Dynamiska karaktärer

I brist på bättre svenskt ord brukar vi kalla dem för ”karaktärer”, ett ord som förmodligen har sitt ursprung i rollspelsvärlden. Där slår man fram en karaktär att spela med genom tärning. Givetvis finns det regler, så att en etta kanske betyder att man spelar med en krigare, medan en två innebär att man spelar med en magiker eller en präst och så vidare. Via tärningarna får spelaren fram ett utseende och vad karaktären är bra eller mindre bra på att klara av. Man slår också tärning för att få fram hur karaktären agerar och reagerar i olika situationer.

Här ligger rollspelandet på sitt sätt långt före författandet, eftersom en rollspelskaraktär aldrig blir perfekt. Och för att en bok ska lyckas finns det mer eller mindre ett krav på att protagonisten (den man förväntas hålla på) inte ska vara för perfekt. Karaktären behöver  ha sina fel och brister, men lyckas ändå. Det är då läsaren kan identifiera sig med personen i manuset. Har läsaren väl gjort det blir det till ett ”måste” att få veta hur det hela ska sluta, oavsett om det handlar om att rädda världen, lösa ett brott eller att vinna någons kärlek.

Fel är viktiga

För att skapa en protagonist som läsaren känner för måste karaktären ha önskningar, styrkor och fel. Man brukar säga att karaktären är dynamisk. En dynamisk personlighet upplever grundläggande förändringar under manusets gång. Det kan handla om personlighet, attityt eller världssyn. En statisk karaktär utvecklas däremot inte. Det de tror på förblir statiskt och deras personlighet förbli densamma rakt igenom.

För att ta tre hjältar ur fantastiken som exempel har jag valt Han Solo (Star wars), Katniss Everdeen (Hungerspelen) och Stålmannen.

Han Solo

Han Solo är en vän till hjälten. När Solo dyker upp är han en karaktär med ett förflutet som smugglare. Han är skyldig en stor gangster pengar. Genom att ge sig in i manuset ser han chansen att tjäna tillräckligt för att åter komma på fötter. Han har alltså en bakgrund och ett mål. Hans styrka är att han är charmig, lojal och kan sin sak (flyga ett snabbt rymdskepp). Hans svagheter är att han är självisk och cynisk.

I en av vändpunkterna i manuset är Han Solo nöjd med att ha fått sin belöning och tänker strunta i att hjälpa till i slutstriden. Det är ett bakslag, hjälten i berättelsen bönar och smickrar ”Vi behöver en bra pilot, som du.” men får inte gehör. Slutstriden börjar och när det ser som mörkast ut återkommer Han Solo och gör en avgörande insats som ger hjälten en chans att bli hjälte. Solo har funderat på saken och kommit fram till att vänskap faktiskt inte är så dumt. Lojaliteten i honom övervinner det själviska draget. I och med det har karaktären utvecklats.

Katniss Everdeen

Katniss är en huvudkaraktär som vill inspirera sitt folk till uppror. I hennes värld lever de allra flesta i distrikt, som kan liknas vid arbetsläger, medan ett fåtal i huvudstaden lever i överflöd som visar sig genom vulgär omåttlighet både i personlig stil, matvanor och ”lekar”.  En av lekarna är att genom lotteri välja ut unga personer från olika distrikt och låta dem döda varandra för att vinna ett pris. Katniss känner till hur det hela i princip går till innan allt verkligen tar fart. Hennes styrkor är integritet och lösningsinriktning. Svagheten är att hon är överdrivet självisk. Först när hon inser att hon måste ta emot hjälp, hur svårt det än kan verka, börjar hennes karaktär utvecklas.

I och med detta kan hon också börja hjälpa andra. Till sist gör hon det utan beräkning. Genom att göra det får hon, när det ser som mörkast ut, chansen att komma tillbaka och i slutänden stå som segrare. Genom att tona ner sin ovilja att ta emot hjälp kan hennes karaktär utvecklas.

Stålmannen

Som du ser kan en utveckling ske på många olika plan. Det handlar ibland om att förvärva en viss kunskap men oftare om att övervinna något inom sig själv. Oavsett vilket är det viktigt att karaktären från början har med sig en brist som under manusets gång gör det möjligt för karaktären att förvandlas. Tråkiga superhjältar saknar den här bristen. Många nämner Stålmannen som är otroligt stark och supermoralisk Det blir aldrig spännande eftersom läsaren vet att skurken får sig en flygtur. Men Stålmannen har faktiskt kärleksbekymmer. Det är hans svaghet.

Han vet inte hur Lewis Lane ska uppfatta honom om hon förstår vem han egentligen är. Stålmannens förvandling är att våga visa sitt rätta jag. I all sin fyrkantighet som karaktär är alltså till och med Stålmannen till viss del dynamisk. Hade skaparen av Stålmannen slagit tärning hade det troligen funnits fler svagheter än bara kryptonit och att inte vilja visa att han är utomjording, men det fungerar, trots allt.

Istället för tärning

Att kasta tärning kan kanske vara skoj när det gäller vissa sidokaraktärer som vänner eller hjälpare till protagonisten. För ett romanbygge behövs dock lite mer än så. Både protagonisten och antagonisten behöver ha en historia som, likt fallet med Han Solo, visar vad han eller hon har med sig in i berättelsen. Dessutom behöver du veta vad som driver dem – antagonistens huvudspår är sällan att sätta krokben för protagonisten, det skulle vara som en mördare som mördar för att lura polisen.

De behöver en önskan, som att Katniss vill bli revolutionsledare. Sådana delar måste passa ihop med din manusidé. Om du slog tärning kanske du skulle få fram att Katniss helst vill odla pumpor. Det blir inte samma historia, förstås.

Karaktärerna först?

En annan väg att gå är därför att först ta fram ett antal karaktärer och därefter se hur du kan bygga en historia kring dem. Så får ofta historiska romanförfattare arbeta. De har ett antal givna personer som har funnits att utgå ifrån, men där det inte är känt vad de har haft för sig måste författaren skarva deras historia.

Det här sättet att arbeta kan med fördel kombineras med en lös idé som får liv genom att författaren befolkar idén med ett antal färgstarka människor. Skillnaden mot att bygga upp världen först är att du i världsbygget mer styr vilken sorts personer som finns på just den platsen.Rowlings skapade Harry Potter innan hon visste var han hörde hemma.

Har du bestämt dig för en bruksort befolkar du den troligen med bruksbor. Om du först gör karaktärerna kanske några spännande krockar kan ske när de dyker upp på bruksorten. Givetvis kan du också skapa några karaktärer först, därefter sätta dem i deras sammanhang och sedan skapa fler.

Eller språket?

För ytterligare alternativ kan också nämnas att Tolkien skapade språken först, därefter karaktärerna och den värld de lever i.

På min skrivkurs i maj kommer jag att ta upp alla delar som behöver finnas med för att du ska kunna arbeta med trovärdiga och dynamiska karaktärer. Läs mer och anmäl dig här!