Övning: En vanlig dag

Titeln en vanlig dag handlar om att du dels ska utforska dina karaktärer, men också ditt världsbygge. Detta oavsett om din värld är densamma som vi alla traskar runt i eller någon helt främmande plats, kanske en som inte ens har funnits eller kommer att finnas.

Som med all research gäller det att veta ”för mycket” som författare. Allt kommer inta att komma med i ditt manus och allt ska inte heller med. Trots det kommer läsaren att märka om författaren har luckor. Den här övningen handlar alltså om vad som sker innan ”kameran rullar”.

Själv brukar jag skriva korta delar som jag samlar i en mapp kallad ”kringhistorier”. Ibland är de inte ens avslutade, men de hjälper mig att komma både världen och karaktären in på livet.

1)
Vad gör dina karaktärer en vanlig dag? Hur försörjer de sig? Hur ser deras dagliga rytm ut (någon kanske nattjobbar), alltså den de gör på ren rutin? Vad är det de gör, ser eller hör, men aldrig lägger på minnet? Detta är alltså världsbyggets kuliss, dess ljudbild och dess egen rytm. (För vem tänker ens på att den går förbi parkerade bilar, tar en kaffe i Pressbyrån, passerar det eviga bullriga bygget etc.)

2)
Ta ledigt. Vad gör dina karaktärer under helgen, eller på sin semester? Har de någon hobby eller utövar någon sport? Vad har de för sig när inget förväntas av dem och ingen ser? Vad är den absolut häftigaste underhållning som din karaktär kan tänka sig och vad har han eller hon råd med? Vad vågar karaktären göra (tänk längre än till bungy jump, för vissa kan det vara en oerhörd utmaning att gå ensam på bio).

Både 1) och 2) ger dig både möjligheten att känna och smaka på världen som dina karaktärer lever i. Det ger dig också en bra bild av vad det är som din karaktär blir uppsliten med rötterna ur när manuset egentligen börjar.

Bildinspirationen: Har du tänkt på att din karaktär kanske inte alls ser samma vardag som du?

_D2X4453
Alla bilder i de här trådarna är mina och ©

 

Motsägande budskap

Det blir en liten utvikning från bildtemat, men ändå några bilder till övningen, i dag. Under många år har jag varit förtjust i hur musik, text och bild kan samverka. Om du går på en bio i dag har många filmer musik som bygger på teman, så att tittaren lär sig, om än undermedvetet, att när en viss tonföljd spelas kommer scenen att visa en sak som hör ihop med tonerna. Alla som älskar Sagan om ringen har till exempel kunnat följa ett mycket noggrant tematiskt arbete i filmmusiken.

wagner_1460134081808
ur Wagners Niebelungen Ring

Detta är på inget sätt nytt för spelfilm. Tittar man på opera är detta oftast en viktig del av arbetet. Bitar som tidigt har funnits som trevande recitativ blommar så småningom ut i en aria och publiken nickar lyckligt igenkännande utan att riktigt förstå varför. Tonsättaren Wagner tar det ett steg till. Hans teman motsäger ibland sångarnas texter. Ibland låter han även sådant som karaktärerna inte själva har upptäckt i sig själva koma fram genom musiken.

wagner_motive1a
ur Wagners Tristan och Isolde

Ibland blir budskapet också motsägelsefullt, som när någon sjunger texten ”Jag lovar och svär” men blir motsagd av orkestern som trumpeter ”Han ljuger!!!”. Det senare förstår bara den kunniga publiken, inte övriga karaktärer i dramat. Det blir alltså detsamma som en situation i en bok där läsaren vet mer än huvudpersonen, vilket i sin tur är ett sätt att skapa spänning.

Vad har nu opera eller filmmusik med skönlitterärt skrivande att göra? Allt! Kan du på undermedveten väg framföra en stämning genom det du gestaltar och en annan genom vad som sägs i en dialog kan du skapa en oerhört subtil känsla hos läsaren av att något är snett. Givetvis måste motsättningen också få en upplösning när en karaktär kommer på det hela genom en snitsigare variant av: ”Så det var därför! Lisa måste ha ljugit.”

Gör en övning där du listar vad dina karaktärer gör när de till exempel ljuger, som att klia sig på näsan eller något annat som folk kan göra när de inte är helt tillfreds. Gör en mall där du beskriver hur en person gör i en viss sinnesstämning. Ofta är kroppsspråket tämligen lika från person till person. Skriv sedan en dialog där du låter dina karaktärer säga en sak och agera en annan, enligt din mall.  Ta gärna ut svängarna i kraftiga motsättningar mellan kroppsspråk och tal i början.

Pröva det gärna på en testläsare, utan att de får läsa mallen där du beskriver gesterna. Kommer testläsaren att förstå att det är något lurt? Får de känslan av att en eller flera i konversationen ljuger? I så fall har du lyckats direkt. Anar inte läsaren något, skriv en bit till och prova igen. Det här är inte enkelt.

Lycka till!

Punkt, komma eller ingenting?

Hur påverkar interpunktionen texten? Är du en sådan som sätter punkt och komma som det faller sig, eller planerar du noga var de ska sitta? Har du funderat på vad som händer om du flyttar ett skiljetecken?

FullSizeRender 6

Exempel:

Kom så ska vi äta, morfar.

Kom, så ska vi äta morfar.

Givetvis kan betydelsen ändras, även om det inte alltid sker. Låt mig däremot gissa att du inte har tänkt på vad som händer med din text om du skulle hoppa över skiljetecknen medan du skriver den, för att sedan placera ut dem i efterhand.

Öva:

Skriv en actionscen utan att vare sig sätta punkt, komma eller stor bokstav (och inga semikolon heller, för lustigkurren). Kan du inte komma på någon, tänk att du står på busshållplatsen och plötsligt kommer en bil i full fart och åker av vägen strax intill. Du rusar fram …

Läs texten högt för dig själv. Vad händer med flytet i din text? Sätt dit interpunktionen där du gjorde naturliga uppehåll när du läste. Skulle du ha gjort likadant om du hade satt skiljetecken redan medan du skrev, eller blev din scen mer intensiv? Låt mig gissa på det senare. Fundera på hur du ska skriva en actionscen nästa gång du gör det ”på allvar” i någon text som du håller på med.

Lycka till!

 

Bildövning 20171020

Dagens övning kan du antingen göra helt fristående, eller med inspiration utifrån bilden.

Övningen består i att byta stämning i en text. De karaktärer du får är lilla Lisa (barn) och Lisas farfar. De är på väg någonstans, men under berättelsens gång ändras stämningen helt.

Exempel kan vara från glatt till vemodigt, sorglöst till läskigt, vardag till ovanligt eller några kontraster som du själv hittar på (givetvis kan de även gå från läskigt till sorglöst etc.)

Jobba med att gestalta och tänk på att du kan bestalta både genom brödtext och dialog. Sitt max 30 minuter.

Om du vill ta hjälp av bilden: Vad händer när Lisa och hennes farfar går i den här trappan?

FullSizeRender 3

Bildinspiration 171014

Tänkte börja med en liten serie av bilder som förhoppningsvis kan leda till inspiration åt dig när du ska skriva.

Kärnan i den här övningen är att hitta flytet i språket. Här är en del hjälp på vägen:

Vem har gått här? Vem ska gå här? Vart leder stigen? Hur är känslan i höstskogen? Är det nutid, dåtid eller sagotid? Vem berättar för läsaren?

Skriv i max 30 minuter (gärna kortare). Läs texten högt och överdriv alla skiljetecken så att de verkligen märks skillnad i komman, punkter och frågetecken. Flyter språket på? Om inte, redigera.

IMG_4513

Lycka till!

Dagens samlade skrivtips

Inget av detta är några nyheter. Det enda jag har försökt göra är att samla ihop en del värdefulla tips och lägga dem på samma ställe. Hoppas att det  kan vara till någon nytta. Bläddra också gärna bland tidigare tips i bloggen!

  • Bygg din historia kring de val som du vill att din protagonist ska göra.
  • Skriv enkelt, berätta berättelsen. Ha en tydlig början, mitt och slut.
  • Skriv från hjärtat. Försök inte vara någon annan som du inte är. Läsaren kännr att känna av om du har din egen röst, eller bara härmas.
  • Du behöver inte kunna ämnet (men gör din research noga!). En författare är inte en vetenskapsman eller någon som skriver av egen erfarenhet, utan någon som skriver med empati.
  • Lägg upp tempot som en berg- och dalbana. Det ska finnas en psykologisk resa som tvingar läsaren genom en hel serie med känslor, men ge henne också en chans till andhämtning innan det blir action igen.
  • Börja där historien som du har skapat som bakgrund slutar. Börja med ett andlöst ögonblick, något som får läsaren att ramla rakt in i historien. En chockerande nyhet, en livsförändrande händelse eller insikt, ett uppbrott eller ett unikt perspektiv. Protagonistens hemtama värld måste vändas upp och ner så att han eller hon reagerar. Från detta, för historien framåt. Se dig inte om!
  • Ta bara med de viktiga delarna. Du ska lyfta fram de viktigaste delarna från en del av en persons liv, inte allt. Ta bort de trista delarna. Rättfärdiga inte hela tiden din huvudpersons handlingar, för ingen bryr sig ändå.
  • Kom ihåg slutet. Vart för du dina karaktärer? Se till att de håller sig på den väg som leder mot målet. Gör du inte det riskerar du att tappa bort läsaren (eller i värsta fall tappa denna helt) på vägen.
  • Använd kroppsspråk. Små rörelser kan ha mycket innehåll. Beskriver du genom känslointryck blir det automatiskt gestaltning och inte berättande.
  • Ta bort onödig slang, modeord, onomatopoetiska ord och dylikt. Samma sak med grammatik. Ord som verkar så ”inne” just nu föråldrar ditt manus mycket snabbt.
  • Använd inte någon komiskt perspektiv som då och då kliver in. Håll dig till max tre huvudperspektiv. Tänk också på att perspektivet ska passa i genren – och att det ska passa dig.
  • Träna på att skriva fängslande. Hur håller du greppet om läsaren? Hur får du dem att vilja vända blad? Öva!
  • Träna på att skriva genom att öva. Allt från ordval, grammatik och stycken till dialog som får olika karaktärer att vara olika bara genom sitt uttryckssätt.
  • Låt inte protagonisten vara offer för länge. En vek protagonist är ingen bra idé. Många läsare har nog med sina egna bekymmer och känner sig svaga nog i sitt eget liv. De vill läsa om karaktärer som gör skillnad, men som ändå kunde vara de själva om de beslutade sig för att agera.
  • Fyll inte ut historien med sånt som inte hör dit. Fundera istället på om din plott är kraftfull nog. Är karaktärerna tillräckligt motiverade? Är de starka nog?
  • Ge både protagonisten och antagonisten kraftfulla mål (läs mitt inlägg om antagonisten som jag skrev tidigare, ingen protagonist blir mäktigare än det den har att besegra). Deras öden måste korsas och en konflikt uppstå. Berätta så att läsaren kan känna för både din hjälte och din skurk. Gör dem båda intressanta och minnesvärda.
  • Dra inte ut slutet. När frågan är löst, låt karaktärer och läsare fortsätta åt varsitt håll igen.
  • Redigera alltid. Många gånger. Och sen en gång till.

Lycka till!
/Anna

 

 

En del färger går inte att böja

En del ord låter sig inte böjas. Hur gör du i så fall?

Jag minns den spännande berättelsen som jag läste när jag var liten. Själva nyckeln till gåtan var en man som åkte omkring i en bil. Den ”beiga bilen” stod det. Tänk så jag funderade på hur en beiga bil kunde se ut. En granne hade en stor amerikanare, så jag bestämde mig för den bilden i huvudet och så läste jag vidare. Hade det stått ”beigefärgade” hade jag däremot tagit fasta på bilens färg.

I dagarna får många sitt ”orangea kuvert” i brevlådan. Det är bara så att det är samma sak med orange som med beige. Orden går inte att böja. Kuvertet är orangefärgat.

Tänk så förvånad jag blev när jag nyligen hade korrläsning av mitt eget nya manus och två korrläsare gemensamt slog ned på ”turkosa vatten”. Inte ens turkos är böjligt, hur många vågor det än går på ett sådant vatten. Det måste givetvis stå turkosfärgade.

1)  Ta alltså reda på hur ordet du skriver ska böjas (eller inte böjas).

2) Tänk så hemmablind man kan bli för sin egen text! Se upp.

3) Stavningskontrollen reagerade på ”beiga”, men inte på ”orangea” … se upp en gång till. ”Orangea” är inte korrekt svenska.

Varför är det här viktigt? Om du skriver en skönlitterär text vill du inte att läsaren ska fastna på ett ord eller en ordform. Språket ska bära fram innehållet. Det är din berättelse som är viktig, inte hur du kan sno dig med tjusiga, utmanande eller talspråkliga ord. Det finns ingen anledning att gissa, när det finns skrivregler och grammatikböcker. Undvik alltså att läsaren börjar fundera på vad ”beiga” är. Med otur kan han eller hon ramla ur berättelsen så till den grad att boken får en viloplats i dammhögen av icke färdiglästa dito.

Medan du väntar

Vad gör du medan du väntar på att betaläsaren, lektören, faktagranskaren, sättaren eller korrläsaren ska bli färdig med ditt manus? Skriver något annat givetvis! Det stora manuset som är iväg bör däremot få vila. I såna här lägen skriver jag ganska ofta noveller, eftersom jag känner mig själv så bra att jag vet att det inte är lönt att försöka börja på något nytt stort äventyr innan jag är redo att lämna det gamla med dess karaktärer och miljöer.

I dagarna väntar jag på material från min faktagranskare. När jag inte hade någon lust att överge sjön (eftersom den romanen är satt till havs), började jag titta närmare på en av de mest tragiska händelserna på sjön i modern historia. Titanic. Alltför mycket är skrivet och för många filmer är gjorda. De handlar alla om samma sak; om folk som reser i olika klass, om omöjlig kärlek och så lite ”båten sjunker” på det. Men en sak fattades nästan helt.

Jag började söka efter hur många som inte var högre officerare i besättningen som klarade sig. Var kom de ifrån, de vanliga sjömännen? Var det sant att alla utom nio mönstrade av  efter den korta inledande etappen. Varför gjorde de det? Var betyder de nya bilderna som har legat på en vind i hundra år, men som nu kommit i dagen? Var finns originalritningarna på båten?

Efter en del letande fick jag fram listor på besättningen, deras namn, yrke, lön, hemort, varifrån de seglat och så vidare. Sen hittade jag även ritningarna. Numera tror jag att jag kan varenda krök på ett fartyg som jag aldrig har satt min fot på – förutom var lampförrådet ligger, den fågan har jag inte knäckt än.

Det blir en novell om eldarna i pannrum sex. Ni vet hur det går, men ni vet inte vad som hände på vägen. Givetvis måste jag använda författarens frihet för att ge karaktärerna liv. Att skriva en historisk berättelse som ligger så nära den moderna forskningen som möjligt är en spännande utmaning. Kanske något för dig att testa också, medan ditt stora verk är hos någon annan för bearbetning.

Så här såg det ut i eldarnas skans, i fören på Titanic (och hennes systerfartyg Olympic. Detta har aldrig visats i någon film. Det är dags att ge de här hjältarna deras rätta plats i historien. Det är vad jag gör medan jag väntar.

Screen Shot 2017-02-27 at 16.25.06