Nu har jag äntligen tiden att skriva tredje delen i serien om hur du kan leva dig in i dina karaktärer. I det här avsnittet kommer jag till självhypnosen, hur det går till. På grund av jobb är det ett tag mellan artiklarna, men här får du länkar till de föregående, om du vill läsa dem först (de öppnas i en ny flik så att du inte tappar bort denna.
Del 1 – om hjärnvågor
Del 2 – om koncentration
När du har läst dessa inlägg har du förmodligen en aning om vad hypnos (eller mental träning) är för något. Nu ska jag berätta hur du gör för att lära dig att hamna där. Men först: Varför är det så bra med hypnos om du skriver? Jo, det är av två skäl. Det ena är rent praktiskt, du blir mer koncentrerad på att skriva, mindre störd av din omgivning med andra ord. Det andra är att du får lättare att ”samtala” med dina karaktärer.
Egen erfarenhet
Jag har jobbat som hypnoscoach sedan 2007 då jag gick min diplomkurs hos Fredrik Praesto. Som alla aktiva diplomerade hypnoscoacher finns jag även med på hans lista över rekommenderade coacher. Under åren har hjälpt personer med allt möjligt, från rädsla i en viss situation, dålig självkänsla, oro inför prestationer som en tenta, till att sluta bita på naglarna eller sluta röka.
I min roll som lektör eller skrivcoach är det också till stor hjälp eftersom jag kan leva mig in i ditt manus. Kanske är det därför jag har så lätt för att hitta logiska luckor eller fel i tidslinjen. Anledningen till att jag skriver den här miniserien för författare är att jag helt enkelt vill hjälpa dig att komma närmare ditt manus och lyckas som författare. När du anlitar mig som lektör kommer vi sen tillsammans mycket närmare en slutversion, om ditt manus är vasst redan när jag får det.
Målet med den här serien
Det är min fasta övertygelse att alla som lever sig in i det de själva skriver kommer att kunna dra läsarna med sig. När jag själv författar går jag helt automatiskt in i trance. Detta för att jag är så van vid att göra det. När jag tar en paus kan det ta någon sekund medan jag är jätteförvånad över att inte vara lika lång som någon karaktär som just haft perspektivet eller över att jag har ”fel” kläder på mig. Givetvis går det snabbt upp för mig att jag är jag och att det andra var min inlevelse i det jag skriver. Det är till det stadiet av inlevelse som jag hoppas kunna hjälpa dig.
Lev dig in som ett barn
Ett känt knep vid så kallad skrivkramp är att helt enkelt börja prata med karaktärerna. Tänk på hur ett barn pratar med en låtsaskompis, eller lever sig in i en karaktär som de gärna vill vara. Kanske är det Pippi Långstrump eller Emil i Lönneberga (klassiska sagor dör inte). När barnet blir lite äldre kanske det är Superman eller någon häftig skurk. Ibland leker de också olika yrken och är en doktor, en lokförare, prinsessa eller troll (att barn ”leker djur” är inte heller ovanligt).
Det barnet gör är att bli associerad med en figur, påhittad av dem själva eller av någon annan, som om figuren var en avatar som de kan kliva in i. Barn gör det här utan att ens fundera, men som vuxen måste vi öva, eftersom våra vuxna hjärnvågor inte har lika lätt för detta (se del 1 om du undrar kring hjärnvågor). För att lära dig mental träning eller självhypnos behöver du alltså egentligen bara öppna ditt barnasinne.
Kan jag hypnotisera mig själv?
All hypnos är självhypnos. Det en hypnotisör gör är att vägleda dig, men du gör alltid förändringen i ditt medvetande själv. Svaret på frågan om det går att hypnotisera sig själv är alltså ja, med tillägget: Det är det enda sättet som du kan gå in i hypnos på.
Det går förmodligen snabbare att gå in i hypnos om någon som vet hur man gör vägleder dig, men du gör det helt naturligt flera gånger om dagen. Till exempel varje gång du somnar och varje gång du vaknar. Du går också automatiskt in i trance när du lever dig in i en film eller läser en fängslande bok. Du vet att du kan resa dig och gå om du vill, men du väljer att stanna och vara inne i händelsen.
Du går också automatiskt in i trance om du kör på en enformig väg eller en sträcka som du ofta åker. Hur många har inte förvånats över att de plötsligt är på ett ställe, utan att ha en aning om vad som hände på vägen? Om något verkligen hade hänt skulle du direkt ha gått ur trancen och agerat, till exempel för att undvika en olycka eller om ett hus vid vägkanten står i ljusan låga. Men så länge du gör en sak du kan, det vi kallar ”göra med ryggmärgen” tillåter sig ditt sinne att fara iväg och göra andra saker under tiden.
Titta på några personer som står och pratar, eller personer som sitter i ett möte. Du kommer att bli förvånad över hur ofta deras blick far iväg. Den kommer att komma tillbaka, men det är oerhört svårt att hålla koncentrationen länge (se del 2) så sinnet kommer att fara iväg, om så bara för någon sekund i taget. Vi tillbringar faktiskt omkring sjuttio procent av vår vakna tid med att inte vara här och nu, det vill säga vara i någon form av dagdröm, alltså en trance.
Föregående stycke hoppas jag får dig att förstå att hypnos är helt naturligt och dessutom ett tillstånd som du omedelbart lämnar om någon fara skulle hota. Du är bara i hypnos så länge du själv vill. Vad skulle till exempel hända om hypnotisören under en scenhypnos bara gick sin väg? Jo, några av de frivilliga, som är hypnotiserade, skulle sjunka djupare in i en helt vanlig sömn, men de flesta skulle snart börja inse att showen är över och återgå till normalt vaket tillstånd, på samma sätt som vi alla vaknar efter en natts sömn. Om du hypnotiserar dig själv kan du alltså vara helt säker på att du alltid kommer tillbaka till vanligt vaket tillstånd (är du rädd för att du ska somna när du över kan du ställa en väckarklocka, men du kommer snart att inse att det inte behövs, eftersom det finns bättre sätt som jag kommer till nedan).
Inledande övningar
För att lättare komma i rätt stämning för att träna på självhypnos bör du se till att du får vara ostörd. stäng av datorer, telefoner och annat som kan störa. Om du har svårt att stänga av ljud från omgivningen kan du sätta på lugn musik, men den bör inte ha en känd melodi. Det finns gott om så kallad avslappningsmusik både på Youtube och att köpa. Men givetvis går det lika bra utan musik, fågelkvitter eller vågskvalp också.
Övning 1 – att se bilder
Till den första övningen vill jag nu att du tänker på något som du har upplevt som var trevligt eller roligt, en positiv sak helt enkelt. Peka ut var i rummet den här känslan finns och gör den till en bild. Dra i bilden, som på en skärm, så att den blir större och lägg märke till hur det känns i kroppen. Se till att bilden är i färg och notera hur det känns. Låt den bli så stor att den omsveper dig. Hur känns det nu? Lägg till de ljud som du hörde när minnet utspelade sig. Hur känns det? Låt bilden övergå till en spelfilm. Jag är tämligen säker på att du nu mår lika bra som när händelsen utspelade sig. Kanske ler du, om du tänker efter. Märk nu vad som istället händer om du tar tillbaka bilden till sin ursprungliga form, tar bort ljudet, låter den bli en stillbild, tar bort färgen och gör den svartvit … inte lika häftigt längre, eller hur? Pröva att flytta bilden så att den är bakom dig. Rätt snopet, eller hur? (För de flesta försvinner bilden då.) Detta gjorde du utan någon hypnos alls. Eller …? All inlevelse är faktiskt en lätt trance.
Övning 2 – associerad eller dissocierad
I den andra övningen vill jag att du tänker på din senaste måltid. Det spelar ingen roll vad du åt, men fundera på hur du ser själva minnet. Ser du en film där du sitter och äter, som om någon stått bredvid och filmat, eller ser du tallriken och dina händer framför dig, som om du såg ut ur dina egna ögon?
Om du såg det som en film var du dissocierad. Att se som om du såg ut ur dina egna ögon är att vara associerad. Om du spelar datorspel vet du säkert att det brukar gå att byta mellan dessa båda versioner inne i spelet. När du skriver och ska leva dig in i dina karaktärer är det bäst om du kan vara associerad med dem. Öva därför på att byta mellan att se dina egna minnen dissocierad eller associerad.
(Inom parentes sagt är detta ett problem för polisen när de förhör vittnen, eftersom många ser minnen dissocierat och alltså lägger till sig själva när de ska berätta hur många som var på platsen!)
Övning 3 – kroppens svar på tankar
Kan alla bli hypnotiserade? Svaret är ja, i stort sett alla, men du måste vilja det själv, eftersom ingen kan hypnotisera dig utom du själv. Däremot kan det vara olika lätt. Du som redan har gjort mental träning inom idrott, övat yoga eller mediterat har lättare, men det går alltid att öva. Trägen vinner och du kommer att ha stor nytta av det när du skriver, så lägg lite tid på de här övningarna.
I den första övningen vill jag att du knäpper dina händer, men att du låter båda pekfingrarna sticka rakt upp. Ha några centimeter mellan dem. Se till att händerna för övrigt är knäppta som om ingen kraft i världen skulle kunna öppna dem. Föreställ dig nu att du har attraherande magneter i båda fingertopparna och att magneterna långsamt med obevekligt drar dina fingertoppar mot varandra. Se vad som händer. Visserligen är det så att det krävs en del för att hålla isär fingrarna när händerna för övrigt är knäppta, men troligen gör dina tankar trots det att fingertopparna på dina pekfingrar möts.
Du kan också göra den här övningen: Håll ut dina armar så att de är raka framför dig. Vänd den ena handflatan upp och tänk dig att någon står och lassar på stora tunga böcker i din hand. I den andra handen knyter istället någon annan fast en massa stora heliumballonger. Fler och fler böcker. Fler och fler ballonger. Blunda och fortsätt. När du tittar igen, vad har hänt med dina armar?
En tredje övning är att binda fast ett föremål i en cirka två decimeter lång tråd och göra en pendel. Du kan till exempel ta en ring. Ha snöret i din hand, mellan tummen och pekfingret och stötta armbågen mot något så att du har ett bekvämt läge. Se till att ringen och tråden är stilla. Tänk dig nu att pendeln börjar svänga fram och tillbaka. Försök att inte medvetet röra handen. Vad händer med pendeln? När den har svängt en stund, kan du få den att börja rotera istället? Och när den roterar, kan du få den att byta håll?
Ingen av de här övningarna har något med illusioner eller ”magi” att göra, det är bara kroppens svar på din egen koncentration. När du behärskar övningarna är det dags att gå vidare.
Hur vet jag om jag har varit i hypnos?
Hypnos, eller trance, inte något tillstånd där du känner dig ”borta”. Ju mer du övar, desto tydligare lär du dig att skilja på trance och vanlig vakenhet.
Ett tecken är givetvis att kroppen blir avslappnad. Filmar man en scenhypnos och sedan spelar den snabbt framåt är det märkligt hur stilla de frivilliga på scenen sitter när de inte utför någon sak som hypnotisören ber dem om.
Folk som inte är i trance kan inte sitta still. Deras blick kommer att flytta sig, de kanske kliar sig på hakan, flyttar om fötterna eller har något i fickan som de rör vid. Detta händer inte i trance. Den inre upplevelsen är lugn, fokus på en enda tanke eller sammanhängande tankekedja. Sinnet är kristallklart.
Efteråt kommer det att kännas som om det har gått längre tid än det verkligen har gjort. När jag har klienter som jag coachar tror det oftast att det har gått tjugo minuter när det i verkligheten har gått en timme. Men alla upplever tillståndet olika. När du börjar öva, bry dig inte om att fundera på det, utan vara bara här och nu i det du upplever.
Gör man inte ”fåniga” saker i hypnos?
Oavsett om du är vaken eller i hypnos kan inget och ingen få dig att göra sådant som går emot dina värderingar. Om en hypnotisör under en scenhypnos till exempel säger åt dig att du heter något helt annat än ditt eget namn kommer detta i många fall att vara underhållande för publiken. När personen får kontrollera mot sitt ID eller körkort uppstår även en komisk konflikt mellan det undermedvetna och det medvetna, men i de allra flesta fall kommer personen ändå att hålla fast vid det påhittade namnet.
Men, om namnet av någon orsak spelar en väldigt stor roll för personens identitet kommer just den här saken att fungera dåligt. Jag har sett personer som börjar säga sitt verkliga namn, men sedan glider över i det påhittade eller som går ur hypnosen när de får se sitt ID. Bara för att just den saken inte fungerade som underhållning betyder det inte att personen inte kan tillåta sig att bli påverkad av annat, men det viktiga här är att sådant som man verkligen inte ställer upp på kommer man heller inte att göra.
Det där med att använda hypnotiserade personer som vittnen i polisromaner kan du förresten glömma, för ingen ljuger så bra som den som är i hypnos. Även detta kan leda till härlig humor under en scenshow. Däremot berättade en kollega som samarbetar med polisen att det är under utredning om det inte kan vara en fördel om förhörsledaren är i en lätt trance, eftersom fokus på mikrorörelser som är tecken på lögn faktiskt kan uppfattas bättre i trance. Däremot kan minnen som någon valt att trycka undan, kanske för att de innehåller ett starkt obehag, gå att få upp till ytan i hypnos. Men för att utföra sådana saker måste hypnosen ledas av någon som vet vad den gör och som också vet hur obehaget kan ”stängas av” igen. När du börjar öva med själva induktionerna, se till att du inte ”labbar” med saker som du inte behärskar på egen hand, utan håller dig på säker mark. Allt det jag skriver att du kan öva på nedan är säker mark.
Avslappning och induktion
Att gå in i hypnos kallas induktion. Under induktionen blir kroppen avslappnad medan sinnet förblir knivskarpt. Det är alltså inte så att du kommer att känna dig ”borta” eller tro att du har sovit (för i så fall somnade du antagligen, det är inte helt ovanligt att göra om man inte är van vid hypnos). En del blir avslappnade så till den grad att de ramlar ur stolen, så innan du börjar, se till att du sitter stadigt och bekvämt, eller ligger ner. Läs igenom induktionen först och gör sedan övningen med dina ögon slutna.
Övning 1 – avslappning ”hypnos light”
Innan du sluter ögonen, titta upp mot dina ögonbryn eller fäst ögonen på en prick en bit upp i rummet. Håll blicken där i tio till femton sekunder utan att flacka. Ta ett djupt andetag. Slut sedan ögonen och känn hur skönt det är.
Samtidigt som du blundar tänker du ”ett” , andas ut och föreställer dig hur hela huvudet, ansiktet, tinningar, käkar ner kring halsen, bakhuvudet och nacken slappnar av. Eftersom du ska föreställa dig detta under en utandning bör du andas ut lugnt och tänka ganska snabbt.
Ta ett nytt djupt andetag andetag. Räkna till två när du andas ut och föreställ dig hur axlarna slappnar av tillsammans med armarna, både överarmar och underarmar, armbågar, handleder och händer ända ut i fingertopparna.
På andetag tre slappnar du av i hela överkroppen, både framsida och baksida.
På fyra slappnar du av i benen, ända ut i fötter och tår.
På fem, förställ dig att du befinner dig på en skön plats. Stanna på platsen, bli associerad i den, upplev den. Upplev ljud och dofter.
När du vill komma tillbaka till normalt medvetande räknar du bara från ett till fem igen, med tiden lär du dig att göra detta ganska snabbt, men räkna gärna lugnt i början.
Övning 2 – avslappnad version ”avatar”
Sitt bekvämt och slut ögonen. Föreställ dig hur du själv skulle se ut om du var dubbelt så avslappnad som du är nu. Visualisera denna version i dina tankar. Föreställ dig att du kan gå runt ditt mer avslappnade jag och se på den versionen från alla olika håll. Föreställ dig sedan hur du svävar in i den mer avslappnade versionen och blir ett med den.
Föreställ dig nu att du ser ytterligare en version av dig själv, denna gång ytterligare dubbelt så avslappnad. Sväva in i den versionen.
Fortsätt tills du är djupt avslappnad.
När du vill komma tillbaka, räkna från ett till fem.
Inspelningar
Om du tycker att det är svårt att behålla koncentrationen och minnas teknikerna som jag beskriver ovan kan du enkelt spela in dem i din telefon eller på din dator. Spela gärna upp i hörlurar så att du stänger ute omgivningen. Du kan också ge dig själv suggestionen att när du börjar slappna av kommer alla ljud från omgivningen att göra så att du slappnar av djupare.
Tidsgräns
Det är tämligen vanligt att folk som vill vakna ur vanlig nattsömn en viss tid helt enkelt bestämmer sig för detta och sedan vaknar strax före väckarklockan. Du kan göra på samma sätt när du går in i självhypnos. Bestäm dig för att du kanske vill vara i trance i tjugo minuter och sedan komma tillbaka. Har du en tid att passa kan du ställa en väckarklocka på tjugoen minuter och se vad som händer.
Utforska ditt manus
Övning 1 är bra om du vill gå in i din handling när du skriver, om du vill se hur det ser ut ”på riktigt” i miljön, oavsett om det är en plats som du enkelt kan besöka i verkligheten eller en helt påhittad plats. Skriver du i nutid kan det ändå vara så att platsen är annorlunda i din berättelse, det kan till exempel vara natt i din scen, fast det är dag när du sitter och skriver.
Övning 2 är bra för att leva dig in i dina karaktärer. När du är riktigt avslappnad, föreställ dig att den sista versionen är en avatar av din karaktär och att du svävar in i denna, så att du ser det som din karaktär ser. Härifrån kan du måla upp platsen i övning ett, men nu se den genom din karaktärs ögon. Jämför med hur platsen såg ut när det var författaren som såg den. Vad har förändrats? Testa att gå ur din karaktär och gå in i en annan. Ser den karaktären på platsen på ett annat sätt än den första?
Den sista övningen ovan kräver att du har rätt bra kläm på dina karaktärer, alltså att du har skrivit karaktärskort där du har bestämt dig för hur de ser ut, men framför allt hur de reagerar på omvärlden. Om du inte har gjort det kommer övningen givetvis inte att fungera.
Fördjupa trancen
Om du vill fördjupa tillståndet för att verkligen gräva i ditt manus finns det också olika tekniker att jobba med. Gör inte dessa innan grunderna sitter.
Det undermedvetna förstår metaforer bra. Du kan alltså enkelt fördjupa din trance genom att se saker bildligt.
Trappan
Föreställ dig en trappa som leder ner till en skön plats. Det kan vara en plats som du tycker om eller en påhittad. Om det är en verklig plats som saknar trappa kan du tillfälligt lägga till trappan till platsen. Se på trappan, vad den är gjord av för material, vilken färg den har etc. Det kanske är en helt vanlig trappa i ett hus, eller en utomhustrappa, en rak trappa eller en som går i spiral, kanske en trappa från en romantisk film, en trappa på teatern som tillåter en dramatisk entré eller något helt annat.
Föreställ dig hur du långsamt går nedför trappan, ett steg i taget och att varje steg tar dig djupare in i trancen. När du är nere kan du också lägga märke till att den sköna platsen bara är en avsats, att trappan fortsätter och kan ta dig djupare och djupare, ja faktiskt precis hur djupt som helst och ju djupare du går, desto skönare känns det.
Sudda ut siffror
Föreställ dig att du är på en plats där det finns en stor skrivtavla. Det kan vara en gammaldags ”svarta tavlan”, en whiteboard eller kanske ett blädderblock. Det finns siffror skrivna på tavlan, från tjugo till ett. Föreställ dig hur en hand långsamt suddar ut siffrorna, alternativt drar bort papper för papper från blädderblocket. Hur siffrorna försvinner bakom dig så att du går längre och längre in i trancen för varje siffra. Ju djupare du går, desto skönare känns det.
Vad går det mer att göra med hypnos?
Förutom att komma närmare platser och karaktärer i ditt manus är hypnos ett perfekt redskap för att programmera om saker som du inte är nöjd med i livet, eller sätta upp mål. Det kan vara allt från att ta bort rädsla för att tala inför publik (en undersökning visade att fler är rädda för att tala inför åhörare än inför döden!), att sluta röka, äta nyttigare, ta bort fobier och tvångsbeteenden, bli mer kreativ etc.
Under första hälften av 1800-talet gjorde en indisk kirurg en hel del operationer under hypnos. Sedan kom den moderna narkosen och hans metoder behövdes inte, men i dag har trenden vänt. Det visar sig nämligen att återhämtningen efter ett ingrepp under hypnos är betydligt kortare än efter vanlig narkos. Även tandläkare använder mer och mer hypnos mot tandläkarskräck.
Som jag tidigare nämnt användes hypnos också flitigt inom idrotten. (Ett komiskt exempel på tidig mental träning bland idrottare är en simmare som bad hypnotisören att han skulle få simmaren att föreställa sig ett stim hajar som jagade honom. Simmaren blev mycket snabb, men istället för att vända vid bassängkanten slängde han sig upp. Man måste alltså tänka efter vilka följder en del suggestioner kan ge!)
Behöver du coachning?
Om du inte lyckas med självhypnosen (ha tålamod, det krävs träning) är jag certifierad hypnoscoach sedan 2007. Hör i så fall av dig så kan jag hjälpa dig. Givetvis kan du höra av dig oavsett om det handlar om dig som författare eller om det är något helt annat. Jag har tystnadsplikt oavsett vad saken gäller.
Lycka till!
//Anna
Anna Gable 