Jag berörde fienden som hastigast i mitt inlägg från Författarkliniken. Här ska jag utveckla det mer. Även detta är på begäran. Jag sammanfattar fienden i några korta regler.
Regel nummer ett: Din hjälte blir aldrig tuffare än den fiende han eller hon möter. Det är ju ingen konst att besegra någon som inte utgör ett allvarligt hot.
Regel nummer två: En osynlig genomond fiende är inte lika otäck som en närvarande som visar olika sidor. Här brukar jag jämföra vem som egentligen är mest läskig i Sagan om ringen, är det Sauron (bara ond, avlägsen) eller Gollum (som är närvarande, som ibland hjälper, men är det med bakslugt beräknande? Man kan aldrig vara säker på var han står.).
Regel nummer tre: Försök få läsaren att känna för fienden. Vad fick honom eller henne att bli så här?
Regel nummer fyra: En fiende är ett problem, två fiender är tre. Ett för dem var och ett för att hamna mitt emellan, eller om den ena ger sig på någon hjälten gillar.
Regel nummer fem: Våga offra en av dina huvudpersoner, någon som står hjälten nära. Då blir hotet reellt.
Regel nummer sex: Låt hjälten se sig själv som fienden, vara rädd för att bli likadan, identifiera sig. Då kommer läsaren också att göra det.
Regel nummer sju: Det måste kosta att besegra fienden. Hjälten måste ge upp något för att göra det, och det får inte vara en småsak.
Lycka till!
Anna Gable 