att skriva tankar

Aktiva tankar skrivs i presens och första person, oavsett vad du för övrigt har för tempus och perspektiv i ditt manus.

Precis som när det gäller anföring ska det alltid vara ny rad med indrag där en tanke startar och ny rad med indrag efter tanken, eller tankens anföringssats. Alltså:
Det var en fin dag i början av juni. Lisa stannade till när hon kommit genom dörren.
Typiskt att jag behöver jobba inomhus, tänkte hon.
Hon suckade och gick bort till kaffeautomaten …brödtext, brödtext, brödtext, brödtext.
Det är ett jättevanligt fel att blanda anföring eller tanke med brödtext. De ska aldrig någonsin stå i samma stycke i svensk formgivning!

Var noga med att det bara är den som har perspektivet som kan ha inre tankar. Karaktären med perspektivet kan visserligen ana att någon annan funderar, men aldrig på vad. Tänk dig att du går in i en karaktär. Du ser vad hen ser, känner vad hen känner och hör vad hen tänker. Som i verkligheten vet du inte vad till exempel din bästa vän eller kassörskan i mataffären tänker, du kan bara ana. På samma sätt kan du inte strö tankar från olika karaktärer omkring dig i ett manus. Då blir läsaren bara förvirrad.

Anledningen att ha aktiva tankar är dels att låta läsaren få en snabb inblick i vad den som har perspektivet tänker, dels att bryta upp långa stycken med brödtext på samma sätt som dialog lättar upp texten.

Hur formges tankar?

Tankar kan i grunden presenteras på två sätt. Antingen är det författaren som skriver något i stil med:
Hon tänkte att det kanske vore bra att köpa grönsaker när hon ändå var i butiken.
eller så är det det jag kallar aktiva tankar:
Det är bra att köpa grönsakerna när jag ändå är här, tänkte hon.

Den första varianten är brödtext och kan sitta inne i ett stycke med övrig brödtext.

Aktiva tankar skrivs precis som anföring, alltså oftast med en anföringssats (men istället för sa X blir det förstås tänkte X) men till skillnad från anföring ska du inte ha några anföringstecken.

(Påpekande: Jag brukar skriva exempel med kursiver, men i a) – d) nedan frångår jag det eftersom det går att skriva tankar både med och utan kursiver.)

Aktiva tankar kan formges på flera sätt:
a) Vackert väder i dag, tänkte han.
b) Att jag alltid ska vara så klantig!
c) Och sen har du fel och jag har rätt, men det får du komma på själv, tänkte hon.
d) Snart kommer alla att skratta sådär pliktskyldigt. Jag hatar det.

a) är det klassiska svenska sättet att skriva tankar, alltså utan anföringstecken, men med en anföringssats. Jag rekommenderar den om det är fler än en i din berättelse som har perspektivet (även om det är i olika kapitel) eller när berättaren har perspektivet.

b) passar när det enbart är en som har perspektivet, aningen i hela romanen eller i alla fall i en väl markerad del av en roman.

c) den aktiva tanken är kursiverad, som en extra tydlighet, trots att det finns en anföringssats.

d) saknar anföringssats, troligen för att det bara är en person som har perspektivet, och kursiverna hjälper läsaren att förstå att det är en tanke.

En aktiv tanke kan bestå av flera meningar. Skulle du välja kursiver: se till att du aldrig har längre tankar än tre rader, eftersom kursiver är jobbigt att läsa.

Notera att kursiverade tankar inte hör till vanlig svensk formgivning, så att du vet att du kan åka på problem om ditt manus blir antaget och får en professionell formgivare. Du måste alltså se till att det blir tydligt nog även utan kursiver. Du kan ha anföringssats ibland och ibland inte, men blanda inte så att du ibland har kursiver och ibland inte.

Ge olika karaktärer olika saker att tänka på

Ett sätt att särskilja karaktärerna, om du låter flera ha perspektivet, är att det med största säkerhet inte finns en enda människa som tänker precis likadant som en annan. En del tänker som en planering för vad de ska säga lite senare, förmodligen ungefär på samma sätt som när du går och funderar på en påhittad dialog till ditt manus.

Om jag säger si, vad kommer då Y att svara? Kanske så, och vad säger jag då? tänkte han.
(Den här typen av personlighet är sällan särskilt spontan och kan bli ställd om Y svarar något helt annat.)

Andra tänker säkert mer självironiskt:
Ja, det var ju typiskt sabla klantskalle-mig att glömma att ta med nyckeln till förrådet när jag ändå gick ut med soporna!

Och en tredje karaktär kanske går runt och funderar på vad hen ska äta medan en fjärde svär över dammsugaren. Precis som att alla karaktärer inte säger saker likadant, där en svär mycket, en använder ålderdomliga ord och en låter tämligen neutral, kan du alltså gärna låta den tänka på olika sätt.

På samma sätt lever en del i nuet, på samma sätt som en hund, medan andra har tankar som hoppar mellan flera olika saker mest hela tiden.

Om du skriver humor kan du få en effekt om en karaktär pratar på ett sätt och tänker på ett helt annat (men se upp så att inte en annan karaktär pratar som den första tänker, för då blir det bara rörigt).

När passar det med aktiva tankar?

Använd gärna aktiva tankar när tempot i manuset går upp. Alla omskrivningar med sånt som Han tänkte att det skulle bli regn senare under dagen. tar ner tempot. Är du alltså inne i något som är dramatiskt eller spännande passar det att spränga in aktiva tankar här och var. Håller du däremot på med en karaktärsfördjupning eller bygger upp en scen kan du använda färre aktiva tankar. Exakt när går förstås inte att säga, men leta efter delar av ditt manus där det känns som om berättandet blir omständligt eller rent av klumpigt och prova om inte en aktiv tanke kan göra susen.
Jämför:
Hon tänkte att den lilla pojken som stod och gömde sig bakom sin mor måste vara en son till Z. De var så lika.
med
De är lika. Pojken måste vara Zs son!