Etikett: skrivtips

Bli ett med dina karaktärer

Publicerad den av annagable i Bildinspiration, författare, lektör, Okategoriserade, Skrivtips

Hur får du ut dig själv ur dina tankar? Du kan inte skriva en karaktär utan att vara inne i just den personens huvud. Har du samtidigt dina egna tankar med dig blir det ingen ordning, tankarna kommer att krocka eller försöka överrösta varandra.

Hur släpper man då sig själv? Hur slutar man tänka på sånt som lunch, om man behöver köpa en ny tandborste, vad moster ska få i julklapp eller om man glömde släcka lyset? Det jag vill åt är att när du väl reser dig från skrivandet ska du bli förvånad över att du inte är din karaktär. Alltså att det tar några sekunder att landa i dig själv igen. Om det gör det är det bra. Tänk på hur skådespelare lever sig in i sina roller, eller hur duktiga idrottsmän ofta gör vissa gester för att släppa sin vardag och bara vara här och nu. Här är några knep på vägen.

Steg ett: Var trygg och ostörd

Det låter kanske som en självklarhet, men bara tanken på att det kan komma ett meddelande i telefonen kan distrahera dig. När du börjar med de här övningarna är det viktigt att du inte riskerar att bli störd. När du sedan blir mer van kanske du kan sjunka helt in i din berättelse även på ett stökigt café. Skådespelare är mästare på att se ut ur sin karaktärs ögon, trots att det är en sparsam dekor, kanske sitter en stor publik i salongen eller att de har en kamera rakt framför sig. Deras förmåga att leva sig in gör att vi tycker att deras prestation är väldigt bra. Författaren vill ju att läsaren ska leva sig in, helst glömma att gå av tåget eller läsa hela natten igenom, så där finns en klar koppling. Men vi vet ju alla att det krävs lång övning för att bli en bra skådespelare. Alla måste börja i lugn och ro, precis som skådespelaren börjar i det trygga klassrummet. Se alltså till att du känner dig trygg från att bli störd när du börjar öva.

Steg två: Lämna din vardag

Vi bär alla på olika funderingar. Det kan röra ett förhållande, pengar, barn, husdjur eller något annat. De få som glider genom världen utan att fundera på den är nog inte heller författare, kan man väl tänka. Tricket för att kunna hänge dig åt skrivandet är att du måste lämna din vardag därhän medan du skriver. Själv använder jag ett knep som många idrottare också kör med, för att kunna vara exakt här och nu när de ska prestera. Knepet går ut på att göra en deal med sig själv. Lär in det som står i stycket omedelbart här under, så att du kan göra detta som en övning.

Börja med att ta några lugna andetag. Blunda och när du har blundat, föreställ dig att du blundar igen, och igen. Och i-g-e-n. Tänk att dina ögonlock nu sitter fast. Det går inte att öppna ögonen. Bakom dina stängda ögonlock, titta upp mot taket. Försök nu att öppna ögonen. Acceptera att det inte går, att du bara är här och nu. Föreställ dig så att alla tankar från vardagen ska ner i en säck. Säcken kan vara olika stor, beroende på hur mycket du har att lägga i den i dag. Den kan ha olika färg eller form, men du måste se den framför dig. Se hur du stoppar ner allt från vardagen i säcken, men – och det här är viktigt – samtidigt gör du ett löfte som går ut på att när du är färdig med dagens författande ska du öppna säcken igen. Du kan nu öppna ögonen och börja skriva.

OBS!

Om du inte lovar dig att öppna säcken igen kommer den med största sannolikhet att ”pysa” och rätt som det är sitter du och funderar på när hunden ska vaccineras, om barnen fick med sig en frukt till skolan eller om din partner är otrogen istället för att skriva. Exakt vad som pyser ut beror givetvis på vad du själv har för bekymmer i vardagen. Lovar du att öppna igen kan vardagen däremot ta en paus och tillåta dig att utföra något där du är helt och hållet fri från din vardag.

Steg tre: Se med karaktärens ögon

Har du någon gång funderat på hur du ser på minnen? Om du tänker på, låt oss säga en trevlig middag som du var på, ser du dig själv sitta i vid bordet, eller ser du ut genom dina ögon när du redan sitter där? Den första varianten är alltså som om någon osynlig person funnits i ett hörn och filmat det hela, det andra är så som du upplevde det just när det hände. Inget sätt att minnas är fel,. Den avståndstagande filmatiseringen av händelsen är ett bra instrument för att få bukt med jobbiga minnen, men den fungerar inte alls om du ska komma din karaktär inpå skinnet. För att skapa inlevelse för läsaren måste du bli karaktären du beskriver.

Gör några övningar när du väljer ut ett antal minnen. Försök att se dem på båda sätten och iaktta hur du själv reagerar på minnena. Gå sedan vidare och föreställ dig något som du inte är så bra på, men som du gärna skulle vilja kunna. Ett sådant experiment gjordes med en grupp studenter. Ingen av dem utövade någon bollsport. Alla först fick prova att lägga ett straffkast i basket. En grupp fick sedan öva fysiskt, en fick strunta i basket och en fick öva sig mentalt genom att se sig själva lyckas med kastet. När de några veckor senare jämförde hur de olika grupperna hade utvecklats var det inte förvånande att gruppen som inte gjort något fick samma resultat som vid första försöket medan de som hade övat presterade bättre än tidigare. Det som däremot var förvånande var att gruppen som bara hade förberett sig mentalt också presterade avsevärt bättre. Fundera nu på sambandet som detta har med att mentalt öva sig på att vara sin karaktär.

Jag skulle vilja slå vad med dig att om du på samma sätt övar dig på att vara din karaktär så kommer du att skriva bättre. Det finns mycket att lära av barn här. Barn som leker går ofta så in i leken att de verkligen blir den de leker att de är. Får de en tofs fastsatt nedtill i tröjan blir de en varg. Hela deras kroppsspråk ändras. Ibland kan det gå så långt att de inte ens hör dig, för att de är så inne i leken. Nedan finns ett klipp med den duktiga skådespelaren Benedict Cumberbatch som så totalt lever sig in i att vara en drake att han inte ser mikrofonhållare, kameran som registrerar ansiktsrörelser eller omgivningen i övrigt. Han är draken Smaug.

Hit vill jag att du ska komma när du skriver dina karaktärer. Det kräver övning, men jag är säker på att du kan komma dit!

Screen Shot 2017-11-15 at 12.43.09
Benedict Cumberbatch lever sig in i draken Smaug under filmatiseringen av The Hobbit.

Se klippet med Benedict Cumberbatch här: https://www.youtube.com/watch?v=sXN9IHrnVVU

Lycka till!
//Anna

Övning: En vanlig dag

Publicerad den av annagable i Bildinspiration, författare, lektör, Okategoriserade, Research, Skrivtips

Titeln en vanlig dag handlar om att du dels ska utforska dina karaktärer, men också ditt världsbygge. Detta oavsett om din värld är densamma som vi alla traskar runt i eller någon helt främmande plats, kanske en som inte ens har funnits eller kommer att finnas.

Som med all research gäller det att veta ”för mycket” som författare. Allt kommer inta att komma med i ditt manus och allt ska inte heller med. Trots det kommer läsaren att märka om författaren har luckor. Den här övningen handlar alltså om vad som sker innan ”kameran rullar”.

Själv brukar jag skriva korta delar som jag samlar i en mapp kallad ”kringhistorier”. Ibland är de inte ens avslutade, men de hjälper mig att komma både världen och karaktären in på livet.

1)
Vad gör dina karaktärer en vanlig dag? Hur försörjer de sig? Hur ser deras dagliga rytm ut (någon kanske nattjobbar), alltså den de gör på ren rutin? Vad är det de gör, ser eller hör, men aldrig lägger på minnet? Detta är alltså världsbyggets kuliss, dess ljudbild och dess egen rytm. (För vem tänker ens på att den går förbi parkerade bilar, tar en kaffe i Pressbyrån, passerar det eviga bullriga bygget etc.)

2)
Ta ledigt. Vad gör dina karaktärer under helgen, eller på sin semester? Har de någon hobby eller utövar någon sport? Vad har de för sig när inget förväntas av dem och ingen ser? Vad är den absolut häftigaste underhållning som din karaktär kan tänka sig och vad har han eller hon råd med? Vad vågar karaktären göra (tänk längre än till bungy jump, för vissa kan det vara en oerhörd utmaning att gå ensam på bio).

Både 1) och 2) ger dig både möjligheten att känna och smaka på världen som dina karaktärer lever i. Det ger dig också en bra bild av vad det är som din karaktär blir uppsliten med rötterna ur när manuset egentligen börjar.

Bildinspirationen: Har du tänkt på att din karaktär kanske inte alls ser samma vardag som du?

_D2X4453
Alla bilder i de här trådarna är mina och ©

 

Motsägande budskap

Publicerad den av annagable i Bildinspiration, författare, lektör, Okategoriserade, Skrivtips

Det blir en liten utvikning från bildtemat, men ändå några bilder till övningen, i dag. Under många år har jag varit förtjust i hur musik, text och bild kan samverka. Om du går på en bio i dag har många filmer musik som bygger på teman, så att tittaren lär sig, om än undermedvetet, att när en viss tonföljd spelas kommer scenen att visa en sak som hör ihop med tonerna. Alla som älskar Sagan om ringen har till exempel kunnat följa ett mycket noggrant tematiskt arbete i filmmusiken.

wagner_1460134081808
ur Wagners Niebelungen Ring

Detta är på inget sätt nytt för spelfilm. Tittar man på opera är detta oftast en viktig del av arbetet. Bitar som tidigt har funnits som trevande recitativ blommar så småningom ut i en aria och publiken nickar lyckligt igenkännande utan att riktigt förstå varför. Tonsättaren Wagner tar det ett steg till. Hans teman motsäger ibland sångarnas texter. Ibland låter han även sådant som karaktärerna inte själva har upptäckt i sig själva koma fram genom musiken.

wagner_motive1a
ur Wagners Tristan och Isolde

Ibland blir budskapet också motsägelsefullt, som när någon sjunger texten ”Jag lovar och svär” men blir motsagd av orkestern som trumpeter ”Han ljuger!!!”. Det senare förstår bara den kunniga publiken, inte övriga karaktärer i dramat. Det blir alltså detsamma som en situation i en bok där läsaren vet mer än huvudpersonen, vilket i sin tur är ett sätt att skapa spänning.

Vad har nu opera eller filmmusik med skönlitterärt skrivande att göra? Allt! Kan du på undermedveten väg framföra en stämning genom det du gestaltar och en annan genom vad som sägs i en dialog kan du skapa en oerhört subtil känsla hos läsaren av att något är snett. Givetvis måste motsättningen också få en upplösning när en karaktär kommer på det hela genom en snitsigare variant av: ”Så det var därför! Lisa måste ha ljugit.”

Gör en övning där du listar vad dina karaktärer gör när de till exempel ljuger, som att klia sig på näsan eller något annat som folk kan göra när de inte är helt tillfreds. Gör en mall där du beskriver hur en person gör i en viss sinnesstämning. Ofta är kroppsspråket tämligen lika från person till person. Skriv sedan en dialog där du låter dina karaktärer säga en sak och agera en annan, enligt din mall.  Ta gärna ut svängarna i kraftiga motsättningar mellan kroppsspråk och tal i början.

Pröva det gärna på en testläsare, utan att de får läsa mallen där du beskriver gesterna. Kommer testläsaren att förstå att det är något lurt? Får de känslan av att en eller flera i konversationen ljuger? I så fall har du lyckats direkt. Anar inte läsaren något, skriv en bit till och prova igen. Det här är inte enkelt.

Lycka till!

Punkt, komma eller ingenting?

Publicerad den av annagable i Bildinspiration, författare, lektör, Okategoriserade, Skrivtips

Hur påverkar interpunktionen texten? Är du en sådan som sätter punkt och komma som det faller sig, eller planerar du noga var de ska sitta? Har du funderat på vad som händer om du flyttar ett skiljetecken?

FullSizeRender 6

Exempel:

Kom så ska vi äta, morfar.

Kom, så ska vi äta morfar.

Givetvis kan betydelsen ändras, även om det inte alltid sker. Låt mig däremot gissa att du inte har tänkt på vad som händer med din text om du skulle hoppa över skiljetecknen medan du skriver den, för att sedan placera ut dem i efterhand.

Öva:

Skriv en actionscen utan att vare sig sätta punkt, komma eller stor bokstav (och inga semikolon heller, för lustigkurren). Kan du inte komma på någon, tänk att du står på busshållplatsen och plötsligt kommer en bil i full fart och åker av vägen strax intill. Du rusar fram …

Läs texten högt för dig själv. Vad händer med flytet i din text? Sätt dit interpunktionen där du gjorde naturliga uppehåll när du läste. Skulle du ha gjort likadant om du hade satt skiljetecken redan medan du skrev, eller blev din scen mer intensiv? Låt mig gissa på det senare. Fundera på hur du ska skriva en actionscen nästa gång du gör det ”på allvar” i någon text som du håller på med.

Lycka till!

 

Bildinspiration 171014

Publicerad den av annagable i Bildinspiration, författare, lektör, Okategoriserade, Skrivtips

Tänkte börja med en liten serie av bilder som förhoppningsvis kan leda till inspiration åt dig när du ska skriva.

Kärnan i den här övningen är att hitta flytet i språket. Här är en del hjälp på vägen:

Vem har gått här? Vem ska gå här? Vart leder stigen? Hur är känslan i höstskogen? Är det nutid, dåtid eller sagotid? Vem berättar för läsaren?

Skriv i max 30 minuter (gärna kortare). Läs texten högt och överdriv alla skiljetecken så att de verkligen märks skillnad i komman, punkter och frågetecken. Flyter språket på? Om inte, redigera.

IMG_4513

Lycka till!

En del färger går inte att böja

Publicerad den av annagable i författare, lektör, Skrivtips

En del ord låter sig inte böjas. Hur gör du i så fall?

Jag minns den spännande berättelsen som jag läste när jag var liten. Själva nyckeln till gåtan var en man som åkte omkring i en bil. Den ”beiga bilen” stod det. Tänk så jag funderade på hur en beiga bil kunde se ut. En granne hade en stor amerikanare, så jag bestämde mig för den bilden i huvudet och så läste jag vidare. Hade det stått ”beigefärgade” hade jag däremot tagit fasta på bilens färg.

I dagarna får många sitt ”orangea kuvert” i brevlådan. Det är bara så att det är samma sak med orange som med beige. Orden går inte att böja. Kuvertet är orangefärgat.

Tänk så förvånad jag blev när jag nyligen hade korrläsning av mitt eget nya manus och två korrläsare gemensamt slog ned på ”turkosa vatten”. Inte ens turkos är böjligt, hur många vågor det än går på ett sådant vatten. Det måste givetvis stå turkosfärgade.

1)  Ta alltså reda på hur ordet du skriver ska böjas (eller inte böjas).

2) Tänk så hemmablind man kan bli för sin egen text! Se upp.

3) Stavningskontrollen reagerade på ”beiga”, men inte på ”orangea” … se upp en gång till. ”Orangea” är inte korrekt svenska.

Varför är det här viktigt? Om du skriver en skönlitterär text vill du inte att läsaren ska fastna på ett ord eller en ordform. Språket ska bära fram innehållet. Det är din berättelse som är viktig, inte hur du kan sno dig med tjusiga, utmanande eller talspråkliga ord. Det finns ingen anledning att gissa, när det finns skrivregler och grammatikböcker. Undvik alltså att läsaren börjar fundera på vad ”beiga” är. Med otur kan han eller hon ramla ur berättelsen så till den grad att boken får en viloplats i dammhögen av icke färdiglästa dito.

Ta hjälp av sakkunniga

Publicerad den av annagable i författare, lektör, Research, Skrivtips

Jag kände att min research var hyfsad, speciellt som jag till och med har seglat ett skepp med 1700-talsrigg som besättningsmedlem. Men sen satte jag manuset i händerna på min vaktledare och … haha, det finns så många småsaker som vartefter faller på plats nu som jag inte ens tänkt på.

Vad gör de då för skillnad att låta en sakkunnig kolla? Du har ju läst på. Tänk dig en situation där du själv kan riktigt mycket, där du har flera års yrkeskunskap. Tänk sedan att du läser en bok som är satt i den miljön. Det märks säkert om författaren verkligen har läst på och inte bara slänger sig med några uppsnappade termer, men jag är tämligen övertygad om att du kommer att hitta små ”glitschar” här och var.

”Fast,” invänder du nu, ”jag skriver bara i min fantasivärld.” Okej, det är möjligt, men så fort någon sätter sig till häst (för det gör de ofta i fantasy) så märks det om någon som har ridit mycket har läst manuset eller inte. För hur får man en häst att låta bli att kliva på ett brunnslock på vägen utan att medvetet styra den? (Jag blir fortfarande lika snopen varje gång min cykel inte ”hör” mig …) Eller, om det är Science fiction, hur känns det när man är uppochner när gravitationen träder in i bilden? (Sånt vet aerobaticpiloter, till exempel.)

Läsarna märker att du själv har koll på ämnet, även om det är ”hittepå”. Gör som skräckförfattaren Anders Fager som ringde persiennfirman, presenterade sig som vampyr och frågade om de kunde montera mörkläggningsgardiner utanför kontorstid eftersom det är för soligt på dagen för en vampyr.

Det finns alltid någon i andra änden som tycker att det är skoj med något annat än standardfrågor och som är villig att dela med sig av sin kunskap. De _vet_ att den dag du verkligen behöver persienner, oavsett om du har lyckats bli vampyr eller inte, så minns du dem och återkommer. De spelar gärna med. kanske hoppas de få säga: ”Det var jag som talade om för den kända deckarförfattaren Y var man hittar flest lik i Z-bo.” Fast oftare gillar de nog bara att få prata om något de är bra på.

Till sist: Oavsett vad du skriver om och vad du har lärt dig: Gödsla inte med din kunskap som om det vore en föreläsning, utan sprid ut fakta här och var som en naturlig del av ditt manus. Ge läsaren exakt lagom för att förstå, utan att skriva läsaren på näsan. Det är en konst som kräver övning. Samtidigt är det just de där små detaljerna som gör att det hela känns trovärdigt. Läsaren ska vara inne i boken, ha glömt världen runt omkring och ha glömt att släcka lampan för natten. Det är dit du kommer genom att ge de där detaljerna till dem. en felaktig detalj kan däremot rasera hela berg av förtroende.

Ibland måste du kanske göra researchen genom litteratur, för att det inte finns något annat att tillgå. Tänk då på att det finns de som har ägnat år åt forskning i det ämnet. Då är det en personen som är din sakkunniga.

Lyssna alltså på experterna och be dem om hjälp. Det är mitt råd i dag.

Skriva referat och reportage

Publicerad den av annagable i författare, lektör, Research, Skrivtips

Referat och reportage är två former av text som båda är baserade på en annan text. Referatet görs ofta från en eller flera artiklar eller böcker, medan reportaget oftast görs från en eller flera intervjuer. (Undantag är givetvis originalreportage, där journalisten har varit på plats när något skedde och skriver utifrån sina egna ögon. Då gäller inte de regler som jag ska prata om nedan.)

Att lära sig att skilja på referat och direktrapportering är även viktigt för dig som läsare, för att kunna granska en källas trovärdighet. När jag läste källkritik på universitetet var en intressant uppgift att gripa sig an fyra stora dagstidningars bevakning av en världshändelse. Tre av dem hade uppenbarligen haft en reporter på plats. Den fjärde hade gjort ett mycket klurigt referat av de andras artiklar, men efter en stunds jämförelser framgick det att de inte hade haft någon där. Inget var fel enligt reglerna för referat, men det var väl dolt att reportern själv inte hade varit där. Ju mindre chansen är att du kan prata direkt med den som står för originalet, desto mer kritisk måste du vara till källan. Detta gäller givetvis även research för skönlitteratur.

Vad är då ett referat, och hur skriver du ett reportage utifrån en intervju? Det finns många sätt, men här är några ytterst viktiga delar.

Jag minns när jag gick i skolan. Vi fick ett tidningsurklipp och skulle skriva ett referat. Det var jättetråkigt, för jag fick ju inte hitta på något själv. Men det är alltså själva grejen med referat, det är varken min eller din fantasi som ska få spelrum. Du ska sammanfatta något som någon annan har skrivit, utan att kopiera allt rakt av. Ett referat kräver att du ger vissa stycken en egen vändning. Detta för att det inte ska betraktas som stöld av ursprungstexten. Men just när du citerar får du inte ändra alls. Samma sak gäller om du gör en intervju och vill omvandla den till ett reportage, i princip är reportaget då ett referat av intervjun.

A och O är att ingen fakta får ändras. När du gör direkta citat måste de dessutom vara ordagranna. Exakt ordagranna. Även om originalet innehåller fel av något slag. Texten mellan de exakta citaten kan du skriva med egna ord som: ”I artikeln skriver NN om X. NN tycker att X kan leda till Y.” Det du inte får göra är att lägga in egna värderingar. Dessa ska i så fall skiljas från referatet på ett väl synligt sätt som ”Här följer nu mina egna tankar kring ämnet:”. Det du får göra är att stuva om ordningen för att på så sätt lyfta fram det som du anser vara mest intressant (regeln ”sätt det viktigaste först” gäller även här).

Många referat och reportage är också jämförelser mellan två olika åsikter eller mellan personer som inte samtidigt har varit på plats. Här är det lika viktigt att hålla isär vem som anser vad, som att inte föra in egna åsikter. Ett bra referat kännetecknas av saklighet, där båda sidor får lika mycket utrymme. ”I sin bok Q skriver NN1 att Zzzz, något som NN2 i artikeln C anser vara helt fel därför att …” Det kan också vara bra att kolla om NN1 har gjort någon replik till NN2s artikel.

Det vanligaste, om du gör en skriftlig intervju, är att du publicerar intervjun med frågor och svar. Om du vill göra en omskrivning till reportage gäller samma regler som för referat, alltså att du får stuva om ordningen, men att citat ska vara ordagranna. Det går ju inte att säga: ” XXX, säger NN” om inte NN verkligen har sagt så. Hur mycket du än önskade att NN inte hade sagt det, eller valt andra ord, är det således inget att göra åt. Det du kan göra är givetvis att be om lov att ändra, men då bör du ha detta skriftligt. Även här bör du noga hålla isär egna tankar i ämnet och själva reportaget (det som är intervjubaserat).

Lycka till!

Skriv utifrån antagonisten

Publicerad den av annagable i författare, lektör, Skrivtips

Antagonister är besvärliga. Inte bara för att de är ”skurken” i dramat, men för att de ofta är rent ut sagt trista. En plan att ta över världen? Gäsp. Låta dem göra allt för att få hjälten att vara ball? Suck. Tyvärr är detta dock hur många författare närmar sig sina antagonister; som en yttre faktor som är med i manuset bara för att hjälten ska få en anledning att visa sig på styva linan.

Om du har planerat hela din berättelse, avsett om det är i huvudet, i ett utkast eller ett synopsis har du kanske ännu inte ens funderat på antagonistens styrka. Detta är ett vanligt misstag. Varför? Jo, för att antagonisten är katalysatorn för allt som hjälten gör. Kort sagt: Om du fastnar när du skriver har du förmodligen problem med antagonisten.

Det spelar ingen roll om det är din hjälte som driver dig. Du kanske kan se henne, eller honom, tydligt framför dig i alla scener, oavsett om det är ett lugnt parti eller full rulle. Krigaren som böjer sig över en fallen vän, solnedgången i bakgrunden … ah, fatta pennan!

Men själva plotten då? Alltså anledningen till att namnlösa onda varelser kommer efter din hjälte och sedan lämnar henne eller honom där, melankolisk i solnedgången, hur är det med anledningen? Alltså antagonistens styrka. Antagligen är den här biten mer oklar, kanske till och med höljd i dimma.

Det är inte något fel att börja med att skapa hjälten, komplett med önskningar, livsmål och planer, men då kommer du att få jobba baklänges istället. Jag kan nästan utlova en kamp genom hela skrivprocessen för att hålla i orsak och verkan, för att ge antagonisten ett motiv och, för att vara ärlig, hålla ihop hela konflikten så att den känns som en reell fara för läsaren. Kanske skulle det vara värt att vända på steken? I alla fall bara för att testa.

Antagonisten är medelpunkten

Ofta tänker man på protagonisten som berättelsens centrum, men så är det inte. Det är antagonisten som allt kretsar kring. Tänk efter: Utan antagonisten blev det ingen berättelse alls.

”Det var en gång en prins. Allt han ville var att gifta sig med en prinsessa som bodde i det fina slottet Tornspira. Han gick dit, friade och fick sitt ja. Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.”

Hur spännande är det? Var är pappan som skickar prinsen på svåra uppdrag för att vinna dotterns hand? Var är mamman som i hemlighet kokar häxbrygder? Var är DRAKEN? Utan en konflikt finns det inget manus. Det gäller allt från klassiska sagor till moderna deckare, från Shakespeares dramer till vår tids romance. Och alla författare som vill bli lästa måste omfamna detta.

Tyvärr har många kommit så långt i sitt manus när de upptäcker att antagonisten är för blek för att kunna rätta till det. Resultatet blir att även protagonisten blir blek. Alternativt börjar författaren här fabricera äventyr för att rädda sin historia, men läsaren är inte dum. Sådant brukar märkas. Framför allt för att det då finns hål i antagonistens plan.

Gör en organisk plan

Vad händer om du istället vänder på hela skrivprocessen? Vad händer om du börjar med att fundera på vad antagonisten vill? För, tro mig, en bra antagonist vill inte sätta käppar i hjulet på protagonisten, detta är snarare ett resultat av antagonistens övergripande plan. Har antagonisten en egen agenda som av någon orsak krockar med protagonistens liv kommer det att uppstå en organisk plan i din plot.

I verkliga livet är det precis så som konflikter uppstår. Den som har kontroll över konflikten (i din historia alltså antagonisten) planerar inte saker kring en annan person. Den reagerande parten (din protagonist) får hela tiden saker kastade på sig, saker utanför protagonistens kontroll. Härifrån får du planera vad protagonisten ska göra åt detta.

Visst är det lockande att börja skriva om protagonistens fantastiska förmågor, oavsett om det gäller att lösa mord, jaga magiska svärd eller vinna kärleken, men hejda dig en stund. Sätt dig ner och fundera på det fundamentala i historien, alltså antagonisten. Finns det ingen rival blir inte kärlekssagan spännande. Samma sak om det inte finns en mördare eller någon annan som vill ha det magiska svärdet. Kan du svara på följande frågor?

1. Vem är din antagonist?

2. Vad vill din antagonist uppnå? Detta är inte att sätta käppar i hjulet för protagonisten, utan antagonisten måste ha en egen agenda.

3. Varför vill antagonisten uppnå det hen vill uppnå? Alltså, vad är det som driver antagonisten? Det måste finnas en helt vattentät motivation här. Vad har antagonisten i sin ”ryggsäck” som gör att hen agerar på det här sättet?

4. Hur planerar antagonisten att uppnå sitt mål? (Och hur kommer protagonistens mål ivägen för antagonisten?)

5. Vad är signifikant för antagonistens mål? Alltså, vad vill plotten förmedla, vad finns i dess innersta, vad är moralen i berättelsen? Om du börjar med antagonisten här och förstår vad hen är ute efter och varför protagonisten måste stoppa detta så kan du skapa katalysator efter katalysator för protagonistens inre resa.

Antagonistens fem drivkrafter

Beroende på berättelsens art kan du behöva ställa olika frågor kring drivkrafterna, ibland får du använda alla fem, ibland kanske några av dem räcker.

1. Den globala frågan
Antagonisten vill ta över världen. Här finns även den icke mänskliga faktorn som en asteroid som kommer att krocka med jorden. Ofta blir globala antagonister opersonliga hot, här finns en utmaning.

2. Internationella orsaker
Konflikten mellan olika länder. Här finns allt från Andra världskriget till Game of Thrones. Risken här är att det blir för övergripande. Försök att tratta ner antagonistens hot till det personliga planet. Ser man på Andra världskriget blir hotet alltså inte ”Tysken” utan Hitler.

3. Nationella intressen
Tänk på kung Arthur (riddarna kring runda bordet). Han har tagit på sig det internationella hotet från kungarikena runt hans eget, men han glömmer att några av hans egna riddare är ett hot mot hans krona.

4. Vardagliga orsaker
Fokus här ligger på protagonistens privatliv. Det kan gälla personer på hans jobb, familj eller vänner. Antagonisten behöver inte vara ”ond” eller ens ogilla protagonisten. Antagonisten har här bara ett annat mål och detta kan i sig ha goda avsikter.

5. Personliga frågor
Den mest intressanta konflikten är förmodligen den mellan två personer. Detta är en konflikt mellan protagonisten och en av de stöttande karaktärerna. I en romance är detta när det uppstår en konflikt mellan kärleksparet så att denna konflikt överskuggar allt annat.

Men protagonisten då?

Förhoppningsvis har jag dig med mig nu, men du funderar nog fortfarande på var och när protagonisten kommer in. Hur ska det gå med den där scenen i solnedgången? Antagonisten är förmodligen inte ens närvarande i den. Antagligen har du fler sådana scener, utan antagonisten, som du vill skriva. Måste du stryka dem till förmån för det jag har berättat här ovan? Givetvis inte.

Använd det du redan vet om protagonisten och din berättelse för att skapa en antagonist som drar fördel av dem. Exempel: Om du vet att din hjälte kommer att tvingas in i armén, medan hens familj blir skickad till koncentrationsläger så vet du antagligen att hjältens mål kommer att vara att desertera och rädda familjen. Fråga dig då vilken typ av antagonist som skulle göra att hjälten hamnar i den här situationen. Innan du går vidare med protagonisten, jobba mer med antagonisten. Besvara frågorna ovan. Skapa den hemska världen som hjälten lever i. Skapa en kraftfull motståndare. Sedan släpper du loss hjälten, låter protagonisten lösa problem och i slutänden besegra en värdig motståndare som också är en dynamisk karaktär.

Lycka till!