Dig – dej, mig – mej?

Vilken ordform ska man använda?

Generellt brukar jag säga att du bör använda normalt skriftspråk i brödtext. Alltså dig, mig, sig, de, dem och så vidare. (Och lär dig om det ska vara de eller dem, annars får läsaren spader!) I vissa manus kan det fungera med mej, dej, sej och dom i dialog. Än är det dock få som accepterar detta. Vill du experimentera, se till att du är konsekvent och ta det inte utanför ren dialog.

Bland andra ordformer finns det ibland två likvärdiga, som ska – skall (här får man dock se upp i bruksprosa om man skriver om ”skall-krav”, men jag går inte närmare in på detta nu), sen – sedan, sa – sade. Här gäller att du ska vara konsekvent. Välj också en form som passar till den övriga stilen i ditt manus. Har du en ledig stil, som i deckare eller annat lättsmält, välj ska, sen och sa. Har du en stil full av ålderdomliga ord, välj skall, sedan och sade. Blanda inte, då kommer läsaren bara att se orden, inte berättelsen.

Generellt vid ordval för skönlitteratur gäller att vara så diskret som möjligt. Försök inte skriva ord som sticker ut. Hitta inte på nyord, gör inte om ordklasser på ord (om du inte skriver humor, då kan det funka) eller andra krumbukter. Du vill ju att läsaren ska njuta av din berättelse i första hand, inte fastna på, och fundera över, ordval och termer som han eller hon kanske inte ens förstår. (Ja, just det, han eller hon, för i skönlitteratur har ordet hen ännu inte fått fäste. med tiden blir det säkert så, men som sagt, var inte den som sticker ut med enstaka ordval, ge läsaren flyt.)

Lycka till!