Kategori: författare

Koncentration på en sak

Publicerad den av annagable i författare, lektör, Okategoriserade, Skrivcoach, Skrivtips

Jag fick riktigt fin respons på inlägget i går om hjärnvågor och författande, så jag tänkte spinna vidare på samma tråd.

Som jag skrev då är all hypnos egentligen självhypnos. Det vill säga, en hypnotisör kan vägleda dig in i hypnos, men det är alltid du som bestämmer om du ska gå med på det. Det medgivandet kan vara olika från dag till dag och från situation till situation. Några går till exempel villigt in i hypnos inför en hypnoscoachning medan samma person inte alls går med på att låta sig hypnotiseras på en scen. Eller tvärt om.

Skillnaden på estradhypnos och hypnoscoacning är inte bara omständigheterna, utan framför allt syftet. På en scen görs det oftast som ett nöje, medan coachning är för att få hjälp att programmera om hjärnan. Ett mellanting är förstås en demonstration inför en publik. Då handlar det oftast om att visa hur bra vi kan koncentrera oss om vi får vårt undermedvetna med oss på banan. Det är just den biten som jag nu ska skriva om.

Screen Shot 2017-12-06 at 15.13.34
Under estradhypnos kan någon gå med på att vara Elvis, som den här killen. Men hade hans moral och etik inte gått med på det hade han aldrig börjat ”uppträda”.

Rent allmänt finns det i dag i samhället ett problem med att vi inte kan koncentrera oss. Vi ser ständiga rubriker som talar om elever som inte kan räkna eller universitetsstuderande som inte kan läsa sin kurslitteratur. Allt detta bottnar i att vi lever i en tid där samhället genomgår så stora förändringar att vi inte har sett dess like på femhundra år.

Boken blir var mans egendom

Vad hände då för femhundra år sedan? Jo, boktryckarkonsten. Det kan kännas märkligt att det vi så gärna vill åstadkomma, att få se vårt manus bli en tryckt bok, på sin tid var en världsrevolution, men för den tidens människor innebar det att de inom loppet av bara några år fick tillgång till kunskap som de inte haft tidigare. Boken blev var mans egendom.

Screen Shot 2017-12-06 at 14.35.40
Gutenbergs tryckpress

Följden av boktryckarkonsten blev en serie händelser som förde oss ut ur medeltiden och in i renässansen och dess stora upptäckter. Som exempel kan jag nämna att Galileo inte skulle ha upptäckt vare sig Jupiters månar eller andra fenomen i vårt solsystem om han inte hade fått tillgång till en holländsk bok om hur man bygger ett teleskop.

Låt mig nu gå framåt i tiden, men inte riktigt till nu utan till världen som den såg ut när jag fortfarande gick i högstadiet. Då fanns det inget Internet, det var inte uppfunnet. Skulle man ringa någon på stan fick man leta reda på en telefonautomat och hoppas att den man ringde till var hemma. Skulle man söka efter fakta fick man gå till biblioteket och hoppas att de hade rätt bok inne. Det är alltså inte någon större skillnad mot hur Galileo hade det. Fundera på den saken en stund.

Screen Shot 2017-12-06 at 14.38.32
Studieplatser på Kungliga biblioteket i Stockholm.

Bara några år senare hade jag e-post (ja, jag hade det väldigt tidigt) och när jag pluggade på universitetet för att bli språkkonsult hade vi förmodligen Sveriges första kurs om webbtexter och hur dessa skiljer sig från andra media. I dag har i stort sett alla som äger en smartphone hela världens kunskapsbank i sin ficka. Det är omvälvande och otroligt spännande.

Utvecklingens baksida – vår dåliga koncentraton

Men, allt som har en framsida har också en baksida. Då pratar jag inte om att folk sitter med näsan i telefonen på restaurangen (för femhundra år sedan satt de nog med näsan i en bok!) utan om att vi får allt svårare att koncentrera oss och hålla ihop ett sammanhang. För alla som skriver romaner behöver jag inte tala om hur viktig den röda tråden i berättelsen är, det vet ni, men jag påminner ändå.

Den generationen som är född med Internet säger att de ”multitaskar”, men jag hävdar bestämt att det inte finns något sådant som fungerar. Man kan vara bra på att mycket snabbt växla mellan olika tankar, men man kan definitivt inte ha två tankar samtidigt. En hypnosteknik är att överlasta hjärnan genom att låta personen räkna baklänges medan man pratar till personen. Hjärnan fixar inte det här utan blir överlastad och väljer då att stänga ner till långsammare elektriska vågor för att komma ifrån det och vips, där hamnade personen i en lätt trans. Med andra ord skulle alltså alla som verkligen försökte sig på två tankar samtidigt per automatik gå in i hypnos, eftersom de redan gjort en deal med sig själva om att det är okej med en överlastning.

Reklammakare som tidigare gjorde sextio sekunder långa filmer gör nu mycket kortare, för folk kan inte koncentrera sig i en minut. Allvarligare än att bli osocial på restaurangen eller inte orka med lång reklam är att det aldrig tidigare har skett så många olyckor med folk som går rakt ut i gatan eller rakt in i lyktstolpar som nu.

Ett annat exempel på en baksida är det som rubrikerna talar om, alltså att färre och färre klarar av de grundläggande ämnena i skolan. Företagsledare klagar på att de får pm som inte innehåller en tanke utan tio, därför att personen har gjort något annat så fort den har bytt stycke, vilket i sin tur leder till att texten inte hänger ihop. Företag som arbetar med matte som grund klagar på att västerlänningar inte längre kan räkna, så de tar in arbetskraft från Kina och Indien, men för oss är givetvis skrivande  den mest väsentliga.

Screen Shot 2017-12-06 at 14.44.17
Vi blir som barn som går så upp i sin lek att de varken ser eller hör, men förväntas uppträda som ansvarsfulla vuxna. Följden blir olyckor.


”Ticks” och trick för att nå koncentration

För att nå ett mål, som att skriva färdigt ett manus som både har genomarbetade karaktärer, miljö och handling, samt ett väl fungerande språk, krävs det koncentration. Alltså det som vårt samhälle är på väg att ta ifrån oss.

Föreställ dig nu en idrottare, hur han eller hon gör igenom en rad gester, hopp på stället eller grimaser strax innan det är dags för prestationen. Även långdragna förlopp, som tennis, har detta. Se hur spelaren alltid greppar racketen på ett visst sätt inför varje slag, studsar bollen ett visst antal gånger för en serve eller gungar på fötterna för att ta emot den. Allt detta är för att komma in i den optimala koncentrationen inför sin uppgift. Finns det några författare som drar sig i tröjan eller slår ihop stavarna inför en stunds skrivande? Jag tror att de är lätträknade, men jag tror också att vi verkligen skulle tjäna på att göra det.

Screen Shot 2017-12-06 at 15.01.31
Sprintern Usain Bolt ser över startblocken, medveten eller omedveten gest för att bygga upp hans koncentration inför starten.

Många frågar sig hur de ska hitta tid för att skriva. Även det handlar om det splittrade liv som vi lever, fast på en högre nivå än de där sekundsnabba skiftena mellan mobilen, kompisen och hemläxan som dagens unga gör. De flesta coacher säger: ”Avsätt minst en kvart om dagen, till exempel istället för att se på tv.” Det är inget fel i detta, jag säger samma sak. Skriver du ofta är det lättare att hålla handling och karaktärer i minnet och du slipper den ställtid som du annars får för att ”läsa in dig” på din egen handling. Men det finns fler knep än så.

Nästa gång du slutar skriva. Stanna till precis innan du tar blicken från texten och känn efter var du är. Värdera inte, bara känn efter. Förhoppningsvis är du kvar i din egen handling, oavsett om du upplever den som bilder, ljud, känsel eller doft (smak är ganska ovanligt i det här sammanhanget, men givetvis kan den också finnas med). Ju fler sinnen du har närvarande i din berättelse, desto mer har du levt dig in i den. Bli inte orolig om det inte känns alls, det kan krävas en del träning. Sätt nu fingerspetsarna på pekfingret och långfingret på din högra hand mot pannan, strax ovanför ögonbrynen. Visualisera en punkt mitt inne i din hjärna och se framför dig hur du bevarar sinnesstämningen från din berättelse där. Gör en deal med dig själv att nästa gång du sätter dig och skriver kan du börja med att göra samma gest och genom den automatiskt direkt komma tillbaka till din värld med alla dess sinnesintryck. På fackspråk kallas det för att sätta ett ankare. Funkar det inte första gången, fortsätt att öva.

Detta är bara ett förstadium till självhypnos och jag återkommer snart med mer om hur du kan lära dig att göra det på dig själv, så att du både kan skriva lättare och enklare nå dina mål.

//Anna

 

 

 

 

Dina hjärnvågor och ditt skrivande

Publicerad den av annagable i författare, lektör, Okategoriserade, Skrivtips

Nyligen läste jag ett inlägg på Facebook där en författare hade gått en skrivkurs som även innehåll meditation. Det här anknyter till mitt tidigare inlägg om att bli ett med dina karaktärer. Har du inte läst det föreslår jag att du läser när du har läst färdigt här.

Jag jobbar både som lektör och som skrivcoach och när chachandet inte handlar om reella förslag kommer en djupare sida in. Jag är diplomerad hypnoscoach och använder hypnos hela tiden när jag själv skriver. Hypnos är helt naturligt och något som alla människor går in i och ur flera gånger om dagen. Det gäller bara att lära sig att förlänga det stadiet. Det kan hjälpa dig att hitta lösningar i din plott eller lära din hjärna att skapa fantastiska manus.

Hjärnvågorna

Våra hjärnor arbetar med olika våglängd. Tänk på hur du får in olika radiokanaler genom att ratta in deras respektive frekvens, så kan det vara enklare att förstå hur vi kan byta våglängd inne i huvudet. Hjärnvågorna är elektriska impulser och de mäts i Hertz. Vi har fyra olika ”tillstånd” som hjärnan kan vara i, mätt på det här sättet. Beta är det vi normalt kallar ”vaken”, medan övriga brukar kallas för det undermedvetna eller det omedvetna.(Därmed inte sagt att man inte kan vara vaken i alla stadier, det är en träningssak. Mer om det nedan.)

  • Beta – alert, koncentration, kognition,  14-20 Hz
  • Alfa – avslappning, visualisering, kreativitet, inlärning 7-14 HZ
  • Teta- djup meditation, intuition, minne, 4-7 HZ
  • Delta – djup sömn, läkande, vissa drömmar, 0-4 HZ.

En del vill även lägga till Gamma, ovanför Beta, men jag hävdar bestämt att friska människor inte ska vara där, har man så hög frekvens är det mycket stor risk för utbrändhet.

Screen Shot 2017-12-05 at 12.52.48.png

Värt att notera är också antalet tankar per minut. Vid vissa tillfällen kan snabba tankar vara bra, andra gånger behöver vi mer kvalitativa tankar. När vi är riktigt stressade kan vi ha upp till 60 tankar i minuten. Medeltalet i vaket tillstånd är kring 30 tankar i minuten. När vi slappnar av och rör oss in i Alfa lugnar det ned sig till omkring 15 tankar i minuten. Är vi mycket avslappnade kan vi hamna på tio. I djup meditation har vi noll, då har hjärnan gått in i Teta. Vi kan fortfarande se bilder, men det är inte vad vi i dagligt tal kallar tankar.

De allra flesta vuxna människor har alltså betavågor i sin hjärna när de är vakna. Du analyserar data eller sorterar den, utövar sport etc. Men så snart du börjar dagdrömma eller göra något monotont, som att köra bil på en enformig väg, går hjärnan in i Alfa. Du är då i en lätt trans, eller en lätt hypnos. (Vad det är för skillnad på meditation, hypnos och mental träning kommer jag till nedan.) Även om du inte dagdrömmer går din hjärna alltid igenom Alfa minst två gånger per dygn, strax innan du somnar och strax innan du vaknar. Då går den också genom Teta och ner i Delta. Eftersom vi har sömncykler där djupet i sömnen varierar rör sig sedan hjärnan mellan Delta och Alfa flera gånger under natten.

Det är inte så underligt att du kommer på den där optimala lösningen på din plott i ett manus precis innan du ska somna. Men … eftersom du vaknar hela vägen till beta på morgonen händer det ofta att den där riktigt bra lösningen är som bortblåst när du väl kommer på att du ”ju hade den igår”.

Hur kan du använda detta när du skriver?

När du sätter upp mål är det viktigt att du är i Alfa. Om du inte är van vid att jobba med din hjärna i olika stadier kan det hjälpa att byta miljö, till någon plats som ger dig en blandning av ro och inspiration. Omgivningen förändrar dina känslor och känslorna ändrar hur du tänker i en positiv spiral. För att lättare nå Alfa hjälper det också att blunda.

Det du vill nå är att visualisera framtiden och den bästa hjärnaktiviteten för detta är Alfa. Visualisera inte att boken är färdigskriven, ett förlagskontrakt eller releasen, utan se bortom dessa händelser och tänk dig hur det känns då, när du har allt detta bakom dig. (Om du visualiserar dig på till exempel releasen kan det hända att den blir ett antiklimax, eftersom du då redan har ”upplevt” den i din fantasi!) Det du lär din hjärna genom att visualisera att allt detta redan har ägt rum är att du tillåter dig själv att bli en vinnare. Du tillåter lösningar att komma upp till ytan. Ja, det låter lite flummigt, men fortsätt att läsa hur vårt undermedvetna meddelar sig här nedan så förstår du säkert mer.

Språket i vårt undermedvetna

Ordet undermedvetet har fått en lite trist klang, tycker jag. Flera med mig har börjat fundera på om termen egentligen saknar innebörd. Vi är inte omedvetna, eller undermedvetna, bara medvetna på ett annat sätt.

En nyfödd baby tillbringar nästan all sin tid i Delta. Den kommer då och då upp en bit för att äta, men sover mest hela tiden. I Delta utsöndras växthormon (som läker vuxna människors kropp, precis som att vi oftast vill sova mer om vi är sjuka) och det är framför allt växa som babyn måste göra allra först i livet. Ett barn i förskoleåldern är mest i Teta. Det har en djup intuition, leker med låtsaskompisar och provar lösningar genom lek. Från cirka sju års ålder till puberteten är barnet mest i Alfa. Det blir kreativt, vilket givetvis är bra för inlärning, precis som att du bör vara i Alfa för att lära din hjärna att skapa bättre när du författar. Efter puberteten är vi vuxna, som sagt, mest i Beta. Det behövs aktiva snabba tankar för att uppfostra barn och livnära sig och så har det varit i alla tider, oavsett typen av jobb.

Om jag nu kallar Alfa, Teta och Delta för det undermedvetna, för att få en gemensam nämnare på det tillstånd som vi inte är i så mycket som vuxna, så kan man enkelt säga att det undermedvetna tänker i bilder. Om du till exempel tar ett lugnt andetag och tänker dig att du håller ett äpple i handen … se på det och notera äpplets färg. Är det rött eller grönt, eller kanske en blandning av flera färger? Känn på ytan. En del äpplen har ett torrt skal, medan andra är mer vaxiga. Känn doften från äpplet och ta en tugga av det. Hör det där karaktäristiska ljudet som uppstår när man biter i ett äpple. Vattnas det i munnen?

Troligen fick du lite ”snålvatten”. Det undermedvetna kan inte skilja på vad som är reellt och vad som är fantasi. Så det du tänker när du är avslappnad blir till verklighet för din hjärna. Den kommer att reagera, trots att den vet att det är hittepå. Det finns inget äpple. Vi kan utnyttja detta genom att medvetet skapa bilder av saker som du vill ska hända. Alltså mål. Du omprogrammerar helt enkelt hjärnan så att den gör det du har lärt den, det vill säga att lyckas med ditt författarskap.

Gör en tavla

Det undermedvetna påverkas således av bilder, men också av känslor. Vissa bilder är känslosamma. Om jag ber dig att blunda och tänka på en plats där du känner dig lugn och trygg börjar du förmodligen också slappna av. Dina tankar lugnar ner sig, men får bättre kvalité. I ett kreativt yrke, som författarens, är kvalitativa tankar viktiga.

För att underlätta för dig att lära hjärnan nya tänkesätt kan du skapa din egen tavla med ditt mål på. Välj bilder som du tar från nätet (det är okej att tanka ner bilder för eget bruk, bara du inte sprider dem) eller klipper ur tidningar. Bilderna ska alla visa detaljer som ingår i ditt mål. Det kan alltså vara allt från bilder på olika boklådor till bilder av någon författare som skriver energiskt. Karaktärer och händelser i manuset kan också vara med. Det kan också vara enstaka rubriker som ”bästsäljare” eller liknande, men undvik för mycket text, ditt undermedvetna tänker ju i bilder.

Eftersom vi normalt genomgår Alfa när vi ska somna och vakna är det viktigt att nyttja det här ”fönstret”. Gör en rutin där du medvetet programmerar ditt undermedvetna. Se till att du har din tavla med ditt mål tillgänglig och känn vad målet kommer att ge dig; lycka, frihet eller vad det är för just dig. Affirmera genom att sätta ”Jag är …” före känslan, alltså till exempel ”Jag är lycklig nu när min bok säljer bra.” När du vaknar, skapa en bild av att dagen redan har varit och hur glad du är över vad du har åstadkommit den här dagen. Exempel: ”Det här blev en mycket kreativ dag för mitt skrivande.” Det finns de som tejpar upp sin tavla bredvid sängen så att den är det sista de ser innan de somnar och det första de ser när de vaknar. Våga ta ut svängarna.

Skillnaden på meditation, hypnos och mental träning

Ordet hypnos har en oförtjänt dålig klang i Sverige. Jag vet inte varför men så är det. Går man utomlands används hypnos däremot flitigt. Rent fysiskt, eller biologiskt, är det ingen som helst skillnad på att befinna sig i hypnos eller i meditation. Det är precis samma sak som händer i kroppen. Däremot är det skillnad på varför man gör det.

Den som mediterar gör det oftast för att rensa tankarna. Den som är mycket van vid meditation, alltså som zen-munkar, kan vara vakna fast deras hjärna arbetar i Delta. Detta kräver dock långvarig träning. Eftersom tankarna i stort sett upphör i långsammare elektriska cykler än Alfa kommer den som mediterar i Teta (eller Delta) bara att uppleva bilder och känslor.

Eiho-ji
Eiho-ji i Tajimi i Japan. Ett zenbuddhistiskt tempel som jag har haft glädjen av att få se.

En indisk coach sa om meditation: ”Meditation är som att leta efter en svart katt i ett mörkt rum. Och kanske var katten aldrig ens där.” Det handlar alltså väldigt mycket om metaforer.

Den som låter sig hypnotiseras gör det däremot oftast för att skapa en förändring. (Jag skriver ”låter sig”, eftersom ingen någonsin kan bli hypnotiserad mot sin egen vilja, eller göra något som strider mot ens personliga moral eller etik när personen är i hypnos.) Många går till en hypnoscoach för att till exempel få hjälp att sluta röka, börja äta nyttigare, bli av med en fobi (som spindlar), rädsla (som flygrädsla) eller uppnå något mål. Det hypnotisören gör är att vägleda personen in i en mer eller mindre djup hypnos (oftast någonstans mellan Alfa och Teta) och därefter genom olika metoder få personen att visualisera nya bilder och på så sätt bryta gamla mönster och omprogrammera sin hjärna.

Ofta kan man använda meditation för att finna vad som behöver förändras och sedan ta hjälp av en hypnoscoach för att genomföra förändringen, eller snarare ominlärningen.

Mental träning har blivit ett begrepp, framför allt inom idrotten. Med mental träning får idrottsmannen i ett djupt avslappnat tillstånd visualisera hur han eller hon klarar av en viss rörelse eller prestation. Detta är egentligen inget annat än ett alternativt namn på självhypnos. Det går utmärkt att lära sig självhypnos även för andra mål än idrott, som till exempel att lyckas med sitt manus.

Om ni tycker att det här är intressant kan jag skriva ett kommande inlägg om hur man enkelt lär sig att själv gå in i hypnos för att bli en bättre författare.

 

 

Bli ett med dina karaktärer

Publicerad den av annagable i Bildinspiration, författare, lektör, Okategoriserade, Skrivtips

Hur får du ut dig själv ur dina tankar? Du kan inte skriva en karaktär utan att vara inne i just den personens huvud. Har du samtidigt dina egna tankar med dig blir det ingen ordning, tankarna kommer att krocka eller försöka överrösta varandra.

Hur släpper man då sig själv? Hur slutar man tänka på sånt som lunch, om man behöver köpa en ny tandborste, vad moster ska få i julklapp eller om man glömde släcka lyset? Det jag vill åt är att när du väl reser dig från skrivandet ska du bli förvånad över att du inte är din karaktär. Alltså att det tar några sekunder att landa i dig själv igen. Om det gör det är det bra. Tänk på hur skådespelare lever sig in i sina roller, eller hur duktiga idrottsmän ofta gör vissa gester för att släppa sin vardag och bara vara här och nu. Här är några knep på vägen.

Steg ett: Var trygg och ostörd

Det låter kanske som en självklarhet, men bara tanken på att det kan komma ett meddelande i telefonen kan distrahera dig. När du börjar med de här övningarna är det viktigt att du inte riskerar att bli störd. När du sedan blir mer van kanske du kan sjunka helt in i din berättelse även på ett stökigt café. Skådespelare är mästare på att se ut ur sin karaktärs ögon, trots att det är en sparsam dekor, kanske sitter en stor publik i salongen eller att de har en kamera rakt framför sig. Deras förmåga att leva sig in gör att vi tycker att deras prestation är väldigt bra. Författaren vill ju att läsaren ska leva sig in, helst glömma att gå av tåget eller läsa hela natten igenom, så där finns en klar koppling. Men vi vet ju alla att det krävs lång övning för att bli en bra skådespelare. Alla måste börja i lugn och ro, precis som skådespelaren börjar i det trygga klassrummet. Se alltså till att du känner dig trygg från att bli störd när du börjar öva.

Steg två: Lämna din vardag

Vi bär alla på olika funderingar. Det kan röra ett förhållande, pengar, barn, husdjur eller något annat. De få som glider genom världen utan att fundera på den är nog inte heller författare, kan man väl tänka. Tricket för att kunna hänge dig åt skrivandet är att du måste lämna din vardag därhän medan du skriver. Själv använder jag ett knep som många idrottare också kör med, för att kunna vara exakt här och nu när de ska prestera. Knepet går ut på att göra en deal med sig själv. Lär in det som står i stycket omedelbart här under, så att du kan göra detta som en övning.

Börja med att ta några lugna andetag. Blunda och när du har blundat, föreställ dig att du blundar igen, och igen. Och i-g-e-n. Tänk att dina ögonlock nu sitter fast. Det går inte att öppna ögonen. Bakom dina stängda ögonlock, titta upp mot taket. Försök nu att öppna ögonen. Acceptera att det inte går, att du bara är här och nu. Föreställ dig så att alla tankar från vardagen ska ner i en säck. Säcken kan vara olika stor, beroende på hur mycket du har att lägga i den i dag. Den kan ha olika färg eller form, men du måste se den framför dig. Se hur du stoppar ner allt från vardagen i säcken, men – och det här är viktigt – samtidigt gör du ett löfte som går ut på att när du är färdig med dagens författande ska du öppna säcken igen. Du kan nu öppna ögonen och börja skriva.

OBS!

Om du inte lovar dig att öppna säcken igen kommer den med största sannolikhet att ”pysa” och rätt som det är sitter du och funderar på när hunden ska vaccineras, om barnen fick med sig en frukt till skolan eller om din partner är otrogen istället för att skriva. Exakt vad som pyser ut beror givetvis på vad du själv har för bekymmer i vardagen. Lovar du att öppna igen kan vardagen däremot ta en paus och tillåta dig att utföra något där du är helt och hållet fri från din vardag.

Steg tre: Se med karaktärens ögon

Har du någon gång funderat på hur du ser på minnen? Om du tänker på, låt oss säga en trevlig middag som du var på, ser du dig själv sitta i vid bordet, eller ser du ut genom dina ögon när du redan sitter där? Den första varianten är alltså som om någon osynlig person funnits i ett hörn och filmat det hela, det andra är så som du upplevde det just när det hände. Inget sätt att minnas är fel,. Den avståndstagande filmatiseringen av händelsen är ett bra instrument för att få bukt med jobbiga minnen, men den fungerar inte alls om du ska komma din karaktär inpå skinnet. För att skapa inlevelse för läsaren måste du bli karaktären du beskriver.

Gör några övningar när du väljer ut ett antal minnen. Försök att se dem på båda sätten och iaktta hur du själv reagerar på minnena. Gå sedan vidare och föreställ dig något som du inte är så bra på, men som du gärna skulle vilja kunna. Ett sådant experiment gjordes med en grupp studenter. Ingen av dem utövade någon bollsport. Alla först fick prova att lägga ett straffkast i basket. En grupp fick sedan öva fysiskt, en fick strunta i basket och en fick öva sig mentalt genom att se sig själva lyckas med kastet. När de några veckor senare jämförde hur de olika grupperna hade utvecklats var det inte förvånande att gruppen som inte gjort något fick samma resultat som vid första försöket medan de som hade övat presterade bättre än tidigare. Det som däremot var förvånande var att gruppen som bara hade förberett sig mentalt också presterade avsevärt bättre. Fundera nu på sambandet som detta har med att mentalt öva sig på att vara sin karaktär.

Jag skulle vilja slå vad med dig att om du på samma sätt övar dig på att vara din karaktär så kommer du att skriva bättre. Det finns mycket att lära av barn här. Barn som leker går ofta så in i leken att de verkligen blir den de leker att de är. Får de en tofs fastsatt nedtill i tröjan blir de en varg. Hela deras kroppsspråk ändras. Ibland kan det gå så långt att de inte ens hör dig, för att de är så inne i leken. Nedan finns ett klipp med den duktiga skådespelaren Benedict Cumberbatch som så totalt lever sig in i att vara en drake att han inte ser mikrofonhållare, kameran som registrerar ansiktsrörelser eller omgivningen i övrigt. Han är draken Smaug.

Hit vill jag att du ska komma när du skriver dina karaktärer. Det kräver övning, men jag är säker på att du kan komma dit!

Screen Shot 2017-11-15 at 12.43.09
Benedict Cumberbatch lever sig in i draken Smaug under filmatiseringen av The Hobbit.

Se klippet med Benedict Cumberbatch här: https://www.youtube.com/watch?v=sXN9IHrnVVU

Lycka till!
//Anna

Övning: En vanlig dag

Publicerad den av annagable i Bildinspiration, författare, lektör, Okategoriserade, Research, Skrivtips

Titeln en vanlig dag handlar om att du dels ska utforska dina karaktärer, men också ditt världsbygge. Detta oavsett om din värld är densamma som vi alla traskar runt i eller någon helt främmande plats, kanske en som inte ens har funnits eller kommer att finnas.

Som med all research gäller det att veta ”för mycket” som författare. Allt kommer inta att komma med i ditt manus och allt ska inte heller med. Trots det kommer läsaren att märka om författaren har luckor. Den här övningen handlar alltså om vad som sker innan ”kameran rullar”.

Själv brukar jag skriva korta delar som jag samlar i en mapp kallad ”kringhistorier”. Ibland är de inte ens avslutade, men de hjälper mig att komma både världen och karaktären in på livet.

1)
Vad gör dina karaktärer en vanlig dag? Hur försörjer de sig? Hur ser deras dagliga rytm ut (någon kanske nattjobbar), alltså den de gör på ren rutin? Vad är det de gör, ser eller hör, men aldrig lägger på minnet? Detta är alltså världsbyggets kuliss, dess ljudbild och dess egen rytm. (För vem tänker ens på att den går förbi parkerade bilar, tar en kaffe i Pressbyrån, passerar det eviga bullriga bygget etc.)

2)
Ta ledigt. Vad gör dina karaktärer under helgen, eller på sin semester? Har de någon hobby eller utövar någon sport? Vad har de för sig när inget förväntas av dem och ingen ser? Vad är den absolut häftigaste underhållning som din karaktär kan tänka sig och vad har han eller hon råd med? Vad vågar karaktären göra (tänk längre än till bungy jump, för vissa kan det vara en oerhörd utmaning att gå ensam på bio).

Både 1) och 2) ger dig både möjligheten att känna och smaka på världen som dina karaktärer lever i. Det ger dig också en bra bild av vad det är som din karaktär blir uppsliten med rötterna ur när manuset egentligen börjar.

Bildinspirationen: Har du tänkt på att din karaktär kanske inte alls ser samma vardag som du?

_D2X4453
Alla bilder i de här trådarna är mina och ©

 

Motsägande budskap

Publicerad den av annagable i Bildinspiration, författare, lektör, Okategoriserade, Skrivtips

Det blir en liten utvikning från bildtemat, men ändå några bilder till övningen, i dag. Under många år har jag varit förtjust i hur musik, text och bild kan samverka. Om du går på en bio i dag har många filmer musik som bygger på teman, så att tittaren lär sig, om än undermedvetet, att när en viss tonföljd spelas kommer scenen att visa en sak som hör ihop med tonerna. Alla som älskar Sagan om ringen har till exempel kunnat följa ett mycket noggrant tematiskt arbete i filmmusiken.

wagner_1460134081808
ur Wagners Niebelungen Ring

Detta är på inget sätt nytt för spelfilm. Tittar man på opera är detta oftast en viktig del av arbetet. Bitar som tidigt har funnits som trevande recitativ blommar så småningom ut i en aria och publiken nickar lyckligt igenkännande utan att riktigt förstå varför. Tonsättaren Wagner tar det ett steg till. Hans teman motsäger ibland sångarnas texter. Ibland låter han även sådant som karaktärerna inte själva har upptäckt i sig själva koma fram genom musiken.

wagner_motive1a
ur Wagners Tristan och Isolde

Ibland blir budskapet också motsägelsefullt, som när någon sjunger texten ”Jag lovar och svär” men blir motsagd av orkestern som trumpeter ”Han ljuger!!!”. Det senare förstår bara den kunniga publiken, inte övriga karaktärer i dramat. Det blir alltså detsamma som en situation i en bok där läsaren vet mer än huvudpersonen, vilket i sin tur är ett sätt att skapa spänning.

Vad har nu opera eller filmmusik med skönlitterärt skrivande att göra? Allt! Kan du på undermedveten väg framföra en stämning genom det du gestaltar och en annan genom vad som sägs i en dialog kan du skapa en oerhört subtil känsla hos läsaren av att något är snett. Givetvis måste motsättningen också få en upplösning när en karaktär kommer på det hela genom en snitsigare variant av: ”Så det var därför! Lisa måste ha ljugit.”

Gör en övning där du listar vad dina karaktärer gör när de till exempel ljuger, som att klia sig på näsan eller något annat som folk kan göra när de inte är helt tillfreds. Gör en mall där du beskriver hur en person gör i en viss sinnesstämning. Ofta är kroppsspråket tämligen lika från person till person. Skriv sedan en dialog där du låter dina karaktärer säga en sak och agera en annan, enligt din mall.  Ta gärna ut svängarna i kraftiga motsättningar mellan kroppsspråk och tal i början.

Pröva det gärna på en testläsare, utan att de får läsa mallen där du beskriver gesterna. Kommer testläsaren att förstå att det är något lurt? Får de känslan av att en eller flera i konversationen ljuger? I så fall har du lyckats direkt. Anar inte läsaren något, skriv en bit till och prova igen. Det här är inte enkelt.

Lycka till!

Punkt, komma eller ingenting?

Publicerad den av annagable i Bildinspiration, författare, lektör, Okategoriserade, Skrivtips

Hur påverkar interpunktionen texten? Är du en sådan som sätter punkt och komma som det faller sig, eller planerar du noga var de ska sitta? Har du funderat på vad som händer om du flyttar ett skiljetecken?

FullSizeRender 6

Exempel:

Kom så ska vi äta, morfar.

Kom, så ska vi äta morfar.

Givetvis kan betydelsen ändras, även om det inte alltid sker. Låt mig däremot gissa att du inte har tänkt på vad som händer med din text om du skulle hoppa över skiljetecknen medan du skriver den, för att sedan placera ut dem i efterhand.

Öva:

Skriv en actionscen utan att vare sig sätta punkt, komma eller stor bokstav (och inga semikolon heller, för lustigkurren). Kan du inte komma på någon, tänk att du står på busshållplatsen och plötsligt kommer en bil i full fart och åker av vägen strax intill. Du rusar fram …

Läs texten högt för dig själv. Vad händer med flytet i din text? Sätt dit interpunktionen där du gjorde naturliga uppehåll när du läste. Skulle du ha gjort likadant om du hade satt skiljetecken redan medan du skrev, eller blev din scen mer intensiv? Låt mig gissa på det senare. Fundera på hur du ska skriva en actionscen nästa gång du gör det ”på allvar” i någon text som du håller på med.

Lycka till!

 

Bildövning 20171020

Publicerad den av annagable i Bildinspiration, författare, lektör, Okategoriserade, Skrivtips

Dagens övning kan du antingen göra helt fristående, eller med inspiration utifrån bilden.

Övningen består i att byta stämning i en text. De karaktärer du får är lilla Lisa (barn) och Lisas farfar. De är på väg någonstans, men under berättelsens gång ändras stämningen helt.

Exempel kan vara från glatt till vemodigt, sorglöst till läskigt, vardag till ovanligt eller några kontraster som du själv hittar på (givetvis kan de även gå från läskigt till sorglöst etc.)

Jobba med att gestalta och tänk på att du kan bestalta både genom brödtext och dialog. Sitt max 30 minuter.

Om du vill ta hjälp av bilden: Vad händer när Lisa och hennes farfar går i den här trappan?

FullSizeRender 3

Bildinspiration 171014

Publicerad den av annagable i Bildinspiration, författare, lektör, Okategoriserade, Skrivtips

Tänkte börja med en liten serie av bilder som förhoppningsvis kan leda till inspiration åt dig när du ska skriva.

Kärnan i den här övningen är att hitta flytet i språket. Här är en del hjälp på vägen:

Vem har gått här? Vem ska gå här? Vart leder stigen? Hur är känslan i höstskogen? Är det nutid, dåtid eller sagotid? Vem berättar för läsaren?

Skriv i max 30 minuter (gärna kortare). Läs texten högt och överdriv alla skiljetecken så att de verkligen märks skillnad i komman, punkter och frågetecken. Flyter språket på? Om inte, redigera.

IMG_4513

Lycka till!