemifrån (det verkliga uppdraget presenteras för huvudpersonen).
  3. Livet travar på fram till 40-årskrisen (den stora vändpunkten , eller ”point of no return” ovan)
  4. Personen kämpar på fram till pensionen (saker ställs på sin spets)
  5. Livet tar slut (finalen)

Ska man nu lägga ihop detta med den dramatiska kurvan kommer nosen på valen att hamna utanför. Hade allt handlat om en persons liv skulle läsaren där ha fått veta vad de efterlevande gjorde sen.

Försök att sprida ut vändpunkterna så att 3 ligger ungefär mitt i berättelsen, 2 efter ungefär en fjärdedel och 4 efter tre fjärdedelar. Du kan också se det som en teater eller opera med olika akter. I scenkonst brukar det vara mycket tydliga gränser mellan akterna. I skönlitteratur kan de vara mer flytande. Ser du en tv-deckare brukar de lägga reklamen i skarvarna, eftersom varje akt då oftast slutar med ett frågetecken (tittaren vill sitta kvar och se hur det går och ser alltså på reklamen).

Jämför man livet ovan med tv-deckaren brukar dessa vara indelade så här:

  1. Brottet begås
  2. Polisen/deckaren får uppdraget och får upp ett spår (reklam)
  3. Polisen inser att de har haffat fel person (reklam)
  4. Polisen jagar rätt person och hamnar oftast i en situation där huvudpolisen är ensam med gärningsmannen (reklam)
  5. Gärningsmannen fångas
  6. Avslutning: rättegång alternativt scen ur polisens privatliv

Blev det tydligare nu?

Försök att rita en dramatisk kurva över ditt eget manus och se om det stämmer med detta. Gör det det är du på rätt spår med din dramaturgi. Rita sedan in vändpunkterna. Observera att det alltså inte är någon motsats mellan den dramatiska kurvan och vändpunkterna, de är olika sidor av samma mynt och bör samspela i historien.

Lycka till!