”Alla” (inklusive jag) predikar om det där med att förbereda skrivandet, att ha synopsis för både plott och karaktärer. Samtidigt har flera av konstens största gått en helt annan väg.
Jag tänker på de som skriver utan att ha en aning om vilka personer som är vilka, eller vad som ska hända. Förutom en vag aning väntar de tills de är där i berättelsen, och låter då allt blomma ut.
Är det fel att predika om synopsis? Mitt svar är nej, trots att jag själv inte alls kan skriva om jag gör ett sådant. Skillnaden är att man skriver på olika sätt.
Synopsisskirvaren är lite av en arkitekt som har gjort ritningar, mätt materialåtgång, kontrollerat markförhållanden, anställt byggare och projekterat för en tid när allt ska vara färdigt.
Spånafrittskrivaren är lite av en trädgårdsmästare som planterar okända frön, vattnar och vårdar den växt som råkar komma upp.
Fördelen med att vara arkitekt är att det går att avsluta manuset på ett bra sätt, det är alltså lätt att knyta ihop säcken. Nackdelen är att många arkitekter fastnar i sina ritningar och börjar inte skriva.
Fördelen med att vara en trädgårdsmästare är att man börjar skriva direkt och ofta med stort flöde. Nackdelen är att det kan vara svårt att hitta en lösning på huvudproblemet, och därmed att få till en oförglömlig slutscen.
Min teori är att man ska testa sig fram. Går det inte att skapa för att man ”redan vet hur det ska gå”, planera något annat som hör till manuset. Läs Tolkiens brev här i bilden. Han vet inte vilka vissa karaktärer är, han vet inte att andra karaktärer har bytt sida och han vet inte hur en del länder ser ut. Men det många glömmer är att han har stenkoll på förhistorien. Han har redan skrivit mycket på sitt livsverk, Silmarillion, där de olika folken och språken har sitt ursprung. När han bestämmer sig för vem Vidstige (Strider) är, så har han allt färdigt redan.
Du måste alltså inte skriva synopsis, men om du inte gör det, skriv någon annan förberedelse (som inte behöver vara fyrtio år med konstruktionen av en massa påhittade språk, även om det säkert skulle underlätta om du skriver fantasy). Skriv karaktärskort, rita kartor (även över existerande platser) och förbered dig på ditt eget sätt.
Lycka till!
//Anna
//Anna
PS Jag har inte glömt den sista delen kring det där med att skriva i ett självhypnotiskt tillstånd, det är bara det att jag vill samla lite mer fakta innan jag skriver färdigt det inlägget.
Anna Gable 
Så sant. En fördel när man skriver (jämfört med om man bygger ett hus), är att man kan strunta i arkitekten och bygga ett torn eller två som ingen väntar sig, kanske allra minst man själv. Jag gissar att Tolkien tyckte om att överraska sig själv, jag gör det också, och det allra bästa är när jag efter en tid går tillbaka och läser ett kapitel jag skrivit och återupptäcker ett stycke jag inte mindes att jag lagt in.
GillaGilla