Låter alla dina karaktärer likadant? Det kan bero på hur du själv uppfattar världen.
Människan har fem sinnen: syn, hörsel, känsel, doft och smak. De allra flesta har syn som sitt dominanta sinne, men många har hörsel eller känsel högst. Ett fåtal har doft och smak som dominant sinne. Vad har detta med ditt skrivande att göra, kanske du undrar?
Dominant sinne
Folk uttrycker sig olika beroende på vilket sinne som är deras dominanta. Lyssna på din familj och dina vänner och lägg märke till vilka ord de använder när de talar om något.
- En person som har syn som dominant sinne säger ofta saker som: ”Jag ser en lösning” eller ”Det är en mörk utveckling”.
- Har personen hörsel som dominant säger de ofta: ”Jag hör det inte så” eller ”Det låter bra”.
- De som har känsel som sitt främsta sinne säger ofta: ”Det här känns rätt” eller ”Jag får dåliga vibbar”.
Ditt eget dominanta sinne
Lägg också märke till hur du själv uttrycker dig, eftersom det är en ledtråd till ditt dominanta sinne. Fundera till exempel på vad som allra först kommer upp i ditt huvud om någon säger: ”Tänk på en ros.” Är det hur en ser ut, hur sammetsaktiga bladen känns att ta på eller hur den doftar? Vad dyker upp om du får samma fråga om ett äpple. Är det hur det låter när du tar en stor tugga av äpplet eller smaken i munnen? På det här sättet kan du utforska dig själv och bli medveten om ditt eget dominanta sinne.
Missförstånd
Eftersom vi har olika dominanta sinnen finns det alltid en risk för missförstånd. Har du själv synen som dominant och någon bara pratar om saker som hörs kanske du har svårt att föreställa dig hur den andra menar. Ett sätt att möta någon som man har svårt att förstå är faktiskt att byta ut sina egna ord till det sinne som de verkar sätta främst.
I författandet
Läser du en bok av Liza Marklund är det uppenbart att hennes dominanta sinne är syn. Hon skriver ofta ”Han såg att …” och liknande fraser. GW däremot har känseln som dominant, hans karaktärer känner och har inre dialoger (vilket är uppenbart att han själv har när han hummar under intervjuer). I filmen Gladiator har manusförfattarna skapat en huvudperson med känsel som dominant sinne. Han känner på jorden innan en strid och minns hemmet genom känslan att stryka sin hand genom den mogna säden.
Utmana ditt skrivande
När du har klart för dig hur du själv uttrycker dig, alltså vilket sinne som är ditt dominanta, är det dags för dig att utmana dig själv. I en bok där alla har samma dominanta sinne blir karaktärerna lätt stereotypa. Allihop uttrycker sig likadant. Det blir inget liv i dialogen.
Som övning: Skriv korta historier där huvudpersonen inte har samma dominanta sinne som du själv. Låt inte detta enbart gå igenom i hur de pratar, utan även vad som får dem att reagera. Givetvis kan du även använda doft och smak, även om det är mer ovanligt.
Skapa realism
Först när dina karaktärer har olika dominanta sinnen blir de trovärdiga som grupp. Helt enkelt eftersom verkliga människor är olika. Se också till att det vid något tillfälle uppstår en situation där olika dominanta sinnen blir upphov till ett missförstånd eller ett gräl mellan två personer.
Var noga med att anteckna vilken av dina karaktärer som har vilket sinne som sitt dominanta, så att du håller i det genom hela manuset.
Som med allt annat är inget svart eller vitt. Vi har fem sinnen. Alltså finns de andra sinnena med, även om de inte är dominanta. Fundera därför också på vad som händer om en karaktär saknar ett sinne. Filmen ”En kvinnas doft” handlar till exempel om en blind man hävdar att han kan känna på doften om en kvinna är vacker.
Lycka till!
/Anna
PS
För att skapa närhet mellan dina läsare och karaktärer bör du stryka fraser som: ”Han kände en elektrisk spänning i luften.” eller ”Hon såg att det inte skulle bli mer en dagen.” Skriv istället: ”Luften fylldes av en elektrisk spänning.” eller ”Det skulle inte bli mer den dagen.” Det framgår ändå hur dina karaktärer upplever sin omvärld om du gestaltar dem väl har.
Behöver du hjälp med ditt manus hittar du mina skrivtjänster här på sidan.
