Tempus är oerhört viktigt och skapar helt olika känslor i en text. Många tänker nog att presens, som jag skriver i här, är det mest actionfyllda. Men är det verkligen så?
Historiskt sett var det preteritum (som förr kallades imperfekt), som jag skriver nu, som var ”berättartempus”. När det dök upp skrivna berättelser i presens sågs de som annorlunda. Men att byta tempus för att få en effekt var inte nytt ens när vi trodde att det var nytt.
Jag kom att tänka på dikten Lady of Shalott av Tennyson, eftersom jag skriver en novell över den. Jag klipper in två strofer som båda handlar om spegeln som är central i dikten. (OBS Det är alltså andra strofer före, mellan och efter.) Vilken av dem tycker du har bäst närvaro? Läs dem snabbt och tänk inte för länge.
* * *
And moving through a mirror clear
That hangs before her all the year,
Shadows of the world appear.
There she sees the highway near
Winding down to Camelot:
There the river eddy whirls,
And there the surly village-churls,
And the red cloaks of market girls,
Pass onward from Shalott.
* * *
She left the web, she left the loom,
She made three paces through the room,
She saw the water-lily bloom,
She saw the helmet and the plume,
She looked down to Camelot.
Out flew the web and floated wide;
The mirror cracked from side to side;
”The curse is come upon me,” cried
The Lady of Shalott.
* * *
I dikten startar poeten i presens medan han sedan övergår i preteritum. Jag ska säga att jag ofta tänkt på formerna på ett annat sätt innan jag började analysera dikten för att bearbeta den, och i samband med detta även läste andras analyser av den.
Tennyson använder presens för inledningen som är statisk och berättande. När det blir action övergår han till ett dynamiskt, gestaltande preteritum. Kanske är han färgad av sin tid, då berättartempus, som jag skrev i inledningen, var preteritum? Kanske är det gestaltningen som spelar in. Men att säga att ett tempus har mer närvaro eller högre action än ett annat fungerar inte riktigt. Det är så mycket mer som spelar in.
Anna Gable 
Jag tycker utan tvekan att den andra strofen visar mest action och närvaro – du har rätt.
GillaGilla