Skriv utifrån antagonisten

Antagonister är besvärliga. Inte bara för att de är ”skurken” i dramat, men för att de ofta är rent ut sagt trista. En plan att ta över världen? Gäsp. Låta dem göra allt för att få hjälten att vara ball? Suck. Tyvärr är detta dock hur många författare närmar sig sina antagonister; som en yttre faktor som är med i manuset bara för att hjälten ska få en anledning att visa sig på styva linan.

Om du har planerat hela din berättelse, avsett om det är i huvudet, i ett utkast eller ett synopsis har du kanske ännu inte ens funderat på antagonistens styrka. Detta är ett vanligt misstag. Varför? Jo, för att antagonisten är katalysatorn för allt som hjälten gör. Kort sagt: Om du fastnar när du skriver har du förmodligen problem med antagonisten.

Det spelar ingen roll om det är din hjälte som driver dig. Du kanske kan se henne, eller honom, tydligt framför dig i alla scener, oavsett om det är ett lugnt parti eller full rulle. Krigaren som böjer sig över en fallen vän, solnedgången i bakgrunden … ah, fatta pennan!

Men själva plotten då? Alltså anledningen till att namnlösa onda varelser kommer efter din hjälte och sedan lämnar henne eller honom där, melankolisk i solnedgången, hur är det med anledningen? Alltså antagonistens styrka. Antagligen är den här biten mer oklar, kanske till och med höljd i dimma.

Det är inte något fel att börja med att skapa hjälten, komplett med önskningar, livsmål och planer, men då kommer du att få jobba baklänges istället. Jag kan nästan utlova en kamp genom hela skrivprocessen för att hålla i orsak och verkan, för att ge antagonisten ett motiv och, för att vara ärlig, hålla ihop hela konflikten så att den känns som en reell fara för läsaren. Kanske skulle det vara värt att vända på steken? I alla fall bara för att testa.

Antagonisten är medelpunkten

Ofta tänker man på protagonisten som berättelsens centrum, men så är det inte. Det är antagonisten som allt kretsar kring. Tänk efter: Utan antagonisten blev det ingen berättelse alls.

”Det var en gång en prins. Allt han ville var att gifta sig med en prinsessa som bodde i det fina slottet Tornspira. Han gick dit, friade och fick sitt ja. Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.”

Hur spännande är det? Var är pappan som skickar prinsen på svåra uppdrag för att vinna dotterns hand? Var är mamman som i hemlighet kokar häxbrygder? Var är DRAKEN? Utan en konflikt finns det inget manus. Det gäller allt från klassiska sagor till moderna deckare, från Shakespeares dramer till vår tids romance. Och alla författare som vill bli lästa måste omfamna detta.

Tyvärr har många kommit så långt i sitt manus när de upptäcker att antagonisten är för blek för att kunna rätta till det. Resultatet blir att även protagonisten blir blek. Alternativt börjar författaren här fabricera äventyr för att rädda sin historia, men läsaren är inte dum. Sådant brukar märkas. Framför allt för att det då finns hål i antagonistens plan.

Gör en organisk plan

Vad händer om du istället vänder på hela skrivprocessen? Vad händer om du börjar med att fundera på vad antagonisten vill? För, tro mig, en bra antagonist vill inte sätta käppar i hjulet på protagonisten, detta är snarare ett resultat av antagonistens övergripande plan. Har antagonisten en egen agenda som av någon orsak krockar med protagonistens liv kommer det att uppstå en organisk plan i din plot.

I verkliga livet är det precis så som konflikter uppstår. Den som har kontroll över konflikten (i din historia alltså antagonisten) planerar inte saker kring en annan person. Den reagerande parten (din protagonist) får hela tiden saker kastade på sig, saker utanför protagonistens kontroll. Härifrån får du planera vad protagonisten ska göra åt detta.

Visst är det lockande att börja skriva om protagonistens fantastiska förmågor, oavsett om det gäller att lösa mord, jaga magiska svärd eller vinna kärleken, men hejda dig en stund. Sätt dig ner och fundera på det fundamentala i historien, alltså antagonisten. Finns det ingen rival blir inte kärlekssagan spännande. Samma sak om det inte finns en mördare eller någon annan som vill ha det magiska svärdet. Kan du svara på följande frågor?

1. Vem är din antagonist?

2. Vad vill din antagonist uppnå? Detta är inte att sätta käppar i hjulet för protagonisten, utan antagonisten måste ha en egen agenda.

3. Varför vill antagonisten uppnå det hen vill uppnå? Alltså, vad är det som driver antagonisten? Det måste finnas en helt vattentät motivation här. Vad har antagonisten i sin ”ryggsäck” som gör att hen agerar på det här sättet?

4. Hur planerar antagonisten att uppnå sitt mål? (Och hur kommer protagonistens mål ivägen för antagonisten?)

5. Vad är signifikant för antagonistens mål? Alltså, vad vill plotten förmedla, vad finns i dess innersta, vad är moralen i berättelsen? Om du börjar med antagonisten här och förstår vad hen är ute efter och varför protagonisten måste stoppa detta så kan du skapa katalysator efter katalysator för protagonistens inre resa.

Antagonistens fem drivkrafter

Beroende på berättelsens art kan du behöva ställa olika frågor kring drivkrafterna, ibland får du använda alla fem, ibland kanske några av dem räcker.

1. Den globala frågan
Antagonisten vill ta över världen. Här finns även den icke mänskliga faktorn som en asteroid som kommer att krocka med jorden. Ofta blir globala antagonister opersonliga hot, här finns en utmaning.

2. Internationella orsaker
Konflikten mellan olika länder. Här finns allt från Andra världskriget till Game of Thrones. Risken här är att det blir för övergripande. Försök att tratta ner antagonistens hot till det personliga planet. Ser man på Andra världskriget blir hotet alltså inte ”Tysken” utan Hitler.

3. Nationella intressen
Tänk på kung Arthur (riddarna kring runda bordet). Han har tagit på sig det internationella hotet från kungarikena runt hans eget, men han glömmer att några av hans egna riddare är ett hot mot hans krona.

4. Vardagliga orsaker
Fokus här ligger på protagonistens privatliv. Det kan gälla personer på hans jobb, familj eller vänner. Antagonisten behöver inte vara ”ond” eller ens ogilla protagonisten. Antagonisten har här bara ett annat mål och detta kan i sig ha goda avsikter.

5. Personliga frågor
Den mest intressanta konflikten är förmodligen den mellan två personer. Detta är en konflikt mellan protagonisten och en av de stöttande karaktärerna. I en romance är detta när det uppstår en konflikt mellan kärleksparet så att denna konflikt överskuggar allt annat.

Men protagonisten då?

Förhoppningsvis har jag dig med mig nu, men du funderar nog fortfarande på var och när protagonisten kommer in. Hur ska det gå med den där scenen i solnedgången? Antagonisten är förmodligen inte ens närvarande i den. Antagligen har du fler sådana scener, utan antagonisten, som du vill skriva. Måste du stryka dem till förmån för det jag har berättat här ovan? Givetvis inte.

Använd det du redan vet om protagonisten och din berättelse för att skapa en antagonist som drar fördel av dem. Exempel: Om du vet att din hjälte kommer att tvingas in i armén, medan hens familj blir skickad till koncentrationsläger så vet du antagligen att hjältens mål kommer att vara att desertera och rädda familjen. Fråga dig då vilken typ av antagonist som skulle göra att hjälten hamnar i den här situationen. Innan du går vidare med protagonisten, jobba mer med antagonisten. Besvara frågorna ovan. Skapa den hemska världen som hjälten lever i. Skapa en kraftfull motståndare. Sedan släpper du loss hjälten, låter protagonisten lösa problem och i slutänden besegra en värdig motståndare som också är en dynamisk karaktär.

Lycka till!

Annonser

Författare: annagable

Författare, lektör och språkkonsult som älskar att delta i olika äventyr även i verkliga livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s