I inlägget om att skriva fantastik (det från Författarkliniken) var jag inne på att du antingen kan vara en trädgårdsmästare eller en arkitekt när du skriver. Nu tänkte jag gå mer på djupet med dessa båda. Notera att inget sätt är fel, det är ju resultatet som räknas. Det handlar om att komma fram till en bra slutprodukt på ett sätt som passar just dig.
Trädgårdsmästaren vet alltså inte vad som ska hända härnäst. Nästan. Denna kan skriva på följande sätt:
- linjärt, alltså så som boken senare ska läsas
- med hjälp av små lappar med stödord, eller andra former av anteckningar. (Gemensamt för dessa är att de inte säger något om utgången, utan kan innehålla en fras, ett namn eller en enskild scen som ska vara med)
- genom att veta början och slutet, men inte vägen däremellan.
Arkitekten vet vad som ska hända och planerar i förväg. Denna kan skriva på följande sätt:
- genom att ha ett synopsis i stolpform
- med ett utbyggt synopsis som vartefter kläs på mer och mer, som att skala en lök, men tvärt om. Historien blir mer och mer påklädd
- starta med en novell som byggs ut till en hel roman
- ha alla scener som en storyboard, alltså nästan som att skapa en film.
Det finns säkert ännu fler sätt, men jag tror att dessa är de vanligaste. Hur skulle du skriva om det var ett kort poem eller en dikt? Om du vet slutet på dikten och versmåttet innan du börjar är du antagligen en arkitekt, men om du börjar med första raden och ser vad det blir är du nog en trädgårdsmästare.
När du har flyt i ditt skrivande, försök stanna upp och lägg märke till om du redan innan visste allt om scenen, eller om den bara kom flytande medan du skrev (lite av en ”aha, så är det förstås-känsla”). Utifrån detta kan du snart se ett mönster, så att du vet hur du fungerar bäst själv.
Det finns för- och nackdelar med båda sätten att skriva, men det viktiga är som sagt att du får ner din berättelse på pränt och att det blir ett bra slutresultat. Oddsen är större om du får jobba på ditt eget sätt. Det gäller alltså bara att komma på vilket ditt sätt är.
Lycka till!
Anna Gable 