Till Shakespeare

För fyra hundra år sedan i dag
var sorgen stor, du mötte döden.
Här sitter jag och rimmar uti nöden
Mitt bläck är tunt och pennan min är svag.

För dig var mina våndor ett behag.
Med bläck och fjäder formade du öden,
du sände kärleksparet emot döden,
ur led var tiden, sådan var din lag.

Med papper blankt jag undrar än hur du
skrev dramer, eller rimmade sonetter?
Min arma hjärna räcker inte nu.

Den dikt jag skriver liknar mer blanketter.
I fyra hundra år, din dikt bevarats.
Själv blir jag nöjd om inlägget besvarats.