Kategori: Okategoriserade

Grattis Jens Daniel Burman. Nu är boken ute till försäljning. Extra skoj att se sådant som jag har lektörsläst i hyllorna.

Huset är en riktigt läskig historia av den sort som får dig att vända dig om och undra om du verkligen är ensam hemma …

Visst kan man ha med fackord i skönlitteratur. Det gäller bara att gestalta det som sker runt omkring termerna så att läsaren förstår. Alternativet är givetvis att ha en karaktär som inte förstår som får fråga vad som händer. Jag använder visst en hel del sjötermer i mitt manus ”Och en flaska rom”. Däremot är de aldrig avgörande för att läsaren ska förstå vad det hela handlar om.

Första kapitlet inleds så här:

– Hal dör lovarts brassar, underrå, toppläntor och racktaljor.
Louis såg hur seglen på nytt fylldes av vinden, men det var aldrig tid att njuta av skådespelet. Däcket skulle städas inför nästa manöver.

Jag använder alltså kommandot för att ge färg. Exakt vad de gör (avslutar en vändning) är inte intressant för att begripa sammanhanget. Läsaren förstår att detta handlar om Louis, att han är på sjön och att det är mycket att göra. För den som är intresserad av sjön, och även för den som verkligen kan något om att råsegel på ett skepp, ska det dock vara rätt. Där är jag petig.

Jag har en personförteckning i början och ett efterord om historiska fakta i manuset. Skulle jag lägga till en ordlista också blir det för mycket känns det som. Den har jag därför med flit valt bort. Men visst vore det väl trist om folk ropade: ”Dra i den där grunkan” och inte ”Hala i styrbords brass”?

Nu har en chef dit där jag försöker flytta min domänhantering förstått att något inte har gått som vanligt. Men har du fått mitt visitkort på Bokmässan (eller vid något annat tillfälle), använd annagable.wordpress.com så länge. Via det här inlägget kommer du också in, om din cach har sparat en sida som inte längre finns kvar (gamla hemsidan). Ursäkta strulet, men när cheferna rycker ut är det inte bara jag som har gjort något galet i alla fall.

Nu i oktober kan jag ta emot fler lektörsläsningar. Hör av dig, först till kvarn …

Om någon eller några dagar kommer min gamla domän att vara flyttad hit. Du kommer alltså fortfarande att kunna surfa in med nuvarande adress, men dessutom kommer http://www.annagable.com att fungera. Jag meddelar igen när båda börjar fungera (bra att veta om du har mitt visitkort, för då gäller alltså återigen adressen på kortet).

Precis i glappet kan du råka se min gamla hemsida. Den innehåller samma grundinformation, men inte samma detaljer. Givetvis innehåller den inte heller blogginläggen. Detta ska dock vara högst tillfälligt.

För flera år sedan tog jag del av en övning kring framtiden. Den slutade med att vi alla fick skriva ett brev till oss själva från framtiden. För en tid sedan, när jag städade arbetsrummet, så hittade jag det där brevet och dröm om min förvåning när en av sakerna hade gått i uppfyllelse och en annan var på god väg! Brevet hade dock varit helt bortglömt.

Du kan göra den här övningen när det gäller ditt skrivande också.

1) Börja med att tänka ut mellan fem och tio olika saker som har ändrat sig inom författarvärlden de senaste tio åren. Befattningar som har tillkommit eller försvunnit, olika media som har vuxit fram eller dragits tillbaka. Hur är det med boklådorna? osv. Det kan både vara saker som påverkar just dig, eller sådant som påverkar alla som skriver.

2) Skriv sedan en lista med saker som du tror kommer att hända inom författarvärlden de närmaste sju åren. Det kan vara allt från e-böcker som tar över, självutgivning som blir större än traditionella förlag, att läsarna ledsnar på kändisar, eller precis tvärt om, eller helt andra saker förstås. Gå igenom din lista och välj ut de fem viktigaste, tänk igenom dina val noga.

3) Rita ett koordinatsystem med fyra axlar. På den ena skriver du ”Troligt” och ”Inte troligt” i varsin ände och på den andra skriver du ”Påverkar” och Påverkar inte”. Nu placerar du in dina fem val i koordinatsystemet så att de hamnar i den rutan som du anser att de hör hemma i. Det kan ju vara så att det är troligt att det blir fler e-böcker, men att det inte kommer att påverka dig så mycket eftersom du ändå tänkt trycka på papper. I någon av kvadraterna finns det nu fler kryss än i de andra. Detta är den kvadraten som du ska lägga fokus på när det gäller ditt skrivande.

4) Avsluta med att skriva ett brev till dig själv från framtiden, var är du om sju år, vad gör du och vad har hänt fram till dess? Ta ut svängarna och låt din framtid vara bra, tillåt dig att ha uppnått flera mål, att ha lyckats. Berätta för dig nutida jag hur du bar dig åt för att lyckas, ditt framtida jag har ju lösningen. Läs brevet högt för dig själv och lev dig in i vad du har skrivit.

Som du säkert förstår är inte målet det viktiga här, utan resan. Genom att göra övningarna kring förändringar som har skett och som kan komma att ske, och genom att fokusera på vad som påverkar dig mest (koordinatsystemet) kan du skriva brevet med hjälp av ditt undermedvetna. Du får hjälp av dig själv att lösa frågor som du kanske har kring ditt skrivande, och detta i sin tur gör att du får mycket större möjlighet att verkligen nå dit du vill.

Lycka till!

Ibland blir det fel. Bjuder på dessa på en tisdag:

Vithörningarna är enade – har jag tydligen sagt under en skrivkurs, jag menade att enhörningar är vita 😛 

Kapten Blodskägg – det hade ju varit fantasieggande, men Blåskägg heter han, och han är med i min novellsamling Mattan

Den Jädra Affären  – så hette den inte nej, men jag glömde ändra till det rätta namnet, som jag inte kom ihåg medan jag skrev

Tusen tack ni som korrläst!

Vilken ordform ska man använda?

Generellt brukar jag säga att du bör använda normalt skriftspråk i brödtext. Alltså dig, mig, sig, de, dem och så vidare. (Och lär dig om det ska vara de eller dem, annars får läsaren spader!) I vissa manus kan det fungera med mej, dej, sej och dom i dialog. Än är det dock få som accepterar detta. Vill du experimentera, se till att du är konsekvent och ta det inte utanför ren dialog.

Bland andra ordformer finns det ibland två likvärdiga, som ska – skall (här får man dock se upp i bruksprosa om man skriver om ”skall-krav”, men jag går inte närmare in på detta nu), sen – sedan, sa – sade. Här gäller att du ska vara konsekvent. Välj också en form som passar till den övriga stilen i ditt manus. Har du en ledig stil, som i deckare eller annat lättsmält, välj ska, sen och sa. Har du en stil full av ålderdomliga ord, välj skall, sedan och sade. Blanda inte, då kommer läsaren bara att se orden, inte berättelsen.

Generellt vid ordval för skönlitteratur gäller att vara så diskret som möjligt. Försök inte skriva ord som sticker ut. Hitta inte på nyord, gör inte om ordklasser på ord (om du inte skriver humor, då kan det funka) eller andra krumbukter. Du vill ju att läsaren ska njuta av din berättelse i första hand, inte fastna på, och fundera över, ordval och termer som han eller hon kanske inte ens förstår. (Ja, just det, han eller hon, för i skönlitteratur har ordet hen ännu inte fått fäste. med tiden blir det säkert så, men som sagt, var inte den som sticker ut med enstaka ordval, ge läsaren flyt.)

Lycka till!

Nästa fråga handlar om tidslinjen i ett manus. Hur man gör för att överbrygga tid där det kanske inte händer så mycket viktigt.

Utgångspunkten i ett manus bör vara att en så jämn tidslinje som möjligt. Ju mer verklighetsnära man skriver, desto svårare blir det däremot. Ingen läsare vill höra om hur en person klev upp, åt frukost och tog bussen till jobbet. Läsaren vill kastas in i den väsentliga delen av handlingen.

Lär av att se på film. När varje minut vägs på guldvåg kommer det inte att finnas några transportsträckor kvar. På vita duken är det enkelt att lägga in ett ”Tio år senare …” och så köra vidare. Det går givetvis också att göra i en bok. Låt berättelsen i sig tala om vad som har hänt under tiden, men bara om det spelar någon roll för handlingen.

Fallgropar vid återblickar

En vanlig fallgrop för att återberätta sådant som skett är att låta det ske genom en blixtlåsdialog som:

– Vad hände egentligen i går? sa Kalle.
– Jo, då …, berättade Stina.
– Jaha, så ni gick aldrig tillbaka till garaget?
– Nej, så blev det inte.

Har ni någonsin hört en dialog som så fint klickar i varandras repliker? Förmodligen inte. I verklighetn är det inte ens säkert att Stina svarar på frågan. Det är i stort sett helt omöjligt att hon i så fall dessutom besvarar följdfrågan om garaget. En dialog som flyter på ”för enkelt” kallas blixtlåsdialog. Just vid återblickar är den som vanligast. Alltså: Varning, fallgrop!

En annan vanlig fallgrop är att fastna i pluskvamperfekt.

Det hade gått en lång tid. Lasse hade flyttat från stan och Lisa hade gift sig och fått Maja. De hade … hade … hade …

Se istället återblickar som i en film där någon börjar berätta (pluskvamperfekt i bokform) för att sedan övergå till att det som hänt visas (preteritum i bokform). När återblicken är färdig, visa läsaren att den är klar genom någon figur som: ”Därför stod de nu här i regnet …” (eller vad de nu gör när återblicken börjar).

Brev är i och för sig en bra form av återblick, i ett brev kan någon tala om vad som har hänt. Se dock upp med att skriva långa brev med kursiver. Det är jättejobbigt att läsa kursiver. Mer än tre rader är ett stort ”Nej!”. Visa gärna på annat sätt att det är ett brev, men inte med kursiver. (Är det långt nog kan det till och med få ett helt eget kapitel.)

Tidsaxel

Gör gärna en fysisk tidsaxel, som en lång pil av papper som du sätter ihop t.ex. Lägg ut den på lämpligt ställe hemma (och jaga bort katten som vill skrynkla ihop din tidslinje till en boll, det kan den få göra senare). Ta post it-lappar och skriv de viktiga händelserna på dessa. Placera ut dem på tidsaxeln. På det här sättet får du en bra överblick. Du kan också se att din berättelse håller ett hyfsat jämnt tempo, eller om allt ligger i en klump på ett ställe. I det senare fallet kanske du ska begränsa manuset till just den biten och strunta i resten.

En tidsaxel hjälper dig också att se till att saker och ting sker vid rätt tillfälle. Om någon blir gravid ett visst datum är det till exempel lämpligt att hon föder nio månader senare och inget annat (om du inte skriver om monster eller aliens, men … du fattar). Det är väldigt irriterande att läsa ett manus där man märker att författaren inte har hållit reda på när olika saker sker.

Tidsväv

Om du har många karaktärer att hålla reda på, och speciellt om du även har verkliga händelser som har skett vid ett exakt datum som måste passa in, kan det vara värt att göra ett excel-ark där du har årtal eller månader på den ena ledden och personerna på den andra. Nackdelen är att det inte blir lika enkelt att överblicka som den fysiska pilen. Fördelen är att du kan ha det kvar även när katten får frispel nästkommande natt 🙂

Lycka till!