Gestaltning

Gestalta känslor

Det enklaste sättet att visa gestaltning är att göra exempel. Om jag skriver:

”Lasse var jättearg.”

så säger detta egentligen inte speciellt mycket. En del är jättearga när de skriker och gapar. En del som är jättearga ändrar bara ordvalet, inte tonfallet. Så hur ska läsaren kunna veta _hur_ arg Lasse är, och framför allt, hur karaktären Lasse fungerar? Bättre vore givetvis:

”Lasse sparkade undan stolen, slog klackarna i golvet när han gick genom rummet och drämde igen dörren med en smäll.”

Nu vet läsaren både att Lasse faktiskt är arg, utan att ordet har nämnts. De vet också hur han beter sig. Jämför:

”Det kom en hård glimt i Lisas ögon samtidigt som hon sänkte rösten mer än vanligt.”

Lisa är också jättearg, men hon har ett helt annat beteendemönster.
På några få meningar har nu två karaktärer presenterat sig genom handling och dialog.

Gestalta ett rum

Även rum kan gestaltas. Till exempel genom att låta någon göra saker medan den går genom rummet. Jämför:

”Pelle kom in i en lång korridor. På båda sidor fanns det dörrar av ek. Alla hade mässingshandtag som var mer eller mindre nötta. Han gick fram till den tredje dörren och stannade utanför. Här hade hans syster bott.”

”Pelle stannade som vanligt vid den tredje dörren. Han lät handen glida över det nötta mässingshandtaget, men han öppnade inte. Det var länge sedan någon hade bott i rummet som fanns bakom de grova ekplankorna.”

Den första låter mer som en beskrivning av en miljö i ett rollspel och faktum är att många som har spelat mycket rollspel och börjar skriva fastnar i beskrivningar istället för att låta rummet leva tillsammans med karaktärerna, men givetvis finns det även andra författare som gör samma misstag.

Gestalta genom dialog

Givetvis går det också att gestalta genom dialog, speciellt om manuset är dialogdrivet. Det gäller att ge varje karaktär en unik röst, vilket inte alltid är så lätt eftersom det bara är en person som står bakom, det vill säga författaren själv. Mitt råd här att att läsa skrivtipset om att göra karaktärskort. På det kan du också skriva ned saker som en viss person ofta säger. I verkligheten kanske inte detta upprepas lika ofta som i ett manus där allt förtätas, men om du tänker efter så har säkert dina närmaste vänner vissa saker som de säger som är ”deras”. Själv har jag en kompis som ofta säger ”Kärlek!” som ett utrop och en annan som ofta säger ”Hur var det med xxx nu igen?” för att byta ämne. Det behöver alltså inte vara några stora eller dramatiska saker, men ju mer du målar karaktärens sätt att prata, desto bättre framstår den.

Tänk också på att det kan handla om det som din karaktär _inte_ säger. Den som notoriskt undviker ett ämne, utan att du för den skull behöver skriva ”Lasse tyckte att det var jobbigt att Lisa aldrig ville prata om sport.” Det kanske räcker med ett ”Lasse suckade.” för att visa att inte gillar att hon återigen har bytt ämne (och då måste du givetvis skriva ett antal exempel på gånger då hon byter ämne först, så att läsaren är med).

Jag ska skriva mer om att vara dominant eller underlägsen i en dialog senare.

Lycka till!