Förebåda i ditt manus

Ett väl genomfört förebådande skapar en känsla av intrig som gör att läsaren förväntar sig kommande händelser.

För att få en nyckelscen att fungera bör du på något sätt förebåda den. Förebådanden tillåter författaren att trycka på vissa saker i berättelsen. Emfasen skapar en förväntan hos läsaren kring vad som är det viktigaste i dramat. Ett förebådande ska ge läsaren en skymt av vad som ska komma, inte några detaljer. Det handlar om att binda samman manuset, att ha en röd tråd som binder händelse ett till händelse två och så vidare. En berättelse som förebådar slutet bra känns logisk genom att läsaren har fått en förväntan som senare uppfylls. Det här betyder inte att läsaren vet vad som ska ske, det betyder att läsaren känner var spänningen i manuset ligger. Bra förebådanden kan fylla delar med lägre tempo och ge en känsla av spänning även till dessa.

Sker däremot ett byte av tonläge utan förvarning kan läsaren uppleva manuset som osammanhängande. Det här betyder inte att vändningar i handlingen ska vara förväntade, eftersom de oftast är mest effektiva om de dyker upp när läsaren minst anar det. Men, om vändningen inte är förebådad kan vändningen i sig upplevas som ett stilbrott, något ologiskt och i värsta fall som att författaren bara kom på något och skrev in det utan att själv veta varför.

Det finns många sätt att förebåda. Jag ska ta upp sex vanliga i det här inlägget:

1. Geväret på väggen
2. Profetior
3. För-scener
4. Oregelbundna handlingar
5. Oregelbundna beskrivningar
6. Symbolik

Givetvis ska du inte använda alla sätten i samma manus, men något av dem bör du ha med.

1. Geväret på väggen

Den kanske allra vanligast förekommande aningen om att något ska hända är det så kallade Checkovska geväret. Det går enkelt ut på att om någon i början av en pjäs hänger upp ett gevär på väggen i första akten kommer det att avfyras innan pjäsens slut.

Om någon hänger upp geväret inger handlingen en förväntan. Skulle geväret sen inte fyras av kan slutet upplevas som en flopp. Hänger å andra sidan ingen upp geväret och någon på slutet kommer in och fyrar av ett gevär kan läsaren uppleva en känsla av att ha blivit lurad, alltså lite som ”Det var betjänten” i en deckare.

2. Profetior

Här är Shakespeares Macbeth ett lysande exempel. Profetian är att Macbeth inte kan bli dödad av någon som är född av en kvinna. Sen blir han dödad av Macduff som visar sig vara född genom kejsarsnitt.

Tolkien använder samma grepp när en av hans antagonister inte sägs kunna bli dödad av någon man. Antagonisten faller i slutstriden, dödad av en kvinnlig krigare.

3. För-scener

En för-scen (hittar inget bättre ord,tyvärr), är en scen där det som senare kommer att hända i full skala utspelar sig i en mindre variant vid ett tidigare tillfälle. Det här ger läsaren en stämning och ofta en omedveten förväntan.

För-scener används ofta för att bygga mot vändningar i manuset. Något har gått motigt två gånger, men protagonisten kämpar på. Tredje gången ligger ungefär mitt i manuset och den här gången blir det en katastrof som protagonisten måste kämpa sig tillbaka ifrån.

Skräck är ett annat exempel där för-scener används flitigt. Här är givetvis den dramatiska kurvan uppochnervänd, så att det är som mest positivt i manusets mitt. Något kan kännas läskigt, till exempel att öppna en garderob, men det visar sig att det inte finns något där inne. Karaktären pustar ut och så gör även läsaren. Nästa gång garderoben ska öppnas ligger manuset i ”point of no return-fasten”. Karaktären har mer självförtroende och öppnar garderobsdörren, men då står monstret där. Effekten blir att både karaktären och läsaren förhoppningsvis skriker till. Slutstriden, som inte kommer att sluta bra eftersom det är skräck, kan börja.

4. Oregelbundna handlingar

Om en karaktär vid något tillfälle agerar på ett sätt som inte är likt karaktärens övriga beteende kommer läsaren att fundera på varför. Vad var det som orsakade störningen. Lösningen kommer givetvis på slutet. Det här sättet att förebåda är vanligt i deckare. Det finns något hos offret som inte stämmer med hur karaktären brukar vara klädd, var karaktären brukar promenera etc. Det kan också vara något som deckaren ser hos en av de misstänkta, något som den personen aldrig brukar göra, men som avslöjar nervositeten att bli gripen.

5. Oregelbundna beskrivningar

Här hämtar jag ett exempel från Harry Potter. Harry är inte särskilt förtjust i sitt eget utseende, men han gillar en sak: sitt blixtformade ärr. Den första fråga han kan minnas att han ställde till sin moster Petunia är hur han fick ärret. Här gör författaren två saker: dels är det något som bryter av Harrys allmänna uppfattning om sig själv, det finns något han gillar (kunde givetvis vara tvärt om, att det finns en sak att ogilla, även om det är mindre vanligt att bara ogilla en grej om sig själv) och saken som sticker ut får en egen historia i och med att han frågar om det. Författaren talar på det här sättet om för läsaren vad det är författaren vill att läsaren ska se. Läsaren förstår omedvetet eller medvetet att ärret är viktigt.

6. Symbolik

Ting, alltså extern symbolik är bra om författaren vill förebåda kommande händelser, medan intern symbolik kan vara mer subtil eller kreativ. Ett effektivt sätt att använda symbolik är genom att låta symbolen bli ett motiv som återkommer på flera ställen i manuset. Det kan vara allt från att ett föremål är med i handlingen till att någon har en återkommande dröm eller tanke som till sist leder fram till något.

Inom fantastiken har magiska ting ofta ett stort symboliskt värde, då de kan representera ondska eller besitta andra magiska krafter. Intern symbolik används däremot lika ofta i andra typer av manus.

Symbolik kan användas till exempel i en färgsättning av en scen eller kläder som karaktären bär. andra vanliga symboler är djur, väder och blommor. Givetvis kan författaren också använda sig av figurativt språk. Världen är full av symboler. Fundera på vilka som passar i ditt manus och använd dem!

Och så en sak till

Förebåda bara när du behöver göra oväntade saker i manuset trovärdiga. Läsaren ska alltså, tack vare att du har förebådat händelsen eller skiftet i ton, känna att det finns logik i handlingen.

Lycka till
/Anna

Se gärna vilka skrivtjänster jag har att erbjuda. Välkommen med ditt manus!