Mer om att ställa upp dialog

Jag kanske blir lite tjatig, men om du ska skicka ditt manus till någon annan, allt från testläsare och lektörer till förlagsredaktörer, är det viktigt att småsakerna inte står i vägen för innehållet. Ställ upp dina dialoger så enkelt och så regelbundet som möjligt.

Innehållet i ditt manus är det absolut viktigaste. Du har förmodligen slitit för att få ihop både huvudberättelsen och bihistorierna. Förhoppningsvis har du också ägnat karaktärerna en hel del tid, så att de agerar och uttrycker sig olika. Några har även tagit till sig det där med alla varianter av dramatisk kurva. Visst vore det då trist om du fick tillbaks ett omdöme om att du måste lära dig att ställa upp dialogen korrekt.

Dialog skrivs olika på olika språk, ibland till och med olika i olika länder där man talar samma språk. Det gäller alltså att ha en färsk upplaga av Svenska skrivregler när du skriver på svenska. Dessutom bör du ha koll på sånt som att enstaka undantag kan ställa till med mer än vad de tillför.

Grundregler

• Anföring startar på ny rad med indrag, utan längre radmellanrum än i den övriga texten. Undantag är att stycken som följer på nytt kapitel eller annan blankrad startar längst ut på raden, även om det är anföring.
• Citattecken och pratminus är likvärdiga, se bara till att vara konsekvent.
  • Om du använder citattecken, se till att de är svenska (en del program har internationell inställning för såna), de ska se ut som två nior, satta i överkant. De sätts innan någon pratar och när pratet är slut. Använd inte punkt om du har en anföringssats (sa Lisa) utan komma, som sätts utanför citattecknet. Utropstecken och frågetecken sätts däremot innanför oavsett om du har anföringssats eller inte. Har du inte anföringssats, sätt punkt innanför citattecknet.
  • Pratminus ska vara halvlångt, alltså varken bindestreck eller långt tankstreck (det senare förekommer nästan inte alls i svenska texter). Tankstrecket sätts före anföringen, följt av ett mellanslag. Aldrig efter.
• Anföringssats är det som talar om vem som säger något och i vissa fall hur det sägs. Den allra enklaste anföringssatsen är sa. Läsaren är så van vid ordet att ingen kommer att reagera, även om du aldrig har någon annan anföringssats än sa i hela texten. Däremot är risken stor att läsaren reagerar om du översållar texten med ord som utbrast, skrattade, lirkade, flinade, frågade med flera (frågade går att visa med ett frågetecken följt av anföringssatsen sa). Använd dem om du ändå vill ha variation, men sparsamt och se upp för de mer extrema som vidmakthöll och dylikt.
  • Anföringssats skrivs aldrig med versal. Inte ens om de föregås av frågetecken eller utropstecken i själva anföringen. ”Hej!” sa Lisa.
  • En anföring kan innehålla en (1) anföringssats, aldrig flera.
  • Använd anföringssatser! Det är otroligt mycket lättare för läsaren att lista ut vem som pratar om du har dem än om du låter läsaren gissa att det är personen som du nämner på nästa rad, i brödtext, som har sagt något. Inte ens Lisa vände sig mot Lasse fungerar lika bra som om du gör det till en anföringssats: sa Lisa och vände sig mot Lasse.
  • Undvik däremot anföringssatser med sa och en förlängning av hur det hela framfördes. Till exempel sa hon förnumstigt. Läsaren börjar då undra hur ett förnumstigt sätt att prata låter och tappar bort sig i plotten.
  • Blanda inte ihop anföringssats med brödtext (Lisa vände sig mot Lasse.). Brödtext ska ha ny rad med indrag.
• Brödtext som föregår anföring, som en inledning till anföringen, kan gärna ha kolon. Lisa vände sig mot Lasse och sa:
• Efter anföringen följer brödtext eller något som en annan karaktär säger. Båda ska ha ny rad med indrag.

PS Det där med anföringsverb är också intressant vid översättningar. Många minns säkert den märkliga frasen ”Ja”, läspade Violet. (Troligen en översättarskröna, eftersom översättaren av Bill-böckerna inte var någon slarver, men ett bra exempel ändå.) Vill du nå längre med ditt manus än den svenska marknaden är enkla anföringsfraser också att föredra!

Undantag

Strunta i att använda undantag. Förmodligen är de undantag även i din text och det enda de då gör är att få läsaren att ramla ur kontexten och fundera på varför du har gjort ett undantag i ditt sätt att ställa upp texten.

Förvisso står det i Svenska skrivregler att du kan ha en kort fras, som Lisa sa: på samma rad som det hon sen verkligen säger. Mitt tips är ändå att låta bli i skönlitteratur, eftersom du då bryter ett mönster. Gör istället allt som står i din makt för att skapa en rutin för läsaren, så att det inte finns något som helst som gör att läsaren tappar den där fina handlingen.

Lycka till!
/Anna