Den stora mittvändningen

Det här är fjärde delen om att skriva karaktärsdrivna berättelser.

Om du slår upp vad en vändning är får du oftast till svar att det är en kraftfull förändring i den väg som manuset tar eller hur manuset kommer att sluta. Vidare får du veta att vändningar vanligen används för att hålla uppe intresset hos läsaren, lyssnaren eller tittaren. Vändningen överraskar med att något avslöjas för läsaren och en del vändningar är förebådade.

Så långt stämmer det men något saknas, nämligen den interna konflikten hos protagonisten. Annars blir det för mycket fokus på plotten på bekostnad av karaktärerna. Den vändning som sker i manusets mitt är i första hand till för protagonisten, inte för läsaren.

Repetition av tidigare delar

• Plotten är det som händer.
• Den interna konflikten är varför något spelar roll för en karaktär.
• Låt inte dina karaktärer (och speciellt inte protagonisten) bli plottens pinjata.
• Protagonisten måste vara den som driver förändringen och läsaren måste önska att hen var protagonisten (inte att läsaren själv var med om plotten, för då hänger inte plott och karaktär samman).
• Protagonisten måste ha en bakgrund med vad hen önskar (drivet av något hen tror är sant, bara för att upptäcka att det inte är så) och vad hen är rädd för.
• Det är karaktären som levererar sanningen och meningen med berättelsen till läsaren.

Överraska protagonisten

Den stora vändningen ska överraska protagonisten så att hen ändrar sitt mål. Sen är det en bonus om du också kan överraska läsaren, men det är inte vändningens mål.

Fråga dig:
* Vad händer som ställer din protagonists plan på ända?
* Varför spelar det roll för protagonisten baserat på hens önskningar och rädslor?
* Hur ändrar vändningen spelplanen för protagonisten?

Tänk på att:
* Alla händelser som ändrar spelplanen är vändningar.
* Alla vändningar ändrar inte spelplanen.

Den mittersta vändningen ska ligga i mitten (surprise!). Den ska ha en mening i protagonistens beslut till fortsatt agerande, inte bara ställa till det för läsaren (sånt är mer en cliffhanger). Det är inte heller slutklämmen eller det stora avslöjandet (som tillfredsställer läsaren och uppfyller det som början har utlovat).

Vad får läsaren ut

När jag säger att den stora mittvändningen inte i huvudsak ska överraska läsaren menar jag precis det. Läsarens behållning är istället att kunna blicka bakåt i berättelsen och se nya saker i ljuset av vändningen. Vändningen ger läsaren är ny möjlighet att förstå manusets första halva, varför karaktärerna har agerat så som de gör. När läsaren har lösningen till vissa delar kan det förefalla som om det de redan läst var mer avslöjande, eller genomskinligt, än det egentligen var. Jag kan inte säga det nog många gånger, men läsaren älskar att få känna sig smart!

Samtidigt kan du ta vändningen ett steg längre. Gör den mittersta vändningen till en kritisk punkt på ditt manus tidslinje. Det är en meningsfull vändning för protagonisten. Tar du inte med karaktärerna i vändningen är det bara en händelse, vilken som helst, som du kan låna från vilket ställe som helst på Internet där det finns mallar för manus.

Repetition av tidigare delar

• Plotten är det som händer.

• Den interna konflikten är varför något spelar roll för en karaktär.

• Låt inte dina karaktärer (och speciellt inte protagonisten) bli plottens pinjata.

• Protagonisten måste vara den som driver förändringen och läsaren måste önska att hen var protagonisten (inte att läsaren själv var med om plotten, för då hänger inte plott och karaktär samman).

• Protagonisten måste ha en bakgrund med vad hen önskar (drivet av något hen tror är sant, bara för att upptäcka att det inte är så) och vad hen är rädd för.

• Det är karaktären som levererar sanningen och meningen med berättelsen till läsaren.

Sammanfattning

En viktig vändning ändrar inte bara den väg plotten tar, den måste också ändra förutsättningarna för karaktärerna, framför allt för protagonisten. Vändningen ändrar plotten på ett meningsfullt sätt eftersom den påverkar protagonistens mål.

Plotten (det som händer) är den externa konflikten medan den interna konflikten är det som spelar roll. En vändning blir bara en ”fnurra på tråden” i raden av händelser om den inte direkt påverkar protagonistens interna konflikt. Precis som en händelse som inte spelar någon roll för en karaktär kan en vändning som bara är en extern händelse falla platt för läsaren. Se till att skriva dina vändningar så att de spelar roll för karaktärerna!

En välskriven vändning i manusets mitt behöver inte vara en episk händelse. Däremot måste den ställa protagonistens värderingar på ända. Det kan vara en sån sak som att protagonisten kommer på att hen älskar en person som hen tidigare inte har brytt sig om eller haft som fiende. (Typexempel i Pride and prejudice när Elizabeth inser vem hon älskar.)

Lycka till!
/Anna