Att inte upprepa samma ord

En gång höll jag föredrag för en grupp döva. Istället för dövtolk hade de en person som skrev ut allt jag sade på en skärm samtidigt som jag pratade. Givetvis kunde jag inte låta bli att snegla på skärmen mellan varven. Till min förfäran såg jag att den som skrev ut mitt anförande även skrev ut alla onödiga småord. Jag sa ”då” i slutet på i princip varenda mening. Och det hade jag inte en aning om själv.

Det här är det andra ”beställningsinlägget”. Frågan är hur man blir av med ordet ”insåg”. Det är dock samma princip för alla ord som man får för mycket av. Det finns två varianter, den man ser, men inte vet hur man ska bli av med (som frågeställarens ”insåg”), och de man inte märker (som mina ”då”).

Ord som du märker att du upprepar

Om du vet med dig att du upprepar ett ord gäller det helt enkelt att hitta synonymer, eller andra vägar att gå. Jag har delat in de när upprepningarna efter ordklass.

Substantiv, egennamn och personliga pronomen

Det enklaste är att för många meningar börjar med ett namn eller ett personligt pronomen (han, hon, den, det). Så fort du har märkt att du gör det här felet blir det lätt att åtgärda. Läs igenom, hitta variationer.

Exempel 1:

Han gick fram till den döva barden. Han tog honom i håret. Han kastade ut honom genom fönstret med ett vrål. Han lät bardens muntifikantor följa efter.

Variation 1:

Han gick fram till den döva barden och tog honom i håret. Med ett vrål kastade han ut barden genom fönstret. Musikantens muntifikantor fick strax ta samma väg.

Sedan vi har bett den oskyldiga barden och hans muntifikanor omursäkt kastar vi oss raskt över nästa exempel (och fråga inte vad en muntifikantor är, men under hela tillagningen av dagens lunch bad den att få vara med i det här inlägget. Så är det ibland i min författarvärld 🙂 Den kanske får vara med i en novell som du skriver? Jag tror att det är någon slags musikinstrument.)

I mitt pågående manus använder jag ofta olika ord för samma person: Louis – sjömannen – matrosen, Mr Langdon – kaptenen – befälhavaren eller Miss Emma – redardottern – flickan och så vidare. Gör gärna en lista för olika benämningar på dina karaktärer som du kan använda.

Verb

Ibland hänger man upp sig på vissa ord. Framför allt märks detta om du läser ditt manus högt.

Exempel 2:

Hon stod vid busshållplatsen. Här hade hon stått många gånger. Bredvid henne, som så många andra dagar, stod den långa mannen i den gråa rocken. Vad stod han och tänkte på?

Variation 2:

Hon stod vid busshållplatsen där hon väntat många gånger. Bredvid henne, som så många andra dagar, fanns den långa mannen i den grå rocken. Vad tänkte han på?

Det är alltså fråga om fantasi. jag hittar ofta ord som är för lika varandra i samma stycke när jag går igenom mina egna manus. När jag redigerar dem får jag hitta synonymer och sedan väga dem på guldvåg för att se vilket ord som ska in var. (Det är oftast detta som gör att du skriver betydligt bättre på ditt modersmål än på något annat språk, hur bra du än kan det.) Det krävs också en koll att den nyinsatta synonymen inte finns för nära i stycket ovan eller under givetvis.

Adjektiv och adverb

När det gäller ”insåg” är det egentligen två frågor: Dels att hitta synonymer som ”märkte, uppfattade, tänkte” med flera, men också att ta sig en stund och fundera på om det inte vore bättre att gestalta.

Exempel 3:

Kalle insåg att Pelle hade rätt.

Variation 3:

Kalle fick en varm känsla i magen. Pelle hade rätt.

Vilket ger läsaren mest?

Ord som du inte vet med dig att du upprepar

Kör sök och ersätt. För att hitta dem hänvisar jag helt enkelt till det här inlägget: Rensa bort småord

Lycka till!