Använd rätt verbform

Det hade gått några dagar.
I morgon skulle det ske.

I nyårstider är det ofta aktuellt både med tillbakablickar och framtidslöften. Här är därför en uppställning som jag hoppas ska hjälpa till för att du ska förstå vilken verbform du ska använda i vilket sammanhang. Allt beror på var du placerar berättelsens ”nupunkt”.

Tempus

Inom tempus pratar man både om tidpunkt och tidsrelationer. Tänk dig tiden som en rak obruten linje där den som talar befinner sig i rörelse från vänster till höger. Punkten där den talande just nu befinner sig är nupunkten, alltså den punkt som är utgångspunkt för en beräkning av tiden. Skönlitteratur har antingen dåtid eller nutid som nupunkt, det vill säga de är skrivna i preteritum eller presens. (mer om detta nedan).

Nutid

Nutid är den tid där den som talar befinner sig. Här finns nupunkten. Från nupunkten kan den talande framställa en händelse som samtida (presént), föregående (perfekt) eller framtida (futural).

Dåtid

Dåtid är den tid som den som talar kan blicka åter till och erinra sig vissa händelser som inträffade före, samtidigt med eller efter denna tidpunkt. Dåtiden får alltså även den ett förhållande till sin egen nupunkt.

Framtid

Framtid är ett tänkt tillfälle i tillkommande tid där inget ännu har inträffat. Likväl kan saker i framtiden hända före, efter eller samtidigt med denna tänkta punkt. I en skönlitterär text används framför allt nutid och dåtid, men ibland blickar också en karaktär fram emot saker. Om manuset har en närvarande författarröst hörs ibland även framtiden i former som: ”Men det skulle han snart få ångra.” eller ”När hon gör det förstår hon inte hur mycket hon kommer att påverka det som sen sker.”

I skönlitteratur

Tempus i en skönlitterär text beror på var du placerar nupunkten, alltså om du skriver i presens eller preteritum.

Så här kan man ställa upp de olika formerna:

Det som är viktigt att notera är att du ska läsa tabellen lodrät för att hitta rätt form.

Preteritum

Preteritum räknas som den klassiska berättarformen. Så är de flesta äldre romaner skrivna men även många samtida. Alltså är berättelsens samtid lika med följande exempel: ”Lisa gick in i rummet och satte sig på stolen.”

Följer du den lodräta raden uppåt får du berättelsens rätta form för dåtid: ”Lisa hade gått in i rummet och satt sig på stolen.”

Följer du lodrät ned hamnar du i dåtidens framtid: ”Lisa skulle just gå in i rummet och sätta sig på stolen (när …)”

Presens

Presens är en annan form av nutid som ofta hör ihop med modernare skönlitterära berättelser. Exempel på nutid i presens: ”Lisa går in i rummet och sätter sig på stolen.”

Följer du den lodräta linjen för nutid uppåt blir således återblicken den grammatiska formen perfekt: ”Lisa har gått in i rummet och satt sig på stolen.”
OBS!
Här sker de flesta grammatiska felen, eftersom många skriver förfluten tid även i presens som pluskvamperfekt. Detta är dock inte grammatiskt riktigt!

Framtid för ett manus med grundformen presens blir följande: ”Lisa kommer att gå in i rummet.” eller ”Lisa ska gå in i rummet.”

Markera tempus, men inte mer

Oftast behöver du inte markera tempus rakt igenom ett helt stycke. Det gäller både återblickar och framtidsplaner.

Om något behöver återberättas räcker det med ett inledande: ”Det hade gått tre dagar.” (preteritum) eller ”Det har gått tre dagar” (presens). I och med detta är återblicken etablerad. Resten av stycket bör du skriva i berättelsens nupunkt. För många ”hade” eller ”har” tar ner tempot och gör texten tungläst. För att avrunda återblicken kan du antingen återinföra ”hade” eller ”har”, eller helt enkelt föra tillbaka läsaren genom en aktiv handling, exempel: ”Därför stod (står) de nu i regnet och väntade (väntar).”

Framtidsönskningar är svårare, eftersom de som regel kommer mer utspridda än en samlad återblick. Givetvis ska du inleda även sådana med ”skulle” (”kommer att” / ”ska”). Försök att samla framåtblickar till ett stycke och behandla dem så som jag beskriver för återblickarna ovan. Precis som onödiga ”hade” drar även för många ”skulle”, ”kommer att” eller ”ska” ner tempot.

Läs alltid en mening som innehåller ”hade”, ”har”, ”skulle” eller ”ska” och se om det inte fungerar precis lika bra utan hjälpverbet. Ofta åker de här verben med av bara farten och är då enbart att betrakta som onödiga småord.  Ibland får du byta verbform, men det är det värt. Exempel: ”Lisa hade passerat bageriet när hon (hade) gått ut.”  och ”Lisa skulle passera bageriet. Det (skulle inte ta) tog inte lång tid. Hon (skulle hinna) hann ändå.” Ta bort det som är inom parentes.

Lägg viktiga händelser i nutid

Se till att lägga alla viktiga händelser i berättelsens nutid. Om någon återberättar en slagsmålsscen eller någon annan form action tappar du genast både närvaro och tempo eftersom det inte sker i nutid. För att ditt manus ska få en bara balans mellan högre och lägre tempo är det därför viktigt att allt som är av avgörande betydelse får utspela sig i berättelsens nutid. Det gäller inte bara action, utan även annan form av dramatik.

Övning: Skriv en actionscen i nutid. Skriv om samma scen återberättad för någon som inte var där. Jämför. Är det något mer än tempo och närvaro som går förlorat?

Problem i första person

Om du skriver i första person (jag-form) kan det ibland uppstå problem med att återge vissa scener i manusets nutid. Det gäller givetvis saker där berättelsens ”jag” inte är med på scenen. Två risker finns med detta: dels att du tappar tempo genom återberättande, dels att huvudpersonen för en blixtlåsdialog med den som berättar. (En blixtlåsdialog är en dialog där frågor och svar blir alltför givna för att återge ett realistiskt samtal, det förs alltså mer för att uppdatera läsaren än för karaktärernas egen skull.) Innan du väljer första person behöver du tänka ut om berättelsens jag kan vara med på alla ställen där ett högt tempo behövs. Om inte, välj tredje person.

Sammanfattning

Se upp med följande:

• använd rätt form för återblickar utifrån berättelsens nutid
• när du gör återblickar, inled och avsluta i rätt form men skriv nutid däremellan
• använd inte för många tankar om framtiden
• se inte actionscener och andra viktiga händelser i backspegeln.

 

Lycka till
/Anna

Inlägget bygger på Olof Thorells ”Svensk grammatik” som är en universitetslärobok i ämnet.

 

Svar till ”Övning”: Troligen har du även tappat gestaltningen. Saker som återberättas tenderar att bli beskrivande snarare än inkännande.