De eller dem?

I många texter som jag får finns det fel på de och dem samt på var och vart.

De eller dem handlar om vad som är subjekt och vad som är objekt i en sats. Huvudsatser har ett subjekt och ett eller flera objekt. I grundsatsen finns också ett predikat, verbet.

Grammatik

Ett subjekt är den som gör något, till exempel:
Kalle
Predikat är det som händer
Springer
I satsen Kalle springer är ”Kalle” subjekt, ”springer” predikat.

På ”finspråk” inom grammatiken säger man att subjektet är ett nominalt led, n, och predikatet en finit verbform, v. En finit verbform är det verb som styr tempus. Jämför: Kalle springer, Kalle har sprungit – nutid och förfluten tid i presens.
Kalle sprang, Kalle hade sprungit nutid och förfluten tid i preteritum.
I en sats kan det också finnas verb som inte är tidsbundna, objekt och adverbial.

Ett objekt är den som blir utsatt för handlingen.
Kalle springer till Lisa.
Kalle är subjekt, springer predikat och Lisa objekt.

Subjektet är alltid aktivt, objektet är passivt.

Utan egennamn blir det:
Han springer till henne.
Han är subjekt, henne är objekt.
De springer till dem.
De är subjekt, dem är objekt.

Alla pronomen (ersättningsord) som kan agera eller bli utsatta för något har olika former, beroende på om ordet står i subjektsposition eller objektsposition i satsen.

subjektsform	objektsform
jag	mig
du	dig
han	honom
hon	henne
hen	henom
vi	oss
ni	er
de	dem

Använd gärna den här tabellen för att lista ut om det ska vara de eller dem. Det går utmärkt att tillfälligt ersätta orden med jag/mig eller andra ord som du väljer ur listan. Du kan också lista ut om det ska vara till exempel han eller honom.

Om det fortfarande är svårt, chansa på ”de”. Eftersom alla meningar innehåller subjekt och predikat, men ingen enbart objekt finns det betydligt fler ”de” än ”dem”.

Fördjupning

Tyvärr är inte alla meningar byggda av tre ord och då kan det ställa till det. Här följer två scheman, för huvudsats och bisats, som kan hjälpa dig att förstå vad som är subjekt, predikat, objekt och adverbial i en sats.

Huvudsats

Så här ser de olika fälten ut för en huvudsats:

	Förfält	mittfält			slutfält
	Fundament	v	n	a	V	N	A
1a	Före frukost	hinner	jag	inte	lägga	brevet	på brevlådan.
1b	Jag	hinner		inte	lägga	brevet	på brevlådan före frukost.
2a		Hinner	jag	inte	lägga	brevet	på brevlådan före frukost?
2b		Lägg		inte		brevet	på brevlådan före frukost!

1a och b: predikat är ”hinner lägga brevet på brevlådan – det som sker.
1a och b: subjekt är ”jag” – den som utför handlingen/agerar.

Förfältet står före det tidsbundna verbet. Det kan bara innehålla ett led. Fundamentet är utgångspunkten för yttrandet. I 1a är det ett adverbial ”före frukost” och i 1b subjektet (vars plats efter verbet blir tom).

Mittfältet innehåller tre delar: det finita verbet, v, ett subjekt, n och ett satsadverbial, a.

Slutfältet innehåller tre delar: det infinita verbet, V, objekt eller predikativ, V och ett för adverbial, A.

Med hjälp av tabellen F v n a V N A kan du analysera alla huvudsatser och ta reda på vad som är subjekt (mittfältet) och vad som är objekt (slutfältet).

Bisats

Motsvarande uppställning för en bisats är så här:

Inledningsfält	Mittfält			Slutfält
bisatsinledare	n	a	v	V	N	A
att	föraren	inte	hade	observerat	signalerna	i tid.

I bisatsen byter alltså v plats och hamnar sist i mittfältet. (Säkert har du hört någon gång i skolan att det går att testa om det är en huvudsats eller bisats genom att sätta in ett ”inte” i meningen och se om det kommer före eller efter predikatet. Det här är samma sak, men som formel. På finspråk heter det ”hypotaktisk ordföljd”)

Bisatsen har inte något fundament utan istället ett inledningsfält. I det finns det plats för en subjunktion, ett pronomen eller ett adverb (inte att förväxla med satsens adverbial!)

Märk: I en huvudsats kan du använda både rak och omvänd ordföljd (utnyttja fundamentplatsen eller inte). I en bisats är ordföljden alltid rak.

Lycka till!
/Anna